Jag tror dessutom att det var den tråkigaste tävlingen av dem alla. Man skulle rulla ett bowlingklot upp för en lite knix och sedan få den att stanna på andra sida, två gånger för att få en drake. Jag fick den att stanna en gång på första omgången vilket resulterade i besvikelse och ett fult lila monster. Så jag körde ytterligare en gång. Men det gick inte mycket bättre, det blev inte ens ett monster.
Vi gav upp och gick vidare. Men efter att jag åkte lite mer karuseller, Gustav var vuxen och tittade på eftersom han redan var nöjd återvänder jag till min drake. Jag hade plötsligt utvecklat ett starkt behov av att äga en av drakarna. Den stora första vinstdraken eller den mindre för andra plats spelade mindre roll. Jag vill bara ha en drake.

Gustav är ungefär lika stolt som på bilden för sin Fred Flinta horn..
Men till sist blev det ändå två gosedjur. I kärleksståndet där man på grund av ett dyrt spel var garanterad vinst. Men jag var bara två centimeter i från att pricka storvinsten. Mycket typiskt, men vi fick varsin hundnalle med ett hjärta. Långt i från lika söta som en drake.
Så jag gick till bankomaten och tog ut 4 200 kronor. Mot drakarna!
(Jag kanske ska tillägga att det fyrasiffriga beloppet är till min hyra för rummet jag inte bor i.)
Efter att ha provat varenda bana mer än en gång och Gustav börjat med föräldrar-snacket om att ta hand om sina pengar var jag på väg att ge upp. Då säljaren säger att jag ska prova banan närmast hen (ja, i sammanhang som detta tycker jag det ordet är helt okej. Men jag ska ta den diskussionen senare). Ja, jag hade tjugo kvar i mynt, så varför inte. Ett sista försök i alla fall.
Jag kan inte säga att jag vann draken helt på egen hand, men maskinen dog i sina kamp mot min och drakens förening. Men ki fick den.
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen hos min drake och min sovande pojke. I morgon blir det nya äventyr, halvdag på Dagens Media, shopping och måndagar betyder Betnér direkt (för er som missat mitt nästan stalkerliknande beteende).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar