En shoppande students bekännelser

I bland är det skönt att köpa saker. En känsla av att komma hem med massa nya fynd och tro att allt ska bli så mycket bättre. Alla de nya sakerna ska lösa massa problem, sånt man stört sig på tidigare. Fräscha upp ett rum med någon liten detlj som ingen kommer att lägga märke till. Den ny tröja ingen vill veta var du köpt. Eller känslan av att ha hittat den perfekta presenten..
I dag har jag shoppat, mer än på flera månader. Fler hundra lappar har försvunnit från mitt konto. Men jag tänker inte ha ångest över det. Snart kommer skatteåterbäringen och jag har säkrat sommarjobb. Så det så.
Jag har köpt hörlurar så äntligen slipper jag apples vita halvtaskiga och vid det här laget väldigt smutsiga. Jag hittade ett par lila med trasselfrisladd. Kan det bli bättre? Ja då, för det var bra ljud i dem, och eftersom det är in-ear kommer jag kunna stänga ute alla irriterande människor på bussen som inte gör mer än finns. Jag säger inte att jag är bättre.
Jag köpte ett rosa linne, på rea. Bara för att jag fick för mig. Jag har faktiskt inget rosa linne...
Äntligen, är en sänglampa inskaffad. Ända sen de målade om och vi ställde sängen mot fönstret har jag varit utan sänglampa då vi inte har någon vägg att fästa den mot. Nu har jag köpt en på pinne, både med sänglampa och myspyslampa med ljus rakt upp i taket.
En ny brödrost fick också följa med hem. Och glass! Det händer väldigt sällan att det finns någon annan glass än billigaste big pack här, men nu finns det Barnens favoriter från GB. Inte helt illa. Ja, jag är litet barn i bland, speciellt då det kommer till smaklökarna. På tal om smaklökar så följde mat även med hem, det är inte det billigaste alla gånger det heller.
Som om det inte sitter jag nu och funderar på om min nya mobil ska vara vit eller svart. Slängde ut frågan på ansiktsboken och tänkte ge det en timme. Omvärldsanalys kallas det kanske?

Jag gick och hämtade ut usb-hubben.. Det fanns annan personal där som jag strategiskt valde då den första så säkert konstaterat att mitt paket omöjligen kunde vara där. Synd bara att min utvalde inte alls kände för att hämta mitt paket utan gav lappen med numret till min första bekantskap.. Typiskt. Jasså, har du fått numret nu... Hm, ja..
Nämnde jag att påminnelse-smset  kom (till min lånade telefon) tio minuter efter att jag pluggat in sladdarna i hubben. Det är vad jag kallar dubbel-typiskt. Men jag ska inte klaga, två sladdar mindre att stoppa in efter att jag tagit ut datorn på en tur.
Men jag måste säga att det var en onödigt sjukt stor låda för en så liten hubb. 42 centimeters omkrets på största stället för en liten hubb vars omkrets ligger på 13 centimeter. Hade jag vetat det hade jag bett dem ta bort förpackningen. Det hade kanske varit försvarbart om den varit ömtålig eller hängt i en butik. Men för att skickas på posten? Eller ja, knappt i en butik heller. Idioti. Jag klarar inte av designade saker där det är otänkt. Saker och ting ska vara genomtänkta. Det går att göra snygga små förpackningar som lämnar sig bra att skickas också. Jag ska kanske tipsa sweex om min gamla klass. Där går runt 20 galet duktiga människor som inte bara skulle göra en snyggare förpackning, den skulle dessutom fylla ändamålets krav!