Virka, kidnappa och försöka

Nu är det dags att sova. Visserligen börjar jag sent imorgon, men det kan vara skönt att vara vaken några ljusa timmar. För just nu är det mörkt ute och till råga på det så har både den kombinerade säng och skrivbordslampan tackat för sig och det gäller också min egenhändigt gjorda Modolampa. Mycket passande nu när det börjar bli mörkt ute.. Jag fick ta upp 6 varv på virkningen för att jag gjort fel i mörkret. Ytterligare ett bakslag på virkningen är att jag tappade den lilla lila grisen som jag gjorde klart under lunchrasten. Har jag tur har jag tappat den i fikarummet, har jag otur har jag tappat den utomhus till någon barns glädje. Syrran for nämligen ett varv runt macken efter sin träning utan att hitta plutten. (Tack för att du gjorde dig besväret, sys!)
Just nu virkar jag en blå häst, ja, jag hade inte planerat mitt ta.med-garn för att virka en massa olika amigurumis.. Men så blev det visst.
I övrigt händer inte så mycket, jobb och jobb. Igår var jag i och för sig med Rellan, grattade henne med paket och såg en söt film. Planet 51 hette den, en annan planet med gröna figurer som levde i något som liknade vårt 50-tal (i alla fall det jag hört om 50-talet). Sen kom en astronaut från vår nutida Tellus dit och blev jagad eftersom regeringen misstänkte att han skulle äta deras hjärnor. Givetvis är det en av planetens invånare som vågar gå emot strömmen och ska hjälpa astronauten hem igen.. Sen en söt stentokig robothund och lite kärlek på det och storyn är komplett.
På kvällen for jag till Lugnvik och kidnappade Hasse som jag och Carro lurade ordentligt. Han trodde han skulle bada och åka rutschkana när han i själva verket klättrade uppför en stege till svärföräldrarnas balkong. Märk väl att han hade ögonbindel på sig hela tiden, vilket var ytterst roande. Väl till bords bjöds det på fisk och för min del min pastasallad från affärn.
Sen fick jag träffa den enda valpen som var kvar på bonderiet innan det var dags att sätta sig på bussen till Sollefteå igen. Det kändes tungt att lämna Gustav efter bara några timmar. Jag önskar att sommaren tar slut snabbt, helst i morgon. Jag vill bo i Sundsvall med Gustav igen. Suck, undra hur många gånger jag önskat att jag kunde snabba på tiden nu i sommar.
Det känns rätt tragiskt att sommarlov inte finns längre. Inte semester med för den delen, i alla fall inte i bemärkelsen flera veckor i sträck.... Man hade det rätt bra som liten ändå. Jag saknar sommaren 2006, det måste har varit den bästa någonsin. Året då jag träffade Gustav på stadsfesten, hade två olika, väldigt olika, jobb under sommaren och hann med flera moppeturer och övernattningar i Kramforstrakten.

Jag kan också nämna att jag tagit ett beslut att försöka börja med fotboll igen, på en mer seriös nivå än kåridrotten. Frågan är bara hur mycket tid jag orkar avsätta, men det kan man inte veta innan man har testat. Det är i alla fall värt ett försök. Jag saknar att ha bestämde träningstider, ett lag att träna för och själva spelet samt alla närkamper... Så jag har gjort en först tur på webben för att hitta upp något. Helst något lag med ett u-lag omkring division 4, det brukar vara rätt lämpligt. Då slipper man i alla fall vara helt värdelös... Någon satsning på högre än division 3 kommer inte bli av, det tåget har redan gått. På tal om tåg som har gått.. När jag tänker tillbaka så ångrar jag grymt mycket att jag inte tackade ja till att träna med ett lag som hade tiden före kårfotbollen. En gång då jag förväxlade tiden mellan fotbollen och basketen och helt enkelt var på plats en timme för tidigt.. Jag måste lära mig att ta chansen när den kommer...
Nu tror jag att jag ska ta chansen att lägga sova...