Timesplitters och fikaklubben

Jag minns sista sommaren jag bodde hemma. Hemma på riktigt, alltså. Innan jag hade en lägenhet i andra änden på landet. Det var sommaren som jag och brorsan bestämde oss för att varva Timesplitters och då vi satt timmar framför tv:n och sköt skurkar, zoombies och galna indianer. Den sommaren kom brorsan för att möta mig efter jobbet och regnet dränkte oss båda två. Det var sommaren då vi drack en halvliter te innan vi gick och la oss, efter flera timmar spelande. Sommaren då mamma och pappa tjatade om att inte sitta framför tv:n hela kvällen. Det var innan brorsan började köra lastbil på kvällarna. Kvällarna var heligt vigda till vår mission att samla ihop alla tidskristaller. Ingen sommar kom att bli sig lik igen, jag bodde hemma två somrar till efter den för att jobba på macken. Men brorsan började köra lastbil på kvällarna och kristallerna var redan samlade, om än inte på level hard... Jag hade börjat virka som en dåre och spenderade kvällarna framför svtplay med en virknål i högst hugg. Det var den sommaren som jag överansträngde en muskel i axeln av allt virkande. Visst, när det passade så åkte jag med honom i lastbilen, vilket på sätt och vis gav samma gemskapskänsla och som givetvis slutade med mängder av te när vi kom hem på natten. Vi har haft mycket roligt du och jag bror min!