Träning, micro och party

En bild säger mer än tusen ord. Jag tror den här är förklaring nog för min frånvaro här. (Observera att sista veckan inte är slut än och jag har fem pass till inbokade). Jag ska ta igen tre år av lathet nu på fyra månader har jag tänkt. Som ni ser var vecka sju ingen bra vecka, det var då min kropp envisades med att vara sjuk. Därav ingen bloggande heller, helt slutkörd när jag hem.
Jag trivs jättebra på gymmet, det är fräscht, rolig pass och bra ledare. Min kroppen är slut varje kväll, men det kan den gott vara. Jag förstår inte hur jag kunde vara så korkade att jag slutade träna. Även om jag vet alla ursäkter jag använde mig av så diskar jag alla i dag. Här med lovar jag att aldrig slut igen!
Jag behöver det för att må bra, både fysiskt och psykiskt.

I söndags var jag på äventyr och köpte en micro. Så nu kanske det blir någon ordning på det här med mat också. Det har blivit middag efter träningen allt för många kvällar nu. Jag fattar inte hur man kan klara sig utan en micro?! Men tydligt är det inte särskilt ovanligt här. Något om att det inte är nyttigt. Hm. Jag tror det är nyttigare att jag äter värmestrålad mat innan träningen än långt efter. Något säger mig att man behöver energi när man studsar runt och lyfter skrot om vartannat.

Dagens Media då. Ja, praktiken går också bara bra. Jag har dock fått förbjud på ordet "de", som jag gärna använder i stället för företagsnamn. Gammal vana från Dagbladet och skolan där jag haft som regel att undvika att upprepa företagsnamn allt för mycket. Nu måste jag tänka om och inse att de som läser är intresserade av just det. Sen hade jag mitt första praktiksamtal i dag (efter ett långt och tråkigt brev till handledaren från skolan (som pinsamt nog innehåll en felstavning på Sundsvall)) och vi kom fram till att det är krångligt med branschtermer i början och att jag måste börja fråga efter reklam-, pr- och diverse andra byråer när jag snackar med folk. I övrigt ska jag få lära mig massa skojiga saker i morgon, om det går enligt planen. Erkänn att vi har en snygg ingång!

Tjuvad från Antes blogg.

Helgen var grym (både i bemärkelsen hemskt och bra). Ante med mor var på besök i Storstan så jag passade på att träffa honom. Skitungen lurade mig på det värsta jag utsatt min kropp för. Jag kan bara instämma när han säger att det nog är gammal tortyr metod som någon döpt om till träning. Bikram yoga hette det i alla fall. Jag vet inte vem som kommit på den briljanta idén att träna i en bastu. Inte var det jag i alla fall och inte kommer jag göra om det. Min kropp var helt chockad när det var slut, så fort man fick lämna rummet (det fick man absolut inte göra under passet och inte blunda heller (sist nämnda sket jag i)) samlade jag ihop mina saker och sprang mot ytterdörren, som var låst. Uppe står tränarna och undrar hur det är, inte så konstigt med tanke på att det strömmade tårar (jag kunde inte styra kroppen, utmattad och chockad) också. Men de låste upp och jag fick min luft!

Fast jag funderar på att testa vanlig yoga om något pass passar i tid (är ganska begränsad av arbets- och pendeltiderna). Resten av helgens övningar var betydligt angenämare. Utgång både fredag och lördag. Det som förvånar mig var att jag, som får visa legg för minsta lilla, kom in på ställen med 25 årsgränsen (inte för att jag klagar, jag förstår bara inte logiken) och annat i den stilen. Fast åt andra sidan, när man ser sånt här så är det inte mycket att säga.

Bara för att för det till protokollet så passa jag på att klippa mig i helgen också. Men det är nog sista gången jag tar en dropp in tid på random ställe (första stället jag hittade som hade tid, efter att traskat runt i centrum i en timme). "Jag klipper inte jämt för då ser det ut som en tantfrisyr." Lösning på mitt önskemål om snelugg var att kamma den snett. Dessutom ville jag tunna ur håret och det var inte förrän i slutet av klippningen hon förstod varför. Sist jag var till frisören var det hennes förslag efter som hon tyckte det var tjockt, vilket hon sa på en gång.
Visst, det var rätt billigt, men inte särskilt prisvärt. Längderna jag ville ha kvar försvann också innan jag hann blinka. Tur det bara är hår.

Besök, träning och lillsessa

Hej och hå.
Nu var det ett tag sedan jag skrev, eller ja, åtminstone här. På tidningens sida skriver jag varje dag. Vilket nog är en orsak till att det blir mindre här. Jag får skriva av mig på jobbet. Dessutom har jag försökt trolla ihop lite sommarjobbsansökningar. Men förra veckan roade jag mig med att hosta, äta halstabletter och dricka flera liter te och vatten. Som sagt så var det inte utan anledning jag tappade rösten mitt i en intervju, nåja, det blev slutet på den intervjun. Så x antal pass blev inställda och jag sova väldigt mycket. Det är inte kul att vara tillräckligt frisk för att jobba men för sjuk för att träna. Då är jag nästan hellre jättesjuk halva tiden och sedan frisk. Komprimera ihop det lite.

Till helgen var jag någorlunda frisk igen. Då fick jag dessutom besök av fina mamma. Vi var på symässa tillsammans. Jag köpte inte så mycket roligt, några mönster, säkerhetsögon (som jag ska börja testa) och tre garn nystan, varav två köpte jag för att få lära mig nya tekniker. Jag lärde mig dubbelvirkning och hur man kan få krokning att se annorlunda ut. Just de kunskaperna var det bästa på mässan. Mamma gick en sykurs och fick sy en häftig kudde medan jag virkade. Vi var på en pärlkurs tillsammans och gjorde varsin igelkott. Det var rätt roligt det med.
Vi var dessutom och såg Davids opera igen. Den var bättre nu, framför allt för att jag hade grundstoryn klar för mig.
Min fina plan var att mamma skulle bo på ett vandrarhem ett stenkast i från mig, jag får inte ha gäster där jag bor. Men när vi kommer dit kryper det flertalet silverfiskar på golvet! Inte okej. Så som tur var så hade den andra inneboende precis flyttat ut och mamma fick låna hennes rum. Men det var inte så konstigt att silverfiskarna trivdes, riktigt skräpigt på rummet. Det är väl det minsta man kan begära att det inte kryper djur på golvet som dessutom gärna får vara dammsugit åtminstone.

Den här veckan har gått åt till träning. Jag har hunnit med Bodycombat, Bodypump, Shape, Core, CyclingPulse och CrossTraining. (Nej, kusin jag har inte provat Bodybalance, än. De verkar bara gå när jag jobbar, så vi får se hur det blir.. Får hålla utkik helt enkelt!) Ja, jag tror det är sunt med hur många pass som helst och helst två gånger per dag. I dag var jag tvungen att ställa in mitt fjärde pass, Box, för jag hann inte med tåget som jag planerat.
När jag lämnade hemmet i morse vid sex hade jag tre måltider med mig, frukost, lunch och middag. Jag har inte riktigt lyckats planera mina måltider fullt ut än. Men jag jobbar på det. Mycket tyder på att jag kommer äta middag på jobbet där den underbara uppfinningen micro finns. Jag förstår inte hur man kan klara sig utan micro, men tydligen finns det sådana människor med... Det känns lite som en tidsfråga innan jag köper en egen micro och har på rummet.
Jag lagar mycket mat när jag väl lagar något, så jag har massa plastpåsar i frysen med i princip samma sak i alla.

I dag har min dag som de flesta andra mediemuppars bestått av lillsessan. Två artiklar med det temat har det blivit, en om skvallerpressens glädje och en om annonsörer som offentligt gratulerar dem och försöker kränga någon extra pryl.. För övrigt tycker jag synd om ekots reporter som just denna dag råkade ut för teknik strul under Daniels presskonferens och inte fick sin inspelning...

Stum och opera

I dag hände något som aldrig hänt mig tidigare. I slutet på en ganska lång telefonintervju försvann min röst och då menar jag inte att den blev låg eller bara en viskning. Nej, helt borta. Jag rörde på munnen och pratade, men det kom inget ljud, inte ens en rostling!
Katapanik! Vad gör man. Jag vet inte. Som tur så var det en självgående pratare så på något sätt löste sig.
Nej fy. Så för att gardera mig i morgon har jag inhandlat fem olika sorter halstabletter. I dag gick en hel fischerman åt och jag drack flera liter te, åtminstone 2 liter och sedan någon liter vatten också.

Men förutom det har det gått rätt bra att jobba och i morgon kommer jag få breaka en spännande nyhet som kom fram i en intervju om en helt annan sak. Mer säger jag inte,dagensmedia.se, i morgonbitti alltså! Är rätt övertygande om att det blir en snackis och någon rad i kvällspressen.

För övrigt så har jag varit på min första opera, Tosca - eller Fascist Javisst, (som "storebror" David spelar dragspel (accordeon))i dag. Bara en sån sak, trettio meter ner i en gammal kärnkraftsreaktorhall på KTH (Kungliga tekniskahögskolan). Hade ingen aning om att opera kunde vara roligt. Trodde det var något som var döallvarligt. Fast å andra sidan, har man en kråka på hatten så.. Visst var det lite svårt att hänga med då jag inte kunde tyda alla ord de sjöng, men jag har inga opera-öron heller. Men det var en spännande föreställning med fina paralleller till nutida händelser, så som ihop blandning av  tv-underhållning och allvarliga demokratiska processer.
Miljön var helt perfekt för föreställningen. Dessvärre var den x antal trappsteg ner. Min träningsvärk sa aj aj och när jag med hjälp av armarna avlastade benen sa armarna och magmusklerna aj aj.
Det kanske ligger något i att man inte ska träna jättehårt efter att längre uppehåll.
Så jag gav kroppen ytterligare ett poäng mot träningsviljan (huvudet) då jag ställde in morgonpasset i morgon. Förhoppningsvis är jag tillräckligt frisk för att träna på kvällen. Men det avgörs i morgon.
Nu ska jag ta och äta semlan som min hyresvärd lämnat åt mig i kylskåpet och sen tänkte jag sova medan kroppen reparerar sig.

Träningsnarkoman och virkfik

Ska det va ska det va. Ska man göra något så ska man göra det ordentligt.
Fyra pass på tre dagar. Inte allt för illa. Två bodypump, ett spinningpass och ett core-pass. Kroppen verkar skönt, benen darrar vid minsta ansträngning men dessvärre har jag börjat få ont i halsen med. Nerarbetad kropp, virus som går runt i medievärlden och för lite mat skulle jag tro ligger bakom halsen. I morgon blir det vilodag lite återhämtning och sen blir det dubbla pass på tisdag. Nu är jag i gång!

I dag har jag, förutom två pass, hunnit med att se Melodifestivalen på play och en virkträff. Melodifestivalen gjorde mig inte glad, bästa låten var (enligt mig) pojkband-medley av programledarna. Illa.
Sen var jag på en virkträff. En stol skulle kläs om i mormors rutor. I min fantasi innebar det att massa skulle virka mormors rutor och sedan skulle stolen vara klar i slutet av träffen. Men så blev det inte riktigt. Det var mer en virk-skola, lär dig virka mormorsrutor. Lite fel nivå för mig som fick leka fröken i stället. Men det var trevligt ändå. Jag satt med två Sollentuna bor som blandade svenska, engelska och franska, men mest svenska. En mor och dotter (en pensionär och en medelålder) som jag fick lära virka rutor.
För 30 kronor fick man en virknål (nr 5) och fyra garn nystan i varierande färger, förutom en, röd. En röd som skar sig mot de flesta av de andra färgerna, men som varje ruta skulle avslutas med för att uppnå enighet.
Jag gissar på att garnföretaget som sponsrade hade massa rött över sen i julas..
Jag hann bara sex rutor på de två timmarna. Dels jag hjälpte jag mina bordskompisar, dels gjorde jag för många varv på första rutan och dels virkade jag för hårt (det står nål åtta på garnet, vi hade nål fem, tror jag egentligen virkade lagom). Men framför allt virkades rutorna i halvstolpar och bara två i stället för tre stolpar, som jag är van vid. De blev fina ändå och garnet fick jag ta med mig hem och virknålen med. Så det ska väl virkas fler rutor småningom som ska lämnas in. Jag hoppas verkligen stolen hinner bli klar innan jag flyttar. Vore så kul att få se den. De ska sätta upp en tavla med allas namn som virkat rutor till stolen, lite roligt.

Nu har jag precis ätit middag. Ja, klockan är elva på kvällen, det är jag fullt medveten om. Men bättre sent än aldrig. Var för mycket bra på tv:n när jag kom hem från träningen, Så ska det låta och Äkta människor.
Men nu ska jag äntligen ta och krypa till kojs och be en bön för att inte träningsvärken hindra mig från att gå i morgon och att halsen inte gör ont längre.

Namnge

Lite snabb kurriosa innan jag far vidare mot nya äventyr bland 08:erna.
Jag fick för ett tag sedan veta att jag har samma namn, och samma stavning, som Dagens Medias (näst) första chefredaktör. Hon hade dessutom hört av sig till vår nuvarande chefredaktör och frågat om det fanns en till Rebecka Lindberg (hos dem). Googlar man "Rebecka Lindberg journalist" är hon första träffen medan jag är tredje.
Tydligen så hade hon fått frågor om hon börjat jobba på Dagens Media igen...

Lite kul tycker jag!

Och fortsätter i dag

Jag har egentligen aldrig gillat träningscyklar. Varför trampa och inte komma någonstans när man kan vara ute och njuta av naturen samtidigt och kanske framför allt när man snackar träning, få andas friskluft.
Men jag har lovat mig själv att prova det mesta nu när jag håller på komma i gång med träningen. I värsta fall har jag slöast en timme och i bästa fall har jag upptäckt något jag gillar.
Så i dag var det Cycling-pulse. Helt okej, trött och framför allt svettig blev jag i alla fall. Cycling är rätt lätt att förstå, puls trodde jag bara var något käckt att man fick upp pulsen av det. Men ack så fel, eller ja, hög puls fick man visserligen också. Under tröjan skulle man ha en pulsklocka, sedan visades allas pulsar på en stor duk (projektor). Man fick välja en maxpuls, eller gör som jag som inte hade en aning fick göra, knappa in åldern. Sen räknades det ut något så alla fick en jämförelsesiffra. Sen skulle vi trampa upp i olika siffror som hon sa.

Efteråt passade jag på att gå runt och bekanta mig lite med alla maskiner i gymmet. De var fina och roliga, med andra ord ska det under till om jag tar mig upp på bodypump-passet i morgon och ännu mer under till om jag dessutom orkar core på kvällen. Men det gäller att rivstarta, hoppas jag. Dock har jag hört att det inte alls är bra, att man lessnar snabbt och ger upp. Fast inga regler utan undantag, va?

När jag stod i duschen gjorde jag en angenäm upptäckt. (Nej, låt inte fantasin skena i väg nu.) Inne i hörnet fanns en tonad glasdörr med trähandtag. Det kan bara betyda en sak! Bastu är bland det skönaste fast att min apelsin låg hemma på rummet och saknade mig. I morgon ska den få följa med.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att möblera om rummet. För någon dag sedan flyttade jag tv:n så jag kunde se på den från sängen. Men tydligen så hördes den allt för väl in till hyresvärdens sovrum där i från. Så nu har jag flyttat tillbaka den och i stället bytt plats på sängen och den konstiga madrassgrejen katterna tycker om.
Alla nöjda och glada hoppas jag.

I går var däremot inte min dag. Räknade fel på klockan efter träningen så till sist fick jag tokstressigt. Glömde mobilen hemma, men fick med mig headsetet. Ipoden hade laddat ur batteriet och vägrade ta laddning från datorn på jobbet som dessutom är en mac. Så jag trodde den dött. Men den gick i gång så fort den fick träffa min pc igen. Vad hände där?

Sen blev jag sen från jobbet då jag glömde klockan eftersom vi hade avtackning av en kollega (med vin och semlor). Vilket var mycket dumt då jag bestämt tid med Sandra på t-centralen. Men hon var snäll och gav inte upp. Sen bar det av mot Hovet och legendmatch.
19 sekunder tog det för Foppa att näta (ja, jag vet att Aftonbladet säger 17, men jag tror de haft en egen matchklocka eller så läst i något protokoll. För på tavlan var det 19 sekunder och det var vad kommentatorerna också sa.). Sen fortsatte han i samma stil och fixade 3 assist. Annars var det en allmänt mysig match, inga tacklingar, knappt några avblåsningar (bara fyra straffar). Ni anar inte hur fort perioderna gick!
Jag och Sandra passade på att prova alla möjliga olika platser. Dels var våra upptagna och dels var det väldigt lite folk (drygt tre tusen) så vi tog chansen. 9-6 blev det till Sverige i alla fall (mot Finland).

Nu ska jag duscha av mig (var nästan lika jobbigt att bära möbler som att cykla), sen ska jag laga lite middag och bege mig in mot stan för att möta upp Storebror med sällskap.

Kort sagt, jag har det väldigt bra här nere.

Jag börjar på fredag

Äntligen, äntligen. Nu är det dags att träna! 2,5 kilometer bort finns ett gym som hon jag bor hos tipsade om. Så nu har jag köpt träningskort som börjar gälla i morgon. Däremot har jag inte fått några logg-uppgifter än så jag kan inte boka något pass. Däremot funderar jag på att chansa och fara dit i morgon bitti innan jobbet och kanske få gå på ett! Ska bli skönt att börja träna igen, på riktigt.
Jag tror min kropp behöver det. Det blir ju minst tio timmar framför en dator varje dag. Min stackars axel tar stryk då jag inte kan sitta ergonomiskt. Jag vet inte hur man gör och vad man ska tänka på, inte tillräckligt mycket i alla fall.
Jag tog en lite kvällspromenad för att se var gymmet låg och än en gång gjorde sig avsaknaden av lokalsinne sig påmind. Jag var väl ute i en och en halvtimme. Dit tog utan tvekan längst tid. När jag väl kom fram visade det sig att det var jättelätt att hitta hem igen. En rak (svängig) cykelväg från port till port. Jag har inte bara dåligt lokalsinne jag verkar vara kass på att läsa karta med..
Nu ska jag ta och sticka klart den första strumpan och lyssna på lite podcast. Jag har ju bara stickat på samma strumpa i två veckor! Då ska tilläggas att jag inte repat upp mer än fem varv. Men ska det va ska det va. Fina blir de i åtminstone.

I morgon kväll blir det hockey, Legendarmatch. Jag ska kolla på Foppa, helt enkelt! Trodde jag aldrig skulle få se honom spela igen. Jag kan slå vad om att han kommer göra mål, fast att foten är trasig. Grabben är magisk.
Peter Forsberg går på vatten!

Snöröjning och elektriker

Sen det blev klart att jag skulle göra min praktik på Dagens Media kom jag fram till att jag kanske borde försöka mig på det där twitter. Sagt och gjort. Det har både för- och nackdelar och jag tycker fortfarande att det är aningen överskattat. Jag gillar fortfarande inte när det refereras till twitter som om det är nyheter, ni vet; I dag twittrades det om fördomar... Do something for real i stället! Eller när twitter-experter ska uttala sig och frälsa världen. Men då och då får mig sig ett leende eller en upplysning.
I dag till exempel, twittrade Stockholmstad (kommunen): "Har du synpunkter på snöröjningen i staden? Tyck till här: http://t.co/ebzZTwlt"
Ni ser själva hur det ser ut på bilden? Det faller lite lätt snö som knappt blir slask när det lägger sig på marken. Jag vilar min låda.*
I övrigt tuggar livet på bra. Blev dock besviken på Sats. Jag skulle ju bli en nyttig hurtbulle när jag flyttade ner. Nyttig lever jag upp till någorlunda bra, äter grönsaker, frukt och lagar riktig mat. Sen var det det där med träning också. Det finns inget gym riktigt bekvämt nära, det bästa vore att inte vara beroende av kollektivtrafiken när jag ska dit. Gå eller cykla. Ja, jag tog med mig vår lilaglittriga reservcykel.
2,5 kilometer bort finns ett Sats. Men man måste binda sig i ett år för att träna där. Sats finns inte i Sundsvall. Ni ser problemet? Jag skickade ett vädjande oskyldigt mejl till dem. Men inte då.
Fast jag vet att andra gym gjort liknande undantag, så jag ger inte upp än.. Fortsättning följer.

 I dag har jag hittat5 fram och tillbaka utan minsta lilla incident! Första gången!
Sen har jag lekt elektriker. Jag har en mysig fönsterlampa på rummet, som jag gärna vill ska vara tänd när jag kommer hem. Men att låta den stå på hela dagen är väldigt dumt och onödigt. Så i måndags införskaffade jag mig en timer. Eller mer sant, tre stycken. Varför ska det alltid vara billigare att köpa fler, skiljde en tia mellan en och tre! Hur som, de kommer väl till användning för eller senare (kan sätta dem på mobilen när man laddar den över natten, till exempel). Problemet var bara att lampans kontakt var ojordad medan timern var jordad. Hade det varit min lampa hade jag bara bytt ut kontakten. Men det kändes inte helt okej att klippa av någon annans sladd.
Så i går köpte jag en grendosa för gamla kontakter, en sladd med den nya sorternas ojordade kontakt och ett värdelös (men billig) verktygsats. Det är roligt att skruva kabel. Det lär nog sluta med att jag omskolar mig till elektriker!
Men sedan tog det stopp. Hur funkar en timer?! Ett samtal till Gustav och problemet var löst och jag en lärdom rikare. Om man inte själv är allmänbildad får man omge sig med någon som är det!

(Och ja, förr eller senare dyker det upp mer bilder på mitt rum, troligtvis till helgen då det är lite dagsljus.)
*I rest my case.

Elvis Persley

Det är inte varje dag man får säga det här.. Men, mina damer och herrar låt mig presenter Elvis Persley!

De ligger här på bilden, på "min" säng i "mitt" rum. Jag tror de tycker det är lugnt och skönt hos mig.

När jag kommer "hem" så ligger åtminstone Elvis i sängen och väntar på mig.

Mer än så blev det inte i dag för nu vill jag också lägga i sängen (bjuder på en extra bild på Persley i stället). Undra om Elvis, som sovit där sen jag kom hem (för flera timmar sedan) tillåter att jag också lägger mig där..

Hej innan bäcken

 Man ska tydligen inte skryta för mycket med hur bra man är på att hitta märker jag. I dag lyckades jag åka en station för långt. Plötsligt blev det väldigt ljust och när jag tittade ut såg jag vatten och en fin rund byggnad där det pågår viktiga saker och tydligen är väldigt dålig mottagning (men det fick jag vet först senare under dagen). Damn. Bara kliva och ta en tunnelbana. Trodde jag och följer pilarna mot utgången, men när jag kommer ut på gatan upphör de. Suck. Jag frågade en vänlig själ som säkert gav en jättebra förklaring, men så fort hon var utom synhåll gav jag upp och ställde mig för att vänta på nästa pendeltåg i stället..
Men hem gick i alla fall smärtfritt i dag.

Jag börjar kommer mer och mer till rätta på redaktionen nu. Mitt största bekymmer är just nu hur man skriver reklam utan att få det att bli textreklam. Tur att veta att det är en bransch-tidning och ha det i ryggen. Några av de texter jag skrivit skulle inte passa i Dagbladet, kanske inte ens om någon av de som gjort reklamen skulle ha en koppling till Sundsvall. Det häftigaste är fortfarande att man märker av läsarna. Det finns de som kommenterar och jag har börjat känna igen några av de återkommande trollen. Sen är det en härlig variation

För övrigt har jag haft en riktigt trevlig dag. Extra trevligt har det varit att äta i dag. Har haft få dejter, på en och samma dag, det ni. Dock var det "bara" med mina bröder. Med min lillebror och min storebror, fast utan släktband. Sen har jag köpt en grendosa i dag och ska äntligen få lite ordning på alla sladdar hit och dit. Nu saknar jag mest en flaska som rymmer en liter att blanda min jucie i. Bara därför blev jag väldigt sugen på juice nu.

Melodifestivalen

Nu sitter jag och ser reprisen av gårdagens show. Tänkte jag måste se om det blir samma resultat som i går. Framför allt kan jag ha tv:n på hög volym så jag hör bra (ensam hemma med Elvis och Persley (två katter)), vilket jag inte kunde i går. Ja, jag ser faktiskt på Melodifestivalen och tycker det cirkusen. Framför allt är det så häftigt att det fortfarande finns ett tv-program som "alla" har sett. Tre miljoner är ju nästan alla.
Jag tror att det är en av anledningarna att jag gillar festivalen. Allt stohej runt alltihop och sen allt hemlighetsmakeri är en stämningshöjare. Även om låtarna sällan är världens bästa så är många av dem bra och kommer att spelas på radion. Fjolårets låtar ligger fortfarande på ipoden (säger kanske inte så mycket då jag aldrig tagit bort något i från den).
Jag har fortfarande inte bestämt mig riktigt vad jag tycker om alla gårdagens låtar. Det var minst sagt en bred blandning!
Däremot vet jag vad jag tycker om artisternas entré! Det känns nästan förnedrande och löjligt! Ovärdigt på något sett!

Sean Banans låt var bättre än hans tidigare, men fel forum. Han är grön banan på utsidan, men brun inuti, en bläig banan! Sverige skulle få skämmas ögonen ur sig om han skickas hela vägen! Undra hur många timmar i veckan han lägger ner på att träna rumprörelser? Lite fascinerande är det allt.
Abalone Dots det fastade inte, vad var det? Jag har redan glömt.
Dead by Aprils låt var helt okej, men varför groovla?! Det gör ont i mina öron.
Afro-Dite, ja du. Det kändes nästan lite never let it go. Trallvänlig, men gjorde inget större intryck.
The Monikers låt var en besvikelse, i fjol har han helhärlig och spred glädje. Men vad hände i år?
Maries salt and pepper är faktiskt nynvänlig även om texten lämnar en del över att önska. Men vad har hon på sig? Jumpsuit al mello? Undra hur man får på sig den?
Thomas Flink, behöver jag ens säga något. Allt annat än min kopp te, på tok för mycket citronsmak och för lite socker!
Loreens låt var riktigt bra, betydligt bättre än i fjol. Men jag kan inte låta bli att hoppas att någon ska klippa hennes lugg när hon sover. Eller ja, för min del kan hon få vara vaken med, bara jag kan få ögonkontakt med människan. Lite mindre urringning hade inte heller skadar mig.

Mellanakter ja, där varierade det också. I kvalité. "Inte bara bögarnas fest" var rolig och kul att titta på, även om jag kan sakna "bögarnas tid". Det var bättre förr, mer schlager och mindre variation. Men vem kom på idén om att hälsa på i olika tv-soffor och höra om vilket snask man ska äta. Billigt, dåligt.
Röstningssystemet blir jag fortfarande tokig på. Varför ska det röstas i två omgångar?! Vad är det egentligen bra för? Spänningen försvinner ju lite.

Egna äventyr

I dag har villandet fortsatt. Jag blir lika förvånad vilket trevligt ställe Vilse är och på så många olika ställen det kan ligga på. Var jag än befinner mig tycks jag hitta dit. Det är ganska ironiskt att jag med mitt lokalsinne ska hitta rätt bland tunnelbanor, spårvagnar, bussar, pendeltåg och vanliga tåg. Men på något vis lyckas jag ta mig hit varje kväll. Helgen har varit jätteskön, om än kort. I går gjorde jag och Sandra stan. Jag kom fram till att det inte är bästa stället för shopping. Men det var kanske lika bra det med tanke på hur mycket jag hittade. I dag hade jag egna äventyr. När jag och Gustav var på semester för två år sedan hittade jag en trevlig klädaffär i Norrköping. Den finns i två upplagor här och mitt mål var att hitta en av dem. En fanns i Nacka forum. Lätt att komma i håg och dit borde det inte vara svårt att ta sig. In till centralen gick det bra, övning ger färdighet, men sen. Jag gick åt helt fel och hittade inte Nacka på tunnelbanekartan. Däremot fanns den på en specialkarta men med en tråkig gråfärg... Lika bra att erkänna sig besegrad. Jag frågade en kille i biljettkuren och han gav mig upplyste mig om att jag gått åt helt fel håll. Har ni hört den förut?
Till sist hamnade jag på en spårvagn som det stod Solsidan på. Jag som trodde det var ett påhittat namn för att solen alltid skiner på de rika.. Återigen fick jag känna mig som en bonde i stan, men vad gör väl det.
Efter några stationen står det Nacka. Nacka forum kan väl inte annat än ligga i Nacka, tänkte jag. Kliver av, följer strömmen (som visserligen bara bestod två-tre personer den här gången) och ser massa affärer! Jackpot!
Eller inte. Ingenstans finns min klädbutik. Till sist ger jag upp och frågar ett äldre par som ser ut att ha all tid i världen. "Oj, hade du tänkt gå dit". Svaret bådar inte gott, men jag får en riktning utpekad.
Det dröjer inte länge till jag frågar nästa gulliga tant. "Du ser ung och rask ut, det borde ta ungefär tjugo minuter". Jag har visserligen ingen aning, men är ganska övertygad om att jag inte gick rätt väg på en gång och att det tog betydligt längre tid. Men vad gör väl det, jag hittade ett berg att klättra över. Ett litet mesigt berg, men ändå lite ojämn mark under mina fötter!
Efter min bergsklättring hittade jag ett stort hus som det stod Nacka forum på. Men ingenstans bland alla skyltar fanns min affär. Vore det inte just typiskt.
Men jag var ganska kall och less på att gå så jag gick in och rakt in i gallerian ser jag vad jag letat efter!
600 kronor fattigare men en vinterjacka, ursköna jeans, två tröjor och liter underkläder rikare bestämmer jag mig att det är dags att handla lite mat och bege sig hem igen.
Det var betydligt lättare. Inte vilse en endaste gång.
Fick dessutom med mig en magisk tvål-schampo och något superbalsam från en superaffär på centralen.
När Ann och Daniel var och hälsade på innan jul lyckades Ann göra mig väldigt nyfiken på hennes schampo som låg i en plåtburk! Det ser ut som en rund tvål med massa skumt i sig och den är dessutom illgrön.
Balsamet är dock inte lika spännande, flytande och vanligt, fast ovanligt och dyrare än det på ica.

Att hitta vilse

I går hände något historiskt. Jag gick med säkra steg raka vägen från redaktionen till rätt spår. Helt utan att hamna vilse på de vanliga tågens spår, utan att hamna bland tunnelbanetågen och utan att gå åt helt fel håll eller behöva hoppa på en tunnelbana för att komma till centralen (vilket varit fallet veckans tidigare dagar).
Men den lyckan varade i ungefär den halv timme som det tar för tåget att förflytta sig från centralen ut till Rotebro. Visst, jag klev av på rätt station, det har jag gjort alla andra dagar med så det är inget att jubla för. Sen körde jag tricket som får en att se mindre osäkert ut, följde strömmen.
Problemet var bara att strömmen gick upp för en trappa, jag har tidigare gått ner för en trappa. Jag var alltså i fel ände på perrongen, men tänkte att jag måste ju kunna gå här med. Så så långt gick det rätt bra.
Tills dess att trappan tog slut och jag skulle välja att gå höger eller vänster på bron... Iiiih, gick först åt ena hållet, men det kändes fel. Vände och gick åt andra. Det hela slutade med att jag gick nerför trapporna igen och bort till tunneln. Medan jag gick på perrongen såg jag anslutningsbussen fara. Men eftersom det här är Stockholm och en stor stad så det givetvis en ny buss på hållplatsen och väntade när jag väl var framme.

Nu ska jag snart ta och äta lite frukost. Det har varit skönt att få sova ut lite, sen bär det av in till stan för att träffa Sandra! Det var länge sedan sist nu. I kväll blir det Melodifestivalen, men mer om det senare.

Tusen intryck

Information overload.
Nu är snart första veckan på praktiken till ända och jag börjar väl finna mig lite till rätta. Även om jag fortfarande går vilse när jag ska till t-centralen (som bara ligger ett kvarter bort från Dagens media). Men på något vänster lyckas jag alltid gå raka vägen på morgonen och det är viktiga.
Men det har verkligen varit mycket på en gång. Ny stad, nytt boende, ny redaktion, ny, ny och ännu mer nytt. I måndags varit det deadline på papperstidningen som kommer ut varannan vecka. I tisdags var det Dagens media mingel direkt efter jobbet. I går var det möte om en undersökning som gjorts om tidningen och hemsidan och i dag stack hela redaktionen till Krakow, Polen. Så i morgon är det jag och Elin, en fd. praktikant som äger stället. Det ni.
De första dagarna var väldigt stapplande, jag fick inte tag i folk (aj, aj, fy på mig) och det gick allmänt kackligt. Men i dag har det gått betydligt bättre, jag har fått ifrån mig sex webbartiklar. Från SAS, till SJ och vidare till OS och Slitz. Känns inte allt för pjokigt. Ännu häftigare är att folk faktiskt kommenterar och det är jag inte riktigt van vid.
Bara för att göra det ännu värre med allt nytt har jag bestämt mig för att ge twitter en chans. Det känns som om att det är hög tid för det.
Nu ska jag ta och sticka lite mer på mina (blivande) urtjusiga spetsstrumpor i ullgarn. Det blir inte så mycket stickande som planerat på tåget eftersom de råkar vara proppfulla mest hela tiden. Var tusen kommer allt folk ifrån och vad gör alla här?