Första dagen med Tux

Första dagen med Tux har gått riktigt bra. Han verkar ha bekantat sig rätt bra med köket och ännu bättre med sin bur med. Han och Gustav går riktigt bra ihop med. Gustav är jätte duktig. Han kom på en jätte bra idé att skärma av en bit av Tux bur med handdukar. Den lilla blev lite rädd när vi åt lunch. Handdukarna fick en lungande effekt, då det inte blev så mycket att hålla koll på hela tiden..

Jag for ner på marknaden då det slutat dugga. Men jag gjorde inga fynd och det var inte vidare kul att gå omkring själv där. Gustav var på skolan och gjorde någon viktig uppgift. Men han kom hem tidigt, jätte skönt. Han hälsade på Tux och sen lät vi honom vara i fred länge.
Sen tog vi en kvällpromenad, det blåste en del annars var det skönt ute. Vi fyndade även på små nätagg bland massa dataskrot. De kommer säkert till användning någon gång.
När vi kom hem var det dags för middag fick Tux vara ute i köket och skutta.
Han har gjort stora framsteg i dag, bajsar nästan bara i buren, kissar på låda och lärt sig dricka ur flaska. En liten bit morot har han också ätit.
Något annat han verkar uppskatta är att hoppa upp i vå palms kruka och ta sig ett smakprov av palmblad. Måste vänja honom av vid det, synd bara att han är så söt när han sitter i krukan.
Han känns i övrigt väldigt smal och har på tok för stora öron i propetion till resten av kroppen. Men han växer nog i kapp sina öron med tiden, jag ska mata honom massa...

Det känns jätte konstigt att jag, vi, har en kanin. Men jag vänjer mig nog. Han är ju trots allt det husdjur jag vill ha.
Kommer nog aldrig kunna säga att han är världens bästa kanin, det var Skuttunge. Dessutom går det inte riktigt att rangordna på det sättet heller.
Jag längtar till han blir lite äldre så man inte skrämmer honom och så att han "tar för sig lite mer".
Tålamod, Rebecka, tålamod.

Tux är här

Nu sitter jag här bara för att ha någonting att göra. Två rum bort står en transportbur med en liten liten kaninpojke i. Men jag ska inte vara där. Tror ni jag har problem eller? Det var nästan lättare att få Gustav att gå med på att Tux ska få ingå i familjen.
Han är så liten, så söt och så min kanin!
Punkt nummer 9 på min att-göra-i-livet-lista, Skaffa ett eget husdjur, är nu förbockad. Vilket känns helt underbart!

Jag vaknade tidigt i morse, innan både klockan och Gustav. Vilket inte är särskilt vanligt, men det var väl lite barn-inför-julafton-effekt på den här dagen.
Efter att ha legat kvar i sängen en stund gick det inte längre. Jag klev upp, klädde på mig och började fixa med buren som torkat under natten.
Jag la omsorgsfullt ut tidningarna, slipade bort de vassa kanterna på toalettlådan och la ut spån uppe på tidningarna.
Sen fyllde jag vattenflaskan och en skål med vatten. Han drack ur skål på affären, men eftersom det är så opraktiskt ska han få lära sig dricka ur flaska.
Jag såg även till så att det nu finns hö och frön i buren.
Under tiden hann Gustav kliva upp och vi åt frukost tillsammans. Sen gav han sig iväg till skolan och jag tog bussen in till stan.
Mycket tok kan jag släpa på en cykel, men inte en kanin som är nog rädd ändå.
På bussen ner träffade jag en tjej från fotbollslaget. Riktigt kul att jag också kan känna igen någon här i stan.
Allting gick jätte bra på djuraffären. Tux var kvar, han låg och myste inne i höet. En expedit gick in och tog upp honom, kollade så att klorna var klippta och att tänderna såg bra ut.
Eftersom allting var så fint släppte hon ner honom i min, eller snarare hans, transportbur.
De visste inget direkt födelsedatum för Tux, men han var ungefär 10 veckor. Vilket är i början på augusti, så jag har tagit ett gemensamt beslut med mig själv om att han fyller år den 3 augusti.
Bussresan hem gick väldigt bra. Det gick en buss ganska omgående så vi behövde inte vänta så länge. Givetvis fick vi många nyfikna blickar och några frågade om jag hade en katt.
En dam på bussen tyckte att han var jätte fin och önskade mig lycka till.
Hon har så rätt, han är jätte fin. Jag lovar att lägga upp en bild så fort han har krupit ut från buren.
Tux var nog lite rädd under resan, en samtidigt var han nyfiken och kom fram och nosa lite vid gallret. Han åt också lite hö så jag tror inte det var någon större fara.
Vore snarare konstigt om han inte var lite rädd.

Men det är så svårt att låta bli att gå dit och titta. Jag är överlag väldigt nyfiken av mig. Så jag funderar på om jag ska åka ner på stan, det är marknad där idag, en sväng så får han klara sig själv. Fast det är så blött ut så det känns inte så roligt.
I skrivande stund såg jag en liten kanin som hade hoppat ut i vardagsrummet!
Jag måste gå och kolla!
När jag kom dit hade han hoppat in i köket igen. Jag gick sakta emot dörröppningen och satte mig ner. Men jag lyckades skrämma honom ändå så han skuttade in under matbordet. Där satte han sig och tvättade nosen.
Jag stängde dörren till köket så får han vara där inne till att börja med. Han måste ju lära sig var han bor. Som tur är finns det två fönster in till köket från vardagsrummet så jag behöver inte dö av nyfikenhet.
Det här är jätte spännande!
Han är jätte söt när han kryper under stolspinnarna. Han har kanske inte insett att han är en kanin och borde hoppa över dem istället. Det kommer väl.
Nu ska jag gå och titta på min lilla skönhet!

Kaninbur på plats

Nu står det en blöt bur i badkaret och torkar.
Jag fick tag i människan med kaninburen, den var kvar så det var bara att komma över och hämta den. Så jag och Gustav gav oss i väg i blötan, på cykel givetvis.
Utan problem hittade vi huset hon bodde i och allting gick fint.
Hon fick pengarna och jag fick burarna, vi fick dessutom med två matskålar och en lite vattenflaska!
Helt perfekt, nu är i princip det enda som saknas en borste och ett koppel. Men det känns inte som så akuta investeringar.
Vi måste ha sett rätt roliga ut när vi cyklade tillbaka med buren på pakethållaren. Men folk i vår omgivning har nog börjat vänja sig. I går var det Gustavs dator, idag min kaninbur.
Imorgon ska vi försöka hämta den lilla krabbaten. Känns helt otroligt att min husdjursdröm blir sann!
Men det ska den, lilla Tux.

Pizzan blev riktigt god och måltiden toppades med banan i ugn och glass.
Har helt enkelt haft en helt okej dag som bygger upp höga förväntningar inför morgon dagen!

Rent hus, ett tag till..

Dagen började tidigt, men lagom långsamt. Låg och drog oss i ungefär en timme innan vi klev upp. Gustav skulle in på skolan en sväng och jag skulle iväg till arbetsförmedlingen. Jag ska dit varje fredag och tala om hur det går för mig.
Sen hör och häpna gav jag mig av till djuraffären för att titta på min kanin. Ja, min kanin, den är min nu!
Jag fick Gustav att gå med på utökning av familjen igår. Var egentligen inte särskilt svårt, allt praktiskt är inga problem det är mer det att han inte vill. Men nu verkar han ha ändrats sig där, åtminstone tillräckligt mycket. Jag är säker på att han kommer att gilla Tux. Visst låter det bekant, datanördar? För er som inte känner till det är Tux en pingvin och Linux (operativ system) maskot.
Jag och Gustav satt och diskuterade namn vid matbordet. Jag sa att vi kunde döpa den efter någon datadel om han ville. Men det tyckte han inte riktigt om, datadelar har inte så söt namn. Men rätt som det var sa han Tux, så det bestämde jag. Vår kanin är en liten Tux.
Nu är mat, hö, spån, höhållare, vattenflaska, frön, kloklippare, toalettpellets och godis inhandlat. Jag måste ha sett rätt rolig ut när jag kom cyklandes med allting!
Bur är på g. Har hittat en på blocket, jag ringde dit för en liten stund sedan men hon som jag sökte var inte hemma. Jag sa i alla fall att jag var intresserad av burarna (resebur och vanlog bur) så jag ska ringa dit senare i kväll.
Jag har varit ner på okq8 (ja, de kan få reklam för sin vänlighet) och fått tre godislådor. Ska kapa ena så att Tux kan bli rumsren sen ska jag ha frö och godis i de två andra.
Det är helt otroligt att det är sant. Jag hade börjat ge upp hoppet om den lilla söta kaninen på djuraffärn. Men eftersom han varit kvar så länge så tog vi det som ett tecken på att hörde till oss. Det låter bra i alla fall.

Resten av dagen har jag städat hela lägenheten, diskat och snart ska jag gå och hämta tvätten.
Nu är det rent och trivsamt igen. Till middag ska vi lyxa till det lite, med pizza. Det är trots allt fredag i dag så.
Gustav kom hem för en stund sen. Han var ensam på skolan och då kunde han lika gärna sitta hemma och läsa. Jag tror dessutom den nya datorn lockade lite också. Han sitter i alla och leker med den nu. Eller ny kan man väl inte kalla den heller, köpte den av en kille i Göteborg, så den har nog några år på nacken. Hur som, den ska leka server eller något annat nödvändigt.
Men han får hålla på med det som roar honom så gör jag det som roar mig. Man behöver inte förstå det så mycket mer.


Grattis Nelly 1 månad idag!
Mitt lilla gudbarn blir en månad idag. Efter de rapporter jag har fått äter hon bra och växer massa. Längtar tills jag får möjlighet att träffa underverket själv. Men det kommer det med.
Ibland är tålamod a och o.

Tänk om...

Om fem hundra år vad kommer de som lever då skratta åt oss för?
Jag menar, för ungefär 500 år sedan var jorden platt och tanken på en dator existerade inte.
Om man ska försöka tänka på vad som är typiskt för vår tid så är det väl framför allt all teknik som satt sin prägel. Men jag har svårt att se att det skulle avvecklas så det jag tror vi kommer bli hånade för är att vi tror att vi kan styra allt.
Visst, vi kan styra mycket och vi har lagt oss högt upp på näringskedjen. Men jorden skulle knappast gå under om alla människor försvann.
Men det här med alla miljöeffekter som händer runt om nu. Tänk om det inte alls är på grund på koldioxiden. Nu har jag inga underlag för det jag skriver, jag spekulerar bara lite.
Tänk tanken.. Vi tror att vi står över naturen, att det är vi som påverkar den.
Det mesta utifrån, vad vi vet, tyder visserligen mot att det är så. Men för 500 år sedan tydde mycket på att jorden var platt också. De som inte höll med tystades.
Det kanske är så i dag med, de som tror något annat tystas ner. Visst vi har yttrandefrihet och andra fina lagar, men vad spelar de för roll om man inte får utrymme i media.
Vi kanske inte är ett dugg bättre än vad man var på den tiden.
Vem vet, tanken är rätt spännande.

Skolkvarning!

Skolk skrivs in i betyget Din frånvaro kommer i framtiden att redovisas i terminsbetygen och blir obligatoriskt i såväl gymnasium som grundskola. Registreringens förhoppning är att den skärpta kontrollen ska dämpa den utbredda frånvaron i landets skolor. Regeringens plan är att skolk ska skrivas in i betygen från och med vårterminen 2010 eller senast från och med vårterminen 2011.
Källa: Regeringen

Egentligen är det väl en fin tanke att vilja få bort skolket, det hela är ju en negativ cirkel. Detförstår stämningen i klassen, det förstår för dem som skolkar och det kan inte vara roligt för läraren heller. Men jag tror verkligen att regeringen tar tag i problemet på helt fel sätt!
Om man skolkar finns det oftast en anledning till att man skolkar. Vare sig man är medveten om den eller inte.
Jag som brukar räknas som "pluggis" har också skolkat. Det hände nog att jag och Emilia skippade någon tyskalektion på högstadiet. Det var verkligen inte mitt favorit ämne. Men det kändes inte så bra efteråt, vi hade en lärare i tyska som jag tyckte väldigt mycket om. Även om mitt intresse för tyska blev större så kändes det elakt mot henne att inte komma. För hon gjorde verkligen vad hon kunde för att hjälpa oss. På sätt och vis kan man säga att hon lyckades också. Jag fick ett vg i slutbetyg tyska. Vilket är ett av de betyg jag är mest stolt över, även om jag inte riktigt vet hur det gick till. Men Ingrid som den läraren hette, hon fick mig att försöka. Inspirerade mig att inte ge upp. Hon gjorde mig och Emilia till en liten grupp. Det var inte ofta som vi behövde redovisa inför hel klass. Vi fick inte många frågor under lektionerna, utan hon tog oss vid sidan av och gav oss den chansen.
Om fler lärare var som Ingrid skulle betydligt färre skolka. Det behövs mer resurser inom skolan.
Att din frånvaro kommer att stå på ditt betyg är inget man tänker speciellt mycket om man ändå inte har ambitionen.
På gymnasiet skolkade jag nästan aldrig någon gång. Men jag var däremot riktigt inblandad i en slags strejkskolk. Alla som gick i Mp3 vet vad jag pratar om. Utan att hänga ut någon kan jag säga att klassen och en av våra lärare verkligen inte kom överens. Vi kände dels att hon inte bemötte oss på ett rättvist sätt, men det som var viktigast i mina ögon var att vi inte fick ut de kunskaper vi hade rätt till. Jag lärde mig ingenting vettigt på hennes lektion. Sen kan jag inte svara på om hon inte kunde eller om det var hennes attityd som fick mig att inte ta till det hon sa.
Hur som helst gick det så långt att någon kläckte idén om att alla helt enkelt skulle vägra gå på hennes lektion. Jag var långt i från sen att hoppa på. Kanske det ligger något i den typecasting rörligbildgruppen gjorde om mig, militant..
Hur som, jag spred ordet om strejken och resten av klassen, med undantag för 4 personer var inte sena att hoppa på.
När läraren i fråga gick förbi oss och sa att vi hade lektion svarade vi bara att vi visste det, men att vi inte var intresserade att gå på den för vi kände att vi inte fick ut något av det.
Som knorr på den här historien skulle vice rektorn, faktiskt en riktigt trevlig sådan, besöka just den lektionen. Eftersom vi tidigare i omgångar klagat inför henne på lektionerna.
Det bästa var att vi ställde upp för varandra och gjorde våran röst hörd. Att vi fick vår vilja igenom är också ett stort plus. Det skapade dessutom en bra gemenskap i ny klass!

Men jag har också varit med om grupparbeten där halva gruppen skolkar. När vi tog upp det med lärarna skällde de nästan på oss som varit där. Det kändes inte heller rättvist, att lärarna visste något om de som var bort som inte vi visste är övertygad om. Men det ger dem fortfarande inte rätt att skälla ut oss. Vi klagade inte på personerna, för ingen av dem har jag något emot, vi klagade på att gruppen inte fungerat så bra som den skulle kunna göra. Vi gav dem vår synvinkel. De nämnde också att de vetat att de här personerna skulle vara borta mycket under den här tiden. Då tycker jag att det är väldigt orättvist att halv min grupp skulle bestå av "dem". Varför då ha dem i samma grupp eller ja, varför ens ha med dem i en grupp? Det kan väl inte vara så svårt att låta dem skriva en egen, mindre omfattande uppgift eller dylikt.

Så jag tror inte på regeringens förslag, det är bättre att sätta in fler lärare och assistenter i skolan.
I min klass på grundskolan fanns det en assistent som följde klassen från förskolan till nian. Det var en helt otrolig tillgång, för alla! Dels kände hon alla i klassen jätte bra och kunde på så sätt reda ut tvister som uppstod. Hon gjorde mycket bra hon, Kicki Ling.
Men med regeringens förslag kan jag inte se annat än att man förstöra en människas framtid på ett orättvisst sätt.
Det är väl ganska självklart att det skulle få konsekvenser i arbetslivet om någon arbetsgivare skulle vilja se ditt betyg. Alla som anställer någon vill ju att de ska vara punktliga.
Men alla kan passa tider, det handlar bara om en vilja att passa tiden. Får du ett jobb som du trivs på är det väl klart att man anstränger för att komma i tid.
Jag hade kanske inte riktigt samma tänk när jag gick på högstadiet. Då hade jag jublat över det här förslaget. Det skulle gynna mig, och missgynna de jag inte kom så bra överens med.
Men det har jag lärt mig under gymnasiet, speciellt det sista året, att bara för att man inte går på lektionerna betyder inte det att man är dum och korkad.
Givetvis finns det ett liv utanför skolans väggar där mycket kan hända. Så mycket att man inte klarar av skolarbetet som normen gör.
Dessutom har alla olika intressen och alla har olika mål här i livet. Om mitt mål skulle vara att bli konstnär skulle jag nog ha mycket svårt att motivera mig att räkna matte. För mig var det tvärtom här. Jag hade svårt att se varför jag ska försöka rita i olika perspektiv då jag inte tycker att det är varken roligt eller blir särskilt snyggt. Det tillförde inte världen någonting. Lite förbrukning av material och ett betyg på ett papper. Jag gjorde bara en bild som jag kände mig någorlunda nöjd med, en bild på Skuttunge. Men hade någon annan gjort den hade den blivit betydligt bättre.

Tro om man borde skriva ett brev till vår käre regering och påminna dem om hur det borde gå till i en skola....

Kaninsug

Nu är det en ny dag här!
Jag har precis skrivit om gårdagens äventyr. Lägger upp det så snart jag har konverterat bildspelet som hör till.
Idag ska jag på arbetsförmedlingen och senare i väg till Uddevalla med Gustav för att hämta en liten skitdator. Fråga mig inte vad han ska med tre datorer till, men det finns säkert någon mening med det med.
Han förstår ju inte riktigt varför jag så gärna vill ha en kanin heller så. Men det har verkligen blossat upp igen. Vore ju perfekt att hämta den lilla nu, medan jag fortfarande inte har något jobb. Visserligen får jag förhoppningsvis snart ett jobb, jag ljuger om jag säger att jag vill något annat.
Jag har dessutom hittat en kaninbur på tradera som är till lite rimligare pris än de på djuraffärerna. Jag har till och med mailat annonsören och sagt att jag var intresserad. Jag tror att jag och Gustav ska ha ett litet snack ikväll!
Jag får åka och kolla i fall min lilla kanin är kvar innan jag ska på arbetsförmedlingen. Det är basinfo där idag. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag ska i alla fall dit.