Lägenhetstältning

Här någonstans började förra veckan (peace and love - festival i Borlänge). I ett tält i vårt vardagsrum. Som slogs upp för att jag behövde mäta det. Som sen fick vara kvar tills jag lyckades övertala Gustav att sova där med mig.
Eller den allra-allra första början var väl noga räknat på facebook. I chatten.
Och den slutade i badrummet. Som sagt var det väldigt väldigt äckligt på campingen. Jag har full förståelse för dem som lämnade tälten. Även om det var trist att de inte kunde kasta dem i soporna eller ännu hellre packa ihop dem och gett dem till "happy campers" som sedan skulle skicka dem till behövande i andra länder.
Jag hoppas för allt i världen att de tar sig tid att tvätta dem först! Annars blir det bara ännu mer synd om dem som behöver tälten.
Tvätta tält. Det är precis vad jag har ägnat kvällen åt. Det började med att jag försökte skölja av tältet i badkaret i går. Det gick så där upptäckte jag i dag när det hade torkat.
Gör om gör rätt.
Ut med allt som inte tycker om vatten från badrummet. Sen spolade jag bort allt damm från golvet, sen var det bara att sätta i gång. Jag tror en bilderna kan kompensera för lite text här. Det slutade med att jag badade med tältet.
-Farbror Melker. Vet du vad? Varför badar du alltid med kläderna på?
- Jo, för att det är riktigt mysigt och man får känna sig som ett litet barn. Jag hade gjort bra mycket, nästan gått och lagt mig i tid om jag hade fått skvätta så mycket vatten som jag gjorde i dag när jag var liten!
Men om jag ska hitta en vuxen och radikal förklaring till mitt beteende så drar jag till med att det var det enklaste sättet att dränka alternativt kväva (trycka ner under vattnet tills det inte hade någon luft) tältet. Eftersom det är vattentätt så betyder det lufttätt i vatten.
Jag började klampa på det. Mina för-stor-för-damskor-fötter är trots allt större än mina händer. Jag har mer muskler i benen än i armarna med, dessutom har jag hjälp med min 67 kilon också.
Gustav var så snäll som bara han kan vara och kom med en glass åt mig och slog på musik, The Ark. De har växt jättemycket efter konserten. Det kommer ett hyllningsinlägg till dem inom en snar framtid.
Men nu ska jag packa i ordning lite saker och böcker som ska få bo på DB (Dagbladet) fem veckor framöver. I morgon kommer också ett inlägg om att känna adrenalin under en intervju. Skulle nästan vilja påstå att jag haft en av mina häftigaste journalistiska upplevelser i dag. Kanske med undantag från första gången jag toppa tidningen. För jag kan faktiskt säga första nu, det har hänt en gång till! Det var också häftigt, men inget går upp emot första gången!