Vårruset

Resultatet blev en fem kilometer lång tur på 22 min (hon som vann sprang på 19 min) och ett saftigt skavsår!
Min löparskor visar alltid sitt missnöje när de inte används på en tid. Det gäller bara man ska komma ihåg det innan.. Men jag kom ändå rätt lindrigt undan den här gången, bara 1 rejält och två som hade slagit om jag hade sprungit lite längre. Sen var nog det dummaste jag kunde göra att sätta på ett kompidlåster. En allmän varning för dessa! Okej, de är bra som skydd, innan man fått skavsåret, men har man en blåsa eller som jag hade en sönderskavd blåsa, punktera och använd vanligt plåster (jag hatar egentligen plåster, både blodstoppande som mänskliga)!
Men det är så typiskt att jag ska få skavsår innan balen och studenten. Det sitter säkert där remmen på skon är! Jag minns hur det blev i fjol på balen, Gustav fick bära mig till bilen.
Något mer som skavade var det faktum att de som går ställer sig i gruppen "Springa fort". Något jag aldrig kommer att förstå. Jag skulle aldrig våga ställa mig där om jag inte skulle springa. Första året jag var med startade jag i andra gruppen, "springa". Men eftersom jag sprang ifrån alla i den gruppen och blev bland de femtio bästa (socialdemokraterna delade ut ros till de femtio bästa), har jag sedan dess ställt mig i den första gruppen.
Men ifjol såg någon som jag blev riktigt purken över, en människa med gångstavar i första gruppen. Jag tycker ordet GÅNGstavar säger nog mycket i sig...
Sen vilken peppning de hade sen, en gammal gubbe som står och visar magen! Peter Siepen, usch säger jag bara. Inte attraktivt, inte peppande! Eller ja, jag sprang fort därifrån i alla fall.

I övrigt var väl inte kvällen världs bäst. Ägnade hela kvällen åt att leta efter mitt sällskap, som bytt picknick plats från ena halva av stället till andra sidan!
Så där går jag runt, kall (hade inte tagit på mig tröjan för jag var så varm, dessutom värmde solen, då i alla fall...), utan skor i blöta strumpor och med en mage som skrek efter energi!
Inte speciellt trevligt med tanke på att de visste att jag höll på fixa ett eget (och ett till Gustav) medamera kort. Kände mig måttligt dum där jag gick omkring på den nästan tomma grusplanen och kryssade bland lyckliga sällskaps picknick filtar.
Det var inte någon större tröst att de försökt ringa efter mig på min mp3, eller var de mobilen som de var fullt medvetna om att den låg i bilen de trodde jag skulle svara på?!
Efter tre samtal och ett sms borde de väl tänka tanken att telefon kanske inte befann sig i min närhet av min annars ständigt närvarande telefon.
Är då konstigt att man undrar varför de inte gick de där femtio metrarna upp på grusplanen där jag inte var osynlig?

Men när jag väl hittat dem fick jag träffa min Ewwe! Hon tycker jag väldigt mycket om! Jag följde med hennes kusin hem till hans farmor och farfar. Det var väldigt trevligt, man kände sig inte blygsamt stel där trots att jag omöjligt kan ha luktat gott och såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig (jag hatar hur jag ser ut i gympa/fotboll/sportkläder). Vi fick ännu mer fika och pratade om allt möjligt, hur länge som helst. Blev ganska sent innan vi kom hem till Ewwe och Andreas lägenhet. Medan jag duschade slocknade Ewwe, stackaren skulle ju upp tidigt och jobba. Men det var ändå trevligt att få träffa henne igen, och Andreas med för den delen.
På torsdag är det studenten så vi får träffas snart igen!

Allt från 4886.

Volvo verkar vara kvar på 50 talet

Förlåt, men nu har feministen och volvohataren inom mig vaknat till liv! Volvos kvinnosyn verkar inte ha utväxlat på 50 år! Det verkar fortfarande som om det är mannen som ska sitta bakom ratten! Underbart! Snart blir vi väl av med vår rösträttt också?! Om man byter logga varför tar man då fram en med "mannens tecken". Det kan väl bara betyda en sak! Skärpning alla mansgrisar! Statistiken här visar på att det endast är 6 % fler män än kvinnor som har körkort!

Jag ser ljuset

Äntligen börjar studenten och jobbarlovet (sommarlovet) närma sig!
Jag börjar se ljuset i tunneln. Första måndagen på hela året jag kan vara hemma med gott samvete. Måndagar har varit matte- och (i höstas även) naturkunskapdagar. Men naturkunskapen tog slut vid jul och matte skrev jag ett g på nationella förra veckan (vilket innebär g som betyg. Det verkar funka så på komvux, var likadant när jag läste engelska).
Det enda som är kvar nu är att göra ett styrkeprogram till gympan. Men det borde gå rätt fort, så det fixar jag idag!
Att äntligen vara (så gott som) klar i skolan innebär att jag äntligen fått tid att städa upp på mitt rum. Jag har putsat fönstren, bytt gardiner, bäddat om i sängen, tagit fram det otroligt fina, vita överkasten mormor virkat åt mig och dessutom har jag packat ihop en låda till flytten!
Vi har fått klart med lägenhet nu till hösten. En två på 52 kv på Kronogården i Trollhättan!
Den har lite opraktiska dörröppningar i vardagsrummet som ställer till möbleringen, men i övrigt verkar den toppen. Nymålad (sen i höstas), badkar och betydligt större kök än i Gustavs nuvarande!
Lite kul är att (nästan) halva Gustavs klass bor i samma hus.
Nu saknar jag bara ett jobb där nere. Men det ska väl lösa sig det med. Har ju trots allt ett sommarjobb med tillräckligt inkomst så jag ska klara mig medan jag letar jobb.
Det här måste vara tredje/fjärde gången jag längtar efter att sommaren ska ta slut (1:a när jag skulle börja förskolan, 2:a byta till Vallaskolan, 3:a börja gymnasiet)!
Men det ska bli skönt när skolan är över och jag får jobba lite istället!
Välkomna till Staoil!

Inte första pris..

.. men betydligt bättre än Sverige!
Mina pirater (pirates of the sea, Latvia, Lettland) gjorde ändå bra i från sig i kvällen/nattens Eurovision Songcontest. Även om jag tycker att deras show var tamare än sist. Men ja, får väl erkänna att det var lite väl magstarkt att tippa dem som vinnare. Men mot vad vi hade i Sverige så var de verkligen en vinnare. Vi såg ju bara hur det gick för Hero.. 18 plats, inget att vara stolt över.
Det var faktiskt riktigt många låtar som var bra, men jag förstod inte varför Ryssland vann.
Men visserligen är det ju inte låtarna som räknas. Det är ju så mycket politik som är inblandad. Bara det att kommentarerna säger, "Norge, ja här borde vi få höga poäng". Innan festivalen var det dessutom någon som kläckt ur sig att "Vi nordiska länder måste hålla i hop".
Det låter som en rättvis musiktävling, eller hur?!

Härlig Helg i Sundsvall

I helgen har jag varit hos min bästis i Sundsvall, Ewwe (och Andreas förstås). Fredagen var myskväll i soffan, vi såg på talang och blev glad för att rätt talanger gick vidare, lilla sångfågeln Zara och bollartisten Johan!
På lördagen var det dags för det omöjliga uppdraget, hitta en sudentklänning som jag kunde vara nöjd med. På något vis lyckas jag alltid tycka att det som är mode är fult, jag är så less på det här 50/60-tals modet som är just nu att jag skulle kunna spy. Det är nästan omöjligt att hitta något man kan känna sig bekväm i numera. Kanske därför det tog fem timmar innan jag köpte en klänning också. Vi gick igenom varendaste en av alla klädaffärerna på Birsta city. Till sist blev det den första klänningen som vi tittade på. Det fanns inga som jag riktigt föll för..
Det blev inte så mycket fynd i övrigt, bara ett linne och lite hårsaker och örhängen till balen.
Något som däremot var riktigt lyckat var att jag träffade Kiwi och Ann på bussen! Hur stora är oddsen, det går en buss till varje timme... Väldigt roligt i alla fall, var så länge sen jag träffade dem. Idag, söndag, var det hemresa och match! Gick helt okej, självklart är det lite bökigt att spela med de som man inte tränar med. Men alla skötte sig riktigt fint och vi vann med 5-0 mot högkusten. Jag har blå naglar, blåmärke på låret, lite ont i maget, vaden och foten (ben i magen, stämpling på foten, och spark i vaden).
Kortfattat en trevlig helg i gott sällskap!

Det är trosornas fel

Jag hade turen nog att hitta en metro på Sollefteå bussen igår (mitt i all annan otur på den bussresan, men det tar vi en annan gång.)
Jag har börjat intressera mig för insändarsidorna. Men när jag läste en av insändarna blev jag minst sagt förbannad. Tur för personen, som titulerar sig med "Ej politiskt korrekt" att han/hon (får känslan om att det är en han som skrivit texten) inte befann sig i min närhet. Han skulle inte ha kommit helskinnad därifrån. Nedan har jag utan att ändra eller förvränga skrivit in inlägget. (Hittade inte insändaren på metros hemsida, men den står i metro sidan 20 den 12 maj 2008)

"Stringtrosor signalerar att tjejen är tillgänglig.
Kvinnofrid. Angående 19-åringen som hade åsikter om våldtäcker (8/5).
Ytterligare en tonåring som inser att han vet bäst. Har aldrig hört talas om brunstsignaler och det manliga könets nedärvda insikt att reagera på dessa. Försök fatta att klär man sig som gatflicka och beter sig på ett sådant sätt får man skylla sig själv.
Jag menar, om en tjej har sina byxor så lågt syns både fram-och bakifrån att hon har stringtrosor skickar det en tydlig signal till mannens driftsystem att hon är tillgänglig."

Jag hoppas verkligen att jag inte är den enda som blir upprörd när jag läser ovanstående text!
Texten säger att om man visar troskanten får man skylla sig själv om man blir våldtagen, för då vill man ha sex.
Bara för att man har stringtrosor och/eller en kort kjol vill man inte ha sex med en total främling!
Jag hävdar att en människa, både kvinna som man, ska kunna bära exakt vilka kläder de vill utan att de för den sakens skull bli våldtagna.
Dessutom varför ska inte en tjejs trosor kunna sticka upp lite grann när det finns killar som medvetet har "häng" på sina byxor och visar mer än bara en kant av sina kalsonger!
Min trosor har säkert hänt stuckit upp ur mina byxor flera gånger, men det betyder inte att jag vill ha sex här och nu!
Att försvara en våldtäckt med att "hennes klädsel sa att hon ville", det är sjukt. Eller att hon var så full att hon inte kunde säga nej. Om motparten är så full att hon inte vet vad hon gör är det sista man ska göra är att utnyttja situationen! Man märker om en person är intresserad eller inte!
Våldtäkter och sexuella trakasier är något som är oförsvarbart!

Att personen dessutom trackar ner på oss ungdomar som om vi aldrig skulle veta något. "Ytterligare en tonåring som inser att han vet bäst." Jag vet många tonåringar som både formulerar och uttrycker sig betydligt mognare och som dessutom har gjort betydligt större insikter om de signaler som vi människor skickar ut! Ålder är inte ett begrepp som man mäter intelligens i!

Lika som bär

Hittade en inte allt för ny bild på mamma. Dessvärre är hon väl tio år yngre än mig. Men jag tycker mig kunna se likheter...

Projektredovisningen

Shit, vad bra det gick! Powerpointen, jag lite snabbt igår, var toppen! Den gjorde det verkligen lätt att prata fritt om ämnet. Jag och Cd kompletterade varandra bra och fyllde i åt varandra. Vi fick till och med in lite omedveten humör också!
Bäst var ändå på slutet där vi hade lite tips till tvåorna.
¤ Tänk på valet av medarbetare
- Så att du verkligen väljer en medarbetare och inte tvärtom.
Då säger Cd; Ja, jag valde i alla fall rätt.
Och struktur och planering kom på köpet om man var i min grupp. Det stämmer nog också, jag vill ha koll på vad jag gör, när och hur.
Sen när vi berättade om Joniz fyra månader försenade svar.
Fick sedan höra att våran nog var den bästa. Vi hade lite struktur i alla fall, tror det var många som inte tagit/haft tid att förbereda någon presentation.
Men det verkar som att så länge jag slipper vara själv och så länge jag har något att visa upp och en "fristruktur" kan jag prata inför publik. Vilket alltid är något!
Projektarbetet är väl egentligen så gott som klart nu. Måste bara skriva ut, laminera (fram och baksida) och ringbinda allting. Tror vi var tvungna att hjälpa till med det. Men det får vänta till veckan och jag har skrivit mitt matteprov.
Skönt att något börjar bli klart i alla fall!

Mitt svenska tal blandat med prestationsångest

Vi hade nationella för ett tag sen i svenska b, hålla ett tal inför klassen. Här är mitt tal..

Har du någonsin funderat över vem du var som barn och vem du är nu? Eller framför allt, varför?
Forskarna hävdar att omvärlden påverkar vår personlighet med hela 50%. Barns karaktär skapas av de förebilder de får. De äldre klagar ofta över hur dagens ungdomar beter sig, utan att inse sin egen del. Det är inte konstigt att vi är som vi är eller att vi unga beter oss som vi gör. Eller att barnen blir mer och mer uppkäftiga. Det är så mycket som har förändrats på bara några få år.När jag gick i förskolan hade jag respekt för de som gick i sexan. Jag skulle aldrig våga kalla dem något. Men när man själv gick i sexan blev jag kallad surkärring av 6 åringarna. Att så mycket kan ha hänt i lopp av bara några få år. Men det är inte barnen som har förändrats, utan det är deras förebilder. Barn gör inte som de blev tillsagda, utan som föräldrarna och förebilderna gör. Det finns ingen som säger att mobbing är rätt och att vi borde ha mer av det. Ändå finns det så mycket mobbning i skolan.
Men det är inte konstigt med tanke på alla förnedrings och mobbing program som sänds i tv. Program som Big Brother, Robinsson och Paradise Hotell.
I programmen röstats någon ut. Någon får inte vara med längre vara med. Någon blir duger inte.
Det är mobbing, så är det konstigt att det fortfarande finns mycket mobbning i skolorna! Det är ju ifrån media och framför allt tv som barn och ungdomar får sina förebilder.
Men så länge man tjänar pengar på att visa programmen kommer karusellen bara snurra vidare! Så länge det finns tittare visar man vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Höga tittarsiffror innebär att man kan sälja in reklam, dyrt. Så länge man kan tjäna pengar behöver man inte tänkta på konsekvenserna, eller?
Men självklart är det inte bara massmedians profiler som påverkar oss som barn, våra föräldrar har en stor del i vem vi kommer att bli.Det finns de föräldrar som driver sina barn i vad de än tar för sig. Får dem att tro att de är bäst på allt. Visst det är bra att man ger sina barn stöd, men någon gräns får det väl finnas. För eller senare kommer sanningen i kapp dem!
Vad kommer barnen gör då? Acceptera att de levt i en osanning eller kommer de att klandra sig själva! Pressa sig själv för att bli så bra som de tror att de är?
Ta bara tv-programmet Idol, dit kommer de som verkligen tror att de kan sjunga. Vilket långt ifrån alla kan. Men att de kan är inget de har hittat på själva. De flesta påstår att fler än de själva tycker att de är duktiga. Sanna ord är inte alltid vackra, vackra ord är inte alltid sanna. Men ibland tvingas man inse sanningen.Vad har massmedia egentligen för ansvar för vad som händer i samhället? När ska man bortse ifrån pengar och tänka långsiktigt framåt?

Jag är ganska nöjd med min text/tal. Men sen att den eviga prestationsångesten ska göra sig påmind när man väl ska levera. Jag kunde hela talet utantill, minnet brukar jag inte ha problem med (i alla fall inte i skolan). Ursch, allting verkligen bara låste sig för mig. Till en början gick det rätt bra, jag berättade vilken bild och text jag valt. Men sen när jag skulle börja med talet låste sig hela min kropp och min hjärna. Det vara bara min mun som rabblade upp det jag tidigare skrivit ner och nött in (på Gustavs bekostnad, vet inte hur många gånger han tvingades höra talet). När min mun sa fel eller hackade sig på något ord blev min kroppsblockering ännu värre, jag hade inte en chans att improvisera något för att fylla ut de där fyra minuterna (som det minst skulle vara). Jag hade ju gjort talet så att om jag tog någon paus skulle det ta ungefär fyra minuter, men någon paus blev det inte, utan jag malde på.
Jag vet inte varför det jämt blir så när jag ska förbereda något att prata om. Annars under lektionen svarar jag på frågor, berättar det jag vet och är långt i från tystlåten. Det verkar inte spela någon roll att jag vet att alla i klassrummet är precis som personer som jag skrattar och umgås med på rasterna. Jag vet ju vilka underbara personer alla som var där är.
Jag tror tidspressen gjorde sitt. Helst skulle ju talet vara i fem minuter (4-6 är ok), sen att det är nationella och det enda muntliga vi gjort på svenskan. Man blir mer eller mindre tvungen att göra det bra. Helst vill jag ha högsta betyg i alla ämnen, så har det alltid varit. Jag har mer eller mindre sett skolan och betygen som en outtalad tävling. Att jag är en tävlingsmänniska och verkligen, verkligen hatar att förlora har inte gjort saken bättre.
Jag skulle inte påstå att jag lägger ner för mycket av min tid på skolan, men betygen är viktiga för mig. Jag är ingen plugghäst, men jag tar skolan på allvar. Man måste ju hela tiden i arbetslivet kunna visa på papper vad man kan och inte kan.
Skolan har för mig varit ett sätt att mäta om man är lyckad eller inte, smart eller korkad, om man duger eller inte. Men sen att man har högre krav på sig än på andra är en helt annan femma. Jag kan säga att en klasskompis gjorde det bra som fick vg på ett prov och verkligen mena det, medan jag själv är besviken på mig själv för att jag fick bara "vg+". Det är inte så att jag tror att jag är bättre än alla andra som det kanske låter. Det är svårt att beskriva hur det känns om man aldrig upplevt det själv, man har en annan syn på sig själv än på andra. Någonstans känns det som jag kunde ha gjort bättre, eller om jag bara hade gjort så i stället för si. Så länge man inte har full pott känns det som om man har gjort något fel, som att man aldrig riktigt duger till.
Under hela högstadiet hade jag jag bara två mvg:n, dessutom var ena bestående (idrott, kemin hade jag bara en termin). Vg:na förföljde mig, jag hade vg i alla ämnen utom bild och engelska och idrotten, förstås Men när jag började gymnasiet haglade nästan mvg:na in i ettan, men sen dess har det bara gått sämre och sämre. Vg:na börja komma i kapp mig. Men i skrivande stund har jag 11 mvg, 7 vg och 4 g. Dessutom har jag läst 350 poäng mer än de flesta andra. Fick mer eller mindre panik när jag såg vilka begränsade möjligheter medieprogrammet ger om man vill söka vidare, så jag valde till lite mer ämnen...
Vilket kanske är anledningen till att jag känner mig ganska stressad just nu, främst med matten då. Har nationellt nu om en vecka och betyget där är avgörande för mitt betyg. (Jag måste verkligen repetera allt jag hinner nu. Har i alla fall räknat alla "måste-tal" i boken, så jag ska gå tillbaka till de avsnitt som gick sämst nu.)
Men det är bara lär sig leva med aldrig vara riktigt 100 procentigt nöjd eller bättre på sitt självförtroende, vilket inte är det enklaste..

Resultatet

För högskoleprovet har kommit. Det var sämre än jag hoppats på. 0.15 sämre än medelvärdet. På ordförståelsen var jag mycket sämre än medeln, på matten bättre, ganska exakt medel på läsförståelsen, engelskan inte allt för mycket sämre och poängen bättre på tabell och diagram. Matten del är min starka sida, verkar det som. Sammalagt fick jag 0.7, ska inte klaga gjorde så gott jag kunde! Det var 37432 som gjorde provet och några av dessa måste jag ändå ha ett bättre resultat än =) Om du vill kolla på provet så finns det här.

Pollenattack

Ytterligare lite av ett I-lands problem... (Hm, tror jag har hängt upp mig på det där.. and I know you like it!) Pollen har börjat jävlas med mig igen. Trots att min allergi, med åren, har blivit allt lindrigare är det fortfarande väldigt störande. Det enda positiva är att man kan skylla på pollen om man av någon anledning börjar gråta. Jag har ganska lätt till tårar (vilket jag stör mig grymt mycket på), men det finns inget skönare för pollenirriterade ögon än tårar.
Visst, det finns mediciner och ja, jag har haft både piller, nässpray och ögondroppar. Men jag ids inte riktigt, det är trots allt inte så allvarligt att jag tänker betala för att slippa. Allt ska inte vara perfekt jämt, för då vet man inte längre när det är perfekt. Dessutom finns det de som har det betydligt värre. Dessutom brukar det bli bättre om man tvättar händer och ansikte med kallt vatten!
Idag hade jag i alla fall en mycket bra anledning att inte vara ute bland pollennerfallet.. Jag jobbade, det gillar jag. Statoil är småmysigt, lugnt och trevligt. Nästan som en liten oas för bilåkare som stannar till och köper en drick, glass, korv eller lite godis. Alla är oftast glada och trevlig. För att inte tala om alla charmiga barn, men favoriten är ändå Viktor. Viktor gillar godis, festis, glass och korv! Ett riktigt liten charmtroll är precis vad han är.
Imorgon ska jag också jobba. Det är skönt att slippa tänka på allt skolarbete ett tag, samtidigt som man blir less för att inget blir gjort. Vilket det troligtvis inte skulle ha blivit ändå, nu har jag i alla fall ett giltigt skäl.
Borde väl stänga fönstret så det inte kommer in lite gult mjöl, men jag älskar vårluften. Jag vill vara ute bland björkarna som löven precis slagit ut på. Men man bör väl undvika det, åtminstonde en vecka till.

Jag lider med er pollenallergiker som knappt kan se en björk genom ett fönster!

The real Big I-landsproblem

Shit, det har hänt!
Jag är -beroende- av internet. Främst msn då. Det är inte bra. Speciellt inte då vårat internet tycks ha fått sitt eget liv, och ja gör lite som det vill. Ibland funkar det, ibland inte. Ibland beror det på routern och ibland på modemet! Härligt värre!
Igår kväll var jag utan internet hela kvällen! Visst låter det hemskt!
Okej, jag kan väl klara mig utan msn, men just igår hade jag verkligen behövt internetet. Skulle se ett avsnitt av Kobra (ett kulturprogram som går på svt), uppgift i rörlig bild. Vilket inte var så lätt när man inte kommer ut på sidan.
Dessutom hade jag velat läsa recensioner om filmen, "Det svider i hjärtat" (film om nordiska muslimer som blir martyrer) för att vi ska skriva en reflektion på den. Hängde väl inte med så jätte mycket vad de sa, var en rätt virrig film och man fick inte riktigt några konkreta svar.
Men det gick inte heller.
Fast jag har kommit fram att det nog inte är internet i sig jag är beroende av. Utan det är att ha människor omkring mig, helst hela tiden. Jag är en social varelse, jag vill inte vara ensam. Ni skulle ha sett mig idag när jag kom hem. Jag slog på datorn, men startade inget program utan satt och såg Simpssons, med jämna mellan rum tittade jag på datorskärmen som om något skulle ha hänt!
Som tur var fick vi igång internetet, drog i sladdar, bytte plats på dem, startade om datorerna, helt enkelt sånt som inte ska spela någon roll. Hur som helst fungera det och jag var lycklig igen. Men sen mitti kvällen slutade internet att fungera igen. Oj, vad arg jag blev. Förlåt för Petter...
Vi ungdomar verkar ha skapat oss ett behov av att vara uppkopplade och tillängliga nästan hela tiden. Många äldre blir stressade av de, men jag tror att vi ungdomar anpassat oss på ett helt annat sätt. För oss var det ingenting som vi inte vana vid. Vi har växt upp under datorn och mobiltelefonens genombrott och insett fördelar med de. Förr umgicks ungdomarna mer "fysikst" (analogt), träffades live. Men dagens ungdomar umgås mer psykiskt (digitalt) vi datorn, skriver på communities, bloggar, msn, bilddagböcker osv. Allting och alla ska vara tillgängliga via internet i dag..
Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att känna mig "naken" när jag glömt mobilen hemma eller ensam om jag inte får igång msn.
Eller som Örjan sa; "Dagens I-landsproblem är då mobilen vrider sig i fickan så man tror man tappat den!"

Uppkoppling till Folket!

Onsdagens I-landsproblem

Så var det dags att vända sig till klagomuren igen. Den blir bara högre och högre...
Dagens ämne är ha-en-tanke-bakom-hysterin!
Jag pratade med några klasskompisar som går foto igår. De precis som jag blir less på att man hela tiden måste motivera sina bilder. Man måste hela tiden tänkt till!
Skolan stryper vår inspiration och impulsivitet!
Jag brukade jämt skriva noveller och dikter innan jag började tvåan. Det var då den stora hysterin tog form. helt plötsligt skulle du motivera allt du gjorde. Det var inte bara att ta en bild på en blomma för att den var fin, spela in en film för att du har kul under tiden eller skriva en text för nöjes skull.
Nej, nu skulle man börja gömma budskap i allting! Dolda budskap kan ju vara farligt, är vi verkligen mogna nog att ta ansvar för deras följder, om det skulle gå så långt.
Men jämt ska man försöka påverka andra att tycka som en själv. Vad spelar det för roll? Alla får väl tycka som de vill. Visst, ibland är det väl skönt om någon håller med en. Men jag tänker fortsätta äta mina popcorn med marsansås och mina frysta godisar fast att jag är ganska ensam om att uppskatta dessa smaker...
Okej, det kan vara bra att kunna förmedla ett budskap med det man gör. Men det betyder ju inte att man måste ha det som huvudsyfte exakt hela tiden, eller....

Låt skaparglädjen flöda!

Tisdagens I-landsproblem

Idag är dagens I-landsproblem "Arroganta Mopedister!"
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt dem! Det är både komiskt och sorgligt att de tror att det är coolt att köra utan hjälm (eller halvt på) och montera bort ljuddämparen verkar vara jätte inne!
Jag är nog inte den enda som stör mig på dem som far och latjar omkring inne i staden!
Visst, det är en grym frihetskänsla med moped. Jag älskade att vara ute och köra. Men det är väl klart bor man 5 km från stan och kompisarna så underlättar mopeden grymt mycket. Bara en sån sak som att kunna åka iväg och äta mjukglass utan en cykeltur fram och tillbaka på 40 minuter. Det fanns inga avstånd längre. Jag åkte med tält och sovsäck till kompisarna i Kramfors, jag kunde komma och gå som jag ville.
Men det är frihet under ansvar. Det är endast du själv som bär skulden för de skador du kan få om du inte är försiktig. Visst, jag var väl ingen ängel på mopeden heller. Jag skulle aldrig kunna sälja den med försäljningsknepet "Tjejkörd". Jag tror jag var omkull åtminstone tre gånger. Både jag och moppen har ärr kvar än idag, fyra år senare.
Men jag har fortfarande svårt att förstå varför man väljer att köra med hjälmen uppdragen! Det är sådant man gjorde när man var 13 och inte ville ha cykelhjälm inför kompisarna (som "slapp"). Jag menar det är ingen cool image att köra utan hjälm, de flesta har ju trots allt hjälmen på sig.
Att de dessutom far omkring som dårar inne i stan förstår jag inte. Jag ser inte nöjet i att fara omkring med något som låter tio gånger mer än vad det är. Moped är inte så coolt. Inte för oss över 15 i alla fall.

För er egen skull - använd hjälm!
För oss andra - ljuddämpning är inte farligt!

Dagens I-landsproblem

10 olästa mail! Dessutom från mailadresser jag vet vilka det är. Inte bara reklam!
Åh, vad roligt kanske någon som vill mig något.

Och ja, det är det väl på sätt och vis också. Skriv ditt namn på den här listan, skicka dethär mailet vidare, skicka en tanke till din nära, msn kommer kosta pengar....

Jag hatar kedjebrev, ändå envisas de med att komma till mig.

Msn kommer inte börja kosta pengar, de tjänar mer på reklamen. OM det skulle börja kosta skulle msn själv meddela det. Ett kedjebrev där det står; "Hej. Det är Blaha Blaha från msn och..." Varför skulle ett så stort företag använda sig av något så opålitligt som kedjebrev?!

Skicka din vänner en tanke. Visst, fin idé. Men hur värmande är ett kedjebrev, inte det minst personligt! Många skulle nog uppskatta ett "Hej! Hoppas du haft en trevlig dag. Det tycker jag du är värd.." istället. Något personligt, inte ett massutskick.

Skriv ditt namn på den här listan och skicka vidare. När ser man någonsin resultatet av vad som verkligen blir av listorna?! Hur vet man personen som skicka ut det ens är seriös?

Men värst är nog mailen som påstår att om man inte skickar det vidare kommer en massa hemska saker att hända mig. Jag har struntat i massviss av kedjebrev, och ja, I still alive, min pojkvän älskar mig fortfarande och jag har inte blivit av med någon kompis, jobb eller dylikt.

Tro mig, de mailen är bara bullshit!

Ungefär samma sak är det med mail man bara ska skicka vidare så ger det pengar någonstans. Haha. Stackars stackare som går på det. Det är tekniskt omöjligt att kontrollera om mailet vidarebifogas eller inte! Det finns ingen som kan avgör till hur många mailen skickas, alltså kommer inga pengar att skickas heller.

Gör samhället en tjänst, sänd dina kedjebrev endast till papperskorgen!