Äntligen, äntligen är B-rapporten inlämnad. Men den känns inte komplett. Fast det ska nog gå vägen. Hela resan har varit intressant och jag har kanske upptäckt nya sidor hos mig själv. Jag har blivit mer bestämd och låter mig inte köras över lika lätt längre. Tror jag i alla fall. För att försöka få ut något positivt av resan. Annars är oro och stress två bra ord.
Men nu ska jag göra som kungen och vända blad. I morgon är en ny dag och det kommer att bli den bästa sedan 1 april. Jag ska äntligen få göra det jag älskar igen. Dagbladet behöver mig i två dagar. Kul att de lyckades få tag i mig trots att jag tappat min mobil. Min nya mobil. Min nya älskling. Jag fäster mig väldigt lätt vid saker. Så riktigt typiskt. Efter en fruktlös jakt och en tur till Birsta så har jag en ny mobil (likadan, hittade den för webbpris i butik) och ett nytt, tillfälligt, nummer. Jag hoppas halebop är snabba med att skicka ett nytt sim-kort med mitt gamla nummer. Jag känner mig naken utan alla min nummer. Det kommer att ta sin tid att bygga upp listan igen.
Hiur som. I dag, under sista träffen med journalistlärarna, pekar en av lärarna på mig och vinkar sig till mig innan lektionen.
"Vad är det nu då...?"
Jag får en lapp med ett nummer och en uppmaning att ringa nyhetschefen på Dagbladet på en gång.
"Gå ut och ring nu. Får du inte svar så får du gå i väg igen om en stund."
Jag tycker om att de, speciellt han, är så mån om att det ska gå bra för oss.
Jag går, men bultande hjärta, ut ur föreläsningssalen och ringer numret, som inte fanns bland mina typ tio nummer långa kontaktlista.
Summasummario i morgon och på fredag ska jag få jobba. Det är helt -svordom- underbart.
Som sagt i morgon är det en ny dag och den bästa sen första april.
1 kommentar:
Grattis! :)
Skicka en kommentar