Hej! Jag är en stressad tjej som inte vet var jag är på väg och det gör mig stressad.
Just nu har vi en nyttig kurs som heter gräv, den skulle vara jätterolig om jag bara hade en riktning utpekad. Jag vet ungefär vad vi håller på med, men inte riktigt och det håller på göra mig galen. Jag har efter några års övervägande kommit fram till att jag nog är mer av en planerare än spontanare. Jag vill ha en ungefärlig plan och veta att det faktiskt blir något i slutänden. Just nu känns det som om skolan vill en sak och tidningen (som gav oss uppslaget) en annan, men vi vet egentligen inte vad någon vill. Eller gör vi det utan att veta om det?
Jag är förvirrad och jag tycker inte om att vara det.
Det känns som om jag drunknar i all osäkerhet och när jag väl sätter mig ner för att försöka strukturera upp allt blir listan på att göra saker väldigt kort. Jag tror det beror på att jag inte vet vad jag ska göra, för att det är lite saker att göra är inte sant.
Två veckor och sen är kursen slut (eller åtminstone tid för grävet) är ingen tröst, snarare tvärtom. Jag är dålig på att slappna av och tänka det ordnar sig. Visst brukar saker ordna sig. Men aldrig av sig själv, allting måste ordnas av någon. Och vem är någon?
Enligt en lapp på macken är någon död och var och en måste göra saken själv.
Men hur gör man det när man inte vet hur man ska göra det....
Nu ska jag ta mig till Hovrätten och läsa akten där. Har hört något om 800 sidor, det delat på två blir 400 sidor. Det blir massor. Hoppas det är mycket bilder. Nej, det tar jag tillbaka. Är det bilder kommer de vara allt annat än trevliga. Mord är inte roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar