Jag satt och bläddrade i min almenacka. 22 nätter sedan 29 januari, 22 nätter på 200 dagar. Det är 11 procent. Det är alltså så många nätter jag har tillbringat i min egen säng det senaste halvåret. Som längst har jag varit fyra dagar i sträck i Sundsvall och det var i april...
Det börjar verkligen kännas nu.
På fredag gör jag min (för den här gången) sista dag på HT, eller Hälsingetidningar ska jag väl säga då vi faktiskt redigerar fyra tidningar varje kväll. Då blir det förhoppningsvis den längsta sammanhängande tiden som jag får somna i Gustavs famn och vakna upp i min egen säng av att min kanin skakar galler och vill skutta runt i lägenheten och ha mat exakt samtidigt.
Men det är inte helt säkert att jag får sova i min säng på lördag, vi ska i väg mot Kramfors då... Men sedan, sedan väntar en vecka i Sundsvall innan det bär av för ytterligare en vecka semester.
Under det senaste halvåret har jag haft nycklar till sex olika boenden.Tre av dem brukar jag visserligen alltid ha (till Sundsvall, Sollefteå och sommarstugan), men det är ändå en ökning med 100 procent. Just nu har jag fyra olika boendenycklar. Men på lördag får mormor tillbaka sin nyckel.
Det har varit jättelyxigt att bo hos henne. När jag kommer hem på kvällen lyser en liten lampa och min bädd ligger ordninggjord på soffan. På morgon väntar hon tills jag vaknat av mig själv och sedan ställer hon fram frukosten. Att jag frågar om jag ska diska efteråt har nästan blivit som en ritual, för jag vet egentligen svaret innan. "Men det kan jag väl göra. Gå och gör något roligare du.."
Vid ytterst få tillfällen har jag lyckats övertygande henne om att jag fatiskt kan diska.
Sedan har vi handarbetat i kapp, gått och handlat eller så har jags prungit en sväng för att sedan vid två-tiden bli serverad lunch.
Mormor har verkligen skämt bort mig.
Ändå är den här typen av distansboende det som varit jobbigast. I Stockholm var det så långt att det var omöjligt att åka hem varje ledig dag, som jag gör nu. Det var till och med för långt för att åka hem varje helg. Jag var hem två gånger under den tiden. Gustav däremot var ner dubbelt så många gånger och på grund av tur mycket längre tid också, någon av gångerna längre än en vecka.
Så då fick jag ändå ett liv där nere, men nu under sommaren rycks jag mellan Sundsvall och Hudiksvall hela tiden. Det är inte värt att ta med massa saker till Hudiksvall för man ska ju ändå snart tillbaka till Sundsvall. Jag lever i min resväska den här sommaren.
Jag hann inte landa i Sundsvall efter Stockholmsvistelsen innan det bar i väg på semester. När vi kom så var det dags för jobb på en gång. De första dagarna jag åkte emellan gick åt att packa upp efter både Stockholm och efter semestern, vilket inte vill säga lite med tanke på allt garn som skulle sorteras...
Men nu är det snart dags att landa. Nedräkningar har börjat och står än så länge på tre dagar kvar på jobbet, fyra nätter till på mormors soffa, eventuellt en natt i Lugnvik och sedan blir det rekord. Fem nätter i min egen säng, innan det bär av till sommarstugan med fint besök från Umeå. Därefter blir det flängit igen, neråt landet för att hämta hem vår cykel.
Höghöjdsbana, Liseberg, återseende, cykling, tält, mat på triangia och sol med bad står på schemat.
Men efter en vecka kommer jag hem igen och då är inget mer fläng inplanerat.
Fast vem vet. Vi kollar ju på nya lägenheter hela tiden, så vem vet hur många nätter till det blir i den vi har nu. Ett som är säkert är att jag tänker sova i min säng även i den nya lägenheten.
Vi ska på visning för en vindsvåning i ett mysigt trähus till veckan. Två balkonger, lite fönster, snetak, runt 100 kvadratmeter, tre små rum, två stora... Jag hoppas bara att den är så fin som jag föreställer mig den.
För övrigt så fick jag besked om sista uppgiften för sommarkursen i dag. Plus ett slutbetyg, meda andra klarade jag det. Ett vackert mellanmjölks C blev det. Helt okej då jag inte lagt ner hela min själ i kursen. det hade verkligen känts tungt att inte ha klarat sista uppgiften och panikartat börjat leta efter ett bibliotek att låna böckerna på igen.
2 kommentarer:
Spännande med en vindsvåning! Håller tummarna för att den känns klockren och att ni får den! :)
Förhoppningsvis blir dina "hundår" kortare än många andras. Det händer fortfarande att jag måste sova på soffan hos folk när jag är ute på jobb och jag är snart 50! :)
Skicka en kommentar