Klockan åtta var vi på akuttid hos veterinären. Sam hade fullt med larver på magen som höll på äta upp henne, det fanns inget att göra. Två värmeljus tändes och Sam fick en spruta.
Det är det värsta jag varit med om.
Jag hatar att vara maktlös.
Jag hatar när man gör sitt bästa och det inte räcker.
Jag hatar när någon man älskar försvinner i från en.
Även fast jag inte tillbringat mer än några timmar med Sam drumlade hon rakt in i mitt hjärta. Så liten och ömtålig. Jag kan önskar jag hade kunnat göra mer än ge henne ett bättre slut på livet än vad hon skulle ha fått i diket.....
Jag och Gustav var och köpte en fin lila blomma som kommer år efter år. Jag hoppas hon tycker om lila lika mycket som jag gör.
Nu ligger hon i en minneslund för sällskapsdjur på Skönsbergberget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar