Vi hitta skolan!

Vem sa att arbetsförmedlingen inte skulle krångla in i det sista. Okej, det kanske inte är deras fel den här gången, man kan inte så noga veta med våra myndigheter.
Fick besked från csn idag att de inte kan ge mig några pengar eftersom jag är inskriven på jobb garantin. De måste ha något papper om att jag inte kommer att delta i den. Så imorgon bär det för sista gången på länge, förhoppningsvis, av till arbetsförmedlingen för att ordna med papper och annat shit. För en gångs skull verkar det som om jag ska få träffa min handläggare i alla fall, vilket är positivt.
Men det ska bli så skönt att slippa söka jobb. Sommarjobb är egentligen nästan klart det med, jag har jobb på macken hemma om jag vill. Nackdelen är då att jag har fotbollslaget kvar här nere. Men som student måste tyvärr ekonomin få gå före nöjen...

Jag och Gustav var in till Göteborg idag. Men det var på håret att vi hann med det tåg vi skulle, jag missade bussen till stationen med någon enstaka minut. Så Gustav körde mig på pakethållaren in till stationen, snabbt gick det kan jag lova. Ungefär lika snabbt som det skulle ha gått med bussen och då går även bussen raka vägen...
Men vi hann till och med hämta ut Gustav biljett och stå och vänta någon minut. Han är en galning på cykel den grabben...
Väl inne i Göteborg tog det oss en bra stund innan vi hittade en turistbyrå, vi behövde en bättre karta än den jag fick ut från eniro. Att hitta till Seminariegatan 1b gick desto bättre. Vi gick inte fel en endaste gång! Gustav skötte kartläsandet och jag letade skyltar, ett utmärkt samarbete
Väl på plats kollade vi in salen som jag ska vara i första lektionen, eller under introduktionen.

Efter själva skolan stod inskrivning i kåren på tur. Den gatan var inte heller något problem att hitta, faktum var att vi redan gått förbi den gatan.
Men en byggnaden var lite krångligare att hitta åt. Götabergsgatan 17 ligger inte bredvid nummer 16 eller 18, utan bredvid 34:an! Det krävs riktigt stadsbor för att få till den logiken..
Men vi hittade dit efter att ha varit in på en annan del av skolan och frågat i receptionen. De verkar ha spritt ut skolan på en massa adresser runt om i staden.
Inskrivningen gick också smärtfritt, jag fick en massa papper som jag ska kolla igenom lite lätt. Såg att det fanns massa olika "klubbar" man kan gå med i inom kåren, men det stod inte fotboll eller någon annan idrott någonstans, bortsett från dans då. Men att se mig dansa, annat än på krogen, är något som inte finns på kartan....

Vi hann även med en liten tur på Nordstan, men man blir så virrig där inne. Det finns inte en affär av varje sort, utan flera stycken. Ja, jag kommer från en liten by i Norrland...
Vi hittade inga snowboardskor som jag var nöjd med, fick pengar av mamma och pappa i julklapp som jag ska köpa snowboardskor för. Men då det inte är någon brådska kan jag lika gärna vänta tills de börjar rea ut sakerna, någon gång efter att de har haft sportlov här nere.
Vi buffé på samma ställe som när vi julhandla med Mikael och Adam. Det är gott, men känns ändå lite halv taskigt där. Det gäller att välja rätt bord om du vill få beställa/betala för buffén.
Vi blev i alla fall mätta och orkade gå någon timme till.
Vi sex tiden var vi lessa och gick för att lösa ut en biljett till Gustavs hemresa, själv åker jag på mitt superkort som jag älskar 29 dagar och hatar 1 dag (då man måste betala det).
Resan hem gick bara bra, Gustav hade kapptävling med bussen som jag åkte och han vann nästan. Han låg före en bra bit, sen åkte bussen om, Gustav kom om igen och sen körde bussen om igen.
Vi var hemma ganska exakt samtidigt, eller ja, samtidigt eftersom jag väntade på honom efter att jag klivit av bussen.
Ändå sa Gustav att han skulle ta det lugnt hem, när jag påminde honom om det sa han att han tagit det lugnt Nämnde jag att han cyklar som en fartdåre?

När vi kom hem var vi helt veck båda två så vi föll i sängen. Efter Simpssons så spelade vi lite Diablo II. Vi började på varsin ny karaktär och klarade av första biten.
Nu är det dags för sängen så man kommer upp och iväg till förmedlingen imorgon.

Busskort

Idag var jag och Gustav iväg till Överby Köpcentrum. Vi var där så gott som hela dagen, utan att egentligen köpa någonting. Lite ätbart och andra förnödigheter införskaffades dock.
Fast jag har ändå gjort av med 1060 kronor idag, på ett busskort. Åh, vad man saknar skolkortet, åka hur mycket som helst gratis. Kortet som har jag köpt nu är precis som ett skolkort med undantag för det underbara ordet gratis, så om 30 dagar måste jag betala ytterligare 1060 för att åka. Men jag har räknat en del och kommit fram till att det är i särklass det billigaste sättet att ta sig fram och tillbaka till Göteborg så gott som dagligen. En tur och retur resa får du räkna minst 100 kr för och då är det inga resor i Göterborg inräknade. Om man slår 1060 på 30 dagar som det är giltigt så blir det runt 30 kr dag. Vilket egentligen inte så är mycket med tanke på hur mycket man kan åka.

Vi tittade på cyklar idag, men hittade inte någon som jag verkligen kände att det var den rätta. Jag vill ha en exakt kopia av min gamla cykel. tack.
Imorgon bär det av till Göteborg så vi får fortsätta att spana efter cykel då, efter att vi hittat skolan. På tal om skolan, jag har sett ett schema idag, tycker att det ser helt okej. Ledig tisdagar, synd att Gustav går i skola och istället är ledig onsdagar. Men man kan ju inte få allt.
Har också kikat lite på kursmålen osv och det ser riktigt intressant ut, men det återstår att se på måndag....

Slappt och träning

Ytterligare en slapp dag till listan. Klev ungefär då Gustav gick till skolan, han var vänlig nog att se till att jag var klarvaken tills dess så. Klagar inte, det är bra att komma upp.
Jag började morgonen mycket lugnt med frukost och timmar vid datorn. Sen började jag sticka på pulsvärmarna, men gav upp då jag hade för många maskor. Jag började på ett par tjocksockar där jag i stället hade för få maskor.
Jag orkade inte räkna efter utan tog och började med en disktrasa.
Ja, du läste rätt, en disktrasa. Jag ska sticka disktrasor.

Det är nämligen så att min lillasyster har dragit i gång en "swap" (alla göra samma sak på sitt vis och sen byter man, oftast via posten) med disktrasor på sysidans forum. Så jag har hoppat på den idén, fast att vi redan har tre stickade disktrasor... Men det kan ju vara lite skoj.
Just nu håller jag på med en mörk rosa som jag stickar fiskar, bubblor och nu är en val på g också. Jag gör mönster utifrån korsstygnsmönster med aviga och räta maskor. Använder man fantasin ser vad de föreställer...
Det är små krångligt och man måste tänka till mönstret ska ju stickas bak och fram i emellanåt (typ var annat varv)... Men det ska nog gå bra. Kan ju inte bli värre än att vi behåller trasan själv.
Disktrasor i garn (bomull eller lin) är faktiskt helt okej. De enda de får minus för är att de inte torkar lika fort och suger upp blötta lika bra som en vettex.
Om det är någon som är sugen att vara med i swapen så finns information här.

Sen ikväll var det dags för träning. Det kändes verkligen att jag varit borta ett tag kan jag lova. Jag kommer ha ont i varenda kroppsdel i morgon bitti! Dessutom hade vi ett nytt program vi körde, sju övningar 30 sek jobb 35 vila. Kan låta slappt, men det är det sista det är! Jag kommer bli så stark att det finns inte med på kartan. Lite önsketänkande får man väl ha ibland...

Jag och Gustav har börjat planera lite födelsedagspresenter inför det kommande året. Jag förespråkar genomtänkta och personliga presenter. I år är jag även inne någon del i present ska vara så pass personlig som att man har gjort den... Jag säger inte mer än så, men det handlar inte bara om mig och garn...
Imorgon bär det av till Överby. Dels ska det spanas efter snowboardskor till mig, affärerna i Sollefteå har fått för sig att det är ute med snowboard så där fanns inget!
Sen måste jag börja spana efter cykel och vi har några fler punkter på var att kolla på lista.
I övermorgon, torsdag, bär det av till Göteborg för att leta efter min skola och studentkåren som vill ha pengar. Vi hinner nog med lite affärer där med. Tråkigt nog var kusin Nansen inte hemma, men jag hinner träffa henne senare i vår.

Svar från Regeringen

För flertalet månader sen fick Skolministern ett mail (finns att läsa nedan) av mig angående att de ska skriva in skolk i betyget. Igår fick jag ett "riktigt" svar. Kan inte säga att jag är helt nöjd med det. Verkar inte som om de förstår hur jag menar....
Det verkar inte heller som om de vet hur det går till i skolan! Man får inte terminsbetyg i gymnasiet, det är i högstadiet man får det. Dessutom är det inte föräldrarna som får betyget i handen om man har en snäll lärare som skriver ut kursplanen åt en vid varje terminsslut.
Det behöver inte heller bättre av att föräldrarna får betyget med frånvaro siffrorna i handen. Det är faktiskt inte alla föräldrar som bryr sig om det heller. Under gymnasiet är det dessutom ganska vanligt att man flyttar hemifrån också. Hur lätt är det inte att "glömma" betyget kvar i lägenheten ect i fall föräldrarna skulle fråga.
Mitt förtroende för regeringen höjdes inte direkt av svaret jag fick.... Otur för dem att jag numer får rösta!

Och för er som missat vad jag skrev till Skolminister kommer här mitt brev...

Skolk skrivs in i betyget Din frånvaro kommer i framtiden att redovisas i terminsbetygen och blir obligatoriskt i såväl gymnasium som grundskola. Registreringens förhoppning är att den skärpta kontrollen ska dämpa den utbredda frånvaron i landets skolor. Regeringens plan är att skolk ska skrivas in i betygen från och med vårterminen 2010 eller senast från och med vårterminen 2011.
Källa: Regeringen

Den här uppgiften fick jag skickad till mig i ett mail, och jag hoppas verkligen att det inte är sant!?För det skulle vara så orättvist att det inte går att sätta ord på det.
Jag har själv, i princip, aldrig skolkat och är lite av vad man kallar "pluggis" så det är inte så att jag har något att skämmas för.
Jag sa att jag i princip aldrig har skolkat, det är klart det funnits tillfällen då man inte har gått på lektionen. Det händer alla, även den bäste. Jag minns en gång, mitt första år på gymnasiet då jag och några till tog initiativet till en "grupp-strejk", vi struntade helt enkelt att gå på en viss lärares lektion. Anledningen till det att vi skolkade var att vi ville göra vår röst hörd, vi ville se någon form av förändring. Hon behandlade oss inte med respekt och vi tyckte inte att vi fick ut något av hennes lektioner. Vi var inte ensamma om våra åsikter, det fanns lärare som delade dem med oss.
Hur som helst så tror jag inte man blir av med skolkandet genom att ha med det på betyget. Skolkar man så det kanske inte betyget som är syftet till att man är i skolan överhuvudtaget, eller vad tror ni?
Det tror inte jag. Jag tror att betygen är bland det sista man bryr sig om. Att skolka handlar i alla fall inte bara om att man är omogen, utan det kan finnas andra orsaker som man inte ser eller kan förstå. Tonåren är som bekant en ganska svår tid, det är mycket som händer och det kan lätt bli rörigt. Skulle närvaron hamna i betyget tror jag att arbetsgivarna för en gångs skull skulle börja bryr sig. Vem vill ha en anställd som kommer för sent eller kanske inte kommer alls?
Ingen, så vitt jag vet. Men jag tror att alla som vill kan passa tiden. Det handlar om motivation. Det är där problemet sitter! Istället för att skriva upp frånvaron på ett papper tycker jag att man ska satsa på att motivera de som väljer att inte gå på lektionerna.
Någon anledning måste det väl ändå finnas. För om alla mådde bra och tyckte skolan var rolig skulle man väl inte skolka?På högstadiet hade jag en helt fantastisk tyskalärare. Trots att tyska långt ifrån var mitt favoritämne och det ibland hände att jag inte gick dit och ofta kom för sent så gav hon inte upp. Hon fortsatte vara trevlig och hjälpte mig väldigt mycket. Lärare som bryr sig och vill hjälpa en till rätta istället för att klandra och förmana en är ett stort steg på vägen!
Men för att lärarna ska orka med det, utöver allt annat behöver de hjälp!
Satsa hellre på mer resurspersoner inom skolan det kommer att ge bättre resultat!

Jag tog i våras studenten och känner att jag mycket väl vet vad jag talar om så jag hoppas du tar till dig den kunskap som jag delar med mig av och agerar utifrån den.

Här har ni det fina svaret de var generösa nog att dikta ihop åt mig.

Hej Rebecka!

Du har skrivit till skolministern om skolk i betygen i gymnasieskolan. Jag har blivit ombedd att besvara ditt brev.

Utbildningen i gymnasieskolan är frivillig men elever som har börjat i gymnasieskolan måste delta i undervisningen. Att det inte är frivilligt att delta i undervisningen följer bl.a. av bestämmelserna om frånvaro i gymnasieförordningen. Utgångspunkten är alltså – om än inte tydligt framskrivet – att eleven förutsätts vara närvarande.

År 2006 infördes en ny bestämmelse i gymnasieförordningen om att rektor ska se till att en kontakt upprättas mellan skola och hem när eleven har olovlig frånvaro. Skolan har dock inget lagstöd för att självmant kontakta föräldrar till myndiga elever.

Att notera olovlig frånvaro i antal timmar eller lektionstillfällen i terminsbetygen kan vara ett sätt att ge vårdnadshavare kontinuerlig dokumentation av den olovliga frånvaron och eleverna ytterligare ett incitament att närvara vid undervisningen. För att skolan ska kunna införa uppgifter om elevers frånvaro i betygsdokumenten krävs emellertid författningsändringar.

Regeringen avser att återkomma till bestämmelser om frånvaro, bl. a. vad gäller om olovlig frånvaro ska anges i betygsdokument, inom ramen för det pågående arbetet med en ny skollag.

Med vänlig hälsning


Annika Bengtsson

Jag har byggt ihop en dator

Dagen avslutades med morotsfritters (som pannkaka morötter i) till middag. Sen började vi plocka med laptopen igen, jag får göra det mesta, men Gustav gillar att "lägga sig i". När det var dags att skruva fast delarna uppstod ett jätte problem, ingen av oss (ja, jag äger också verktyg) hade tillräckligt små mejslar.
Det blev en till promenad i blötan ner till Cheapy (ja, vi bor bara bredvid lågpris affärer). Där hittade vi ett fint torxset med 6 mejslar som fick följa med oss tillbaka. Vi köpte också en träskiva som vi ska förädla till skärbrädor att bränna på. Det ska bli olika presenter. Jag har kommit på idén om att vi ska ge personliga presenter i år. Tid är pengar, men då ingen betalar för ens tid för man ge bort sin tid i stället. Det är ju fint det med!
Dessutom är det lite roligt också.

Vi fick ihop datorn efter ett tag, men jag skulle vilja ha rätt på den som byggt datorn från första början. Vad är meningen med att dra alla kablar på det sättet de har gjort. Inte ens Gustav som är betydligt mer insatt i datorbygge än vad jag är tyckte det var särskilt logiskt.
Imorgon ska vi ta och testa om den fungerar, eller snarare om jag (vi) gjort rätt.
Vi har också hunnit med att sitta en hel del vid våra egna datorer i kväll. Gustav har gjort en formatering på sin dator (en av diskarna) och installerat en nyare variant av Windows Vista, dock en betaversion. Den verkar rätt okej, lite mer lik mac. Kan hända att jag också vill köra den senare, vi får se.

Vi har börjat planera lite inför veckan och det ser ut som om Gustav är ledig från onsdag till måndag. Så någon gång innan helgen ska vi till Överby och Göteborg. Borde ta och sms Kusin Johanna... Sen till helgen ser det ut som om det blir någon form av lan. Antingen går jag och Gustav över till "Mia" bara eller så drar vi allihop bort till kåren och är med på deras Smurf-lan. Vi skulle avvakta där och se.
Nu är det säng dags så kanske man orkar upp innan man ska gå och lägga sig igen.

Checklistan en aning kortare

Nu har jag snart varit i Trollhättan i två dygn. Igår kväll var jag och Gustav över till "Mia" med två kakor. Båda nya recept, en vaniljkaka och något som påminde om snoddas. Båda två blev godkända av samtliga.
Vi hade lite problem med snoddaskakans glasyr, det ville sig inte bättre än att florsockret tog slut. Efter rådslag med mamma började vi krossa socker i morteln, det visade sig fungera. Även om det var jobbigt och inte att föredra.
Vi blev kvar hos grannarna ett bra tag och när vi kom hem igen hade vi en gammal laptop i beståndsdelar med oss. Jag skulle få prova att bygga ihop den, anledningen till det var att Mikael, ägaren, vill ha en anledning att kasta den... (Man kan inte kasta något som faktiskt fungerar.)
Ganska roligt att få se hur det egentligen ser ut, lite klurigt att komma på hur allt ska sitta. Men Gustav var med och hjälpte till, fast han hjälper på tok för mycket. Men jag antar att det är svårt för honom att låta bli.
Efter att ha pillrat lite på datorn och fått de flesta delar på rätt plats var det dags för sängen.

I morse tog det tid att komma upp. Gustav hade ställt väckaren på åtta, den väckte mig mitt i dröm om bio, försening och mobiltelefon och flykt. Jag puttade till Gustav och sträckte mobilen till honom, han mumlade till och tog telefonen. Sen när han var lite mer vaken började jag berätta om min dröm för honom, men mitt i den blev jag för trött och fick ingen reaktion på vad jag sa så jag somnade om. Vilket det visade sig att Gustav också hade gjort.
Men lyckligvis vaknade vi vid kvart över nio. Jag passade på att tala om för Gustav att han skulle till skolan om en timme och då flög han upp.
Sen klagade han på att mobilen inte väckt honom, men jag lyckades övertyga honom att han visst vaknat och somnat om.
Efter att ha gjort oss tillräckligt mycket i ordning tog vi en rask promenad in till högskolan där vi sedan gick skilda vägar.
Jag började med att gå till arbetsförmedlingen och vänta minst 10 nummer på min tur. Sedan klagade jag över den halva regnskogen de skickat åt mig och fick lite hjälp och svar.
Nu ska jag skicka in papprena igen och hoppas på lite pengar.

Vad som stör mig en aning är i fall att jag hoppar av utbildningen måste jag vänta ytterligare i tre månader innan jag kan få ersättning igen. Men sen när blev arbetsförmedling värt mer något än något som katten släpat in.
Efter arbetsförmedlingen styrde jag stegen mot polisstationen. Inte helt oväntat hade de inte hittat åt min cykel. Men jag passade på att ta reda på var cyklarna de får in tar vägen då de inte ryms hos polisen längre, Meleruds auktionkammare. Kanske kan vara värt att kolla upp, kan kanske köpa en begagnad cykel där?
För en ny cykel behöver jag! Var och kollade på den enda sportaffären som finns i centrum. Hittade en som kan vara ett alternativ där. Men ska bort på Överby innan jag bestämmer mig.
Jag vill ha en som liknar min gamla, helst den gamla förstås En damcykel som inte är damig.
Jag är komplicerad och bestämd när det gäller att köpa sånt man inte har så mycket av. Ungefär som skor, mobiler, almanackor och nu även cyklar.

Jag hann också med ett besök i bussinformationen, eller vad det heter. Jag fick tidtabeller på bussar och tåg mellan Göteborg och Trollhättan och lite behövlig information.
Sen gick jag en stund på stan med, utan någon större glädje..
När jag var klar, tog inte så lång tid var det länge kvar till tre då Gustav uppskattat att han skulle sluta så jag gav mig av hemåt Vädret här nere stör mig verkligen, inte nog med att kyla är vindar med fukt och snön inte existerar så kan det inte bestämma sig. Det är uppehåll samtidigt som det inte regnar utan blåser omkring regn så man blir blöt lik förbannat...
Jag har dragit ner persienerna så jag slipper se eländet.

När jag kom hem värmde jag mig med en kopp te. Sen tog jag och bakade lite bröd och försökte rensa lite i min regnskog i form av papper. Jag börjar tro att jag har fått lite ordning på det hela nu... Skönt att det snart är över.
I min brevlåda låg tre brev till mig, tråkigt nog inga personliga, men ändå välkomna. Det ena, det bästa, var i från Göteborgs Universitet - institutionen för journalistik och masskommunikation. Jag var varmt välkommen att börja plugga till våren, börjar den 19 januari, alltså om en vecka.
Jag kommer vara toknervös, massa nya människor att försöka göra ett gott intryck på, dessutom kommer jag vara bland de yngsta, om inte den yngsta!
Jag tycker inte om första intryck, framför allt för att de oftast sätts utifrån utsidan! Ibland går det inte att undgick att tänka han/hon är nog på det sättet genom att bara kolla vad de har på sig.
Andas in, andas ut. Det kommer nog gå bra och om inte, då får du motvisa att första intrycket inte alltid stämmer!
Sen var det papper från banken med massa besked om uttag, inte speciellt uppmuntrande och sen ytterligare ett kuvert från csn.

Nu är Gustav hemma och jag ska snart ta och börja med maten och röja i köket. Diskhögen börjar bli hög som ett berg efter all bakning nu.

Åter i Trollhättan

Nu har vi precis improviserat en frukost, vår första morgon i Trollhättan det här året.

Med improvisera en frukost menar jag att vårt kylskåp nästan ekade, men det blev till sist scones med vatten i stället för mjölk med smör och marmelad, te och juice.

Jag invigde en av mina gigantiska tekoppar som jag fått av Syster och Ewwe. Den funkade riktigt bra, rann inte ut något eller så.

Den sista dagen hemma var helt okej. Jag och Gustav städade upp på rummet som jag lånat, packade och var ute en stund i vår fina skog med Tux. Vi passade också på att skotta lite och njuta av den vita vackra omgivningen.

Vid två tiden kom mamma hem och då åt vi våfflor, umgicks och städade upp det sista. Sen kom Syster och pappa också hem och vid halv fyra åkte vi alla in till busstation. Tux satt i Josses knä och de ville absolut inte skiljas från varandra, de har blivit de bästa vänner under vår vistelse hemma. Men jag har lovat syster att hon är välkommen hit när som helst.

Men det var lite roligt att han kom så bra överens med Josse, men inte alls lika bra med Petter, av någon anledning. Det kommer nog det med, det är ju på tal om att brorsan ska ner och hälsa på någon gång, han har ju inte sett hur jag bor här än så.

Bussresan gick bara bra, fast att vi kom i väg ganska sent. Tux var snäll och tog det lugnt i sin resebur, han låg nog och saknade Josse.

I Sundsvall mötte Ewwe och Nelly oss på stationen. Det var första gången Nelly och Gustav träffades. Vi lämnade Gustav och Tux på busshållplatsen med all packning, medan vi tjejer gick och handlade lite nödproviant att ha på tågresan nästa dag.

Jag avskyr verkligen att åka tåg och vara hungrig, samtidigt. Det hände mig en gång att mitt fika tog slut och då tänkte jag köpa lite i bistron, men hade bara kortet. Vilket innebär att jag fick fortsätta gå hungrig till jag klev av i Sundsvall och kunde springa in på en mack.

Det var verkligen inte roligt så numera har jag alltid massa mat med mig och någon hundralapp i kontanter.

Hemma hos Ewwe fick jag leka och gosa med Nelly medan Ewwe lagade spaghetti och köttfärssås åt oss. Gustav försökte hjälpa till, men Ewwe ansåg honom som överflödig, så vi satt på varsin stol och höll henne sällskap i stället.

Jag fick byta blöja på Nelly också, tog en stund innan jag kom på (Ewwe visade) hur de fungerade. Nelly verkade i alla fall ha väldigt roligt åt mig där hon låg på "blöjbytarplatsen"...

Det var en mycket nöjd och belåten Nelly som tillbringade kvällen med oss.

Efter maten såg vi lite på tv och jag busa och gosa med lilla Nelly. Ewwe hade sagt att jag fick ha henne så mycket jag ville den kvällen, med undantag för när Nelly blev hungrig. Så det var lika bra att passa på, man vet ju aldrig när jag får chansen nästa gång!

Ewwe bjöd också på en mycket god efterrätt, varma hallon med smält vitchoklad!

En stund senare gick jag och Gustav ut med Tux. Vi var ute i ungefär 45 minuter med vår lilla bebis. Han verkade ha riktigt roligt ute och till Gustavs och min glädje passade han på att kissa också. Första gången han kissat utomhus!

Han är så behändig att resa med och accepterar tillvaron. Han satt lugnt i sin resebur hela kvällen och natten. Jag vågade inte släppa utom honom med tanke på att han inte kissar i sin bur. Det skulle inte ha varit allt för lyckat om han kissat någonstans i Ewwe och Andreas lägenhet.

Medan vi var ute kom Andreas hem från travet med glädjebeskedet att en av hans hästar, Speedy Brodda, vunnit! Grattis till det!

Resten av kvällen tillbringade vi framför tv:n med Nelly. Sen somnade jag och Gustav gott på deras nya snygga soffa. Vi sov fram till att väckaren ringde vid fem tiden.

Efter att ha vaknat till och gått på toa kom en sömnig Ewwe och satte fram frukost åt oss. Efter en god frukost tog jag ut Tux en snabbis så att han skulle få röra lite på sig innan den långa tågresan tog sin början. Andreas tog sig också upp och körde ner oss på stationen efter att vi sagt hejdå till Ewwe och den sovande Nelly.

De är så otroligt snälla som ställer upp och hjälper oss. Det är inte första gången jag utnyttjat deras gästfrihet för att kunna ta det där tidiga tåget.

Tågresan gick bara bra, trots all packning, jag ljuger inte när jag säger att allt säkert vägde mer än mig. Först hade vi min stor scoutryggsäck (som till stor del innehöll tekoppar), min fotbollsväska, Gustavs datorryggsäck, min datorväska, en blå ikeakasse (det otroligt fina överkastet mormor virkat åt mig och Gustavs matberedare), Tux och min handväska!

Vi måste ha sett ganska roliga ut...

Vi satt i djurtillåten avdelningen som var betydligt bättre än när jag åkte hem. Nu var det bara en lite avskild del i en vanlig vagn. Dessutom var den ganska tomm också, en lång bit var vi helt ensamma i den. Väldigt skönt. Vi sov i omgångar och Tux var lung han med.

Första bytet var i Stockholm och det gick bra. Fast varken jag eller Gustav tycker speciellt mycket om Stockholms central. Det är så mycket upp och ner och möjligheter att gå fel på där.

Även tågresan till Göteborg gick bra, vi var lite piggare nu så vi såg på film, Magnus Betners Uncut (han är rolig samtidigt som han har bra åsikter!) och tittade på några av mina gamla bilder (från datorn hemma). Vi passade också på att utnyttja kupongerna för gratis fika som sj bjuder sina priomedlemmar på.

I Göteborg fick vi sitta och vänta i nästan två timmar, vilket inte var fullt så roligt. Speciellt inte då vi hade så mycket packning, gå omkring tillsammans var inte ens att tänka på.

Vi turades om att vakta packningen och Tux medan den andra gick omkring. Jag hittade en resekatalog som jag tittade lite och drömde mig bort. Sen kom jag på att jag hade den sista Eragon boken i min väska så jag satte mig och läste den medan Gustav travade omkring på stationen.

Till sist kom äntligen tåget till Trollhättan och vi hittade bra platser åt oss där vår packning och framför allt Tux rymdes bredvid oss.

Väl framme i Trollhättan väntade vi en extra buss för att den första var så full. Men här nere går ju bussarna ungefär var tjugonde minut så det var ingen fara.

Bussresan gick också bra, fast att det var ganska trångt och skakigt. Det var skönt att få komma hem igen. Tux blev också glad, fast han verkade inte känna igen sig riktigt. Jag öppnade luckan till hans resebur och efter ett tag vågade han sig ut. När han skuttat omkring ett tag lyfte jag in honom i hans vanliga bur. Då gick han direkt dit hans toalettlåda brukar så (lämnade den hemma), rabbade lite och släppte sedan ut en flod!

Att man kan bli så glad och lättad av lite kaninkiss på rätt ställe! Jag bytte tidningen omgående och fixade en ny toalett till honom som han duktigt använt sedan dess.

Vi hittade några pizzamackor (typ som panpizza, fast långa och smala) i frysen som vi micrade och åt medan vi undersökte all post.

Jag hade fått en halv regnskog av försäkringskassan gällande jobbgarantin för ungdomar Så jag ska försöka få någon tid hos min handläggare nu i veckan och gå dit med alla papper och få någon ordning på allt. Jag kommer ju kunna få pengar fram tills dess att skolan börjar, skulle jag tro. Studiebidrag kommer jag i alla fall få, det beslutet är klart. Inget annat var ju att vänta där så. Sen väntar jag glatt på min lön från Statoil med, borde ha blivit lite grann i alla fall. Allt är bättre än inget, utom Allsite.

Kvällen avslutades tidigt, vi packade upp och satt lite vid våra datorer. Sen stängde vi in Tux i köket för natten. Han skulle få det som belöning för att han varit så duktig under resan och för att han behövde få röra lite på sig.

Sen gick vi och la oss och tittade på Simpssons, slutet på körslaget (hur kunde de rösta ut Nanne?!) och lite annat vi hittade på tv:n. Efter ett tag blev vi lite hungrig och Gustav var en ängel och kokade lite mackaroner som vi åt tillsammans med ketchup. Som sagt, kylskåpet var inte allt för välfyllt.

Sen spelade vi rix fm-spelet, i sängen. Gustav tyckte inte alls att det var så roligt. Det var faktiskt inte så roligt att spela på två, man ska nog vara ett gäng om det ska vara skoj.

Sen somnade vi och vaknade pigga till ett grått och trist väder. Jag saknar snön!

Nu ska vi iväg ut i tråkvädret och göra något åt matbristen.