Simpor och Grodfötter!

Min efterfrågan gav resultat! Detta klipp hittade min kusin Sara. Klarnar minnet något?

Alla Hjärtans Jävladag

Nu blev ju inte rubriken så lyckad då jag inte lyckas hitta det underbara klippet med Magnus Betner då han snackar om alla hjärtans dag. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig, så det får vara som det är...

Så var det återigen dags för en av våra högtider som mest är till för att vi ska konsumera. I det här fallet blommor, helst rosor, geléhjärtan och annat med hjärtan.
Men i år hade jag och Gustav bestämt oss för att inte gå i den fällan, utan att göra det till en mysig dag istället. Vi hade redan tre kuvert med diverse hälsning i från mitt hem att öppna så vi fick den spänningen som presenter trots allt tillför.
Dagen började väldigt bra vi vakande av oss själv vid halv tio. Helt perfekt tid att börja dagen. Innan tolv hade vi duschat, ätit frukost, dragit ut och rengjort spisen samt startat upp våra datorer. Mycket viktig punkt det där sista.
Vi hade dessutom öppnat brevet från pappa som innehöll en slant och en uppmaning om att gå och köpa geléhjärtan. Mamma ringde dessutom och tyckte att jag skulle ut och springa en kilometer. Hon får för sig sånt ibland, att jag borde vara mer utomhus och att jag borde träna mer. Utomhus har hon nog rätt i, men jag tycker att det räcker ganska bra med fyra träningar i veckan...
Hur som så ska man göra som föräldrarna säger (efter att ha källkritiskt granskat uppmaningen och undersökt vilka effekter den får), så det blev en promenad bort till Jätten (som ligger nästan där Gustavs gamla lägenhet finns). Det var fint väder så vi fick en väldigt trevlig promenad.
Men där fanns det inte några geléhjärtan, inte den sort som pappa brukar köpa, så vi fick gå vidare. Till sist hamnade vi på Willys och efter en stunds letande så hittade vi åt rätt sorts hjärtan!
Dessutom träffade vi våra grannar och Gustavs klasskompis så vi fick sällskap hem.
Väl hemma tog vi och diskade undan berget som tagit över vår diskbänk. Sen lagade Gustav en otroligt god middag, bandspaghetti med carbonara!
Jag vispade ihop en sockerkaka och trollade lite med knäna så att uppgift 3 på hemtentan blev klar.
Vi öppnade de två resterande kuverten hemifrån, det var två par strumpor från mamma (ett par med nallar det andra med igelkottar) och i det andra var det ett näsduksfodral med hjärtan som min syster sytt.

På kvällen blev det tårta (fd. sockerkaka) och melodifestivalen.
Verkligen tur att det var bättre låtar denhär veckan än förra annars hade vi fått se film i stället. Markoolios låt var en av de bättre, fast den hade nog inte slagit så bra i det stora hela. Men för oss som är uppväxta med Markoolio var det kul att se honom driva totalt med sig själv. Det ska vara Markoolio till att göra något sånt.
Annars har jag inte så mycket att säga om Melodifestivalen, tycker rätt låtar gick vidare och framför allt åkte fel ut. Det känns lite som om det är det viktiga, så länge inte den låt som är mest fel vinner så får man acceptera att de som röstar inte har skärskilt bra smak...

Simpor och Grodfötter

Är det någon som minns?
Ett barnprogram som svt sände 1994-95, den handlade om en familj snurpingar, en människolikande varelse fast som lever i vatten. Det såg ut som om de var en blandning av en äcklig form av sjöjungfru och människa. Det såg ut som om de ha strumpbyxor på sig, men med världens häng, värre än gällivarehäng, kan jag lova. Vilket medförde att de fick en underlig gång..
Sen "växte" det sjöväxter på dem och de var mörkgröna, ungefär som en slemmig sjö.
Om jag minns rätt var det fyra snurpingar, en sunkig pappa, en dotter, en son och en mamma. Jag har för mig att en av dem tillbringade mycket av tiden i badkaret De levde i en lägenheten tillsammans och skulle försöka leva ett så mänskligt liv som möjligt. Jag minns särskilt en scen, bara för att jag tyckte att det var så konstigt. De skulle tillaga fiskpinnar (givetvis tyckte de om fisk, då de var från vatten världen), sen läste de bruksanvisningen. "Sätt på spisen" vilket följdes med att en av snurpingarna praktiskt taget satte sig på spisen...
Jag tror inte att jag tyckte så mycket om programmet, men man såg på det i alla fall. Det var så det fungerade då det bara gick barnprogram en tid på dygnet...
Hur som, jag har försökt berätta om snurpingarna för Gustav efter som jag använder mig av ordet "snurpinghäng" då jag pratar om strumpbyxor. (Vilket går att motverka med ytterligare ett par trosor som man tar på sig utan på strumpbyxorna!)
Ibland önskar man att man kunde plocka en bild ur minnet och få det i ett format som gör att andra kan se det...
Men eftersom det inte går så efterlyser jag nu någon bättre bild eller helst ett filmklipp med dessa varelser?

Hemtenta pågår

Tre dagar har gått och treåterstår nu på hemtentan. Det går upp och ner. Ibland känns det som om jag är helt ute och cyklar och andra stunder tröstar jag mig med att jag i alla fall håller mig till ämnet.
Anledningen till denna hopplöshet beror på de vackra uppmaningarna "Utgå i från relevanta kapitel i litteraturen." Vilket får det att känns som att jag kan inte skriva utifrån hur jag upplever det eller hur jag tror att det är. Jag kan inte basera mina uttalande på som jag tolkat böckerna eller föreläsningarna. Vilket känns orättvist eftersom de stora forskarna som Bourdieu har hittat på egna begrepp att utgå ifrån. (Om det är någon som förstår hans begrepp om fält och kapital, hojta gärna till!) Men allt är inte rättvisst, tyvärr.
Dessutom ska vara en akademisk blah-blah (uppsats heter det på svenska). Jag gillar inte akademiska, det är ett krångligt språk som enbart är till för att akademikerna ska få känns sig lite bättre än vi vanliga människor...
Jag har i alla fall jobbigt mig igenom mer än hälften nu, de två första frågorna är så gott som klara. Tredje frågan har jag också kommit en bit på.
Jag kommer nog inte få full poäng på någon fråga, om man jag klarar över hälften (60%) så är jag i alla fall godkänd. Det känns konstigt att bara sikta på godkänt, det har jag bara gjort i engelskan tidigare så. Men jag gillar att ha ett realistiskt mål...

Samtidigt som jag kämpar med hemtentan börjar jag undra om det här verkligen är det jag vill göra. Jag tror att jag vill bli journalist, men jag tror inte att jag vill skriva akademiska uppsatser... Ibland skulle det vara så skönt om det inte fanns lika mycket valmöjligheter som det gör. Om någon redan planerat mitt liv, så här ska du göra, det här ska du plugga, här kommer du jobba och framför allt du kommer att vara lycklig.
Eller åtminstonde tala om för mig vad jag ska bli, vad som ska vara huvudsyftet med mitt liv..
Jag gillar när det finns planer och struktur, fast som man kan jobba fritt utifrån.

Hemtenta

Så då var det dags. Dags att ta reda på om jag lärt mig något på den knappa månaden jag har tillbringat på föreläsningar och med näsan i någon kryptisk bok.

Jag har fyra små krångliga frågor som vill ha långa svar (1,5-2 a4/st) som visar på hur mycket jag lärt mig. Sen måste jag referera massa till böckerna också. Men det ska nog gå att trolla lite med knäna, hoppas jag. Så känns det just nu, annars skulle jag nog inte ta mig tid att skriva här.

Igår däremot, då kändes det verkligen hopplöst. Dagen började inte speciellt bra heller. Jag var duktig och tog mig upp i tid (mycket beroende på att Gustav också klev upp). Gjorde mig klar och packade mitt tågfika. Kom till Göteborg i tid och hade bra flyt och behövde knappt vänta på spårvagnen. Jätte skönt. Jag hade till och med några minuter till godo när jag klev av spårvagnen och begav mig mot Linnesalen, bara för att upptäcka att den var tom!

Tänkte att det blivit ytterligare en saländring och gav mig av till de salarna vi tidigare varit i. Bara för att konstantera att de också var tomma. Efter att ha kollat på skärmen som visar dagsschema och sett att min klass inte fanns med där började jag ana oro. Jag begav mig till receptionen för att be om hjälp. Men hon kunde inte hjälpa mig. Så jag tog och ringde Rebecka (från Trollhättan) för att fråga var alla höll hus. Jag blev ganska chockad då hon svarade (man har inte telefonen på under föreläsningarna), hon tyckte genast synd om mig, för vi började inte klockan tio utan ett!

Hurra, helt perfekt. Jag som planerat att komma hem vid 2-3tiden och sätta igång med tentan direkt.

Vad gör man i Göteborg 3 timmar? Ja, gå i affärer eller läsa i någon av kursböckerna är väl det som genast kommer upp. Jag satte mig faktiskt och läste i ena boken. Men gav efter ett tag upp då de började använda begrepp som bara snurrade till allting för mig! Gå i affär var ungefär det sista jag ville göra. Så jag tog och åkte spårvagn hit och dit medan jag försökte ringa Gustav för att beklaga mig och tala om att jag blev sen hem.

Efter att ha åkt ingenstans överallt men i alla fall till Liseberg tröttnade jag på det och klev av i Nordstan. Då fick jag äntligen tag på Gustav som haft telefonen på ljudlöst. Vi kom fram till att jag behövde något mer att äta så jag köpte en panpizza och åkte till skolan och värmde den.

Sen var det äntligen dags för föreläsningen. Inte för att det var så mycket att längta efter, hon behandlade kapitlet i boken som jag tidigare gett upp. Hon lyckades inte göra det speciellt mycket begripligare...

Därefter fick vi tentan och ja, det kändes verkligen inte bra.... Sen var det dags att ta sig till Centralen för att vänta i 45 minuter på tåget, bara för att hamna mitt i ett gäng 30 åringar som diskuterade allt från tvillingar till försäkringskassan vidare till massageutbildningar och express house...

När jag precis skulle kliva av tåget ringde Gustav och sa att han var på Öb, så jag tog buss 21 istället för 24 och mötte honom där. Tro det eller ej, de har fortfarande inte fått in något garn. Jag tror jag ska ta ett snack med någon där snart.. Jag vill gärna göra klart min sjal.

Anledningen till att vi befann oss där var för att kolla priset på pulka och tefat!

Det är ju så att det råkar ligga lite snö på backen och Mikael har länge pratat om att åka pulka nu... Dock blev det inget köp, det fanns ingen enkelpulka där.

Så när vi kom hem hann jag mata Tux lite och skala en morot till mig innan vi gick över till "Mia" för att åka bort till Överby.

Där gick det betydligt bättre för oss och vi fick en svarta och röda pulkor och tefat. Tefat till mig och Adam och pulka till Gustav och Mikael. Sen tillbaka till lägenheten för att byta om, därefter åkte vi pulka på kyrkogården/parken. Vi var till en början inte ensamma och det var många som åkte där för oss.

Enda nackdelen är att man måste bromsa för att inte köra in i en stenmur och att det var en brant och hal backe att ta sig upp för. Men turen nerför var väldigt rolig!

När det var färdigåkt fick Tux komma med mig ut en sväng medan Gustav stekte hamburgare. Tux hade jätte roligt och skutta omkring och nosade på allting.

Kvällen slutade framför tv:n med tentan kvar i ryggsäcken...

Xlopera

Anledningen till att denna låt hamnar på min blogg är för att det är världens bästa träningslåt. Älskar när man lyckas tajma in så man kommer på tjockmattan (som man gör upphopp på) lagom till denna låt. Dessvärre hade jag inte sån tur idag, utan fick den till armhävningarna. Men styrketräningen gick bra ändå! Jag lyckas nästan göra lika mycket armhävningar som innan juluppehållet. Däremot har jag blivit betydligt starkare då det gäller "liggande pull ups". I början var det knappt att jag orkade hänga i, nu klarar jag flera stycken!
Det är så kul när man får se någon effekt av det man lägger ner tid på!

På tal om lägga ner tid på, dessa skolböcker. Imorgon vet jag om jag fattat rätt eller inte. Det är dags för den fasansfulla hemtentan. Jag har haft en föreläsning idag som skulle handla om kapitlet om identit, istället babblade hon om en massa olika skolor. Frankfurtskolan och Biringhamskolan... Fast det ska väl höra ihop, men jag tyckte inte riktigt hon lyckades knyta ihop det, eller så är det bara jag som är för dum. Ibland är det hela meningar som jag inte förstår, för då har de lagt in vackra akademiska ord... Jag tycker bättre om begriplig bondsvenska då...

I övrigt har inte den här dagen bjudit på särskilt många överraskningar om man bortser från att det var underbara minusgrader och snö! Vilket är helt otroligt, även fast att det inte går upp emot de decimetrar snö de har fått hemma. Jag är jätte avundsjuk, jag vill också ha snö, så mycket att man inte ser gräset i alla fall..

Helt slut

Nu är jag verkligen helt slut. Har precis kommit hem i från löpträning. Vi (ungefär 10 stycken) sprang 1 km på tid fem gånger. Sammanlagt fem kilometer allt man orkar. Men det gick ändå rätt bra, givetvis hade jag bästa tiden första loppet, 04.29. Fast det var inte sista loppet som hade den sista tiden, utan någonstans mitt i, 04.55. Sen låg jag någonstans mittemellan där de tre resterande gångerna. Under fem var bra och det var bra om man inte diffade mer än 30-35 sekunder, så där måste jag ändå känna mig rätt nöjd. Förhoppningsvis är det bättre siffror om en vecka!
Efter träningen var det lite teori, inte särskilt roligt, men säkert nyttigt. Fast jag ville mest hem och äta middag. Det var tur att min nyabakade morotskaka kunde stilla lite av min hunger.

Jag har blivit dålig på det där med mat, om man inte räknar frukosten, den är jag fortfarande bra på! Trots att jag kom hem tidigt från skolan i dag, redan vid två kunde jag inte ta mig för att stoppa i mig något vettigare än mitt fika som jag åt på tåget.
Det fanns ju annat att göra när jag kom hem, smutsdisken hade växt till något som liknade Mount Everest och givetvis var det min disk (vi brukar ta varannan gång, jämställt och bra). Gustav är för duktig för att samla på sig några mängder. Jag antar att jag är den lata varadags hushållsfixaren av oss två... Jag är mer för det mysiga som gardiner, kuddar och kakor...
Vi kompletterar varandra ganska bra skulle jag tro.

Föreläsningen idag var lite av en besvikelse, hela första timmen var en repetion på föregående förläsning. Det kändes både lite onödigt och var inte så roligt.. Jag började konstruktera en önskelista till min 20 års dag i stället...
Andra delen fick i alla fall mer uppmärksamhet eftersom han fortsatte på den otroligt intressanta sagan om medieforskningen över 100 år...
Det som känns mest intressant, den lavinartade ras som medierna gjorde i trovärdighet runt 1940 och sen uppgången några decennium senare... Men det nämner han inte så mycket (tillräckligt) om, tråkigt nog..

Men nu lutar det åt att jag går och lägger mig, är riktigt trött. Jag kanske hinner läsa några sidor i någon bok, det är ju trots allt hemtenta om bara några dagar nu. Det känns ändå helt okej. Hellre det är att skriva ett prov under några timmar. Det är ju trots allt närmare 1000 sidor allt som allt. Det går inte att plugga in allt utantill. Vi får helt enkelt göra det vi människor gör bäst, generalisera och förenkla!