Min student

Bättre sent än aldrig, eller vad är det det heter?!
Jag hade en jätte bra student, men hade jag fått ändra något skulle jag ha varit lite mindre trött.
Studenten började redan på onsdagen, kan man säga. Vi fick se avslutningsfilmen, vilket var kul. Men jag är änd lite besviken på den, men jag hade nog byggt upp allt för höga förväntningar.. Vi tappra styrde upp lakanutsmyckningen. (Som vanligt) funkade inte överenskommelserna så bra. Vi hade sagt att alla skulle kolla hemma efter något gammalt lakan, men vi fick ihop knappt tio lakan! Det är riktigt illa på en klass med 24 st!
Men man tager vad man haver. Vi sprayade några lakan redan på onsdags eftermiddagen, men fantasin tröt, så de flesta fick vänta till natten.
Vi hade ju redan stadens bästa platser paxade. Ovanför hemköp, de tre översta fönstrena där Emelie bor (och jag övernattade).
Sen efter tacos och mys med andra Rebecka och Emelie, var det dags att försöka sova. Försöka får verkligen vara ordet för det hela. Till en början var vi som fnittriga elva åringar på pyjamasparty. Men senare somnade Rebecka. Vi gick och la oss klockan åtta, men vid ett tiden gav jag och Emelie upp. Dels var vi aldeles för uppspelta och sen stördes vi av andra klasser (el, framför allt) som satte upp lakan. Klockan ett, oj vad vi skratta åt dem!
Vi tog och hängde upp "MP05 skitstort" för ett av Emelies fönster bara för att bräcka dem.
Sen blev vi less på att smyga omkring inne, ville ju inte väcka Rebecka som fortfarande sov.
Vi gick ut och upptäckte att det var full rörelse vid Ådalsskolan, "de andra" klasserna var i full fart att sätta upp lakan. "Är vi först för vi de bästa platserna." Då tycker jag "Är vi sist TAR vi de bästa platserna" är bättre ;)
Vi ringde Rickard som precis skulle lägga sig, men kom istället ner och höll oss sällskap! Mycket uppskattat. Vi satt och prata och hade trevligt i väntan på att klockan skulle bli två.
När det inväntade slaget var slaget var vi ett tappert gäng; Joniz, Rickard, Öjje, Cd (en onykter sådan), Robin, Emelie, Rebecka (som vi otroligt nog fick upp) också jag. Medias elit ;) Skulle ha sagt den manliga sidan, om det inte var så att Cd varit med ;)
Alla andra klasser hade nu lämnat spelfältet, så det var bara att ta för sig!
Nv05 hade satt upp "Systembolaget sponsrar NV05" ovanför systemet så vi passade på att kontra med "Apoteket sponsrar MP05". (För er som inte vet det ligger systemet och apoteket vägg i vägg.. Alkisarnas tillhåll.)
Tråkigt nog plockades de ner tidigt på morgonen.. Bildbevisen försvann också, minneskortet till min kamera levde tydligen sitt eget liv när det var som minst önskvärt. Det var fullt av studentbilder som radderades!
Som när jag och Örjan klättrade upp på elställningen ovanför vägen och hängde upp ett lakan; "3 års slit, nu elit - Mp3".. Även bilderna från min "nya idrott" 800 meter skoltak försvann.. (Ådalsskolan är 400 meter lång, tur och retur blir då 800 meter). Väldigt synd eftersom det inte var det lättaste. Var en hel del klättrande för lodräta väggar över entréna.. Rickard passade även på att ta igen 4 års missad idrott, synd att Biggan inte såg honom, då han han kunna få sitt g ;)
Sen gick jag, Rickard, Örjan och Jonathan hem till Cd och såg på lite film. När jag kom tillbaka till Emelies lägenhet var klockan typ 4-5. Så det var lönlöst att gå och lägga sig för att sova eftersom vi skulle samlas halv åtta hos Hans och Karolina (en timme tidigare än skolan börjar normalt.. Vem sa att studenten skulle bli lugn och fridfull?!) för studentfrukost, champagne och jordgubbar.
Vi hade tur som fick skjuts dit. Sen hos Hans och Karolina var det väl egentligen inte så mycket speciellt, ett fint hus hade de i alla fall. Vi åt och drack, knäppte kort och skrev i varandras mössor.
Sen bar det av till skolan igen, för att fotograferas. Det första gruppkortet som hela klassen någonsin varit närvarande på, tror det var länge sen alla var på skolan samtidigt också. Plötsligt var vi hur många som helst, betydligt fler än vanligt..
Efter fotograferingen var det dags att äta lunch med alla de övrig avgångsklasserna. Var rätt okej, men inte något så där överdrivet. Några från media fick i alla fall stipendium, vilket var kul.
Sen var det dags att gå ut på scen. Vi sjöng vår vackra sång i kanon (eller heter det otakt), jag tror inte ens vi hörde vad vi sjöng. Men det gick rätt bra...
Sen var det dags att träffa familj, släkt och vänner! Jag fick massa skoj runt halsen. Flera gosedjur, massa blommor, champagne och en hink med diverse skoj (från Ewwe och Andreas).
Sen åkte vi lastbilsflak runt runt och ännu mer runt.. Vi skrek och skråla, fast inte så mycket som vi borde.. Då det var en mycket varm dag blev jag dåsig och trött (hade väl inte sovit så mycket som jag borde heller)..
Så när jag kom av flaket och hittat Gustav blev jag mycket tacksam för han hade köpt en drick till mig, den behövdes. Sen åkte vi bubblan (gul utan tak) hem. Eller ja, när vi kommit till Bollsta ringer mamma och säger att hon glömt mina betyg på dollarstore!
Så dålig kvalite var det faktiskt inte på dem att man kan sälja dem på dollar (har snitt på 17.5, max är 20.00).
Vi fick fara tillbaka och hämta dem. Jag vill gärna ha dem kvar, de kan vara bra att ha..
Sen somnade jag i bilen på vägen hem. Så jag kände mig ganska ofräsch när jag kom hem, svettig, nyvaknad.. Jag hälsade snabbt på alla och gick sedan innan och blaska av mig lite grann..
Sen skåla vi i champagne och åt god mat. Det var mycket trevligt folk som kom, ni skulle bli uttråkade om jag nämnde alla.. Lika så om jag nämnde alla fina presenter jag fick. Men tack så mycket för att ni kom och tack för alla fina presenter!
Sen på kvällen var det fest i Kramfors. Jag sov på bilresan dit, och var nog halvsovande när jag kom fram också. Jag var inte alls på festhumör. Vi var på Hemköpstak och förfestade. Jag drack tre cider och lyckade bjuda bort resten. Tre räckte gott och väl, jag små virrig då.
Vi hade ju lätt den bästa kapsylöppnaren! Rickards bältspänne. Men han slutade öppna när jag knäckte idén om att skaka en cider som sedan skulle spruta ner honom.
Sen gick vi in på Kramm. Hade rätt kul där, jag hade vaknat till och som sagt det var roligt!
Även om det tog slut alldeles för snabbt.
Tack för tre fina år Mp3!