tisdag, maj 31, 2011

Drömmen blev sann

Precis just nu kunde ingenting vara bättre. Jag måste vara världens lyckligaste person. Min sommar kommer att bli den bästa någonsin. Framför allt juli månad. De ringde från Dagbladet i dag. Jag tror ni kan räkna ut resten. Fem veckor på ett ställe jag älskar. Det kan inte bli bättre. Man ska visst aldrig säga aldrig och sluta hoppas. Drömmar kan bli sanna!
Snart kommer någon nypa mig i armen och jag kommer att vakna ur min dröm. Inse att hela året och sommarplanerna bara är en dröm. Jag är kvar på Gdk och har kuggat alla kurser eftersom jag gått i min lilla drömvärld.
Nej. Det kommer inte hända och vet ni vad. Just det är det bästa av allt. Jag lever i min dröm. Jag går på journalistprogrammet, något som jag velat göra enda sedan jag insåg att jag kanske inte kommer bli delfinskötare på Kålmorden. Jag har lärt mig så mycket på ett år att jag duger åt en riktig redaktion. De är beredda att betala för mitt arbete. De publicerar mina artiklar och jag utvecklas.
Det är en underbar känsla att känna att man hittat rätt och dessutom få det bekräftat är ännu häftigare.

I morgon väntar dock ett små jobbigt samtal till mitt andra sommarjobb. Vill de ha mig de veckor jag inte ska vara på Dagbladet eller inte. Det mest ultimata vore ju om jag kunde få jobba där resten av sommaren, men ha någon vecka ledigt. Men jag får helt enkelt se. Det tar emot att ringa, men det är mina veckor på Dagbladet värt. Utan att blinka.
Det är inte alla som får chansen att jobba med det de brinner för. Det är inte alla som får leva sin dröm. Men jag är extremt tacksam att jag är så lyckligt lottad.

För övrigt, som om det nu skulle räknas och ens betyda något i jämförelse, så klarade jag b-rapporten. Med nöd och näppe. Men med tanke på omständigheterna så ska jag känna mig nöjd med mitt D. Rapporten i sig var inte värt med än ett E. Vilket jag förstår.
Det betyder att jag nu har 157,5 hp. Jag börjar bli ganska väl utbildad nu... Men minst 120 hp ska till.

Om mataffären fortfarande vill ha mig kommer jag inom en veckas tid jobba åt fyra olika arbetsgivare. Det känns inte helt tokigt. I morgon ska jag jobba på en avslutningscermoni på skolan. Fredag väntar en dag i himmelriket och helgen på macken i Sollefteå. Fjärde blir ut i fall att intro på mataffären på tisdag. Så jag håller tummarna för att det blir så. Men någonstans i bakhuvudet säger en liten röst att man kan inte få allt.
Men det är värt att försöka få allt.

Nu ska jag göra en nytt försök att sova. Jag behövde sätta ord på mina känslor. Det är inte lätt när man är helt upprymd och det spritter i benen. Det är som om det är för mycket glädje inom mig. En uppblåst ballong som behöver släppa ut lite luft. Jag gillar ballonger.

onsdag, maj 25, 2011

I morgon blir den bästa dagen

Äntligen, äntligen är B-rapporten inlämnad. Men den känns inte komplett. Fast det ska nog gå vägen. Hela resan har varit intressant och jag har kanske upptäckt nya sidor hos mig själv. Jag har blivit mer bestämd och låter mig inte köras över lika lätt längre. Tror jag i alla fall. För att försöka få ut något positivt av resan. Annars är oro och stress två bra ord.
Men nu ska jag göra som kungen och vända blad. I morgon är en ny dag och det kommer att bli den bästa sedan 1 april. Jag ska äntligen få göra det jag älskar igen. Dagbladet behöver mig i två dagar. Kul att de lyckades få tag i mig trots att jag tappat min mobil. Min nya mobil. Min nya älskling. Jag fäster mig väldigt lätt vid saker. Så riktigt typiskt. Efter en fruktlös jakt och en tur till Birsta så har jag en ny mobil (likadan, hittade den för webbpris i butik) och ett nytt, tillfälligt, nummer. Jag hoppas halebop är snabba med att skicka ett nytt sim-kort med mitt gamla nummer. Jag känner mig naken utan alla min nummer. Det kommer att ta sin tid att bygga upp listan igen.
Hiur som. I dag, under sista träffen med journalistlärarna, pekar en av lärarna på mig och vinkar sig till mig innan lektionen.
"Vad är det nu då...?"
Jag får en lapp med ett nummer och en uppmaning att ringa nyhetschefen på Dagbladet på en gång.
"Gå ut och ring nu. Får du inte svar så får du gå i väg igen om en stund."
Jag tycker om att de, speciellt han, är så mån om att det ska gå bra för oss.
Jag går, men bultande hjärta, ut ur föreläsningssalen och ringer numret, som inte fanns bland mina typ tio nummer långa kontaktlista.
Summasummario i morgon och på fredag ska jag få jobba. Det är helt -svordom- underbart.

Som sagt i morgon är det en ny dag och den bästa sen första april.

måndag, maj 16, 2011

Välbehövligt avbrott

Usch och fy för B-rapport. Ingenting har gått som jag hoppats på. Det enda som är bra är att det bara är nio dagar kvar innan rapporten ska vara inlämnad. Ska bli så skönt att slippa böka med den då. Ämnet är i alla fall intressant, presstöd och den mångfald det ger/inte ger. Känns lite tråkigt att vi inte ska göra undersökningen, jag hade velat ha ett resultat. Fast det är mer skönt att slippa.

Helgen kom som ett välbehövlig paus. Jag och Gustav tog Tux och brumbrum och for till Lugnvik. Mycket skönt att få komma bort och tillbringa helgen med trevligt folk och fä. Allra trevligast var de en vecka gamla kattungarna, fyra dagar gamla hundvalparna och de som var tre veckor (om jag minns helt rätt). Sen var det inte helt fel med lite lamm också.
Det hände rätt mycket förra veckan som jag inte, på grund av b-rapporten, orkat skriva. Bland annat bokstavligt talat fick vi en ny soffa, lortsoffan. Efter (den korta) vägen till vår mataffär finns en loppis. En kväll stod det en massa möbler utanför, trots att loppisen stängt för flera timmar sen.
"Har de lyft ut alla som inte hämtat sina reservationer" gick våra funderingar tills att vi såg skylten "Kontorsmöbler bortskänkes". Så vi kom hem med en kontorssoffa. Lika som den vi har sen tidigare, fast med tre sitsar och vit. Eller ja, den heter väl lortsoffa av en anledning. Klädseln fick ligga i klorinbad i ett dygn innan den tvättades med alla möjliga tillval på maskinen, utom fintvätt. Den är väl inte helt ren, men en klar förbättring och lite filtar gör den anständig. Vi håller just nu på känna av hur vi vill ha det i vardagsrummet. Två soffor känns lite mycket, men samtidigt gillar jag att ha så många platser.. Så vi får se hur det blir. Förr eller senare köper vi en ny klädsel till den.
Vi har också äntligen bestämt oss för hur vi vill ha det på balkongen. Vita möbler i trä med stålram. En soffa, två stolar och ett bord. Men givetvis var det slut på både soffa och stolar när vi skulle köpa möblemanget. Nytt inne tidigast vecka 21. Hurra. Tur att vädret är som det är, så att jag inte känner någon större lust att tillbringa dagarna på balkongen. (För er som inte befinner er i Sundsvall, så har det varit grått och regnigt den senaste veckan.)
Jag förespråkar att komplettera upp det vita med massa mysiga  hemgjorda filtar. Både stickade och virkade. Så där har jag något att ta tag i. Först ska jag ta och göra om alla de timmar som repades upp i helgen. Jag hade gjort fel  i början. Suck. Det är så typiskt att ett fel kan påverka så mycket. Men hade jag fortsatt hade duken blivit helt ojämn. Jag borde dessutom ta tag i de där hjärtekatterna jag lovade att göra. Men det bär emot då de är så ful och stora.. Men syftet är ju gott..

Nu ska jag ta och jaga lite teorier så att det kanske blir något gjort med rapporteländet också.

måndag, maj 09, 2011

Super -snabba, -smarta och -smidiga

Min mobil är underbar. Jag älskar den! Men jag måste vänja med att #0* inte sitter under 789 utan vertikalt längs till höger. Det går oväntat bra, ge mig en månad så kan jag smsa utan att titta på skärmen igen. Det är små häftigt att surfa via telefonen också. Fast det är lite små drygt att klicka. Jag gjorde misstaget att göra en enkätundersökning via telefonen, det var inte bara smådrygt utan jättedrygt.
Förutom njutit av min nya mobil har jag hunnit med massor i helgen.
I fredags var det inflyttningsfest bort i Nacksta. Ett plagg som tema (exklusive underkläder), eftersom jag inte hittade några hängselbyxor så fick det bli en klänning. Lite fusk, men helt enligt regelboken...
Lördagen var den i särklass bästa dagen. Boda Borg. Behöver jag säga så mycket mer. Jag som älskar lekar trivs som fisken i vattnet och tycker att öppettiderna är på tok för korta. Mitt superlag klarade dessutom den absolut svåraste banan. Men oj vad många gånger vi försökte. Så många och så länge att det blev glädjetjut när vi väl fick upp lådan som innehöll stämpeln vi kämpat så hårt för! Det blev till och med en SUPER-stämpel på åvven för att alltid ha ett bevis. De andra två lagen klarade en och två banor mer än oss, men vad gör det när vi klarade den svåraste. Inget av de andra lagen kom ens förbi det första rummet. Feels good.
Sen blev det en mysig film kväll med Gustav och Tux. Jag var lagom mör efter att ha lekt klätterapa en hel dag.

I går, söndag, skrek Birsta efter oss. Så vi var tvungen att fara dit och kolla vad stället ville. Det ville att jag skulle köpa ett par lila shorts, ett supertungt lås till moppen och lite annat smått och gott.
Vi bestämde oss i princip för hur vi ska möblera vår balkong. Lite tråkigt att det blir från Ikea, igen. Jag vill inte bo i en typisk Ikeakatalog. Jag har ingenting emot Ikea-möblerna förutom det faktum att alla har dem, vilket gör att det känns opersonligt. Jag vill ha ett personligt hem. Tror det är dags att virka lite mer. Jag tänkte filtar till balkongen. Skulle kunna virka ihop alla mormorsrutor jag har. Som egentligen ska bli ett överkast, men en filt kanske duger gott. Jag vill ändå inte ersätta det otroligt vackra överkastet mormor virkat till mig.

Nu ska jag väl ta tag i något jag försummat hela helgen och som börjat ge mig en stor klump i magen. Den där rapporten som jag inte alls har någon lust att göra. Vi måste dessutom i princip börja om från noll och skriva om allting... Jag borde kanske ta och kontakta min skrivkamrat och kolla i fall hon gjort något....

fredag, maj 06, 2011

Röntgensyn

Jag ser en mobil. Vad ser ni? Ja, jag har lånat pappas röntgensyn.Hoppas bara att det är lite folk på macken så att de snabbt packar upp och reggar in paketet. Jag väntade hela gårdagen medan lådan låg i Ånge hela hela dagen. Det hade ju gått snabbare att gå dit själv och hämta den. Eller ja, cykla i alla fall.
Sen har jag suttit hela morgonen i sängen och haft span på macken... Kom igen nu, tempo!!
Den lånade mobilen ligger bredvid mig och vill inget hellre än att få ett sms om att ersättaren är här. Vi gillar inte varandra. Den tycker det är mycket skönare att ligga i köket i Granvåg, ringa några samtal till familjens barn eller skicka något kortfattat sms. Den vill inte ligga i min ficka och framför allt inte skicka sms med mig..
Kom igen! Ring mobil ring!

torsdag, maj 05, 2011

Någon gång efter påsk

Äntligen besked från Coop. Någon gång efter påsk var i dag. Minst 25 timmar per vecka, vilket blir över 60 procent, som Sundsvalls Statoil ville erbjuda. Så det blir Coop i sommar. Det är det något nytt och större arbetsplats. Inget ont om Statoil, men det är dags att prova något nytt. Introduktion en vecka efter examinationen på b-rapporten.
Ja, b-rapporten, kär huvudvärk. Vi hade handledning i dag. Vi har för breda och okonkreta, men vi hade i alla fall bra med fotnötter. Nu ska vi omarbeta vårt syfte och frågeställning samt bitar av bakgrunden. Sen blir det att läsa böcker om presstöd. Bredvid mig ligger en så attraktiv bok som Mångfald och räckvidd, Slutbetänkande av Presskommittén. Någon som blir sugfen på att läsa och skriva en sammanfattning åt mig?
Jaja, bara man ger sig den och sätter sig in i ämnet så blir det nog intressant. Jag tror det kan bli bra.
Snart är det middag och någon gång lite senare dyker Viktoria in på lite virkskola. Känns kul att någon i min vänskapskrets, med undantag för mormor och mamma, är intresserad. Hoppas jag kan förmedla skaparglädjen!

För övrigt tycker jag Ånge kan sluta sortera mitt paket innehållande min nya  s v a r t a  mobil. De har hållit på sedan 07.12. Jag hade kunnat cykla dit och hämtat den snabbare! Nästan så att jag tycker det är bra att de ska lägga ner sorteringen där. Fast det är väl egentligen synd för arbetstillfällena i hålan.

tisdag, maj 03, 2011

Statoils tidningslager och en svart mobil

Det blev en svart mobil! Alla tjejer tyckte det. Ni vet girlpower vinner allt. Så nu väntar jag med spänning och hög förväntat på ett sms från posten...
Snart är det dags för biblioteksundervisning, om jag inte minns fel har jag haft den lektionen två gånger tidigare. Men tro inte att jag kan något för det. Det är inte direkt något jag gör varje dag, söka efter forskningsrapporter. Men nu har jag inget val i fem veckor. Hurra. Nej. Men kanske om jag/vi kommer på ett intressant ämne. Vi är jag och en tjej från bildjour som jag knappt pratat med tidigare. Vi får se hur det går. Men det borde inte bli några större problem. Man fick absolut inte vara tre stycken. Hur mycket Sarah och Sandra än bönade och erbjöd extra sidor. Inte mycket att göra åt saken, vi får umgås i alla fall.
I övrigt sitter jag och klurar på om jag ska ta och plugga in mina nya lurar och bara njuta över att de är lila och lyssna vidare på min ljudbok. Män som hatar kvinnor. Igen. Jag tycker om den triologin. Jag älskar Sallander och Erika. Mikael är inte helt fel han heller. Jag vill jobba på Millenium.
Jag måste leta rätt på fler böcker om journalister. Det är kul att läsa om min framtid. Eller min förhoppningsvisa framtid. Det gör mig mer peppad.
I natt dröpmde jag att jag skulle jobba på Statoil här i Sundsvall. Men det var inte vilken mack som helst. Till att börja med jobbade min chef från Sollefteå också där. Äger en mack och jobbar på en annan, tolv mil söderut. Stabilt. Sen fanns ett helt fantastiskt lager. Helt av tidningar. Till och med Nyhetssvallet fanns där, vår skoltidning från den senaste redaktionsveckan. Det var ST (Sundsvalls tidning) arkiv och jag blev uppmanad att ta med mig arbetsporover.
Synd att det bara var en dröm.
Nu ska jag virka lite mera boll. Det var roligare än katten jag började på. Jag repade upp den. Det blev för jobbigt för jag fick för mig att den skulle vara prickig. Det var jobbigt. Jag börjar nog på en ny katt då jag avslutat några andra projekt först.

måndag, maj 02, 2011

En shoppande students bekännelser

I bland är det skönt att köpa saker. En känsla av att komma hem med massa nya fynd och tro att allt ska bli så mycket bättre. Alla de nya sakerna ska lösa massa problem, sånt man stört sig på tidigare. Fräscha upp ett rum med någon liten detlj som ingen kommer att lägga märke till. Den ny tröja ingen vill veta var du köpt. Eller känslan av att ha hittat den perfekta presenten..
I dag har jag shoppat, mer än på flera månader. Fler hundra lappar har försvunnit från mitt konto. Men jag tänker inte ha ångest över det. Snart kommer skatteåterbäringen och jag har säkrat sommarjobb. Så det så.
Jag har köpt hörlurar så äntligen slipper jag apples vita halvtaskiga och vid det här laget väldigt smutsiga. Jag hittade ett par lila med trasselfrisladd. Kan det bli bättre? Ja då, för det var bra ljud i dem, och eftersom det är in-ear kommer jag kunna stänga ute alla irriterande människor på bussen som inte gör mer än finns. Jag säger inte att jag är bättre.
Jag köpte ett rosa linne, på rea. Bara för att jag fick för mig. Jag har faktiskt inget rosa linne...
Äntligen, är en sänglampa inskaffad. Ända sen de målade om och vi ställde sängen mot fönstret har jag varit utan sänglampa då vi inte har någon vägg att fästa den mot. Nu har jag köpt en på pinne, både med sänglampa och myspyslampa med ljus rakt upp i taket.
En ny brödrost fick också följa med hem. Och glass! Det händer väldigt sällan att det finns någon annan glass än billigaste big pack här, men nu finns det Barnens favoriter från GB. Inte helt illa. Ja, jag är litet barn i bland, speciellt då det kommer till smaklökarna. På tal om smaklökar så följde mat även med hem, det är inte det billigaste alla gånger det heller.
Som om det inte sitter jag nu och funderar på om min nya mobil ska vara vit eller svart. Slängde ut frågan på ansiktsboken och tänkte ge det en timme. Omvärldsanalys kallas det kanske?

Jag gick och hämtade ut usb-hubben.. Det fanns annan personal där som jag strategiskt valde då den första så säkert konstaterat att mitt paket omöjligen kunde vara där. Synd bara att min utvalde inte alls kände för att hämta mitt paket utan gav lappen med numret till min första bekantskap.. Typiskt. Jasså, har du fått numret nu... Hm, ja..
Nämnde jag att påminnelse-smset  kom (till min lånade telefon) tio minuter efter att jag pluggat in sladdarna i hubben. Det är vad jag kallar dubbel-typiskt. Men jag ska inte klaga, två sladdar mindre att stoppa in efter att jag tagit ut datorn på en tur.
Men jag måste säga att det var en onödigt sjukt stor låda för en så liten hubb. 42 centimeters omkrets på största stället för en liten hubb vars omkrets ligger på 13 centimeter. Hade jag vetat det hade jag bett dem ta bort förpackningen. Det hade kanske varit försvarbart om den varit ömtålig eller hängt i en butik. Men för att skickas på posten? Eller ja, knappt i en butik heller. Idioti. Jag klarar inte av designade saker där det är otänkt. Saker och ting ska vara genomtänkta. Det går att göra snygga små förpackningar som lämnar sig bra att skickas också. Jag ska kanske tipsa sweex om min gamla klass. Där går runt 20 galet duktiga människor som inte bara skulle göra en snyggare förpackning, den skulle dessutom fylla ändamålets krav!

Das Movie och Posten siffror


Så där, nu gör jag ett nytt försök att komplettera förra inlägget. Och ja, kära Sarah, Nelly är en viktig person för mig och säger hennes mamma att hon vill se ballongerna så är det klart att mitt gudbarn ska få se ballongerna. Som sagt så tog det lite för lång tid den här gången. Så ja, ballongslinga fick helt enkelt åka bil!

För övrigt är jag tillbaka i Sundsvall. Det gick bra att jobba i helgen, men det är väldigt skönt att vara tillbaka. Speciellt eftersom den nya rapport-skrivar-kursen inte kommit i gång igen! Underbar känsla att inte ha något man, från skolan, måste göra. Nästan som att ha lite lov, fast att det bara är en helg (eller i det här fallet även en fredag). Äntligen få vara lite fri. Men den känslan försvinner om 1 och en halv timme. Hoppas jag kan komma på något spännande att halvforska om..

Nu ska jag gå tillbaka till macken och göra ett nytt försök att få ut mitt paket. Jag håller på att bli tokig på min mobil. I lördags fick den för sig att knappstrejka igen. Ingenting funkade, vilket innebar att mitt sms från posten med de där megaviktiga siffrorna försvann. Så jag var nyss över till macken och försökte använda min kvinnliga charm på den, en aning morgonbittra övremedelålders mannen. Men jag är väl inte känd för att vara den mest charmiga människan på den här jorden... Jag fick honom att titta efter, men jag tror inte det var någon nogrann kik för han hittade den inte. Lite besviken och fundersam går jag hem igen och undrar hur jag ska få tag i min usb-hubb. Antagligen så finns det inget kolinummer eftersom det var ett för stort paket som inte gick ner i dörrinkastet. Så det hjälper nog inte att maila dem. Toppen.
Enda lösningen är, enligt min hjärna, att vänta på påminnelse-smset eller att köra mun-mot-mun-metod på mobilen. Alternativ två kändes mest lockande och snabbare.
Efter att ha modiferat en bit av aliminumhöljet från ett värmeljus och en massa jockel hör jag den bekanta startsignalen (jag har ingen start-knapp på min mobil, den är trasig). Åh, nästa steg, knapptryckningar. Hör och häpna telefonen har dödsryckningar så nu sitter jag här med siffrorna och samlar mod för att gå tillbaka till morgonhumöret på andra sidan.
Hm.. Hej! Jag ringde upp cdon och de gav mig siffrorna.. eller ...Jag hade fått ett mail med siffrorna... Han lär genomskåda min lilla vita lögn, men vad spelar det för roll. Jag borde få mitt paket. Har jag tur finns det kanske ett annat biträde..
Nu har jag nog så mycket mod jag behöver.