Mer levande än någonsin

I bland krävs det visst en dipp för att börja leva igen. Synd bara att det ska ta så lång tid, men nu är det gjort och behöver inte göras om, det var inte så där toppenkul.
Det har jag däremot nu, nu är allting roligt igen och jag har tusen planer och grejor på gång. Precis som förut, jag har hittat den lilla hoppsiga Bäcka igen som skrev dagbok i tredje person, sprang barfota och med två tofsar på läger och som gjorde som hon tyckte utan att bry sig om att andra tittade snett. Och hon är mer välkommen än någonsin. Nelly har så rätt när hon säger att jag bara är ett barn, ett barn som i bland gör vuxna saker, som att jobba.
Jag ska inte ta livet på för stort allvar och inte mig själv heller för den delen, det blir som det blir än då. Nej, det blir som jag gör det. Styra sitt eget liv och ta ansvar för sitt eget mående.
Visst är det lätt att vara positiv när jag äntligen har ett journalistiskt jobb i Sundsvall som dessutom är det roligaste, friaste och mest ansvarsfulla jag haft. Jag bestämmer själv över min sida, på morgonen när jag kommer är det ett vitt dokument, när jag går hem är det fullt med artiklar och bilder som jag valt och ibland även skrivit. Jag får bara träffa spännande personer och prata om saker som intresserar dem. Jag blir rörd flera gånger per intervju och får kloka insikter från de flesta jag möter.
Det varar i nuläget till september, så får jag se vad som händer då. Om inte annat är det inte jättefarligt att vara utan jobb ett tag under hösten, jag har massor av saker som behöver virkas som Irmas lekställning. Irma är en ofödd iller som inom ett år ska flytta in.
Dessutom vore en långtur på Whomi-Dey inte helt fel det heller. Whomi-Dey är min röda ninja från 97 (en sportmotorcykel), för innan september ska jag banne mig ha alfabetets första bokstav på den rosa lappen. Jag har redan betalat 800 kronor för att lära mig att alkohol, medicin och knark inte är helt optimalt i trafiken. Jag förstår inte riktigt grejen med att de inte kan dra det på Risk-tvåan (motsvarande halkbana för bil) och lämna ut ett litet häfte. Fast det skapar ju arbetstillfällen och bättre BMP, så inget ont utan gott.
En ny kunskap fick jag i alla fall, om man gör rätt räcker det med 1½ timmars sömn per dygn. 30 minuter sömn på eftermiddagen motsvarar fyra timmar på natten och en vuxen kan klara sig på fem timmar. Vilken magi, jag borde börja frigöra en halvtimme på eftermiddagen, synd att jag inte brukar kunna somna på dagen bara. Men fem timmar i stället för åtta, det är ju några timmar till i alla fall. Jag ska helt enkelt sluta gå och lägga mig samtidigt som Gustav, han sover gärna många timmar per natt.
Våren har jag lite inofficiella utbildningsplaner till. På distans så jag kan jobba under tiden och sedan stå lite säkrare på arbetsmarknaden. Det känns härligt med en egen plan och inte vara helt beroende av MittMedias framtidsplaner. Planer och drömmar är viktiga och ska förverkligas. Jag mår inte bra av att sitta still, det har aldrig varit min grej.Dessutom behöver jag träna och pumpa ut musklerna, så för en vecka sedan tecknade ett års gymkort, gick ett pass, la på mer än jag borde, hade träningsvärk och förkylning en vecka. Men nu är jag på't igen, var på ett pass med en ledare som inte gjorde rörelsena ordentligt i dag så det var jättesvårt att hänga med. Tur att hon framför mig hade koll...

Nu ska jag ta och förbereda lite virkinlägg så jag får i gång den bloggen ordentligt, en gång för alla nu.

Missnöjd till tusen

Okej, bjuder väl lite på eländet, förhoppningsvis glädjer det någon så det kommer något gott ur det hela..
Jag var och klippt mig i går och för första gången hade jag en bestämd bild om hela frisyren och för första gången har ögonen fyllts av tårar när jag kommit hem, duschat och sett hur det blev. Det ser helt enkelt inte klokt ut.