Ouppkopplad

Min helg har varit så bra som bara en helg efter en befrielse och häng med min toppen kusse, Matilda kan bli. I fredags gick första flyttlastet, en röd väska på hjul till Väsby för att hämta nyckeln till min alldeles egna lägenhet. Plötsligt kunde jag slänga kläder på toagolvet, låta disken stå kvar på bordet, spela musik högt och dammsuga klockan nio på kväll för att inte tala om tidseffektviseringen att koka tevatten i en vattenkokare medan jag tar en dusch.
Jag kunde duscha så länge jag ville utan att oroa mig för att någon annan (läs den andra inneboende) ville gå på toa, toan är ledig så fort jag vill dit och jag kan laga mat mitt i natt (läs vid tio) utan att någon ej-natt-människa blir störd.
Det är de där små sakerna som man ofta glömmer som är värt mest.

Det var en större frihetskänslan en att flytta hemifrån. Eller kanske inte större, men en skönare. Hemhemma var man ändå sig själv och tassade inte på tå för resten av familjen. Visst, man sänkte (oftast) musiken efter en tillsägelse, men det var inte så att man kände sig skamsen efteråt.
Dessutom jag som är van vid att bo med Gustav och Tux där vi inte har städschema, ljudnivåsreglering vid åtta och

Och bara en sådan sak som att få ha ett helt kylskåp själv. Plötsligt behövde inte all min mat trängas i en 30 x 20 centimeter stor låda. Vilken överblick man fick och vad lätt det var att ta fram mjölken och smöret i morse. Frihet.
Men det bästa av allt är att Gustav kommer ner i morgon kväll och med sig har han mitt lilla odjur. Som jag har saknat att ha min lilla långöra buttande på benet, rabbande i byxorna och uppskuttande i knäet. De två tjocka katterna, Elvis och Persley är inte i närheten av så underbar som Tux är.
Och precis, Gustav får bo hos mig. Vi slipper lägga ut flera tusen på hotellrum, även om det förstås har varit värt det för att få vara tillsammans och det är mysigt att bo på hotell så är det ändå pengar som man kan lägga på roligare saker. Som ett hotell i ett annat land för att bara ta ett exempel.

Den kommande vecka kommer bli toppen. Gustav har lovat att laga mat åt mig. Äntligen slipper jag äta chilicorncare, eller conrcarne – då jag inte har någon chili–, fem måltider i rad. Bara för att jag ska äta ur mitt lilla frysfack och inte får laga mat mitt i natten.


Som rubriken antyder så är jag ouppkopplad numera. Jag och min hyresvärden har inte lyckats boka in en tid för överlämning av mobilt bredband än. Men mig går det ingen nöd på, mer än bloggabstinens. Men det är inte en tillräckligt stor del för att namnge ett helt inlägg, så här kommer den anekdoten, den om att vara ouppkopplad i dagens samhälle.

Jag är inte ens sådandär mediemänniska som älskar allt apple gör och jag äger ingen iprodukt, med undantag för min ipod (med tillhörande laddare och bortglömda hörlurar som jag för övrigt ser som en förbannelse. Men det får bli en teaser till ett senare inlägg). Jag äger inte heller en regelrätt android. Min mobiltelefon har fortfarande knappar, men också pekskärm, en utmärkt kombination för mig som älskar att smsa när jag cyklar och då behöver ha ögonen på annat än telefonskärmen.
Hur som har jag ändå surfat via den, eller rättare sagt stillat mitt osunda facebookbegär på den. Det gör batteriet tar slut ganska mycket för snabbt. Speciellt om jag i mitt första flyttlast tycker att mobilladdaren inte är en särskild viktig detalj.

Jag hade packat för att flytta allting i ett och samma last i en hyrd bil. Men det blev ingen hyrd bil, vi tar det i morgon, tänkte Rebecka och slängde ut en del ur den största väskan och la ner datorn och andra viktiga saker, dock en mobilladdaren.
Sedan for jag som sagt i väg till lägenheten och njöt av en 120 cm stor säng. När jag vaknade låg intryckt mot väggen som om jag legat i 90 cm sängen i Rotebro och dessutom var batteriet på lägst nivå.
Men jag måste ju ringa och säga god morgon till Gustav, batteriet brukar ju hålla länge ändå.
Jag satte också i datorsladden och mobilen fick lite ström, ytterst lite. Dessvärre hade jag inte tid att vänta på fulladdning, eller ens halvladdning. Jag hade ett mycket viktigare uppdrag, hejarklack, materialare och fotograf åt IFA, Matildas innebandylag.
När jag står och väntar på bussen blir batteriikonen röd. Inte ett gott tecken, slänger i väg ett sms till min eftermiddagssällskap om dåligt batteri och den viktiga upplysningen; 14.00 står jag på plattan och väntar på dig.

Precis som man gjorde på stenåldern. Bestämmer en tid, dyker upp och gör något roligt som resten av världen inte får ta del av via diverse statusuppdateringar. Hitta Matilda gick bra, även om jag missade sms:et att hennes match blivit framflyttad, men jag hade inte hunnit i tid i alla fall. Jag fick i alla fall äta lunch tillsammans med henne och valda delar ur laget. Däremot funkade inte mitt bankomatkort då. Men jag hade tur och fick låna lunchpeng. Sedan for jag in till stan igen för att möta upp nästa kompis. Eftersom jag kom tidigt skulle jag ta och kolla upp hur det stod till med saldot på mitt kontokort. Kulturhusets datorer fick man inte sitta till för skulle stressiga monterare sätta upp en scen. Men jag hittade en rad med dator på resecentrum. Då kom vi till nästa spännande problem.

Betala med sms eller kontokort. Uhm.. Ingendera var möjlig i mitt fall. Som tur var låg det två tjugolappar i ett hörn av min plånbok som gick att byta mot en kod som gav mig internettillgång.

Sedan väntade jag på plattan i en halvtimme bara för att missa min kompis som kom fem minuter efter att jag begett mig till Skansen och scouternas dag.
Problemet är inte att jag inte har mobil, problemet är att alla förväntar sig att jag ska ha det.
Men nog känner man sig lite naken utan telefonen och visst trodde jag att det ringde och visst tog jag upp min död mobil och tittade på den svarta skärmen...

Men nu är det dags för stalkern att fara på Betnér direkt för fjärde gången gillt.
Och ja, jag kände mig aningen starstruck när jag intervjuade Mats Betnér (manager och brorsa till min idol). Där har ni något att läsa till att det är dags att bli lite allmänbildad på femman (?!) vid tio.

"Betnér direkt gills inte som tv-tittande då du ser det live" – citat av Gustav när vi diskuterade vad vi ser på tv.
Med andra ord ser jag inte på tv. Jag lever livet själv i stället för att titta på när andra gör det!