Hejdå Sofia Matsson

Äntligen, äntligen, nu får jag börja finnas aktivt på nätet igen. Sedan skolan började för knappt två veckor sedan har jag varit fusk-nolla i Committ. Nog för att det varit härligt att återigen få skrika "C-O mittare - Vi är Committare", så har det varit väldigt väldigt konstigt. Jag har inte känt någon av mina gamla studiekompisar här, jag har hetat Sofia och inte haft någon som helst aning om vad Sundsvall är för stad. Men det jobbigaste har nog ändå varit att jag behövt vara så inaktiv som möjligt både här och på facebook för att inte röja min identitet. Jag har låtit bli att kommentera sådant jag annars hade velat kommentera, jag har inte tryckt gilla på sådant jag egentligen gillar och jag har inte lagt upp någon egen status.
På något sätt fyller visst den där hemsidan någon form av socialt behov i mitt liv. Ett liv som nu till stor del består av att vara ensam hemma (med Tux) och försöka ta mig i genom en pdf-bok på engelska som består av väldigt många sidor lång och tråkig text om forskningsteorier inom media och journalistik.
Men i går for äntligen Sofia Matsson i väg som Rödluvan på filmsittningen och kom hem som Rebecka Lindberg i Rödluvan utstyrsel. Skönt. Men antagligen kommer det väl att bli tomt utan den nya klassens tro om att jag går i deras klass och den indirekta förväntningen från dem och generalerna att jag ska vara med på nollningsaktiviterna. Nu är det ett fritt val och gruppgemenskapen, om än den var "falsk" eller snarare oäkta och tillfällig, finns inte där längre...