Snart min

Om det bara vill sig riktigt väl nu så är denna skönhet snart min och Gustavs. Efter fem års mynt- och pantsparande ska vi äntligen få vår skatt. 78 mil bort står den och väntar på oss, hoppas jag. Ett samtal och transanktion i morgon och det hela borde vara i hamn. Enda nackdelen är att pärlan saknar växlar. Men ändå, kärlek vid första ögonkastet. Hålla alla tummar ni har. (Bilden är snodd från annonsen.)

Timesplitters och fikaklubben

Jag minns sista sommaren jag bodde hemma. Hemma på riktigt, alltså. Innan jag hade en lägenhet i andra änden på landet. Det var sommaren som jag och brorsan bestämde oss för att varva Timesplitters och då vi satt timmar framför tv:n och sköt skurkar, zoombies och galna indianer. Den sommaren kom brorsan för att möta mig efter jobbet och regnet dränkte oss båda två. Det var sommaren då vi drack en halvliter te innan vi gick och la oss, efter flera timmar spelande. Sommaren då mamma och pappa tjatade om att inte sitta framför tv:n hela kvällen. Det var innan brorsan började köra lastbil på kvällarna. Kvällarna var heligt vigda till vår mission att samla ihop alla tidskristaller. Ingen sommar kom att bli sig lik igen, jag bodde hemma två somrar till efter den för att jobba på macken. Men brorsan började köra lastbil på kvällarna och kristallerna var redan samlade, om än inte på level hard... Jag hade börjat virka som en dåre och spenderade kvällarna framför svtplay med en virknål i högst hugg. Det var den sommaren som jag överansträngde en muskel i axeln av allt virkande. Visst, när det passade så åkte jag med honom i lastbilen, vilket på sätt och vis gav samma gemskapskänsla och som givetvis slutade med mängder av te när vi kom hem på natten. Vi har haft mycket roligt du och jag bror min!

Sommarlov

Nu ska jag äntligen ha lite sommarlov. Åtminstone i bemärkelsen att jag inte tänker plugga. Så sommarlov på halvtid blir det. Sena nätter (tack vare arbetstiderna) och sovmorgon. Sedan ska jag ta och dansa någon slags dans eller spela Syster Sol på högst volym, det borde kunna locka fram solen. Jag ska ju bli brun i sommar, det verkar som om vädret glömt bort den dealen..Anledningen är att jag precis skickade in uppgift tre, den sista, för sommarkursen. Jag har blivit godkänd på de två föregående uppgifterna. Tvp vackra runda bokstäver i C och D..Ett B skulle sitta fint, det är också runt, de andra är så kantiga (A, E och F).. Men det är nog att hoppas på för mycket. E är ju egentligen rätt fina de med och i det här fallet tillräckligt. Vore skönt att slippa en omtenta. Men det vet jag först om två veckor. Fram till dess är det bara att slappna av.
Jag har massa pyssel, loppisar att besöka, ben att träna och en mage att sola.
Jag har mejlat till ett fotbollslag i Sundsvalls kansli, men fick inget svar. Så jag tog och mejlade en tränare i kväll och hoppas på svar snart. Fast att det dröjer någon vecka innan jag kommer hem igen vore det skönt att veta att jag har ett lag. Jag har haft tummen i rumpan allt för länge på den punkten nu. Innan skolan börjar ska jag ha spelat en match. Eller åtminstone börjat träna med ett lag, det kanske är lite mer realistiskt.
Sedan jag kom hem har jag tappat ganska mycket av träningen, vilken jag tänker skylla på allt flängande. Men nu är träningskläderna med till mormor och jag tänker undersöka de spår min moster pratade om i morgon.
Tux har åkt i väg på grönbete på deras ö. Tur jag är hos mormor så jag inte märker av att han borta. Det är så skumt att vara i Sundsvall när han inte är där. Något saknas och inte så lite heller.
Men lillkusin ville ha ett sommardjur, eller egentligen djur hela tiden, och Tux mår bra av att få vara ute på lite kollo.

Nu ska jag ta mina dagdrömmar om en mc och ett a på det rosa kortet med mig till bäddsoffan..

Hej där lilla Stella

I dag var jag och Gustav och hälsade på Ewwe och Dennis. Men framför allt lilla Stella, Nellys lillasyster. En så liten bebis har jag aldrig sett tidigare. Hennes tår var mindre än Gustavs naglar och foten var lika lång som mitt pekfinger. Det är helt fantastiskt att något så liten kan rymma allt som ryms i min kropp.. Här är ett sådant tillfälle där en bild gör sig bättre än mina tafatta försök att beskriva hur söt hon var.
Föräldrarna verkade i alla fall nöjda med presenten, jag tror dock inte lillan har någon åsikt om den riktigt än. Tråkigt nog var inte Nelly hemma för att ge ett expertutlåtande. Tårtan jag och Gustav höll på jävlas med hela kvällen i går blev dessutom riktigt god och uppskattad. Kokos- och marrängbotten med tre sorters mousse, rabarber, vitchoklad och hallon med mängder av somriga frukter, persika, melon, jordgubbar och vindruvor, uppepå. Mums! Dessvärre säckade den ihop ganska bra, men det är tanken och smaken som räknas.

Nu ska jag jävlas vidare med den tredje och sista uppgiften på sommarkursen. Bara hälften kvar av den nu, men jag tror det är värsta frågan hittills.
Och ja, jag blev godkänd på uppgift två ett ynkligt D blev det. Men med tanke på att jag jobbar heltid och pluggar så där halv engagerat så räcker det för mig. Jag behöver inte ha högsta betyg på den här kursen, det är trots allt sommar och jag måste ha tid med roliga saker med. Så det så.

Ett år sedan Utöya

Ett år har gått sedan tidningarna helt plötsligt fick något viktigt att rapportera om. När en galning i vårt grannland vände upp och ner på ett helt land genom att göra något så fruktansvärt att jag inte ens tänker försöka sätta ord på det.
När jag jag hör någon säga terrorattentatet i Norge så har jag helt glömt det som hände inne i centrala Oslo. De åtta som dog känns som ingenting mot det som hände på ön. Hade Breivik däremot inte åkt till ön hade det varit en nästan lika stor nyhet som allt tillsammans. Ett bombattentat i de annars så skyddade nordiska länderna...

För ett år sedan hade jag och Gustav vår enda gemensamma semesterdag, då vi åkte kryssning till Tallin över en helg. Glada i hågen och förväntasfulla på Gustavs första utlandslandsresa och på ett helt nytt land. Jag slog på tv:n bara för att se vilka kanaler som fanns. Vi fick in någon av de engelskspråkiga stora nyhetskanalerna, typ BBC. Ett ögonblick senare rycker hörde jag rätt.. Sa de Norway, sa de Oslo?
Jag var tvungen att fråga Gustav om jag verkligen hört rätt. När vi fick grepp om  vad som hänt blåste semesterstämningen med ens bortblåst och en obehaglig känsla spred sig i kroppen.
Efter att ha disskuterat det en stund började lugnet infanna sig igen och semestern gick vidare.

En dag går en extra tanke till de som brutalt mördades både på ön och inne i stan samt deras anhöriga och det norska folket..

Godkänd!

Wiho! Omtentan på uppgift ett är godkänd, ett c känns rätt stabilt där. Skönt. Dessutom, om jag har riktigt riktigt tur verkar det som om det bara är en uppgift till. Jag hade fått för mig att det var tre uppgifter och sedan en sammanfattande tentan. Men varje uppgift är på 2,5 hp och hela kursen är på 7,5 hp. Så logiskt sett borde det inte vara någon stor-tenta på slutet. Jag mejlade och frågade, så nu är det bara att hålla tummen.

Jag är tillbaka i Hudik efter en lördag i stugan. Där umgicks jag med mor och far samt mormor. Vi åt gott, spelade kubb, gick på dansbanedans (en upplevelse jag gärna hade kunnat vara utan) och bara slöade. I går kväll var det jobb igen och i kväll blir det mera jobb innan jag far hem till Sundsvall i morgon.
Nu ska jag försöka undersöka cykeldäcket. Jag misstänker pyspunka.

Skylla inte på knytte

I går införskaffade både jag och Gustav regnkläder så nu är det inte vårt fel i fall det regnar i all evighet. Jag köpte dessutom ett par stövlar, lagom långa för att ha i en stad. Jag tittade först på ett par svarta, men de fanns inte i min storlek, tur var väl det. För efter att ha köpt till ett par gula skosnören så blev de underbara. Jag är färggladare än alla barn när det regnar! Men med tanke på hur svart Gustav är så svart så väger det väl rätt jämt ändå.

I kväll far jag till sommarstugan, loppisbesök och familjemys. För att på eftermiddagen i morgon fara ännu mer söderut; till jobbet. Det har varit skönt att vara hemma i två dagar och inte gjort mycket alls. Jag har fram för allt kommit i kapp med skolarbetet och även fått klart lite handarbeten (men det skriver jag inte om här, längre..). I går kom kusin fyrmänning på besök och även höggravida Ewwe som förhoppningsvis trycker ut bebisen innan veckan är slut. Jag försökte prata vett med den lilla, men jag vet inte om hen (mest troligt hon) lyssnade så mycket på mig..
I dag tog jag dessutom och sprang en sväng. Gustav gick till kvartersgymmet, men jag tror inte jag kommer gå dit igen. Det finns inte riktigt någon träningsglädje där. Men jag måste verkligen sluta hitta på dumma anledningar till att inte ringa något fotbollslag. Jag har bestämt mig för att det är bättre att jag börjar i ett lag i Sundsvall då jag ändå jobbar kvällstid i Hudik.

Jag har också hunnit se The Arks konsert från Peace and Love i fjol fyra gånger nu. Knappt nio minuter in i filmen syns jag och Ante i en halv sekund. Åh, jag vill tillbaka, bra musik, bra tal och en så skön utstrålning som de hade är svårt att hitta. Hade det inte varit brottsligt hade jag lagt upp Ola Salos tal om idioter. Men ni är välkomna hem till mig och se filmen med mig!

Alla känslor, glädjen att få se dem, sorgen av att vet att det var sista gången och alla minnen från när jag och brorsan lekte med lego och lyssnade på One of ous is gonna die young.

If you fight love
- You always a loser!

Två uppgifter inlämnade

Så, då var äntligen två av tre uppgifter i sommarkursen inlämnade. Andra uppgiften och omtentan för den första. Mitt livs första omtenta, men så går det när man är seg och inte skaffar böcker i tid och tvingas lämna blankt på första uppgiften. Jag gillar skarpt mitt resultatmail som jag när jag skrev att jag lämnade in uppgiften blank då jag inte fått tag i boken än och bara lämnade in för att inte bli avregistrerad från kursen...

Hej Rebecka, jag vet att du lämnade in blankt på uppgift 1 men jag vill ändå maila dig separat och påminna om vikten av att referera korrekt i omtentan. Det är obligatoriskt att referera till kurslitteraturen och dessutom med exakta sidhänvisningar.

Ser fram emot att se din omtenta.

XXXX

Jag tackar för omtanken och hoppas att drygt 30 refferenser på fyra sidor är tillräckligt.
För övrigt var det betydligt bättre frågor på omtentan än på första tentan. Vad sägs om den här: Vems ansvar är det att granska kommunen och landstingen?
Tack Britt-Marie Citron för att du och jag har samma åsikter om journalistikens ansvar. Jag skrev en mening och tittade i boken efter en referens och volá på första raden jag läste styrkte hon gång på gång det jag skrivit..
Underbart. Nu är det bara att vänta på resultat och börja lite lätt på uppgift tre som ska in först om tre veckor..
Eller vad sägs om att pyssla, blogga och slappa med gott samvete i några dagar?