Deadline ger en viss harmoni

Vad skönt det kan vara med deadline egentligen. Både vapenskölden och bildkollage/montaget är nu inlämnat. Borta, över, slut.
Så skönt, även om jag inte är 100 nöjd med någon av dem så känns det som om jag ändå försökt ut ifrån min förmåga. Nu ska jag gå vidare och göra ännu bättre saker. Men just nu ska jag försöka tro att jag kan igen. Jag hatar att känna mig bortkommen och vilse i alla fall då jag ser ljuset sina, men vem gör inte det. Så får att få lite ljus försöker jag komma på något som jag gjort bra. Det var då jag snubblade över ett jobb jag gjorde på Zebra Reklambyrå nere i Trollhättan. Något som blev så bra att det används på en hemsida även idag! Det var ett jobb som jag gjorde för två år sedan, kunde något jag gjorde då bli publicerat så varför ska jag inte kunna göra något fint och användbart idag. På ta-utbildning finns två vektorbilder jag gjort i banern. Dessutom är det de två mest detaljrika, med andra ord de två traktorerna ute på kanterna. Jag tycker bara att det är så roligt att de används än idag!

Ikväll hade jag tänkt att bara ta det lugnt och njuta över att uppgifterna är ur världen. Kändes så skönt att komma hem och inte ha dem hängande över sig att jag till och med gjorde en förrätt till maten. Som dessutom blev färdig precis i tid till att Gustav kom hem från sitt jobb.
Det känns som om dagen gjort en hel omvändning. Från att på morgonen lyssnat på en gnällig frilansfotograf till en lite roligare lektion om reklam till total stress inför deadline till någon sorts harmoni.
Men nu är det dags att ta tag i nästa uppgift. De har en förmåga att överlappa varandra och skapa ännu mer stress. Fast jag har tagit som praxis att skjuta upp den andra till den första är klar. Fokusera på en sak i taget, det har varit ganska jobbigt då vi haft både bildkollaget och vapnet samtidigt. Men nu är det över och ska inte ältas något mer. Förutom imorgon då vi ska ha någon sorts vernissage och få se varandras. Ett bra tillfälle att skaffa fler idéer och vidga sina vyer lite så det ser jag framemot!