Sommaren som försvann

Augusti har varit ovanligt kall och höstig. Sa de på radion i morse och jag kan inte annat att konstatera att de har rätt. Det är redan september och sommaren har tagit det långa benet före det korta. Skolan har börjat och nollningen är i full gång. Dock känns den inte lika rolig som när jag själv var nolla eller året som generalsnolla. Jag blir frustrerad när jag inte har lika bra koll som jag hade i fjol, men samtidigt ger det mig mindre ansvar för det hela. Vilket om något är skönt, fast att jag ganska framgångsrikt lyckats glömma att jag höll på stressa sönder mig själv i fjol.
I skolan ska vi gräva. Jag hade två skabbiga idéer, men sen kom Allehandas nyhetschef med ett otroligt bra förslag. Så nu ska jag och Sandra gräva i Övik. Det känns jätteroligt och inspirerande. Nu gäller det bara att komma i gång. Det kommer bli riktigt bra.

Annars händer det inte mycket, jag har fastnat för att sticka strumpor, så det har blivit många par nu under sommaren. Jag väntar på kurslitteratur och ja, allt är som det borde, med undantag för att vi möblerar om i hobbyrummet och det råder ett smärre kaos här.
Nu ska jag försöka läsa ut ett kompendium så jag kan lägga det till handlingarna för ett tag.