En spricka i molnet

Jag är bara en elev och målet är att jag ska lära mig. Men det är svårt att komma i håg när man ska göra något på riktigt och när lärarna visar upp fina exempel på hur bra andra har lyckats. Till en början var det jättekul att få se och inspireras men efter ett tag över går det till en press. Kan dom, varför kan inte jag, kan jag... Och till sist negativa tankar om hur dålig man själv är.
I bland måste man sänka kraven och försöka vara realistisk, men det är inte lätt. Det är en jättesvår konst. Jag har svårt att tänka "det ordnar sig". Ja, visst, oftast ordnar det sig, men aldrig av sig själv. Det är alltid någon som måste se till att det ordnar. Vem är någon om inte jag..

I dag var vi upp till Örnsköldsvik och gjorde vår första intervju. Det gick bra, nu ska jag skriva ihop ett första utkast medan jag fortfarande förstår mina kråkfötter. I övrigt känns det som om en del saker börjar klarna, visa uppgifter kan sakta prickas av.
Hörde btw ett intressant samtal på en buss i dag. En myndighetsperson som pratade lite för högt på lite fel ställe. Något som jag helt klart ska kolla upp. Mina lärare har sagt att man får tjuvlyssna!