Nedräkningen har börjat

Just nu är jag mitt i flyttkaoset. Så jag hinner inte berätta om allt fantastiskt som händer. Jag ska inte lova för mycket, men jag ska försöka med några snygga summeringar när jag befinner mig i skogarnas rike igen. Men direkt när jag kommit hem bär det av på semester till Foppaland och Björkarnas stad.
I helgen hade jag fin besök, vilket var underbart. Men inte heller det hinner jag berätta om just nu. Jag måste packa då flyttlastet för sakerna går i morgon precis efter att jag precis kommit innanför dörren. Men ni som är lite nyfikna kan kika in bilderna på gästens blogg.
Vill ni se vad som händer på jobbet, så finns det lite mer info i denna underbara lite för interna blogg.
Men nu ska jag baka klart kakorna, packa och försöka att inte glömma något. Vilket inte gått särskilt bra de senaste dagarna. Men vi gör ett nytt försök.

By the way. Min superenkät blir big big big i tidningen. Sex sidor och antydningar om bildetta med. Det ni. Känns som ett lämpligt sätt att avsluta praktiken på.

För få timmar på dygnet

Jag har långt i från glömt bort att skriva. Jag har långt i från lessnat, jag har bara inte hunnit. Ett dygn har på tok för få timmar för att man ska hinna pendla och eftersom pendlingen är sjukt svår att prioritera bort så blir annat lidande. I första hand min stackars sömn, jag snittar runt fem timmar per natt. Vilket är jättedumt för eftersom jag är trött blir jag mindre effektiv och då tar allting längre tid. Vips, vi har en ond cirkel.
Fast det är inte riktigt sant att jag inte ägnat mig åt bloggande de här veckorna. Jag har nämligen en ny blogg på gång, en kombinerad blogg och hemsida som ska vara betydligt mer strukturerad än den här.
Ni som känner mig blir nog inte förvånad av att det är en pysselblogg. Jag och Syrran försökte med en gemensam tidigare och jag överdriver inte om jag kallar den fiasko. Det funkade inte alls. Och ni som hängt med länge, det vill säga runt fyra år har märkt att stundtals är det väldigt mycket pyssel i mitt bloggande.
Sidan ligger upp, men den som är nyfiken får själv söka. Jag vill ha en bra grund innan jag offentliggör adressen. Se det som en utmaning om du inte kan bärga dig.

Tillbaka till det här med tid. Det blir inte bättre av att jag insett att jag bara har en vecka kvar här nere. En vecka.
Var har tiden tagit vägen?
Det är både skönt och tråkigt. Jag börjar bli less på avstånden som finns i den här stan, det är långt till allt. Men jag kommer sakna det här med att kliva upp ur ett hål i marken och inte ha en aning om var man är. Jag kommer sakna den härliga och familjära redaktionen och jag kommer sakna mitt gym.
I dag var med största sannolikhet sista boxpasset jag var på. Riktigt riktigt synd. Det är nästan så det varit lika roligt som bodypumpen. Jag har väldigt mycket teknik kvar att lära där, men raka slag tror jag att jag blivit bättre på. Men mina fotbollssparkar går inte ur, och tur är väl det eftersom jag har bäddat för en lysande comeback nu i sommar.
Jag måste bara träna lite mer löpning och rör lite vid en boll så ska det nog inte vara någon fara. Bortsett från det så är jag nog mer tränad än någonsin.

Nu ska jag ta och städa upp eftersom jag får finbesök från Sollefteå i morgon. Konstigt nog diskar inte disken sig själv här nere. Det har den ju gjort på alla andra ställen jag bott. Måste vara något fel på luften här. Hm..?

Det var bättre förr

Jag måste bara få skryta lite med senaste tillskott. Mobilen från stenåldern och nej, det är inte den som var bättre än. Utan det är hållbarheten på mina gamla mobiler. De hade i alla fall den goda smaken att gå efter att garantin gått ut. Men den viktiga röda lurknappen har de senaste dagarna lagt av. Så nu befinner den sig någonstans mellan mig och någon form av verkstad som förhoppningsvis kommer fram till att skadan täcks av garantin.
För tillfället har jag någon så fantastiskt som fem nummer på min telefon. Fem nummer. Mer begränsad tror jag det är svårt att vara. Det ska dock bli spännande att se hur garantin fungerar. Jag tycker man hör bara skit från folk som skickar in mobilen på lagning. Så jag har inte allt för höga förhoppningar.

Ska vi hitta något posstivt så har den ficklampa och batterit håller i en hel evighet efter den knappt går att använda till något.
Jag kommer dessutom att kliva upp snabbare för väckaren är hemsk, en mekanisk röst som säger vad klockan är och att det är dags att stiga upp. Den har en inbygd fröken Ur. Vem kom på den funktionen?!
Ser man inte att läsa på skärmen hur ska man då kunna slå på funktionen?

Björkar som parar sig

Så var våren här på riktigt och björkarna har fått för sig att det är dags att föröka sig. Av allt man kan vara allergisk mot, varför just björksex? Varför ingen konstig frukt från Nigeria som man kan undvika, låt bli att äta och sedan slippa bry sig. Nej då, min ögon ska klia.
Här nere i Storstan har pollen haft mig i sitt grepp i två veckor nu. Till allergin hör att hela kroppen blir alldeles matt och immunförsvaret är helt ur fas.
Men ska jag vara ärlig hade jag helst skickat i väg immunförsvaret på en riktig kompetensförhöjandkurs. Det är ju trots allt de som inte fattar att pollen inte är farligt.
Allergi är när immunförsvaret får för sig att det måste försvara kroppen mot något som i själva verket är helt ofarligt. De små vita blodkropparna går till attack, men det finns inget att försvara sig emot. Det tröttare ut och bryter ner sig själv. Visst låter det väldigt begåvat?

Men det verkar mest vara ett i-landsproblem. Två riskfaktorer för att få allergi är att vara uppväxt under goda ekonomiska förhållande och med för få syskon. Med andra ord borde mina föräldrar vara ansvariga för min allergi!
(Fast med handen på hjärtat hade jag inte velat ha varken en fattig uppväxt eller fler syskon för att slippa allergin.)

Det är lite små intressant med allergier. Varför har vissa och inte andra. Och kanske framför allt, hur kan man få en allergi med tiden? När jag var riktigt liten, innan skolan var jag inte allergisk mot pollen. Men någonstans i tvåan blev det jättehemskt. Jag vet inte vad jag tyckte var värst, ögonen som kliade eller när någon vuxen (mamma eller en lärare) skulle droppa i mina ögon. Droppa själv går hur bra som helst, men när någon annan ska röra ens ögon. Extra starkt minns jag när hela klassen (F-3 eller något i den stilen) besökte en bondgård och jag helst av allt ville springa omkring med alla andra barn och titta på djuren. Men jag kunde inte för ögonen kliade olidligt mycket och jag fick ligga på en träbänk medan de stackars fröknarna gjorde så gott de kunde för att droppa mina ögon.
I början på högstadiet var det också illa, då fick jag tre sorters receptbelagda mediciner, nässpray, ögondroppar och piller.

I dag räcker det med ögondroppar, eller ja, någorlunda bra. Jag hittade någon ny supersort, dubbelt så starka som den jag tappade bort, som man bara får ta morgon och kväll. Fast det sistnämnda har jag inte förstått vad det betyder. Men jag skulle inte klaga om Naturen ser min vita flagga och ger upp med sin biologiska krigsföring, jag är redo att fredsförhandla. Att binda mig till undantagslös källsortering, närproducerat, energilåglampor eller vad nu Natur vill ha av mig.

Dessutom börjar jag bli sjukligt less på så slipper du pollen listorna. Det är samma sak varje år; vädra inte, träna inomhus, torka inte tvätten utomhus och duscha husdjuren efter de varit ute. Alla dessa fantastiska tips som kommer från Naturhistoriska riksmuseum och så vitt jag vet har tipsen inte uppdaterats på många år och skulle kunna sammanfattas med undvik pollen. Jag kan inte tänka mig någon pollenallergiker som skulle få för sig något så korkat som att vädra eller vistas ute mer än nödvändigt utan att vara medveten om konsekvenserna.
Så här kommer mina icke vetenskapliga utan bara allmänt sunda och till stor utsträckning beprövade tips:

Tvätta händerna och ansiktet så fort du kommer in.

Bosätt dig i badkaret eller duschen.

Köp en brandbil och skapa ditt eget regn och rensa luften.

Hitta en medicin som fungerar, och kedja fast dig i den. (Ingen höjdare att tappa bort dem, jag vet.)

Låt bli att klia ögonen.

Smörj ögonlocken för du kommer inte kunna låta bli att klia. Det är nästintill omöjligt.

Stoppa in ögonen i en frysbox. Kallt är skönt för allt som är irriterat.

Se en sorglig film. Dels är du inomhus i mörker (vilande för ögonen) och förhoppningsvis börjar du gråta.

Fly landet! Eller nöj dig med att befinna dig i norra delen av landet medan det blommar ut i söder och skifta sedan.

Valet och kvalet

Nu har svaren för sommarkursen kommit och det gör inte direkt valet lättare. Det verkar inte alls fungera på samma sätt som med andra kurser jag sökt och gått tidigare.
Däremot har det blivit några färre val, Ungas kultur i medielandskap och kommunikationsdesign för innovatörer går bort. Vilket även leda lärprocesser gör eftersom jag ska jobba då. Med andra ord är jag antagen till två kurser som jag kan gå, Harry Potter och Öppenhet på internet. Jag är nästan lite sugen på HP-kursen bara för att. Harry är en stor del av min litterära uppväxt och jag tror kursen är nyttig ur ett berättarperspektiv. Men samtidigt känns det som något som framstår som ganska flummigt och kanske inte så jätteanvändbart i det stundande jobbsökandet.
Fast breddning i cv:t och journalistisk kompetens får jag genom mitt redigeringsjobb i sommar. Så kanske.

Öppethet på internet låter rätt osexigt, men framstår som väldigt seriöst. Varför har jag ingen Dumbledore som visar mig vägen?

Fast jag står som reserv på alla de andra, ganska långt bak i de flesta, men på sjätte plats på Helig terror. Livets mening tror jag dock undgår mig den här sommaren, har plats 452, men det är kanske lika bra det. Tänk om meningen med livet vore något så dumt äta, sova och fortplatta sig.
Dessutom verkar det inte som om man tackar ja eller, utan väntar på information från skolorna.
Vi får väl se om jag får någon feeling för vad jag ska göra. Jag borde kanske rådfråga mamma, det var ju trots allt henne som fick mig att gå media på gymnasiet för att hon tyckte jag skulle bli journalist. Ja, se vart jag är på väg i dag. Mamma hon vet hon.

Tillbaka till verkligheten

För en vecka sedan kom Gustav och Tux hit. Nu sitter Gustav i bil på väg norrut och Tux ligger utsträckt vid halltröskeln. Kortfattat har det varit en bra och händelserik vecka.
När de kom hade knappt lärt mig hitta var jag bodde, eller ska jag vara helt ärlig så ljög jag inte när jag sa till Gustav att jag trodde att jag hittade hem i från busshållplatsen vi klev av vid när de kom. Nu vet jag på ett ungefär var jag bor, jag vet hur jag tar mig till mataffärn, tåget och gymmet. Livet blir väldigt spännande med ett dåligt lokalsinne. Som när Hugo bara skulle visa mig mataffärn som ligger fyra minuter från mitt hus tog det mig närmare en halvtimme att hitta hem igen. Det är en speciell känsla att veta att här någonstans bor jag, men jag vet inte riktigt åt vilket håll.
Förutom att jobba har vi hunnit med Gröna Lund, shoppa, Betnér direkt, dansa på partybåten, boxas, flytta det sista från Rotebro, oroa slottsvakterna, ta kort i en fotoautomat, pärlmässa, seriemässa, inflyttnings"fest" och lite till.

Jag tog med Gustav till min favoritklädaffär, han kom därifrån med en större och några hundra kronor dyrare kasse än mig. Så nu har vi samma favoritklädaffär med. Tur att de nyligen öppnade i Sundsvall. Jag måste säga att det kändes lite roligt när vi gick omkring med lika påsar. Jag har också fått ett stort garnbidrag som passar min senaste idé perfekt. Jag ska mönstervirka grytlappar har jag tänkt.

Våren har också hunnit slå till ordentligt och satt mitt imunförsvar ur spel. Av någon anledning har det fått för sig att pollen är farligt och attackerar sig själv så mycket att mina ögon kliar och näsan snorar och nyser om vart annat. Vi får väl se om mina nysningar blir godkända på praktiken nu. De tycker jag nyser så löjligt.

Nu ska jag ta och städa färdigt och sy ihop lite av alla stackars djur. Eller kanske göra grytlappsmönster i stället.. Hm.