Egypten

Bättre sent än aldrig. Bildspel och reseinformation. Bilderna i bildspelet är inte i kronologisk ordning och bildspelet är inte heller speciellt välgjort och kvalitén suger. Men här är det i alla fall. Vill ni se fler bilder eller bara i bättre kvalité, hör av er =)

25 Mars
Egentligen började vår resa redan den 24 mars med biltur till Sundsvall för ett besök på Clas Ohlsson. Där införskaffade jag mig en reseadapter (vet ju inte så noga med elen när man ger sig iväg), en grendosa och en undervattenskamera. Hade hört om coola korallrev! Hudiksvall blev nästa anhalt för middag och tvkväll hos mormor innan vi gav oss i väg mot Arlanda. Vi lämnade in bilen på parkeringsparken och fick skjuts ut till flygplatsen. Vårat flyg gick så pass tidigt, redan klockan , så det var så gott som folktomt i de väldiga salarna. Men med tiden började det droppa in folk, både resenärer och personal. Väskinlämning, pass- och säkerhetskontroller, allt sådant flöt på. När vi efter många timmars väntan kom på flyget var vi trötta. Men hade problem med att somna. Det är inte direkt vältilltaget med plats för benen, om jag säger så. Stackars pappa med längst ben hade mest problem. Jag hade oturen att hamna framför en ja herre (han var på familjeresa, men ängade knappt sina barn som satt på andra sidan gången någon uppmärksamhet, utan det var mamman som fick ta hand om dem. Barnen ville inte heller sitta still.) som hela tiden envisades med att stöta till mitt säte så jag var när att bli sjösjuk uppe i luften. Det var tur att mamma beställt mat, jag var verkligen vrålhungrig! Visserligen hade vi ätit lite frukost på Arlanda. Men de har ju monopol där, så taxfree in my..! Jag undrar om det är Arlanda som äger affärerna och restaurangerna eller om det är privatpersoner och företag. Priserna är hur som väldigt höga! Maten på planet var det godaste jag ätit på länge, tror det berodde på att det var länge sedan jag ätit något överhuvudtaget! Dessvärre var det snålt tilltaget. Där kommer fördelen med att ha en syster som äter hur lite som helst och en bror som är nötallergiker (var nötter i brödet). Så jag blev ändå mätt till sist. Som tur var visades två filmer under resan. Hann med två stycken (om man inte räknar den som handlar om säkerheten på planet). När vi kom fram var vi tvungna att fylla i ett visum innan vi fick lämna flygplatsen. Det var inte så coolt som jag tänkt mig, utan bara ett papper där du fyllde i namn, personnummer, nationalitet, passnummer och varför du var i landet (turism). Vad varmt det var i mina jeans, man blev alldeles klibbig. Så när vi väl hittat en taxi (att man sparar pengar på att ta en taxi istället för resebolagets buss) och kommit till hotellet fick vi våra rum visade för oss. Sen körde de även upp packningen åt oss. Behövde inte göra något själva. Vi fick två rum, det var en dubbelsäng och enkelsäng i båda rummen som lyckligtvis låt bredvid varandra. Vi bodde på ett ganska stort hotell. Vi gjorde ett pojkrum och ett flickrum. Jag fick ta enkelsängen då syster ville sova med mamma. När vi väl fått lite ordning bytte vi snabbt om och tog det första doppet i hotellets pool. Den var sval (ingen uppvärmning), men det var bara välkommet! När vi fått på oss kläderna igen skulle jag och Petter ut och köpa dricka. Men det gick inte så bra. Egyptierna var precis lika jobbiga som turkarna, kom och kolla på mina varor. Sen står dom framför en affär med bara krimskrams och souvenirer man inte är ett dugg intresserad av! Vi fick däremot deras (minst lika jobbiga) presenter, varsin liten fin parfymflaska (handgjord i glas) och på ett annat ställe fick vi parfym och på det tredje varsitt halsband! Varför köpa sakerna när man får alltid gratis mot ett löfte att komma tillbaka som man glömt så fort man gått därifrån. Till sist hittade vi en super market med dricka, Fanta, och en annan market med chips. Man kan inte påstå att det blev dyrt heller. Fem kronor för drickan (1,5 l) och lika lite för chipsen! Sen började hemvandring då vi försökte förklara för alla påfrestande egyptier att vi inte hade tid att se på deras saker. Efter att vi kalas och tagit det lite lugnt på hotellet letade vi rätt på havet. Det var helt otroligt, det fanns ingen allmän strand utan man fick hålla sig till hotellets bit. Hela stranden var uppköpt och delad mellan hotellen. Här var det inget snack om strandnära tomter! Här fick man bygga lite som man ville. Och apprå på bygga! De byggdes nytt överallt. Kollade upp lite fakta om Hurghada (som staden nu hette) för några år sen hade det varit en liten fiskeby och nu bodde det närmare en miljon där plus turister (vilket inte är så lite det heller). På stranden fanns massa solstolar som man fick låna gratis sen gick man och sa till en av "beachboysen" så kom de med madrasser åt en. Man behövde inte bära dem själv! Vattnet var lagom varmt och jag snorklade medan de andra dök. Såg en hel del lustiga fiskar och växter där under ytan. Längtar tills mina undervattensbilder är framkallade! Vi såg till och med en clownfisk, den var väldigt söt! Efter havsturen gick vi och åt middag för 200 kronor var alla mätta och belåtna! Sen strosade vi längs gatorna. Mamma, Josefin och Petter köpte snorklar, Mamma, Josefin och Pappa köpte cyklop också. Mamma blev jätte tokig i snorkling efter att ha testat. På samma ställe köpte vi någon inhemsk alovera. Skulle tydligen vara jätte bra. Jag vet inte det ja, den har rätt läskig grönfärg och kletig var bara förnamnet. Sen blev vi indragna i en dyr parfymaffär, hamnade på ett av de ökända teapartyna. De verkar ha någon snurr på att bjuda på te, ganska smart då det alltid är kokheta så det tar tid att dricka upp dem. Till sist smet vi därifrån och sa att vi skulle komma tillbaka med pengar någon annan. Men när vi först sa det tyckte de att vi kunde ta parfymen och komma tillbaka senare. Men ingen av oss hade egentligen lust att lägga så mycket pengar på någon parfym.

26 Mars
Första heldagen i Solens land. Vi åt frukost på hotellet, det var en väldigt stor matsal vilket gjorde att det rymdes mycket folk. Mycket folk = Hög ljudnivå. Så det var en rätt stökig frukost där folk gick fram och tillbaka mellan alla bord med mat. Det fanns en kock som stod och stekte små pannkakor och en annan som stod och stekte omelett! Vilket jobbigt jobb! Sen kunde man knappt ställa ner ett tomt glas innan det var borta. De plockade bort allting eftersom. Skulle man gå iväg och hämta något fick man be de andra vakta tallrikarna! När lunchen var uppäten gick mamma och pappa iväg på informationsmöte. Jag och syskonen hade ingen lust med möte så vi åt frukost i så god ro det nu gick. Så vi gick omkring och kollade runt lite grann i närområdet. Vi en liten bod blåste ett ställ med bälten ner mot mig så jag fångade. Sen fick jag stå ut med ägarens tjat om att det inte var meningen och eviga frågor om det gick bra. "Ja, det gick bra, jag tog emot den medvetet. Jag förstår att det inte var meningen, annars vore det ett utmärkt sätt att skrämma bort kunder. Sätta upp fällor i butiken!" Sen gick vi och invigde de nyinköpta snorklarna och cyklopen. Alla var nöjda med sitt köp. Fast pappas läckte in vatten, men det beror nog på hans musch! Petter, Josefin och jag provade även att dyka med våtdräkt och syrgas. Dessvärre blåste det för mycket på havet så vi fick testa i en pool istället. Fanns mycket intressant på botten, lite sand där, ett löv här, å titta där borta, där ligger det en servett! Okej, kanske inte så spännande. Men syrgas var en ny upplevelse i alla fall. Blev lite irriterad på alla bubblor som blev då man andades ut men. Kul grej tyckte vi som inte alls hade räknat med att det skulle försöka sälja en dagstur åt oss. Vilket vi var måttligt intresserade av! Regel nummer ett när du åker iväg, ingen kallar dig vän bara för att. De vill alltid sälja än det ena än det andra. Jag och syskonen köpte varsin glass (den enda under hela resan, blev varande för att man kunde bli sjuk av glassen). Stackars Petter fick bara sorbé i sin glass, vilket han inte är speciellt förtjust i. Men annars var de helt okej. Men dyra om man jämför med vad allt annat kostade. Fast ändå rätt billiga om det varit i Sverige! Vi fick även många intressanta kamelerbjudanden, men de flesta avfärdades med att det blir så svårt att få hem kamelerna. Jag tror ändå inte att de äger en endaste kamel, dessutom var det dromedarer överallt! Dessutom undra hur mycket än kamel/dromedar egentligen är värd!

27 mars
Min mammas födelsedag, eller som hon föredrog att kalla det, icke-födelsedag. Vissa år vill folk inte fylla år. Hur som uppvaktade vi henne på morgonen och hon såg inte ut att lida så mycket av det. Sen efter att ha snorklat och badat lite i havet förberedde vi oss på en ökentur. Först fick vi åkia bil en bra bit ut i sanden. Sen fick vi kliva ur bilarna för att se någon hägring. Fast ingen talade om var den skulle finnas var den fanns så den missade vi. Men vi ser rätt lustiga där vi står mitt ute i.. .. i ingenting! Men hur som, det är inte vi som bor där. Förlåt om jag är trångsynt, men jag har svårt att se varför man vill leva mitt ute i öken i typ bambuhyddor! Jag skulle inte riktigt uppskatta. Den by vi besökte var visserligen fast, de var en turistattraktion. Vilket liv! Stackars barn säger jag bara. Ingen skola, utan deras liv går ut på att leda dromedarerna vi fick rida en kort kort tur på. De som var för små för det gick runt och tiggde pengar. Vilket sänkte hela upplevelsen avsevärt. Känns inte så kul när de kommer och man kan inte ge alla och då känns det dumt att ge någon. Jag gav i alla fall en liten flicka ett godishalsband. Det kanske hon får behålla själv. Har svårt att tänka barnen får behålla de pengar de lyckas få ihop. Dromedarturen var en spännande upplevelse. Först reste den sig med bakbenen och sen med frambenen, då gällde det att hålla i sig. Sen skumpa den upp och ner rätt bra. Jag hade inte velat färdas flera dagar på en. Men lite längre än tio minuter hade inte varit helt fel. Det var verkligen en suris som ledde "min" dromedar och Australiensarens dromedar. Jag fick inte små klappa dromedaren, inte ta kort och ja, det var säkert något mer. Australiensaren påstod att de importerade dromedarer från Australien, för att de har finare dromedarer där. Vem vet. Hur som var han trevlig han reste i sällskap med tre andra pensionärer och vi kom kontakt med dem senare. De skulle spendera tre månader på resande fot i Egypten. De var trevliga och bjöd oss att komma och hälsa på dem! Vore något, de så gott som lovade att jag skulle få simma med delfiner då! När åker vi?! Sen fick vi klättra upp på en liten kulle/ litet berg och se på solnedgången. Var oskönt att sitta där uppe och solnedgången var inte så imponerande. Däremot senare på kvällen blev det läckra färger på himmeln. Vi fick även se på diverse djur; ormar, ödlor, skorpioner, stackars kaniner (utan gräs) och sköldpaddor. Kan inte påstå att jag tyckte det var rätt att hålla djuren inspärrade så där. Det var små glasburar och kaninerna hade inget grönt, inte ens hö. Sköldpaddorna såg inte ut att ha det så mysigt de heller. Mamma gick in, kollade på sköldpaddorna och gick ut sen. Fullt förståligt, hon hade inte gillat alla ormar. Sen fick vi mat där ute och därefter kolla i ett teleskop, vi såg Saturnus. Riktigt häftigt, man såg till och med ringarna! Dagens skratt fick vi på hemvägen. Kom på att vi glömt ta sand till vår sandsamling. Jag fick chauffören att stanna (han var inte så bra på engelska), tror han trodde att någon mådde dåligt när pappa klev ut ur bilen (pappa satt ytterst). Sen började han fylla flaskan med sand och oj vad vi skrattade. Kände oss riktigt dumma. De andra passagerarna fick sig också ett skratt.

28 Mars
Dagen började med att Petter skrämde oss. Han svimmade, lyckligtvis var felet "bara" vattenbrist. Hag vet inte riktigt vad som hände. Petter och mamma gick iväg från frukosten för att leta en toalett, men de kom aldrig tillbaka. Pappa som stått i den långa kön och äntligen fått sin omelett försvann också efter en stund. Jag och Josefin åt klart vår frukost och sedan gick hon iväg för att se var de andra tagit vägen. Hon hittade då dem på rummet, tillsammans med Farbror Doktorn (som tydligen ska ha varit en "Madicken-doktor") och lite annan hotellpersonal. Hur som kvicknade han snabbt till och kom ner och slutförde frukosten. Senare fick mamma oss alla att dricka vätskeersättningsbrustablett. Vi andra klarade dock oss. Sen blev det en dag på stranden och en eftermiddag då vi åkte taxi till (håll i er nu) Mc Donalds! I närheten fanns också ett annat affärsområde, så det var inte enbart för halvtaskiga burgare. Mc Donalds är godare i Sverige, England, Grekland, Turkiet och Polen! Efter en stund utan fynd började Petter må lite illa så för säkerhets skull åkte vi hem igen. Vi åkte då efter pappas önskemål "jallajallabuss" (minibuss, typ som taxi). På kvällen var det African Party som hotellet anordnade. Man fick smaka olika maträtter och sedan dansunderhållning av tvättäkta afrikaner. Maten var rätt okej, hittade en pastarätt jag gillade. Påminde om lassange och pastagratäng. Hade dessvärre ingen större aptit, man bli loj av så mycket sol och försäljare som hojtar. Dansen var ja, rolig men inte jätte fantastisk. Jag blev indragen i någon form av ringdans, två gånger. Andra gången tog jag med mig min syster också, hon såg ut att behöva röra lite på sig. Det var småkul även om man inte riktigt visste vad man skulle göra. Sen blev det lite mer "singelshoware". En kille som snurra runt, runt, runt, han höll säkert på snurra samma håll i en kvart! Samtidigt "lekte" han med något som liknade hattbottnar. Håll koll och gör mönster och snurra runt runt, det ni! Sen var det en tjej som magdansa. Hon var inte direkt mager så det dallra rätt frisk på henne. Men ja, hon var duktig. Natten blev ändå inte så sen som väntat, vi var alla trötta. Efter showen var slut och jag och syster buggat lite gick vi hem.

29 Mars
Idag var dagen jag sett framemot hela resan. Vi skulle ut på snorkeltur, med 95% chans att se delfiner! Jag har velat se delfiner i det vilda ända sedan jag började förskolan, om inte tidigare! Jag satt längst fram på båten och spanade förväntansfullt efter delfinerna. Men helt i onödan! Inte en enda delfin fanns att skymta. Efter ett tag kom en av de andra passagerarna fram och börja prata med mig. Han var inte direkt intressant och han pratade sluddrig engelska. Han kan inte heller träffat många svenskar, han påstod att jag pratade bra engelska! Är det något ämne jag aldrig varit en stjärna i så är det engelska. Jag tycker det känns så stelt att prata engelska på lektionerna, men jag klarar mig då jag är utomlands. Till sist kom vi fram till första snorklingsanhalten, skönt då slapp jag prata med den killen. Snorklingen var rätt okej, men inte så fantastisk som jag föreställt mig. Hade tänkt mig att det skulle vara som i någon av alla naturfilmer. Men det var små grumligt i vattnet. Ska bli kul att se hur mina bilder blir i alla fall. Fanns några andra fiskar där än på stranden hemma. Vi snorklade ett tag innan det var dags för lunch. Ingen vidare imponerande sådan. Fisk, ris, bröd och konstiga grönsaker. Det var bara jag och pappa som åt. Jag åt dock inte fisken. Mamma mådde illa, sjösjuka. Vilket inte var svårt att förstå, båten skumpa upp och ner, hit och dit, häråt och däråt. När vi väl kom iväg tog jag upp min delfin spaning igen och snart var den jobbiga killen tillbaka. Tur att det inte tog så lång tid tills vi skulle lägga till för att åka in till Giften Iland. Men där kom verkligen resans höjdpunkt. Jag vet inte om de som jobbade på båten aldrig varit på sjön tidigare, men de hade stora, med stort s, problem att ankra båten! Här skumpade värre än på förra stället så vi höll på bli sjösjuk hela bunten! Men efter minst en halvtimme hade de äntligen lyckats, genom att fästa båten i en annan båt, var nästa problem att få tag i motorbåt som kunde köra oss i land. När en sådan väl kom kunde den givetvis inte lägga till vid vår båt. Så vi fick vänta på en ny båt. Stackars, stackars mamma. Tur vi inte gjorde utflykten på hennes födelsedag som vi tänkt tidigare. Till sist kom vi i land. Ön bestod av sand, sand och sand. De hade byggt "palmbladshyddor" på ön och en arg polis vaktade dem. Vi hittade skugga bakom en skylten och kryade på oss. Sen badade vi i vågorna, hoppade och dök. Nu var vågorna roliga. Det blev ingen snorkling här, reven var för långt ut. Vi skulle ju ändå få ett till snorklingstillfälle senare, enligt försäljaren. Men tji fick vi, inte blev det någon mer snorkling. Vilket egentligen inte gjorde så mycket. Jag var lätt irriterad på de som jobba på båten och var glad att komma därifrån. Resan tillbaka till båten gick inte helt smärtfritt den heller. De lyckades skrämma slag på en unge. Inte konstigt, båtarna guppade i otakt och ungen höll på ramla i. Men klarade sig, jag sträckte fram armen för att kunna ta emot ungen också, för säkerhets skull. På vägen hem la jag ner delfinspaningen och accepterade att den var överreklamerad. Dessutom, om någon skulle få skulle få syn på några delfiner skulle det märkas. Jag gömde mig under handduken. Hade fått på tok för mycket sol! Senare på kvällen fick jag straffet för att jag inte tagit med någon tröja med mer skydd för rygg och axlar! Pappa kom på ett bra sätt att beskriva det; "Det känns som om huden krympt 1 storlek". Det stramade när man rörde på sig. Jag smordes in hela 12 gånger med både alovera, hudlotion, aftesun, sunmilk. Den lättaste beröring sved så mycket att jag skrek högt! Jag kunde knappt röra mig där jag låg i sängen. Jag vill verkligen inte följa med ut senare på kvällen, utan låg och njöt av svensk tv i form av Eva och Adam. (Även pappa hade samma bekymmer och stannade också han kvar på rummet.) Jag lyckades sedan somna. Men när mina rumskamrater kom hem vaknade jag av att mamma smorde min rygg. Jag kan lova att jag vaknat på betydligt mindre smärtsamma sätt. Fick ta en alvedon mot smärtan innan jag kunde somna om.

30 Mars
När jag vaknade upp hade huden växt lite grann och det gick att röra sig utan svår smärta. Visst, lite ont gjorde det, men inte tillräckligt för att ligga kvar i sängen! Medan jag väntade på att syster skulle ta sig upp ur sängen och komma i ordning gick jag över till pojkarnas rum. Pappas rygg var även den mycket bättre. Han hade även lyckats omvandla den röda nyans, likt en kräfta, han får i början till en något brunare. Min käre bror hade en minst sagt trevlig överraskning åt mig. Han hade köpt en stor blå delfin till mig. Den var stoppad med små vita kulor, som i sackosäck, fast mindre kulor. Den var jätte härlig och jag blev jätte glad. Han sa att det var en försenad födelsedagspresent. Han visste att jag hade kollat på en liknade delfin i London. Dessutom tyckte han synd om för att jag fick se några delfiner föregående dag. Hur som helst var den hur härlig som helst! Tack Petter! Sen badade vi, jag lånade en av pappas stor t-shirts och badade i, tyckte min rygg fått nog mycket sol. Jag, Petter och pappa spelade vattenpolo mot några tokar som var våldsamma. Så jag gav igen med samma mynt. Syster och Mor var med på någon bjällerdans och såg rätt roliga ut. Därefter gav vi oss ut på en stadsrunda. Jag köpte en t-shirt till Gustav och en handduk, med delfiner på, till mig.

31 Mars
Sista dagen innan hemresan. Idag mådde Jossan inte så bra idag så hon var kvar på hotellet medan vi andra gick iväg på stan en sväng. Mamma ville köpa silver smycke så vi gick runt och letade en lämplig butik att göra affärer i. men som vanligt när man har en idé om hur man vill att saker ska se ut blir det alltid mycket svårare att hitta det man ska ha. Men till sist hittade vi en affär som kunde uppfylla hennes önskemål. Det var en skön atmosfär. Det var ingen som tvinga in dig. Han frågade vad du ville ha, visade var det fanns, sen fick själv ta dig tid och titta på de olika smyckena. Han stod inte och pladdra på i massa annat oväsentligt och han visade inte oss andra massa saker. Det slutade i alla fall med att smycken var så billiga att mamma köpte två stycken och ett armband. Jag var på den årliga jakt efter en fotlänk, men de hade ingen med delfiner, som jag bestämt mig för i år. Men de gjorde gärna en åt mig. Äkta silver, en fotlänk med sex delfiner för 110 kronor. Inte helt fel. Men vi kunde inte få den med en gång för de var ville löda ihop den, inte bara klämma i hop ringarna. Vilket man inte kunde tack nej till. Så vi kom tillbaka efter vår shoppingrunda och hämtade den. Jag hittade även en dieselväska i jeanstyg som jag blev väst vid. För den fick jag ge 120 kronor. Inte helt fel, även om risken att den inte är så äkta är hög. Mamma köpte massa kryddor på ett flummigt ställe där de ville sälja hennatatuering till mig och de verkade inte förstå att jag hade lovat min syster att vi skulle göra det tillsammans. Har man lovat så har man och jag hade ingen lust att göra någon tatuering på det stället heller! När vi kom hem mådde syster mycket bättre och följde med till stranden. Jag knäppte upp de sista bilderna i min undervattenskamera och alla vi gjorde den sista snorklingsutflykten.
Framåt kvällen gjorde vi en ny utflykt till affärskvarterena. Efter ett tag började vi bli små hungrig så vi letade upp ett ställe att äta på. Vi tyckte det var ett litet roligt ställe, det var inga andra turister där, bara massa manliga egypter. Vi beställde vår mat, jag, pappa och Petter ville ha hamburgare! Sen kommer ena servitris ut med fyra askkoppar som hon ställde ut på bordet. Bestämt plockar jag ihop dem, vi röker inte! Efter ett tag kom hon med fyra nya.. Var jag inte tydlig nog, eller trodde hon att de vi fick inte dög. Hur som lät jag dem stå. Senare förstod jag varför, då kommer de ut med nötfat och konstiga böner. Trots att vi inte beställt de. Men det var kanske tur, för maten dröjer läääänge. På skoj börjar vi skämta om att vi kanske hamnat på bordell och att dom och köpte spis osv. för att kunna fixa maten. Till sist fick vi ändå vår mat, hamburgare var inte hamburgare, utan något konstig biff och brödet, ja det var "ät-till-maten-bröd". Men när det var dags att gå fick vi våra farhågor bekräftade när "Kyparen" säger att han sett ut en kvinna till pappa och att hon är gratis! Hur står det till när man erbjuder en Familjefar med "fru" (de är inte gifta) och barn en hora i deras närhet! Vi fick bråttom därifrån och mamma fick välja-resturang-förbjud!

1 April
Dags att åka hem. Efter frukosten jag och Josefin för att göra henna. Men Gud ville tydligen inte det, som en av de anställda sa. Affären som fixade sådana hade stängt och öppnade inte förrän vi skulle vara på planet på väg hem. Surt! Jag fick i alla fall användning av platsen i min väska där jag inte haft extra toppar. Delfinen fick nätt och jämt plats. Som sagt, den är stor! Ett sista dopp i poolen hann vi också med. Sen var det raka iväg ner till en minibuss vi förbeställt. Man sparade mycket pengar på att fixa skjuts till flygplatsen själv istället för att åka med resebolagets.Väl på flygplatsen gick vi på toa, måste bara säga att jag aldrig sett en äckligare toalett! Dessutom ville de ha betalt för det, men det besöken var verkligen inte något vi tänkte betala för. Sen fick vi stå i en lång, lång kö för att gå igenom den bristfärdiga säkerhetskontrollen. Innan halsade jag i mig en halv liter Fanta bara för att upptäcka att man fick ta med sig dricka på planet! När vi väl tagit oss igenom säkerhetskontrollen var jag kissnödig igen. Jag hittade ganska snabbt tjejtoa och ställde mig i kön. Men det visade sig att det inte fanns papper på någon av toaletterna. Som tur var hade jag några servetter i väskan. Jag passade också på att dela med mig av dem till en dansk småbarnsfamilj som minst sagt blev glada.Planet var försenat 30 minuter. Men flygresan hem gick bra. Vi satt slippa vid herren som irriterat oss så mycket förra flygningen. Skönt!Resan hem gick också bra. Sen på Arlanda kunde jag äntligen slå i gång mobilen. Där väntade mig ett skräckmedddelande. Hela klassen skulle ha samlats på måndagen för att prata om den hemska olyckan som hänt under påskhelgen. Jag började genast måla fasansfulla bilder om att någon tagit livet av sig, fått någon allvarlig sjukdom eller dylikt. Jag tog och ringde upp Rebecka varvid hon berättade att en teknikare hade dött. Det är bara att beklaga, men skönt att det inte var någon jag kände. Om man nu kan säga så.. (Missförstå mig rätt) Jag ringde även och pratade med Gustav, skönt att få kontakt med honom igen! Resterande resa gick bra, mamma körde till Hudiksvall där vi fick mackor och te. Jag körde till strax innan Sundsvall och pappa den sista biten. Jag var väldigt trött när vi kom hem, men skönt att vara hemma.
Kort sagt har det varit en trevlig och intressant resa!