Så var våren här på riktigt och björkarna har fått för sig att det är dags att föröka sig. Av allt man kan vara allergisk mot, varför just björksex? Varför ingen konstig frukt från Nigeria som man kan undvika, låt bli att äta och sedan slippa bry sig. Nej då, min ögon ska klia.
Här nere i Storstan har pollen haft mig i sitt grepp i två veckor nu. Till allergin hör att hela kroppen blir alldeles matt och immunförsvaret är helt ur fas.
Men ska jag vara ärlig hade jag helst skickat i väg immunförsvaret på en riktig kompetensförhöjandkurs. Det är ju trots allt de som inte fattar att pollen inte är farligt.
Allergi är när immunförsvaret får för sig att det måste försvara kroppen mot något som i själva verket är helt ofarligt. De små vita blodkropparna går till attack, men det finns inget att försvara sig emot. Det tröttare ut och bryter ner sig själv. Visst låter det väldigt begåvat?
Men det verkar mest vara ett i-landsproblem. Två riskfaktorer för att få allergi är att vara uppväxt under goda ekonomiska förhållande och med för få syskon. Med andra ord borde mina föräldrar vara ansvariga för min allergi!
(Fast med handen på hjärtat hade jag inte velat ha varken en fattig uppväxt eller fler syskon för att slippa allergin.)
Det är lite små intressant med allergier. Varför har vissa och inte andra. Och kanske framför allt, hur kan man få en allergi med tiden? När jag var riktigt liten, innan skolan var jag inte allergisk mot pollen. Men någonstans i tvåan blev det jättehemskt. Jag vet inte vad jag tyckte var värst, ögonen som kliade eller när någon vuxen (mamma eller en lärare) skulle droppa i mina ögon. Droppa själv går hur bra som helst, men när någon annan ska röra ens ögon. Extra starkt minns jag när hela klassen (F-3 eller något i den stilen) besökte en bondgård och jag helst av allt ville springa omkring med alla andra barn och titta på djuren. Men jag kunde inte för ögonen kliade olidligt mycket och jag fick ligga på en träbänk medan de stackars fröknarna gjorde så gott de kunde för att droppa mina ögon.
I början på högstadiet var det också illa, då fick jag tre sorters receptbelagda mediciner, nässpray, ögondroppar och piller.
I dag räcker det med ögondroppar, eller ja, någorlunda bra. Jag hittade någon ny supersort, dubbelt så starka som den jag tappade bort, som man bara får ta morgon och kväll. Fast det sistnämnda har jag inte förstått vad det betyder. Men jag skulle inte klaga om Naturen ser min vita flagga och ger upp med sin biologiska krigsföring, jag är redo att fredsförhandla. Att binda mig till undantagslös källsortering, närproducerat, energilåglampor eller vad nu Natur vill ha av mig.
Dessutom börjar jag bli sjukligt less på så slipper du pollen listorna. Det är samma sak varje år; vädra inte, träna inomhus, torka inte tvätten utomhus och duscha husdjuren efter de varit ute. Alla dessa fantastiska tips som kommer från Naturhistoriska riksmuseum och så vitt jag vet har tipsen inte uppdaterats på många år och skulle kunna sammanfattas med undvik pollen. Jag kan inte tänka mig någon pollenallergiker som skulle få för sig något så korkat som att vädra eller vistas ute mer än nödvändigt utan att vara medveten om konsekvenserna.
Så här kommer mina icke vetenskapliga utan bara allmänt sunda och till stor utsträckning beprövade tips:
Tvätta händerna och ansiktet så fort du kommer in.
Bosätt dig i badkaret eller duschen.
Köp en brandbil och skapa ditt eget regn och rensa luften.
Hitta en medicin som fungerar, och kedja fast dig i den. (Ingen höjdare att tappa bort dem, jag vet.)
Låt bli att klia ögonen.
Smörj ögonlocken för du kommer inte kunna låta bli att klia. Det är nästintill omöjligt.
Stoppa in ögonen i en frysbox. Kallt är skönt för allt som är irriterat.
Se en sorglig film. Dels är du inomhus i mörker (vilande för ögonen) och förhoppningsvis börjar du gråta.
Fly landet! Eller nöj dig med att befinna dig i norra delen av landet medan det blommar ut i söder och skifta sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar