Ja, kära S (kusin Sara?), nu har jag hårmodellat länge.. Håret ser i princip likadant ut, säkerligen aningen längre och kanske inte lika perfekt varje dag längre.
Den främsta anledning till tystnaden här heter internet brist. Vår kära leverantör på något vis lyckades ge oss internet först och sedan plocka bort det och allmänt strul kring det. Men i tisdags var det tillbaka och förhoppningsvis för att stanna.
Sedan har jag jobbat och försökt pluggat om vartannat. Det blev rätt många dagar i Hudik i oktober. Vilket bara är bra, men som gör mig sjukt nervös inför morgondagens tenta, som jag nu fått besked att jag får skriva. Internetbrist, disträ hjärna och lite för lite skola gjorde att jag helt glömde bort att man måste anmäla sig till de där tentaeländena.. Orutinerat, efter nästan fyra år på universitet borde jag väl lärt mig.. Men tydligen inte.
Men det är halvsvårt att mnotivera sig till det här vetenskapliga dravlet, läser c-metod just nu, när man märker att man faktiskt kan klara av ett journalistiskt jobb ändå. Det känns inte direkt som om de här kurserna bidrar till att göra mig en bättre journalist (om jag nu får kalla sig det), utan bara kommer att ge mig en högre ingångslön. Då man får en högre om man har en akademisk examen, vilket den här terminen ska ge mig..
Har jag riktigt riktigt och då menar jag riktigt tur i morgon med tentan så är det den sista tentan jag gör. Kanske någonsin. Men bara kanske. Det känns inte som någon omöjlighet att läsa ytterligare något, fast lite senare. Jag har inte anmält mig till kurs till våren, men jag har kikat lite. Men tror att jag ska låta bli och försöka komma ifrån skolan nu och förhoppningsvis komma vidare i livet.
Vart det nu är på väg..?
Sedan upptar återigen okontreta framtida problem min hjärna igen, fast att jag försöker trycka undan dem så poppar de upp i tid och otid. Jobbiga frågor om val, rätt eller fel och framför allt vad jag vill och vad jag borde göra. Jobbiga frågor som jag inte har något svar på och knappast kommer få genom att tänka på dem heller.
Uff, jag borde gå en kurs i avslappning, Carpe diem, leva i nuet eller annat i den stilen. Ta dagen som den kommer och låta bli att ta allt på så stort allvar. Lättare sagt än gjort, men helt klart nödvändigt.
Eller så kanske jag bara ska sticka i väg, fara till Grekland och rädda sköldpaddor ett tag. Det kanske vore något. Någon som följer med?
Nu ska jag försöka lära mig mer krångliga ord som coda, nominal eller varför inte essentialism?
