Snabbspolning

Mycket har hänt sen Sam. Men fokus för inlägg har inte funnits. Jag har velat skriva, men det har inte känts rätt förrän jag berättat Sams historia. Det lilla jag visste av den. För att göra det har det behövts tid och styrka. Inget som ska bli gjort i en handvändning och med torra kinder.

Jag och Gustav har sett sista Harry Potter. Tre dagar efter att Sam försvann. Jag grät, men inte så mycket över att Harry skulle ge sig av eller för dem som dog. Men alla farväl påminde mig om mitt jobbigaste farväl någonsin.

Men filmen var bra mycket bättre än förra. Äntligen var det sluttramsat om att Harry och Herminone någonsin skulle haft något på gång, även om deras dans och horcruxgrejen var överdrivet. Vad jag inte kan förstå är varför de inte spelar mer på Harrys kärlek till Ginny…

Men ännu större. Gustav har varit utomlands för första gången i sitt liv. (Att gå över gränsen till Norge räknas inte. Speciellt inte om man inte ens träffar en norrman.)

Vi var på kryssning till Estland och det blev riktigt mysigt. Fast bussresan ner var verkligen ingenting att jubla över, så vi tar det först. På väg ner satt en snarkande gubbe bakom oss och framför oss satt en knepig unge. Han slickade och slog på sin mamma om vartannat, visserligen gul-bil-slag. Men ändå. Ungar nu för tiden.

På vägen hem satt någon lodisgubbe och groggade på cola och billigaste vodkan. Groggarna blev allt ljusare och mer och mer hamnade på hans smutsiga skjorta. Han hostade så jag trodde lungorna hans skulle gå sönder och magsäcken vända sig ut och in.

Bakom oss satt stans största fjortis. Hon misshandlade sönder allt vad det svenska språket heter. Typ, dog av asgarv och allt vad det var. Nog för att skapa skavsår i öronen under hennes flera timmar långa mobil samtal om allt och inget. Hon hade blivit tjock, kompisen misstänktes ha anorexia, hon var förföljd av allt och alla på facebook, han var ful, hon var knäpp och så vidare.

Men sen var det bra, förutom ungen som spydde vid samma bord som mig och Gustav på 300-kroners buffén. Yack, visst, synd om ungen som fyllde djuptallrik efter djuptallrik. Jag lämnade bordet ett tag, Gustav lika så.

Vi åkte en stor båt, Baltic queen och tillbringade en dag i Tallin. Men shoppingen gjorde mig besviken, allt billigt garn mamma pratat om hittade jag inte. Kläderna var inte heller något som föll mig eller Gustav i smaken. Jag köpte ett garnnystan och han ett paraply.

Det bästa i Tallin var nog sightseeingen, väldigt värt att få se lite mer än bara stadskärnan. Sen var det roligt att se Gustav köpa på engelska. Jag har inte hört han prata engelska tidigare, mer än när jag frågar om enstaka ord. Fast då är det mest åt andra hållet, han får översätta vad de säger i filmen.

Vi köpte massa konstigt godis, skumma teer och öhm, ja, mitt barskåp går knappt att stänga.

Vi hade en mysig hytt med dubbelsäng, fast dumt nog var det två madrasser som satt ihop, men en hård skarv emellan. Vi är bortskämda med vår stora breda madrass utan skarvar.

Egen toalett med dusch, världens minst visserligen, men egen som sagt.

Vi hade dessutom ett fönster ut. Jättemysigt att se Stockholms skärgård med hus som kostar lika mycket som tjugo hus här omkring. Havet var fint att se också.

Vi badade och bastade på båten. Allra längst ner fanns en liten bassäng och bastu. Tråkigt nog separata bastusar. Varför finns det aldrig gemensamma?

Jag var ensam tjej, men kvinnan i entrén förstod oss inte när vi skulle fråga om Gustav fick vara med mig på tjejsidan… Vi fick helt enkelt bestämma tider, vi ses om en kvart. Sen att klockan var utanför bastun gjorde det bara jobbigare. Men, vad gör man.

När vi kom hem släppte shoppingbegäret. Helt plötsligt hittade jag de skor jag letat hela sommaren efter. Ett par gympaskor, vanliga osportiga men som man kan gå i stan en regnig dag. Ett par klackskor fick också följa med hem då klacken nötts bort och lädret spruckit på mina gamla. Sen hittade jag plötsligt två koftar också, något jag också varit på jack efter under en tid. En kavaj i storlek 42 följde också med hem. Jag har 38 och någon enstaka gång 40. Men med mina breda axlar är det hopplöst att köpa stela jackar och överdelar. Så jag ska antingen flytta in knappen lite eller sy in. Jag får se vad som känns lättast.

Gustav hittade en skjorta och jag ett lila linne. Det är kul att hitta det man sökt länge efter.

Jag har känt av hur det är att jobba utan internet och telefon. Det blev inte alls mycket jobba. Halva redaktionen hade ingenting att göra. Det värsta var att vi inte hade tillgång till newspilot (ett redaktionellt system där alla jobb planeras och skrivs). Någon enstaka visste vad de skulle göra. Tack vare att en kille från kommunen ringde mig tio över sju, på min mobil, hade jag en artikel att skriva. Men mer än så var det inte.