Rivka

Namnge

2012-02-11T19:52:00.000+01:00

Lite snabb kurriosa innan jag far vidare mot nya äventyr bland 08:erna.
Jag fick för ett tag sedan veta att jag har samma namn, och samma stavning, som Dagens Medias (näst) första chefredaktör. Hon hade dessutom hört av sig till vår nuvarande chefredaktör och frågat om det fanns en till Rebecka Lindberg (hos dem). Googlar man "Rebecka Lindberg journalist" är hon första träffen medan jag är tredje.
Tydligen så hade hon fått frågor om hon börjat jobba på Dagens Media igen...

Lite kul tycker jag!

Och fortsätter i dag

2012-02-11T17:11:00.002+01:00

Jag har egentligen aldrig gillat träningscyklar. Varför trampa och inte komma någonstans när man kan vara ute och njuta av naturen samtidigt och kanske framför allt när man snackar träning, få andas friskluft.
Men jag har lovat mig själv att prova det mesta nu när jag håller på komma i gång med träningen. I värsta fall har jag slöast en timme och i bästa fall har jag upptäckt något jag gillar.
Så i dag var det Cycling-pulse. Helt okej, trött och framför allt svettig blev jag i alla fall. Cycling är rätt lätt att förstå, puls trodde jag bara var något käckt att man fick upp pulsen av det. Men ack så fel, eller ja, hög puls fick man visserligen också. Under tröjan skulle man ha en pulsklocka, sedan visades allas pulsar på en stor duk (projektor). Man fick välja en maxpuls, eller gör som jag som inte hade en aning fick göra, knappa in åldern. Sen räknades det ut något så alla fick en jämförelsesiffra. Sen skulle vi trampa upp i olika siffror som hon sa.

Efteråt passade jag på att gå runt och bekanta mig lite med alla maskiner i gymmet. De var fina och roliga, med andra ord ska det under till om jag tar mig upp på bodypump-passet i morgon och ännu mer under till om jag dessutom orkar core på kvällen. Men det gäller att rivstarta, hoppas jag. Dock har jag hört att det inte alls är bra, att man lessnar snabbt och ger upp. Fast inga regler utan undantag, va?

När jag stod i duschen gjorde jag en angenäm upptäckt. (Nej, låt inte fantasin skena i väg nu.) Inne i hörnet fanns en tonad glasdörr med trähandtag. Det kan bara betyda en sak! Bastu är bland det skönaste fast att min apelsin låg hemma på rummet och saknade mig. I morgon ska den få följa med.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att möblera om rummet. För någon dag sedan flyttade jag tv:n så jag kunde se på den från sängen. Men tydligen så hördes den allt för väl in till hyresvärdens sovrum där i från. Så nu har jag flyttat tillbaka den och i stället bytt plats på sängen och den konstiga madrassgrejen katterna tycker om.
Alla nöjda och glada hoppas jag.

I går var däremot inte min dag. Räknade fel på klockan efter träningen så till sist fick jag tokstressigt. Glömde mobilen hemma, men fick med mig headsetet. Ipoden hade laddat ur batteriet och vägrade ta laddning från datorn på jobbet som dessutom är en mac. Så jag trodde den dött. Men den gick i gång så fort den fick träffa min pc igen. Vad hände där?

Sen blev jag sen från jobbet då jag glömde klockan eftersom vi hade avtackning av en kollega (med vin och semlor). Vilket var mycket dumt då jag bestämt tid med Sandra på t-centralen. Men hon var snäll och gav inte upp. Sen bar det av mot Hovet och legendmatch.
19 sekunder tog det för Foppa att näta (ja, jag vet att Aftonbladet säger 17, men jag tror de haft en egen matchklocka eller så läst i något protokoll. För på tavlan var det 19 sekunder och det var vad kommentatorerna också sa.). Sen fortsatte han i samma stil och fixade 3 assist. Annars var det en allmänt mysig match, inga tacklingar, knappt några avblåsningar (bara fyra straffar). Ni anar inte hur fort perioderna gick!
Jag och Sandra passade på att prova alla möjliga olika platser. Dels var våra upptagna och dels var det väldigt lite folk (drygt tre tusen) så vi tog chansen. 9-6 blev det till Sverige i alla fall (mot Finland).

Nu ska jag duscha av mig (var nästan lika jobbigt att bära möbler som att cykla), sen ska jag laga lite middag och bege mig in mot stan för att möta upp Storebror med sällskap.

Kort sagt, jag har det väldigt bra här nere.

Jag börjar på fredag

2012-02-09T23:21:00.003+01:00

Äntligen, äntligen. Nu är det dags att träna! 2,5 kilometer bort finns ett gym som hon jag bor hos tipsade om. Så nu har jag köpt träningskort som börjar gälla i morgon. Däremot har jag inte fått några logg-uppgifter än så jag kan inte boka något pass. Däremot funderar jag på att chansa och fara dit i morgon bitti innan jobbet och kanske få gå på ett! Ska bli skönt att börja träna igen, på riktigt.
Jag tror min kropp behöver det. Det blir ju minst tio timmar framför en dator varje dag. Min stackars axel tar stryk då jag inte kan sitta ergonomiskt. Jag vet inte hur man gör och vad man ska tänka på, inte tillräckligt mycket i alla fall.
Jag tog en lite kvällspromenad för att se var gymmet låg och än en gång gjorde sig avsaknaden av lokalsinne sig påmind. Jag var väl ute i en och en halvtimme. Dit tog utan tvekan längst tid. När jag väl kom fram visade det sig att det var jättelätt att hitta hem igen. En rak (svängig) cykelväg från port till port. Jag har inte bara dåligt lokalsinne jag verkar vara kass på att läsa karta med..
Nu ska jag ta och sticka klart den första strumpan och lyssna på lite podcast. Jag har ju bara stickat på samma strumpa i två veckor! Då ska tilläggas att jag inte repat upp mer än fem varv. Men ska det va ska det va. Fina blir de i åtminstone.

I morgon kväll blir det hockey, Legendarmatch. Jag ska kolla på Foppa, helt enkelt! Trodde jag aldrig skulle få se honom spela igen. Jag kan slå vad om att han kommer göra mål, fast att foten är trasig. Grabben är magisk.
Peter Forsberg går på vatten!

Snöröjning och elektriker

2012-02-08T21:27:00.001+01:00

Sen det blev klart att jag skulle göra min praktik på Dagens Media kom jag fram till att jag kanske borde försöka mig på det där twitter. Sagt och gjort. Det har både för- och nackdelar och jag tycker fortfarande att det är aningen överskattat. Jag gillar fortfarande inte när det refereras till twitter som om det är nyheter, ni vet; I dag twittrades det om fördomar... Do something for real i stället! Eller när twitter-experter ska uttala sig och frälsa världen. Men då och då får mig sig ett leende eller en upplysning.
I dag till exempel, twittrade Stockholmstad (kommunen): "Har du synpunkter på snöröjningen i staden? Tyck till här: http://t.co/ebzZTwlt"
Ni ser själva hur det ser ut på bilden? Det faller lite lätt snö som knappt blir slask när det lägger sig på marken. Jag vilar min låda.*
I övrigt tuggar livet på bra. Blev dock besviken på Sats. Jag skulle ju bli en nyttig hurtbulle när jag flyttade ner. Nyttig lever jag upp till någorlunda bra, äter grönsaker, frukt och lagar riktig mat. Sen var det det där med träning också. Det finns inget gym riktigt bekvämt nära, det bästa vore att inte vara beroende av kollektivtrafiken när jag ska dit. Gå eller cykla. Ja, jag tog med mig vår lilaglittriga reservcykel.
2,5 kilometer bort finns ett Sats. Men man måste binda sig i ett år för att träna där. Sats finns inte i Sundsvall. Ni ser problemet? Jag skickade ett vädjande oskyldigt mejl till dem. Men inte då.
Fast jag vet att andra gym gjort liknande undantag, så jag ger inte upp än.. Fortsättning följer.

I dag har jag hittat5 fram och tillbaka utan minsta lilla incident! Första gången!
Sen har jag lekt elektriker. Jag har en mysig fönsterlampa på rummet, som jag gärna vill ska vara tänd när jag kommer hem. Men att låta den stå på hela dagen är väldigt dumt och onödigt. Så i måndags införskaffade jag mig en timer. Eller mer sant, tre stycken. Varför ska det alltid vara billigare att köpa fler, skiljde en tia mellan en och tre! Hur som, de kommer väl till användning för eller senare (kan sätta dem på mobilen när man laddar den över natten, till exempel). Problemet var bara att lampans kontakt var ojordad medan timern var jordad. Hade det varit min lampa hade jag bara bytt ut kontakten. Men det kändes inte helt okej att klippa av någon annans sladd.
Så i går köpte jag en grendosa för gamla kontakter, en sladd med den nya sorternas ojordade kontakt och ett värdelös (men billig) verktygsats. Det är roligt att skruva kabel. Det lär nog sluta med att jag omskolar mig till elektriker!
Men sedan tog det stopp. Hur funkar en timer?! Ett samtal till Gustav och problemet var löst och jag en lärdom rikare. Om man inte själv är allmänbildad får man omge sig med någon som är det!

(Och ja, förr eller senare dyker det upp mer bilder på mitt rum, troligtvis till helgen då det är lite dagsljus.)
*I rest my case.

Elvis Persley

2012-02-07T23:51:00.000+01:00

Det är inte varje dag man får säga det här.. Men, mina damer och herrar låt mig presenter Elvis Persley!

De ligger här på bilden, på "min" säng i "mitt" rum. Jag tror de tycker det är lugnt och skönt hos mig.

När jag kommer "hem" så ligger åtminstone Elvis i sängen och väntar på mig.

Mer än så blev det inte i dag för nu vill jag också lägga i sängen (bjuder på en extra bild på Persley i stället). Undra om Elvis, som sovit där sen jag kom hem (för flera timmar sedan) tillåter att jag också lägger mig där..

Hej innan bäcken

2012-02-06T22:38:00.000+01:00

Man ska tydligen inte skryta för mycket med hur bra man är på att hitta märker jag. I dag lyckades jag åka en station för långt. Plötsligt blev det väldigt ljust och när jag tittade ut såg jag vatten och en fin rund byggnad där det pågår viktiga saker och tydligen är väldigt dålig mottagning (men det fick jag vet först senare under dagen). Damn. Bara kliva och ta en tunnelbana. Trodde jag och följer pilarna mot utgången, men när jag kommer ut på gatan upphör de. Suck. Jag frågade en vänlig själ som säkert gav en jättebra förklaring, men så fort hon var utom synhåll gav jag upp och ställde mig för att vänta på nästa pendeltåg i stället..
Men hem gick i alla fall smärtfritt i dag.

Jag börjar kommer mer och mer till rätta på redaktionen nu. Mitt största bekymmer är just nu hur man skriver reklam utan att få det att bli textreklam. Tur att veta att det är en bransch-tidning och ha det i ryggen. Några av de texter jag skrivit skulle inte passa i Dagbladet, kanske inte ens om någon av de som gjort reklamen skulle ha en koppling till Sundsvall. Det häftigaste är fortfarande att man märker av läsarna. Det finns de som kommenterar och jag har börjat känna igen några av de återkommande trollen. Sen är det en härlig variation

För övrigt har jag haft en riktigt trevlig dag. Extra trevligt har det varit att äta i dag. Har haft få dejter, på en och samma dag, det ni. Dock var det "bara" med mina bröder. Med min lillebror och min storebror, fast utan släktband. Sen har jag köpt en grendosa i dag och ska äntligen få lite ordning på alla sladdar hit och dit. Nu saknar jag mest en flaska som rymmer en liter att blanda min jucie i. Bara därför blev jag väldigt sugen på juice nu.

Melodifestivalen

2012-02-05T23:56:00.000+01:00

Nu sitter jag och ser reprisen av gårdagens show. Tänkte jag måste se om det blir samma resultat som i går. Framför allt kan jag ha tv:n på hög volym så jag hör bra (ensam hemma med Elvis och Persley (två katter)), vilket jag inte kunde i går. Ja, jag ser faktiskt på Melodifestivalen och tycker det cirkusen. Framför allt är det så häftigt att det fortfarande finns ett tv-program som "alla" har sett. Tre miljoner är ju nästan alla.
Jag tror att det är en av anledningarna att jag gillar festivalen. Allt stohej runt alltihop och sen allt hemlighetsmakeri är en stämningshöjare. Även om låtarna sällan är världens bästa så är många av dem bra och kommer att spelas på radion. Fjolårets låtar ligger fortfarande på ipoden (säger kanske inte så mycket då jag aldrig tagit bort något i från den).
Jag har fortfarande inte bestämt mig riktigt vad jag tycker om alla gårdagens låtar. Det var minst sagt en bred blandning!
Däremot vet jag vad jag tycker om artisternas entré! Det känns nästan förnedrande och löjligt! Ovärdigt på något sett!

Sean Banans låt var bättre än hans tidigare, men fel forum. Han är grön banan på utsidan, men brun inuti, en bläig banan! Sverige skulle få skämmas ögonen ur sig om han skickas hela vägen! Undra hur många timmar i veckan han lägger ner på att träna rumprörelser? Lite fascinerande är det allt.
Abalone Dots det fastade inte, vad var det? Jag har redan glömt.
Dead by Aprils låt var helt okej, men varför groovla?! Det gör ont i mina öron.
Afro-Dite, ja du. Det kändes nästan lite never let it go. Trallvänlig, men gjorde inget större intryck.
The Monikers låt var en besvikelse, i fjol har han helhärlig och spred glädje. Men vad hände i år?
Maries salt and pepper är faktiskt nynvänlig även om texten lämnar en del över att önska. Men vad har hon på sig? Jumpsuit al mello? Undra hur man får på sig den?
Thomas Flink, behöver jag ens säga något. Allt annat än min kopp te, på tok för mycket citronsmak och för lite socker!
Loreens låt var riktigt bra, betydligt bättre än i fjol. Men jag kan inte låta bli att hoppas att någon ska klippa hennes lugg när hon sover. Eller ja, för min del kan hon få vara vaken med, bara jag kan få ögonkontakt med människan. Lite mindre urringning hade inte heller skadar mig.

Mellanakter ja, där varierade det också. I kvalité. "Inte bara bögarnas fest" var rolig och kul att titta på, även om jag kan sakna "bögarnas tid". Det var bättre förr, mer schlager och mindre variation. Men vem kom på idén om att hälsa på i olika tv-soffor och höra om vilket snask man ska äta. Billigt, dåligt.
Röstningssystemet blir jag fortfarande tokig på. Varför ska det röstas i två omgångar?! Vad är det egentligen bra för? Spänningen försvinner ju lite.

Egna äventyr

2012-02-05T20:50:00.000+01:00

I dag har villandet fortsatt. Jag blir lika förvånad vilket trevligt ställe Vilse är och på så många olika ställen det kan ligga på. Var jag än befinner mig tycks jag hitta dit. Det är ganska ironiskt att jag med mitt lokalsinne ska hitta rätt bland tunnelbanor, spårvagnar, bussar, pendeltåg och vanliga tåg. Men på något vis lyckas jag ta mig hit varje kväll. Helgen har varit jätteskön, om än kort. I går gjorde jag och Sandra stan. Jag kom fram till att det inte är bästa stället för shopping. Men det var kanske lika bra det med tanke på hur mycket jag hittade. I dag hade jag egna äventyr. När jag och Gustav var på semester för två år sedan hittade jag en trevlig klädaffär i Norrköping. Den finns i två upplagor här och mitt mål var att hitta en av dem. En fanns i Nacka forum. Lätt att komma i håg och dit borde det inte vara svårt att ta sig. In till centralen gick det bra, övning ger färdighet, men sen. Jag gick åt helt fel och hittade inte Nacka på tunnelbanekartan. Däremot fanns den på en specialkarta men med en tråkig gråfärg... Lika bra att erkänna sig besegrad. Jag frågade en kille i biljettkuren och han gav mig upplyste mig om att jag gått åt helt fel håll. Har ni hört den förut?
Till sist hamnade jag på en spårvagn som det stod Solsidan på. Jag som trodde det var ett påhittat namn för att solen alltid skiner på de rika.. Återigen fick jag känna mig som en bonde i stan, men vad gör väl det.
Efter några stationen står det Nacka. Nacka forum kan väl inte annat än ligga i Nacka, tänkte jag. Kliver av, följer strömmen (som visserligen bara bestod två-tre personer den här gången) och ser massa affärer! Jackpot!
Eller inte. Ingenstans finns min klädbutik. Till sist ger jag upp och frågar ett äldre par som ser ut att ha all tid i världen. "Oj, hade du tänkt gå dit". Svaret bådar inte gott, men jag får en riktning utpekad.
Det dröjer inte länge till jag frågar nästa gulliga tant. "Du ser ung och rask ut, det borde ta ungefär tjugo minuter". Jag har visserligen ingen aning, men är ganska övertygad om att jag inte gick rätt väg på en gång och att det tog betydligt längre tid. Men vad gör väl det, jag hittade ett berg att klättra över. Ett litet mesigt berg, men ändå lite ojämn mark under mina fötter!
Efter min bergsklättring hittade jag ett stort hus som det stod Nacka forum på. Men ingenstans bland alla skyltar fanns min affär. Vore det inte just typiskt.
Men jag var ganska kall och less på att gå så jag gick in och rakt in i gallerian ser jag vad jag letat efter!
600 kronor fattigare men en vinterjacka, ursköna jeans, två tröjor och liter underkläder rikare bestämmer jag mig att det är dags att handla lite mat och bege sig hem igen.
Det var betydligt lättare. Inte vilse en endaste gång.
Fick dessutom med mig en magisk tvål-schampo och något superbalsam från en superaffär på centralen.
När Ann och Daniel var och hälsade på innan jul lyckades Ann göra mig väldigt nyfiken på hennes schampo som låg i en plåtburk! Det ser ut som en rund tvål med massa skumt i sig och den är dessutom illgrön.
Balsamet är dock inte lika spännande, flytande och vanligt, fast ovanligt och dyrare än det på ica.

Att hitta vilse

2012-02-04T09:58:00.000+01:00

I går hände något historiskt. Jag gick med säkra steg raka vägen från redaktionen till rätt spår. Helt utan att hamna vilse på de vanliga tågens spår, utan att hamna bland tunnelbanetågen och utan att gå åt helt fel håll eller behöva hoppa på en tunnelbana för att komma till centralen (vilket varit fallet veckans tidigare dagar).
Men den lyckan varade i ungefär den halv timme som det tar för tåget att förflytta sig från centralen ut till Rotebro. Visst, jag klev av på rätt station, det har jag gjort alla andra dagar med så det är inget att jubla för. Sen körde jag tricket som får en att se mindre osäkert ut, följde strömmen.
Problemet var bara att strömmen gick upp för en trappa, jag har tidigare gått ner för en trappa. Jag var alltså i fel ände på perrongen, men tänkte att jag måste ju kunna gå här med. Så så långt gick det rätt bra.
Tills dess att trappan tog slut och jag skulle välja att gå höger eller vänster på bron... Iiiih, gick först åt ena hållet, men det kändes fel. Vände och gick åt andra. Det hela slutade med att jag gick nerför trapporna igen och bort till tunneln. Medan jag gick på perrongen såg jag anslutningsbussen fara. Men eftersom det här är Stockholm och en stor stad så det givetvis en ny buss på hållplatsen och väntade när jag väl var framme.

Nu ska jag snart ta och äta lite frukost. Det har varit skönt att få sova ut lite, sen bär det av in till stan för att träffa Sandra! Det var länge sedan sist nu. I kväll blir det Melodifestivalen, men mer om det senare.

Tusen intryck

2012-02-02T21:41:00.000+01:00

Information overload.
Nu är snart första veckan på praktiken till ända och jag börjar väl finna mig lite till rätta. Även om jag fortfarande går vilse när jag ska till t-centralen (som bara ligger ett kvarter bort från Dagens media). Men på något vänster lyckas jag alltid gå raka vägen på morgonen och det är viktiga.
Men det har verkligen varit mycket på en gång. Ny stad, nytt boende, ny redaktion, ny, ny och ännu mer nytt. I måndags varit det deadline på papperstidningen som kommer ut varannan vecka. I tisdags var det Dagens media mingel direkt efter jobbet. I går var det möte om en undersökning som gjorts om tidningen och hemsidan och i dag stack hela redaktionen till Krakow, Polen. Så i morgon är det jag och Elin, en fd. praktikant som äger stället. Det ni.
De första dagarna var väldigt stapplande, jag fick inte tag i folk (aj, aj, fy på mig) och det gick allmänt kackligt. Men i dag har det gått betydligt bättre, jag har fått ifrån mig sex webbartiklar. Från SAS, till SJ och vidare till OS och Slitz. Känns inte allt för pjokigt. Ännu häftigare är att folk faktiskt kommenterar och det är jag inte riktigt van vid.
Bara för att göra det ännu värre med allt nytt har jag bestämt mig för att ge twitter en chans. Det känns som om att det är hög tid för det.
Nu ska jag ta och sticka lite mer på mina (blivande) urtjusiga spetsstrumpor i ullgarn. Det blir inte så mycket stickande som planerat på tåget eftersom de råkar vara proppfulla mest hela tiden. Var tusen kommer allt folk ifrån och vad gör alla här?

På plats i Sollentuna

2012-01-29T22:37:00.000+01:00

Nu har jag varit på plats här i mitt rum i Sollentuna i några timmar. Rummet är stort och fint, säng, sekretär, stol, tv, garderob och något som liknar en hundbädd (som jag tror är en mys hörna).
Gustav körde ner mig och mitt garn (lite kläder och annat mindre viktigt) i morse. Mitt på dagen var vi framme och packade in mig. Sen hittade vi pendeltågsstationen där jag insåg mina tekniska begränsningar när jag stötte på en automatisk kortladdare. Eller är det tekniken eller information i datorn som var begränsningen? Hur som satt det en gubbe i luckan som fick hjälpa mig så i morgon kan jag ta mig in till centrum. Vilket får bli morgondagens problem.
Vi hittade också en halvskum mataffär och en hel skum. Vi handlade på den halvskumma. Mina två nya tygkassar (som mamma sydde det sista på, eftersom hon underkände mitt sätt att sy dem på) funkade finfint.
Min låda i kylskåpet blev full med diverse nödvändigheter och frysen halvfull. Jag ska nog klara mig någon dag.
Sen åt vi en skum panpizza i det halvskumma centret. Panpizza betyder där jag kommer i från tjock botten. Här betydde det mängder av ost...
Men nu är det dags att sova innan jag ska bege mig in i betong-jungeln i morgon.

Packa packa packa.. ..garn!

2012-01-28T15:12:00.000+01:00

Tydligen behöver man ha saker med sig när man ska vara borta i fyra månader i sträck (eller nästan i sträck, det går säkert något tåg norrut med mig på senare i vår). Jag började packa i går kväll och kände mig rätt nöjd. Men jag fick ig av Gustav. Han hävdar att det inte räcker med en kasse garn...
Som vanligt har han väl rätt. Nu har jag fyllt en väska med kläder och resten (jag måste bara komma på vad resten egentligen är) är på gång. Tux har försökt packa ner sig i väskan också. Dessvärre är det ingen bra idé. Det bor två katter där jag ska bo och sen tror jag Tux skulle räknas som inneboende och jag får inte ha besök.
Nu ska jag ta och leta mer saker som kan vara bra att ha med sig..

Som virknålar, mönster, mera garn i andra färger, tjocklekar och material. Och ja, lite garn kanske..?

Nu kör vi!

2012-01-24T15:19:00.000+01:00

Ääh, nu är det dags att gå vidare. Att grubbla hjälper inte mycket, även om det måste göras ibland. Framtiden är i morgon och dåtiden var i går. Nu är nu. I morgon kan jag inte göra mycket åt nu och inte i går heller. Man kan välja (till viss del) hur man ska tolka gårdagen och man kan lägga upp planer och mål för morgondagen att sträva emot, men du kan alltid göra annat när den dagen väl kommer. Det finns alltid ett val.

Sen sist, som någon klok person sagt 4 oktober(SuperSarah?!), har det hänt massor, men samtidigt ingenting. Helt beroende på hur man väljer att se det. Rent praktiskt har jag avverkat mina sista "riktiga" kurser på journalistprogrammet. På något underligt sätt har jag klarat alla tentor, utom möjligtvis Uffes tenta från det varma brinnande platsen, men det är inget jag vet något om i dag. Sen har det varit jul och nyår kommer tätt där efter.
Nu är det snart februari och därmed starten på praktiken. Iih. Jag ska bo i Stockholm i fyra månader. Ska bli spännande att se om den stora staden äter upp mig. Men det ska nog gå bra, jag får bita tillbaka.
Jag har fått tag i ett rum, i vad jag tror är ett radhus, i Sollentuna...
Så jag borde egentligen packa för fullt, men istället letar jag bra musik. Jag ska börja lyssna på musik igen och framför allt börja orka lägga in den på ipoden. Jag kommer ha åtminstone en timmes pendling fram och tillbaka i Stockholm. Perfekt att lyssna på musik och producera garniga saker eller läsa en bok.

Var går vägen?

2011-10-05T21:40:00.000+02:00

Snart är det dags att börja skriva praktikbrev inför vårterminen som inte ska tillbringas i skolbänken utan på en redaktion. Det kommer bli jätteroligt att komma ut på riktigt igen och jag ljuger om jag säger att jag inte längtar. Men, så klart finns det ett men. Jag vet inte vad jag vill. Inte mer än att jag vill skriva, men var vill jag vara?
Rent spontant känner jag inte för någon stor drake nere i storstan. Jag inte trivs i Stockholm, det är för mycket människor för min smak och alla har alltid bråttom någonstans, dels känns det som om jag inte kan tillräckligt mycket och som om jag bara skulle göra bort mig. Allra helst skulle jag vilja bo kvar i mitt hem och inte behöva bo långtbortistan utan mina pojkar och den vardag vi byggt upp.
Alla funderingar har fått mig att börja tänka på framtiden och var livet är på väg. För att inte tala om det som gör mig mest frustrerad, var vill jag att det ska ta vägen. Vad vill jag med mitt liv, vad är viktigt för mig. Vad är viktigare än det andra. Hur ska man veta vad som är rätt?
Varför är det inte som i sagorna där huvudpersonen ofta har en mentor. Någon vis gammal gubbe med långt skägg som pekar ut vägen men samtidigt ser till att huvudpersonen utsätts för prövningen, men bara sådan som stärker personen? (Läs Dumbledore och Gandalf.) Hur ska man veta? Kan man veta? Måste man veta?
Jag tycker inte om att inte veta. Jag vill planera, jag vill ha struktur och känna att jag har koll på läget. Kan man ha det hela tiden? Är det bra att veta allt? Eller är det bara jag som måste lära mig att släppa taget och bara ta saker som de kommer.
Det är svårt. Hur gör man?

Ny kurs

2011-10-04T08:52:00.000+02:00

Ny kurs, nya tag. Nu känns det bra igen, förutom att min näsa svämmar över. Dessutom har jag tre helger jobb inplanerat på macken. Det kändes som om det kom i rätt tid. Vikariestopp på tidningen här och efter att det gått dåligt i förra kursen så behövde jag känna att jag duger till något. Det är ju inte direkt så att det finns för få journalister här i världen och jobben kommer inte bli kastade efter en och att vara arbetslös är inte bra för självförtroendet. Inte mitt i alla fall, så det är skönt att det finns jobb men duger till.
Jag var alltså i Sollefteå och jobbade i helgen. Men jag hann med mycket annat trevligt också. Jag och mamma plockade massor med trattkantareller, jag och brorsan såg film och fikaklubbade (drack te sent på kvällen) och pappa lagade jättegod kinamat.
Men nu ska jag ta och läsa lite i böckerna för nya kursen. Jag behövde bara beställa två eftersom resten är en repetition. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det är det skönt för att man inte behöver lägga ut pengar på nya böcker, men samtidigt känns det som om jag redan har läst böckerna och blir det något nytt? Lär jag mig något nytt samtidigt som det är skönt att det är bekant..
Men vi får väl se, har bara haft en dag än så länge, men den gav inte särskilt mycket....

Mulet

2011-09-28T10:33:00.000+02:00

Äntligen är grävet inlämnat och jag börjar kunna släppa det. Ett tag var det jättehemskt, jag tänkte inte på något annat, jag åt inte ordentligt (speciellt inte frukost) och hade svårt att somna. Jag är kanske inte någon grävande journalist, inte än i alla fall. Det blev förresten inte mycket till gräv för den delen heller.
Nu är det bara tusen och en andra uppgifter kvar och sen den där tentan också. Det känns som om de tryckt in en 15 hp kurs på 7,5 hp. Hur många uppgifter som helst och nästan ingen tid alls.
Sen är det höst nu och det känns som om jag blev snuvad på sommaren. Det var ingen lång period med sammanhängande soliga dagar.
Nu ska jag försöka plugga och rycka upp mig själv. Det finns roliga saker, det gäller bara att jag kommer på vad det är för något igen...

En spricka i molnet

2011-09-15T20:01:00.000+02:00

Jag är bara en elev och målet är att jag ska lära mig. Men det är svårt att komma i håg när man ska göra något på riktigt och när lärarna visar upp fina exempel på hur bra andra har lyckats. Till en början var det jättekul att få se och inspireras men efter ett tag över går det till en press. Kan dom, varför kan inte jag, kan jag... Och till sist negativa tankar om hur dålig man själv är.
I bland måste man sänka kraven och försöka vara realistisk, men det är inte lätt. Det är en jättesvår konst. Jag har svårt att tänka "det ordnar sig". Ja, visst, oftast ordnar det sig, men aldrig av sig själv. Det är alltid någon som måste se till att det ordnar. Vem är någon om inte jag..

I dag var vi upp till Örnsköldsvik och gjorde vår första intervju. Det gick bra, nu ska jag skriva ihop ett första utkast medan jag fortfarande förstår mina kråkfötter. I övrigt känns det som om en del saker börjar klarna, visa uppgifter kan sakta prickas av.
Hörde btw ett intressant samtal på en buss i dag. En myndighetsperson som pratade lite för högt på lite fel ställe. Något som jag helt klart ska kolla upp. Mina lärare har sagt att man får tjuvlyssna!

Druknar i något jag inte vet vad det är

2011-09-12T08:45:00.000+02:00

Hej! Jag är en stressad tjej som inte vet var jag är på väg och det gör mig stressad.
Just nu har vi en nyttig kurs som heter gräv, den skulle vara jätterolig om jag bara hade en riktning utpekad. Jag vet ungefär vad vi håller på med, men inte riktigt och det håller på göra mig galen. Jag har efter några års övervägande kommit fram till att jag nog är mer av en planerare än spontanare. Jag vill ha en ungefärlig plan och veta att det faktiskt blir något i slutänden. Just nu känns det som om skolan vill en sak och tidningen (som gav oss uppslaget) en annan, men vi vet egentligen inte vad någon vill. Eller gör vi det utan att veta om det?
Jag är förvirrad och jag tycker inte om att vara det.
Det känns som om jag drunknar i all osäkerhet och när jag väl sätter mig ner för att försöka strukturera upp allt blir listan på att göra saker väldigt kort. Jag tror det beror på att jag inte vet vad jag ska göra, för att det är lite saker att göra är inte sant.
Två veckor och sen är kursen slut (eller åtminstone tid för grävet) är ingen tröst, snarare tvärtom. Jag är dålig på att slappna av och tänka det ordnar sig. Visst brukar saker ordna sig. Men aldrig av sig själv, allting måste ordnas av någon. Och vem är någon?
Enligt en lapp på macken är någon död och var och en måste göra saken själv.
Men hur gör man det när man inte vet hur man ska göra det....

Nu ska jag ta mig till Hovrätten och läsa akten där. Har hört något om 800 sidor, det delat på två blir 400 sidor. Det blir massor. Hoppas det är mycket bilder. Nej, det tar jag tillbaka. Är det bilder kommer de vara allt annat än trevliga. Mord är inte roligt.

Time is ticking

2011-09-06T12:35:00.000+02:00

Skolan är i full gång och jag känner mig mer än lovligt stressad. Visserligen är det rätt många lektioner nu, men långt i från lika mycket tid som ett heltidsjobb är schemalagt. Kanske är det just det som gör mig så stressad.
Allt eget ansvar och pressen att man hela tiden kan göra mer. Det finns alltid böcker att läsa och de går alltid att läsa en gång till. Hur vet jag att jag lärt mig det jag borde och förväntas. Den gränsen tycker jag är väldigt svår och det blir en jobbig press. Det gör att det är svårt att känna sig riktigt ledig och koppla av på riktigt.
Förutom att det är skola så måste det vanliga livet också fungera, planera mat, handla, städa, diska, tvätta, vara social med vänner och allt vad det innebär. Någonstans ska det finnas tid för allting.Det är verkligen tur att jag inte har några barn.
Nej, nu har jag inte tid med datorn mer. Måste ner till skolan och på pm-genomgång..

Sommaren som försvann

2011-09-01T11:14:00.000+02:00

Augusti har varit ovanligt kall och höstig. Sa de på radion i morse och jag kan inte annat att konstatera att de har rätt. Det är redan september och sommaren har tagit det långa benet före det korta. Skolan har börjat och nollningen är i full gång. Dock känns den inte lika rolig som när jag själv var nolla eller året som generalsnolla. Jag blir frustrerad när jag inte har lika bra koll som jag hade i fjol, men samtidigt ger det mig mindre ansvar för det hela. Vilket om något är skönt, fast att jag ganska framgångsrikt lyckats glömma att jag höll på stressa sönder mig själv i fjol.
I skolan ska vi gräva. Jag hade två skabbiga idéer, men sen kom Allehandas nyhetschef med ett otroligt bra förslag. Så nu ska jag och Sandra gräva i Övik. Det känns jätteroligt och inspirerande. Nu gäller det bara att komma i gång. Det kommer bli riktigt bra.

Annars händer det inte mycket, jag har fastnat för att sticka strumpor, så det har blivit många par nu under sommaren. Jag väntar på kurslitteratur och ja, allt är som det borde, med undantag för att vi möblerar om i hobbyrummet och det råder ett smärre kaos här.
Nu ska jag försöka läsa ut ett kompendium så jag kan lägga det till handlingarna för ett tag.

Pengar att bränna

2011-08-22T21:21:00.000+02:00

Det här var sommaren då solbrännan skulle få tävla mot pengarna. Nu är sommaren snart slut, luften är kylig. Så det är dags att kora vinnare, plånboken vann. Dels har jag jobbat heltid de veckor jag jobbat, det gjorde jag inte på macken (ca 70 %) och vartannat telefonsamtal till mig har inneburit fler jobbdagar. (Okej, lite överdrivet, men det är inte så många som ringer mig. Mest mamma/pappa och Gustav.)
För drygt två veckor sedan gjorde jag sommarens sista dag på db (Dagbladet), trodde jag. Sen dess har varit där någon dag varje vecka, sammanlagt sex dagar under tre veckor. Om jag plusar på de tre dagar jag jobbat på macken så blir mina tre veckor sommarlov elva dagar långt. Mässa-jobbet blev inställt eftersom de inte fick tag i någon fler... I morgon jobbar jag och på kvällen bär det av till Huddik och mormor i några dagar. På fredag kör nollningen i gång och på måndag är det skola. Jag som hade tänkt göra sommaruppgifterna innan, men det går det åt skogen med, det ordnar sig nog ändå.
I morgon är min 40:e dag som betald journalist (+ tre veckor praktik (en på högstadiet, två i mars). Det är rätt häftigt. Lite trist är att det inte är samma kick att se sin byline i tidningen längre. Däremot är det alltid kul att se vad redigerarna gör med texten och bilderna. Det blir så mycket bättre än mitt worddokument (/Np-dokument), tur att de finns! Något som fortfarande kittlar är när ens nyhet får vänsterkryssen (största textnyheten på första sidan). Det har hänt tre gånger i mitt liv. Kvinnan som skulle utvisas trots dödshot, Kommunalrådets frånvaro från kommunfullmäktige och 900 sökande till 12 jobb på Dollarstore. Den sista skrev jag min näst sista schemalagda dag på db, så det kändes som ett lämpligt avslut.
Det var trots allt punkt för så där tre dagar..

Jag har skrivit över 110 artiklar på db nu. Jag minns inte längre alla. Men några minns jag. Som den om ormmannen, det var en märklig upplevelse. En herre som satt några decimeter i från huggormar och pratade med dem som om de var hans bästa kompisar. Jag minns den härliga Stödedagen, ett helgjobb som jag och Leo for på. Det tog ganska lång tid och blev en helsida (Timråsidan) i tidningen. Några dagar senare ringer en tant som jag pratade med upp och höjer artikeln till skyarna. Ytterligare några dagar senare får jag ett vykort på redaktionen av samma fina människa. Det är kul när någon blir nöjd.
Jag har intervjuat en familj som skulle bo i Thailand i ett år, en bagare som bara sålde hembakat i kondiset.
Det verkar inte bättre än att det är de jobb man åker ut på som jag minns. Det är oftast de artiklarna som jag känner blir bäst också. Det personliga mötet är inte att underskatta, även om många artiklar kan byggas ändå.
Jag minns också Skönsmohuset jag slet hårt med, där alla var på semester, där jag inte hade koll på vad ett servicehus var och vad det innebär. Jag minns artikeln om kvinnliga snusare när ingen i enkäten sa att de snusade. Vi hittade en snusare, men hon ville inte vara med.

Det är ett härligt och varierande jobb att vara journalist. Ett jobb jag kan ha i 40 år till och fortfarande vara en glad människa.
Nu ska jag bara lägga över den sista musiken på ipoden inför morgondagens resa och sen krypa ner i sängen bredvid min sjukling och hålla tummarna för att han låter bli att smitta mig. Jag har ingen lust att bli förkyld nu.

När musiken tystnat

2011-08-15T22:00:00.001+02:00

I dag gjorde jag något jag inte gjort på väldigt många år. Egentligen är det en väldigt simpel handling, något man skulle kunna göra varje dag om man så behagar. Jag har köpt en cd-skiva, The Arks sista album... En skiva med både gamla och nya låtar, deras största hits under de tjugo år de funnits.
Det fick mig att tänka tillbaka när jag en gång för väldigt många år sedan köpte deras singel, One of us is gonna die young. En singel, det var den låten och kanske i någon "radiomix" eller som instrumental och allt vad som gjordes för att fylla ut skivan lite mer. Just på den singel tror jag det var någon till mindre känd låt...
Jag hade en singel, som jag fick i present, med Drömhus och Vill ha dig i natt. På den hade de lyckats med åtminstone sju versioner av två olika låtar.. Fråga mig inte varför.

Jag minns när man köpte skivor och singlar. Det var ett helt annat engagemang när allt inte fanns bakom en skärm knappt ens en minut bort, helt gratis om man så vill. När jag var liten fanns det något som hette voxtop och voxpop. Missade man det var man efter i snacket den kommande dagen i skolan. Jag konsumerade musik på ett helt annat sätt. Jag hörde en låt som jag tyckte var bra sen blev jag jätteglad när man hittade singeln när man besökte Åhléns på semestern. Sen kom internet och musiken började florera där. Men i början var det ungefär samma sak, med undantag för att voxpop försvann. I stället hade jag kompisar som skickade låtar till mig över msn. Det kunde ta flera timmar att ta emot en låt. Andra gånger fick jag ta med en kompis mp3-spelare hem för att lägga in musik som jag tyckte var bra och vice versa la kompisar in musik på min spelare.
Musiken var fortfarande en social faktor i mitt liv, en hög engagemang produkt. Jag ska villigt erkänna att jag lyssnade på allt möjligt konstigt och mindre konstigt. Men det kom en tid när min musik smak styrdes utifrån vem jag var för tillfället var förtjust i. Jag lyssnade på allt från Metalica, Emeniem till Svenska akademin, Hel och Björn Rosenström. Sen smög sig lite Aqua och Markoolio in i det hela också, men det skulle helst ingen veta...
På den tiden önskade jag mig cd-skivor i julklapp och födelsedagspresent. På högstadiet höll lärarna bli knäpp på att jag alltid hade åtminstone en hörlur i ena örat. Som tur var hade jag långt hår (så långt mitt-vägra-bli-längre-än-axel-långt-hår-nu-kan-bli) som kunde dölja både sladd och lur. På den tiden drevs mp3-spelaren av aaa-batterier vilket innebär att det bara var att byta batteri så fort batterisymbolen började blinka. Spelaren klarade av ungefär ett och ett halvt album, så jag ägnade en bra stund av de begränsade timmarna jag hade framför datorn. Jag svor och skrek varje gång mamma eller pappa sa åt en att stänga av datorn när jag nästan fått ner låtarna. I bland hjälpte det, i bland inte.
På den tiden jag och brorsan tävlade om vem som spelade högst och föräldrarna bad mig sänka när lillebror skulle sova. På den tiden kunde jag lyssna på en låt och skriva ner texten i min dagbok bara för att snabbare lära mig den utantill.

Nu är det inte så längre. Nu kan jag få fram vilken musik som helst med bara några enkla klick på datorn. Spotify, Youtube, myspace och diverse nerladdningssajter bara finns där och erbjuder mig hela världens musik. Men jag gör det inte. Nöjet i det har på något sätt försvunnit. När man utan att anstränga sig kan få precis det man vill finns ingen anledning att anstränga sig. När man inte anstränger sig får man inte ut något av det. Förr kunde man i jakten på en viss låt hitta andra bra låtar. Men nu finns de där, jag kan lyssna på dem när jag vill och där med är den glädjen som kom när man hittade en låt man letat efter som bortblåst. Det som kommer lätt försvinner lika lätt.
Min ipod spelar i princip bara upp ljudböcker, Millenium-trilogin och Harry Potter på engelska. Musiken som finns där har inte blivit bytt på flera år och nästan inga nya låtar har tillkommit. Musiken används bara när jag tränar. Jag menar, det är inte så adrenalinpumpande att springa och göra situps till en behaglig röst som berättar hur Harry Potter smyger omkring under sin osynlighetsmantel. (Speciellt inte när jag vet exakt vad som händer i nästa skede.) Jag har inte lagt in en enda låt på min nya mobil som jag köpte innan sommaren.
Men i dag så hände det något. Efter en hel dag på macken öppnade jag plånboken och bytte 79 kronor mot The Ark-skivan. Jag tror de har fått mig att återupptäcka hur skönt det kan vara att lyssna på musik. Jag tror att energin som Ola Salo utstrålade på konserten på Peace and Love gjorde något med mig. Glöden och glädjen i hans ögonen och att se någon leva så mycket i musiken.
För att inte tala om den lilla boken som fanns i cd-fodralet. En litet häfte, limbindning, 23 blad + omslag i tjockt grått papper. Där någon i bandet har skrivit en liten rad om varje låt. Några få meningar om vad låten betyder för dem eller någon roliga kuriosa kring dem, inte längre än en ingress. Men ett bevis på att musik är något mer än toner, text och dunkande trummor.
Jag borde kanske göra en u-sväng och ta vägen tillbaka för att återupptäcka musikens värld.

Jag är bara en människa

2011-08-10T21:31:00.001+02:00

När jag berättar om Sam/Tingeling får jag hela tiden höra vilken fin människa jag är och hur fantastiskt det jag gjorde är, oavsett om det är i bloggen, på facebook eller i den riktiga världen. Någon gick så långt som att kalla mig en levande ängel.
Det skrämmer mig. Inte att folk tycker att det är bra och rätt gjort, utan att folk tycker att det är fantastiskt. För mig var det en självklarhet att hjälpa det lilla vilsna och skadade djuret. Det skrämmer mig att är ordet fantastiskt. För att något ska vara fantastiskt så måste det vara något alldeles extra, något ovanligt. Visst, det är förhoppningsvis ovanligt att tamdjur rymmer hemifrån och råkar illa ut. Och visst, hamstrar är bara en handstor så det är inte så lätt att se dem. Hade inte Sam/Tingeling suttit så synligt på vägen hade jag nog aldrig sett henne. Men när det väl händer är det då inte en självklarhet att ta hand om dem när man hittar dem? Vad hade jag för val, gå vidare och lämna henne ensam, rädd och skadad eller ta hand om henne.
Vad skulle du ha gjort?
Man kan inte lämna något så litet och hjälplöst själv, eller kan man det? För mig var det aldrig ett val.
Jag hade haft jättedåligt samvete och inte kunnat tänka på något annat om jag lyssnat på Gustav också trott att det var en sork. Men det är en sak, om man inte ser dem eller inte ser att det är ett tamdjur. Okej, men annars är det väl inte mycket att fundera på?
Jag tycker inte att det är för mycket begärt att man tar sitt ansvar och är förnuftig och inte bara tänker på sig själv..
Jag är ingen ängel eller mer fantastisk än någon annan jag är bara en människa som gjorde det jag kunde.
Och det hoppas jag att du också är.

Comeback

2011-08-09T21:03:00.001+02:00

Det blev en snabb comeback på Dagbladet i dag. Tjugo över sex i morse ringde min mobil. Den låg i köket så jag tvingades upp ur min varma säng och yrvaket svarade jag på samtalet från det privata numret. Det var nyhetschefen som ville att jag skulle komma. Det var en mycket skön bekräftelse på att jag inte gjort bort mig allt för mycket i sommar. Det jag gjorde var så pass bra att jag är välkommen tillbaka. Jag hade fyra knäck (arbeten) uppskrivna på morgonlistan. Ett sprack direkt eftersom det inte hänt något nytt i ärendet. De andra tre höll mig sysselsatt till åtta i kväll. Tidskrävande både i skrivtid, åktid och intervjutid.
I morgon blir kanske en till dag på tidningen, men det får jag i så fall veta först i morgonbitti.
På torsdag väntar macken i Sollefteå.

Mötet med Sams matte

2011-08-08T15:30:00.001+02:00

Jag har precis träffat Sams matte. Vi träffades på macken och körde moped tillsammans till minneslunden.
Blomman hade blommat över, men sniglar har inte ätit upp den helt. Förhoppningsvis blir det en mild vinter som blomman överlever.

Utan att tveka kan jag säga att Sam hade ett bra hem och ett bra liv. Sam, eller jag ska kanske försöka säga Tingeling som hon egentligen hette, var född hos henne, den 2 maj 2010. Så Sam/Tingelingvar ganska gammal för att vara en hamster.
Jag fick två bilder på henne och en bild på hennes mamma (som var vit och brunfläckig) och hon fick en skiva med de få bilder jag och Gustav tog på Sam/Tingeling.

Jag fick också en silverberlock, en fyrklöver som tack för att jag tagit hand om henne. Den sitter på mitt armband, tillsammans med ängeln jag fått av lillsyrran, och påminner mig om Sam/Tingeling.
Det känns jätteskönt att veta att Sam/Tingeling hade ett bra hem, en engagerad och varm matte.
Jag visade henne var Sam/Tingeling vilar och hon begravde en annan hamster, Drömprinsen, (som legat i frysen ett tag) bredvid henne.

Här kan ni läsa hennes ord om hur Sam/Tingeling kom på vilovägar. Jag hittade också en bildtråd med massa söta bilder!

Sommarlov

2011-08-08T13:28:00.000+02:00

I dag ska jag få träffa Sams matte. Jag ska visa henne var Sams grav finns och förhoppningsvis får jag veta en massa om Sam. Jag väntar på att hon ska ringa nu.
Det känns konstigt att vara ledig en måndag. De fem veckorna på Dagbladet har gått skrämmande fort. Tiden har flugit i väg. Det har varit roligt, lärorikt och tidskrävande. Det blev ganska många dagar som jag inte slutade kvart i fem. Men så är det. Blir det jag har att skriva inte klart är det (oftast) inte bara att fortsätta nästa dag. Deadline.

Nu ska jag fortsätta göra nytta. Jag har bakat chibatta, diskat och gått ut med soporna. Men jag borde ha gjort mer nytta. Gustav har gett mig i uppdrag att överraska honom med middag i dag. Vilket betyder att jag först och främst måste komma på något. Det kan vara riktigt svårt att hitta på maträtter. Undra varför.
Kanske för att man måste komma på något. Allt som man måste blir ofta mycket jobbigare och svårare än det man gör fast att man inte måste. Som att städa. Måste man är det tråkigt, men om jag gör det till exempel för att överraska Gustav är det inte alls lika tråkigt längre.
Nu ska jag fortsätta sortera bilder från gamla diskar till den nya och bestämma vilka jag ska beställa utskrift på...

Sam hette Tingeling

2011-08-05T17:25:00.000+02:00

Enda dagen jag glömmer mobilen hemma är det någon som ringt mig. Fyra missade samtal, ett från mamma och pappa och två från ett mobilnummer och ett från ett hemnummer i Sundsvall.
Sams matte hade hört av sig!
Hon hade pratat med en granne i går och nämnt att deras hamster försvunnit. Grannarna berättade att en flicka gått omkring med en hamster. Sen ringde de ett djurhem som tipsade dem om att kontakta polisen.
Därifrån fick hon mitt nummer. Vi ska träffas på söndag eller måndag så ska jag visa dem Sams grav, eller Tingeling som hon egentligen hette...
De var tacksamma för att jag tagit hand om henne och jag är glad för att Sam hade ett riktigt hem.
Det känns bra att veta och ska bli skönt att få träffa hennes familj.

Tux tre år

2011-08-03T21:58:00.000+02:00

En mycket speciell liten kanin fyller tre år i dag! Givetvis fick han godaste frukosten med alla favoriter och öppen lucka till buren hela dagen!

Snabbspolning

2011-07-30T09:55:00.000+02:00

Mycket har hänt sen Sam. Men fokus för inlägg har inte funnits. Jag har velat skriva, men det har inte känts rätt förrän jag berättat Sams historia. Det lilla jag visste av den. För att göra det har det behövts tid och styrka. Inget som ska bli gjort i en handvändning och med torra kinder.

Jag och Gustav har sett sista Harry Potter. Tre dagar efter att Sam försvann. Jag grät, men inte så mycket över att Harry skulle ge sig av eller för dem som dog. Men alla farväl påminde mig om mitt jobbigaste farväl någonsin.

Men filmen var bra mycket bättre än förra. Äntligen var det sluttramsat om att Harry och Herminone någonsin skulle haft något på gång, även om deras dans och horcruxgrejen var överdrivet. Vad jag inte kan förstå är varför de inte spelar mer på Harrys kärlek till Ginny…

Men ännu större. Gustav har varit utomlands för första gången i sitt liv. (Att gå över gränsen till Norge räknas inte. Speciellt inte om man inte ens träffar en norrman.)

Vi var på kryssning till Estland och det blev riktigt mysigt. Fast bussresan ner var verkligen ingenting att jubla över, så vi tar det först. På väg ner satt en snarkande gubbe bakom oss och framför oss satt en knepig unge. Han slickade och slog på sin mamma om vartannat, visserligen gul-bil-slag. Men ändå. Ungar nu för tiden.

På vägen hem satt någon lodisgubbe och groggade på cola och billigaste vodkan. Groggarna blev allt ljusare och mer och mer hamnade på hans smutsiga skjorta. Han hostade så jag trodde lungorna hans skulle gå sönder och magsäcken vända sig ut och in.

Bakom oss satt stans största fjortis. Hon misshandlade sönder allt vad det svenska språket heter. Typ, dog av asgarv och allt vad det var. Nog för att skapa skavsår i öronen under hennes flera timmar långa mobil samtal om allt och inget. Hon hade blivit tjock, kompisen misstänktes ha anorexia, hon var förföljd av allt och alla på facebook, han var ful, hon var knäpp och så vidare.

Men sen var det bra, förutom ungen som spydde vid samma bord som mig och Gustav på 300-kroners buffén. Yack, visst, synd om ungen som fyllde djuptallrik efter djuptallrik. Jag lämnade bordet ett tag, Gustav lika så.

Vi åkte en stor båt, Baltic queen och tillbringade en dag i Tallin. Men shoppingen gjorde mig besviken, allt billigt garn mamma pratat om hittade jag inte. Kläderna var inte heller något som föll mig eller Gustav i smaken. Jag köpte ett garnnystan och han ett paraply.

Det bästa i Tallin var nog sightseeingen, väldigt värt att få se lite mer än bara stadskärnan. Sen var det roligt att se Gustav köpa på engelska. Jag har inte hört han prata engelska tidigare, mer än när jag frågar om enstaka ord. Fast då är det mest åt andra hållet, han får översätta vad de säger i filmen.

Vi köpte massa konstigt godis, skumma teer och öhm, ja, mitt barskåp går knappt att stänga.

Vi hade en mysig hytt med dubbelsäng, fast dumt nog var det två madrasser som satt ihop, men en hård skarv emellan. Vi är bortskämda med vår stora breda madrass utan skarvar.

Egen toalett med dusch, världens minst visserligen, men egen som sagt.

Vi hade dessutom ett fönster ut. Jättemysigt att se Stockholms skärgård med hus som kostar lika mycket som tjugo hus här omkring. Havet var fint att se också.

Vi badade och bastade på båten. Allra längst ner fanns en liten bassäng och bastu. Tråkigt nog separata bastusar. Varför finns det aldrig gemensamma?

Jag var ensam tjej, men kvinnan i entrén förstod oss inte när vi skulle fråga om Gustav fick vara med mig på tjejsidan… Vi fick helt enkelt bestämma tider, vi ses om en kvart. Sen att klockan var utanför bastun gjorde det bara jobbigare. Men, vad gör man.

När vi kom hem släppte shoppingbegäret. Helt plötsligt hittade jag de skor jag letat hela sommaren efter. Ett par gympaskor, vanliga osportiga men som man kan gå i stan en regnig dag. Ett par klackskor fick också följa med hem då klacken nötts bort och lädret spruckit på mina gamla. Sen hittade jag plötsligt två koftar också, något jag också varit på jack efter under en tid. En kavaj i storlek 42 följde också med hem. Jag har 38 och någon enstaka gång 40. Men med mina breda axlar är det hopplöst att köpa stela jackar och överdelar. Så jag ska antingen flytta in knappen lite eller sy in. Jag får se vad som känns lättast.

Gustav hittade en skjorta och jag ett lila linne. Det är kul att hitta det man sökt länge efter.

Jag har känt av hur det är att jobba utan internet och telefon. Det blev inte alls mycket jobba. Halva redaktionen hade ingenting att göra. Det värsta var att vi inte hade tillgång till newspilot (ett redaktionellt system där alla jobb planeras och skrivs). Någon enstaka visste vad de skulle göra. Tack vare att en kille från kommunen ringde mig tio över sju, på min mobil, hade jag en artikel att skriva. Men mer än så var det inte.

Berätta om Sam

2011-07-28T20:18:00.001+02:00

Berätta om Sam, just de orden har blivit en daglig uppmaning till Gustav. Jag tycker om att höra honom berätta om den lilla ensamma pälsbollen som vi hjälpte.
Det är så jag måste försöka se det. Jag hjälpte Sam, även om jag inte kunde rädda hennes liv. Hon fick somna in i mina händer i ställe för stupa i rännstenen.
Nu tänker jag berätta om Sam.

Jag och Gustav vara båda för trötta och hungrig för att laga mat så vi bestämde oss för att gå och äta pizza. Vi ville gå till någon vi inte provat tidigare och bestämde oss för en på Haga, pizzeria blågul. Vad vi inte visste var att de hade sommarstängt. I bland kan jag få för mig saker och vara ganska envis. Det här var ett sånt tillfälle. Jag hade bestämt för mig att det fanns någon pizzeria i någon tvärgata. Så vi gick och vi gick och blev allt hungrigare och hungrigare... Till sist fick Gustav nog av mina inbillade restauranger och vi bestämde oss för en vi båda visste fanns, Macro Polo.
Vi svängde av på första bästa tvärgata, närmare bestämt Västergatan. En ganska brant gata. Efter kanten växte det stora fina smultron. Vägsmultron är väldigt underskattade, främst hos Gustav. När han blir hungrig är han hungrig och tyckte inte alls att smultronen var så mättande som jag gjorde. Så medan jag sicksackade och plockade smultron gick han i förväg.
När han nästan är nere på den stora vägen är jag flera meter bakom. I mitt smultronspanande såg jag plötsligt något betydligt mer intressant. På en uppfart sitter något litet och hårigt! En sork eller en skogsmus, söt hur som. Men något stämde inte. Djuret satt väldigt stilla och exponerat. Helt enkelt för orutinerat för att vara vilt. Jag ropar på Gustav som suckar men bestämmer sig för att ta reda på vad jag vill.
Under tiden har jag närmat mig pälsbollen som har börjat skygga undan. Hon rör sig neråt i det asfalterade diket. Men har uppenbara problem med gå. Det är som att bakdelen inte riktigt hänger med, som om hon skulle vara full eller ha något annat allvarligt problem med motorriken.
När jag såg stackarn rangla neråt och ramla vartannat steg visste jag att jag aldrig skulle kunna lämna henne där. Tamt eller vilt, djuret var skadat och behövde hjälp.
Gustav var däremot av en annan åsikt, det är ett skadedjur, det klarar sig.
Men något sa mig att han hade fel.
Vi måste göra något!
Gustav petade djuret på ryggen som inte verkade bry sig jättemycket. Strax därpå tog Gustav tog om djurets rygg och lyfte det rakt upp. Dinglandes med alla tassar i luften.
Snabbt satte jag ner henne i min hand i stället.
Jag var nu helt övertygat om att det inte var något vilddjur. En hamster, ett förkrympt marsvin eller någon annan slags gnagare. Gustav gjorde sitt bästa för att övertyga mig om att det var en sork och det bästa vi kunde göra var att gå till närmsta park med ge henne vatten.
Men jag började min dörrknackning. Ingenstans kände någon sig vid djuret och ingen visste vad det var för djur. Någon sa usch och fy och tyckte djuret var äckligt.
För varje dörr jag knackade sjönk hoppet om att hitta någon ägare, samtidigt steg hoppet om jag skulle få ta med mig pälsbollen hem. Jag frågade alla jag mötte längs vägen och knackade på alla hus längs hela gatan. Det var många som inte var hemma.
På en dörr stod det Gunilla och Sam. Jag som intalat mig att inte döpa djuret eftersom det skulle göra det jobbigare att skiljas kunde inte längre motstå. Rätt som det var hette pälsbollen i min hand Sam.

Medan jag knackade dörr väntade Gustav otåligt medan han samtalade med sin pappa. Han blev lite mer osäker på om det var en sork. Det slutade i alla fall med att Gustavs mage ville ha mat och då jag vägrade lämna Sam på gatan fick Sam följa med hem.
Gustav tömde min flyttlåda som jag har/hade presentpapper i. På botten la vi av Tux gröna handdukar. Medan jag ordnade i buren tog Gustav bilder på Sam och undersökte bilder på hamstrar på internet.
Till sist tvingades han erkänna att jag haft rätt.
- Mamma och pappa sa att det där inget djur som lever naturligt i Sverige..
Det var alltså en hamster, sen vilken sorts hamster, det vi inte än i dag.
Sam fick också en vattenskål, vattenflaska, kaninmat, godis och lite grönsaker samt hö och gräs. Efter att ha satt fast ett myggnät som lock gick vi till pizzerian. Medan vi väntade på maten skrev jag efterlysningslappar.
Man känner sig lite dum.. "Har du tappat en hamster." Hur stor chans är det att en hamster ensam på gatan.
De fyra lapparna satte sedan på yttersta strategiska platser länge gatan. Innerst inne hoppades jag att någon aldrig skulle ringa. Eller ringa och säga vad bra att du hittat henne, du kan behålla henne.
När vi kom tillbaka var det dags att testa the magicpower of internet och sociala medier. Både på bloggen, facebook och google+ la jag upp bilder på Sam och efterlyste en ägare. Samtidigt som jag pratade med mamma, hon hade en hamster när hon var liten. Efter goda råd fick Sam ett lådhus, en låda, en toarulle och lite toapapper.
Sam tyckte det var jätteroligt och var betydligt piggare på kvällen. Hon gick inte alls lika dåligt längre. Hon hade dessutom ätit av maten. Sam fick komma upp ur lådan och springa lite på golvet och i sängen. Vilken fart!
Hon fick också hälsa på storbror Tux. De nosade och accepterade varandra.
Men klockan gick fort och jag blev tvungen att natta mina djur. När jag skulle somna kändes livet helt perfekt. Världens bästa jobb, pojkvän, kanin och nu också en hamster! Jag undrade hur livet kunde få vara så bra.
När jag vaknade tvingade jag mig att duscha och äta frukost först innan jag gick in till Sam. För annars skulle jag inte få någon av delarna gjorda. Tur var väl det.
Först kunde jag inte hitta Sam. Till sist såg jag att hon låg i sin låda. Hon hade bäddat med lite av toapappret och hade den lilla fluffiga filt hon fått där inne. Hon såg ut att sova och vaknade inte när jag petade på henne.
Jag lyfte upp lådan och ropade på Gustav. Vi tog ut Sam ur lådan och hon reagerade knappt. Hon kändes ganska kall och jag fick panik. Jag ringde genast till Tux doktor, men de hade inte öppnat än. jag satte mig med Sam i mina händer och gjorde vad jag kunde för att hålla henne varm.
Jag ringde till nyhetschefen och berättade kortfattat min hamsterhistoria och fick tillstånd att skjuta på arbetsdagen.
Givetvis så regnade det massa ut, så jag var tvungen att köra Gustav till jobbet innan veterinären. Vi fick komma in på akuttid direkt när de öppnade.

Veterinären tog upp Sam och tittade på hennes mage och sa ursh. Sam gick inte att rädda, ur hennes mage kröp larver som höll på att äta upp henne. Jag bad fler veterinär titta på henne. Det enda de kunde göra var att låta henne slippa lida. Tårarna började rinna. Jag som lovat Sam att jag skulle hjälpa henne. Det kändes som världens största svek när jag skrev på pappret som intygade att jag godkände överdosen av sömnmedlet.
De tände två värmeljus och gav Sam en spruta i magen. Jag höll henne i min hand hela tiden och efter någon minut tog hon tag i mitt finger och nosade omkring sig. Hon tittade på mig med sina små svarta ögon och jag grät. Tårarna ville inte sluta rinna. De rinner nu med....
Efter en stund kom veterinären tillbaka och lyssnade efter Sams hjärtslag. Sam fick en till spruta och jag fick rådet att ha papper mellan mig och Sam.
Det struntade jag i. Jag skulle hålla Sam med mina bara händer, det var det minsta jag kunde göra.
Jag har aldrig tidigare känt mig så hjälplös och eländig.

När Sam var borta bäddade jag nere henne i lådan och tog henne med mig.
Där efter var det bara att bita ihop och göra intervjun jag lovat nyhetschef. Hur tillgängligheten på veterinärer var i Sundsvall under sommaren. Det visade sig att den var bra. Alla akuta fick hjälp samma dag. Bra på riktigt, dåligt i nyhetsvärde. Tur det var som det var.

Jag for hem och la Sam i frysen. Ska Sam dö ska de äckliga mordiska larverna det med! Sen var det min värsta arbetsdag någonsin. Stavfel i ingressen som resultat, på casino.
Efter middagen, for jag och Gustav ut till Birsta. Jag valde en fin lila blomma till Sam. Jag hann aldrig lära mig vad hon gillade för blommor så jag tog en jag tyckte var vacker.
Vi for hem och hämtade Sam och spaden Gustav köpt på lunchen. Sen for vi till minneslunden som finns i närheten av mitt springspår. Gustav grävde medan jag höll i Sam.
Vi klappade lite på hennes huvud som stack fram från fejkpälsfilten och la en av de lila blommorna bredvid henne.
Sen sänktes hon ner i jorden. Vi planterade blomman ovanpå henne och jag grät.
Hej då Sam.

Nu sitter en bild på Sam bredvid en bild på Skuttunge i vardagsrummet. Jag grät mig till sömns flera nätter i rad och gråter fortfarande så fort jag tänker på hur liten och hjälplös hon var när hon somnade i min hand. Jag hade henne hos mig i tolv timmar och sov majoritet av dem, ändå gjorde hon ett så starkt intryckt på mig.
Lapparna fick sitta kvar i en vecka, men ingen hörde av sig. Polisen har inte heller hört av sig, jag gjorde en polisanmälan om att jag hittat en hamster. Undra just hur den såg ut på dygnslistan?
Jag kommer nog aldrig få veta varifrån Sam kom....
Men jag vet att jag gjorde vad jag kunde och även om det inte bli bra så blev det åtminstone bättre.

Hejdå Sam

2011-07-18T20:17:00.000+02:00

När jag skulle säga god morgon till Sam låg hon och sov i en av lådorna. Hon kändes kall så vi tog upp henne. Hon var inte alls pigg och ville inte riktigt vakna. Nog för att hamstrar i huvudsak är nattdjur....

Klockan åtta var vi på akuttid hos veterinären. Sam hade fullt med larver på magen som höll på äta upp henne, det fanns inget att göra. Två värmeljus tändes och Sam fick en spruta.
Det är det värsta jag varit med om.

Jag hatar att vara maktlös.
Jag hatar när man gör sitt bästa och det inte räcker.
Jag hatar när någon man älskar försvinner i från en.

Även fast jag inte tillbringat mer än några timmar med Sam drumlade hon rakt in i mitt hjärta. Så liten och ömtålig. Jag kan önskar jag hade kunnat göra mer än ge henne ett bättre slut på livet än vad hon skulle ha fått i diket.....

Jag och Gustav var och köpte en fin lila blomma som kommer år efter år. Jag hoppas hon tycker om lila lika mycket som jag gör.
Nu ligger hon i en minneslund för sällskapsdjur på Skönsbergberget.

Pizzan som blev en hamster

2011-07-17T22:01:00.001+02:00

Vi skulle bara gå och ta en pizza.
Men i diket vinglade ett litet djur.
- Gustav trodde det var en sork, men den verkade för tam, säger Rebecka Lindberg.

Det här är Sam. Sam är en hamster och är ungefär en handstor. Han är en vilsen liten hamster. På Västergatan i Haga (Sundsvall) var den lilla kraken ute på promenad. Västergatan är en brant backe jag helst inte skulle springa idioten uppför.

Sam haltade och ramlade, nästan som om han var full. Det var något som inte stod rätt till. Jag kunde helt enkelt inte lämna honom. Men eftersom jag inte var säker på vad det var för djur och Gustav var helt övertygad om att det var en sork kändes det konstigt att ta upp honom. Till sist rörde Gustav djuret som inte skyggade, men börjar raggla neråt. Det gick verkligen inte bra, han ramlade på rygg flera gången. Det skar i hjärtat. Så jag plockade upp honom och började knacka dörr.

Ingen kände igen honom.
Jag fick väldigt olika bemötande, några tyckte han var äcklig och andra blev oroliga.
Nu bor Sam i en flyttlåda på en av Tux handdukar. Han har fått gräs, hö och en liten luddig tygbit. Han har en vattenskål, kaninfrön, youghurtpluttar och lite grönsaker.
Han är polisanmäld som upphittad och jag har satt upp lappar på den aktuella gatan.
Men någonstans innerst inne hoppas jag att han blir kvar här. Men givetvis har jag och Gustav delade meningar om den saken....

Vet du vem Sam egentligen heter eller bor?
Vet du vad man matar en hamster med?

Förvirrande socialpsykologiska tankar

2011-07-13T22:46:00.000+02:00

Fick en, eller rättare sagt två, invites till google+ i dag. Något som liknar facebook, i googles regi. Det som gjorde att jag bestämde mig för att pröva stavas Kretsar. Hur ofta man inte hört någon säga: "Jag vill inte acceptera min mormors vänförfrågan på fb."

Man vill inte dela allt med alla. Man vill kanske inte att mormor ska se fyllebilderna, eller arbetsgivare, för den delen. Jag vill inte veta vad mina bekanta åt till frukost, ja, jag har faktiskt några bland mina 289 "vänner" som vill dela det med hela världen. Men jag kanske vill veta vad min mamma lagade för god middag på min pappas födelsedag, kanske.

Men för att komma till saken, på + kan du ha kretsar. Precis som på riktigt. I en krets kan jag ha mina vänner, släkten i en annan, familjen i en tredje och mediafolk i nästa. Ni är med. En person kan dessutom ingå i flera krestar. Precis som i livet.

Sen väljer man vad man vill dela med vem. Släkten kan få se alla bilder från brorsans student, mediamupparna kan jag snacka fula typsnitt med.
Och det är hit jag egentligen vill komma. Man ingår i olika kretsar, är olika beroende på vem man är med. Det var något jag ville förneka när jag var yngre. Jag ville vara samma person jämt, men nu tror jag inte det funkar så längre. Jag tror man har en kärna med värderingar och idéer. Men beroende på tillfälle och omgivning visar de sig på olika sätt. Livet är en fin balans gång mellan att passa in och ändå vara ärlig mot sig själv.

Omgivningen skapar personen. Tillfällen gör tjuven heter det. Är det inte så med allt, även om det inte är något olagligt över det?

Vem är jag i grunden. Jag vet inte. Vem är jag när jag är själv. Vem är jag utan min omgivning. Jag tycker inte om att vara själv, så jag antar att jag inte riktigt vet det heller.

Samma sak med det här inlägget. Vart ville jag komma? Jag vet inte längre. Jag tror jag hade en idé när jag började. En idé om att när internet och social medier kom fick man tänka om. Ett onaturligt sätt för oss att tänka.

Jag är på ett sätt när jag är med min familj. De har jag haft nära hela livet, det vet nog mer än mig än jag själv gör. De förstår på ett sätt.

Jag är på ett annat med klasskompisar.

Men när man gick med på facebook fick alla vänner tillgång till samma information. Möjligheten att passa in överallt försvann. I stället fick jag återigen fundera vem jag är och vem jag vill vara. Och försöka tänka take it - or leave it.

Komplicerat. Det kändes som om jag var på väg någonstans, men nu tappade jag det igen.

Jag tror det var där någonstans allt snack om personligt varumärke startade. Jag vill inte sälja in mig hos min mamma och pappa. Det behöver jag inte.

Övertid, Tallin och åsiktsregistrering

2011-07-11T21:57:00.000+02:00

Övertiden har rullat på. Kom inte i väg i tid en endaste dag förra veckan, med undantag för söndagen.
Vilket gör att jag är ganska less på på att skriva och på att sitta framför datorn när jag väl kommer hem. Därför blir det som det blir här.
Det är inte så mycket som händer. Jag skriver, ringer, ringer lite till och skriver ännu mer. Jag har varit blåljus flera dagar. Det är fortfarande småläskigt att ringa till polisen. Men jag har hittat en snäll informatör som hjälper mig när hon är på jobbet.

På tal om polisen, jag och Gustav var och ansökte om pass i dag. Det blir en utlandsresa. Om än bara för några timmar, en kryssning till Tallin om två veckor! Ska bli jätteroligt att få komma i väg. På tal om pass, jag har även skickat in ansökan om ett presslegg, så det borde komma inom några veckor. Häftigt värre. Jag börjar känna mig som en journalist på riktigt nu.

I övrigt har jag skrivit mail till Jimmie Åkesson. En gammal lärare länkade till en kille som gjort det så jag följde bara hans fotspår och killen före honom...
Enligt Aftonbladet gick en SD-politiker från Trollhättan runt och fotade de som inte höll med dem under Almedalen. Så eftersom jag inte är där och det är en listan jag hellre är på än inte....
Vill ni också maila Åkesson så är mailadressen jimmie.akesson@riksdagen.se .

Nu är det sängen, eller snarare kuddarna på balkongen! Vill inte sova inne i värmen. Jag får skriva om gummibåtturen och hänget utanför Gatufesten en annan dag. Är ledig på onsdag och torsdag så då kanske det börjar klia i fingrarna. Saknar ni mina ord så finns flera på dagbladet.se och här.

Tre dagen med övertid

2011-07-06T23:16:00.000+02:00

ÅÅh, vad ovärt det. Jag var inte blåljusreporter i dag. Jag behövde inte läsa dygnslistan. Men jag fick pluspoäng hos kollegor som också fått hoppa in som blåljusare för mitt fina häfte. Det blev faktiskt ganska fint, men tanke på att det bara är text. Tack Gdk och indesign!
I dag var jag över tolv timmar på tidningen. Tre artiklar där intervjuerna blev sen. Alla tre var tvungna att bli färdiga. Jag trivs bra så mig gör det inget. Det är bara så synd för Gustav. Han var hemma och fixade mat. Vi skulle mysa med tacos och sen fara ner på Gatufesten. Gratis dag med Rix fm festival.
Det slutade med att han kom ner med två tacos till mig och gick på stan tills jag slutade. Jag har verkligen tur som har en både snäll och förstående kille. Hoppas det håller i sig. Ska jag kunna försörja mig som journalist i framtiden kommer det nog bli rätt hoppigt och oplanerat till en början. Men det kan det vara värt, om bara Gustav står ut...
I morgon får det inte bli mycket övertid. Jag har två dater. En med en journalist på TV4, nej, jag tänker inte byta media. Jag ska ge henne en bild på mig, om jag lyckas lösa den biten först. Presslegg here I come!
Sen är det tjejkväll med Ewwe. Stackars Gustav får ingen tid alls med mig. Söndag kanske?

Annars fick jag göra spännande saker i dag. Fick till och med komma ut lite i verkligheten på två mjukisar. Sen en hårdare grej som var riktigt rolig och då jag fick tag på alla. Hade jättetur att kvinnan på kommunen gått hem vid fem. Tur som en tokig.
Rösten börjar dessutom komma tillbaka. I morgon ska jag ha den tillbaka har jag bestämt. Hoppas kroppen håller med mig. Jag är less på att göra intervjuer utan röst nu.
Nu sängen, behöver sömn!

Blåljusreportern

2011-07-06T00:57:00.000+02:00

Klockan är massor och jag borde verkligen gå och lägga mig.
Jag ska egentligen bara skriva ut fram sidan till mitt egenhändigt producerade brottskodhäfte. Jättehärligt att ha. Jag tycker om att ta reda på så mycket som bara möjligt innan jag ringer för att intervjua någon. Dels för att jag kan ställa bättre frågor om jag är insatt och dels för att jag inte känner mig så dum som när man inte har någon som helst koll. Jag ställer nästan hellre frågor för att bekräfta något jag redan vet...
Jag har varit blåljus-reporter i två dagar nu. Då ska man kolla dygnslistorna, en lista med alla dygnets anmälda brott. På dem finns ett k-nummer. Det numret säger man till den polis man fått tag i. Då kan denne läsa anmälan och berätta det jag vill veta. Oftast, berätta det jag vill veta.
Men den korta text som anger vad brottet är säger ofta väldigt lite. Stöld, Försvunnen person, Misshandel. Men med hjälp av numren kan jag ta reda på om misshandeln skett inomhus eller utomhus, om det var en närstående. Andra saker som gör det enklare för mig att se om det är något att fråga om. Som de tre dödsfallen i dag, två utan misstanke om brott och ett självmord.
Jag sparar tid både för mig och polisen och de slipper svara på tusen grejer.
Så det har varit värt tiden.
Bara det jag kom på att jag lovade berätta om gårdagens insikt.

Vi fick ett tips om en polisutryckning varpå jag ringde VB (vakthavande befäl) som sa att det inte var något speciellt. En stund senare kommer det upp på polisens hemsida att det skett ett inbrott. Jag och en fotograf åkte till gatan och hittade utan större problem bostaden. Hela familjen är hemma och jag får intervjua dem.
Det var första gången jag gjorde något i den stilen. Det kändes så häftigt att de inte slängde ut oss. De berättade och svarade på allt jag frågade.
När jag for därifrån kände att jag hade all information (med undantag för hur polisens arbete utvecklat sig) för att kunna skriva artikeln. Jag har alltid tyckt om att skriva berättelser och historier. Fråga min första lärare. Jag blev tvungen att häfta mina egna "sagoböcker" vi fick skriva.
Det här var samma sak. Det var som att skriva en saga eller berättelse om man så vill. Fast allt var sant. Det var på riktigt. Jag behövde inte hitta på en handling. Den fanns redan där och väntade på att få bli berättad.
Det kanske är blåljusare jag ska bli? Det kändes betydligt bättre i dag än i går. Jag tror jag börjat förstå vad jobbet går ut på.

På tal om blåljus. Jag tror jag har fått någon galenskap i mig. Jag hör sirenena på ett sätt jag inte gjorde tidigare. Som när jag stod och fixade Tux säng på balkongen i dag. Först far det förbi en ambulans med blåljus och oljud. "Jaja, det är väl någon gamling som fått hjärtstopp."
Men en liten stund senare kommer det två polisbilar och en ambulans i samma fart, i samma riktning.
Jag slog numret till nyhetschef. Inget svar. Inget svar andra och tredje gången heller.
Så jag slänger kameran över axeln och rycker till mig block och penna. Nyhetsjakt.
Dessvärre var poliserna lika frånvarande som under alla mina samtal under förmiddagen. Attans. Jag älskar verkligen när det händer. Snabbt i väg.
Nu ska jag bråka färdigt med skrivaren och sen ta reda på om Gustav värmt upp sängen tillräckligt.
Kanske be en liten bön för att jag har någon röst när jag vaknar i morgon. Det hade jag inte i morse. Som tur var kunde lite te åtminstone ge mig rösten tillbaka. Fast jag låter inte som jag.
Jag låter som en tretton årig pojke i målbrottet som rökt i sextio år. Sexigt värre.
Fördelen är att jag kan skämma ut mig med dumma frågor hos polisen. De kommer ändå inte känna igen min röst när den blir sig själv igen!
Det finns något positivt i allt.

Lägenhetstältning

2011-07-04T23:40:00.000+02:00

Här någonstans började förra veckan (peace and love - festival i Borlänge). I ett tält i vårt vardagsrum. Som slogs upp för att jag behövde mäta det. Som sen fick vara kvar tills jag lyckades övertala Gustav att sova där med mig.
Eller den allra-allra första början var väl noga räknat på facebook. I chatten.
Och den slutade i badrummet. Som sagt var det väldigt väldigt äckligt på campingen. Jag har full förståelse för dem som lämnade tälten. Även om det var trist att de inte kunde kasta dem i soporna eller ännu hellre packa ihop dem och gett dem till "happy campers" som sedan skulle skicka dem till behövande i andra länder.
Jag hoppas för allt i världen att de tar sig tid att tvätta dem först! Annars blir det bara ännu mer synd om dem som behöver tälten.
Tvätta tält. Det är precis vad jag har ägnat kvällen åt. Det började med att jag försökte skölja av tältet i badkaret i går. Det gick så där upptäckte jag i dag när det hade torkat.
Gör om gör rätt.
Ut med allt som inte tycker om vatten från badrummet. Sen spolade jag bort allt damm från golvet, sen var det bara att sätta i gång. Jag tror en bilderna kan kompensera för lite text här. Det slutade med att jag badade med tältet.
-Farbror Melker. Vet du vad? Varför badar du alltid med kläderna på?
- Jo, för att det är riktigt mysigt och man får känna sig som ett litet barn. Jag hade gjort bra mycket, nästan gått och lagt mig i tid om jag hade fått skvätta så mycket vatten som jag gjorde i dag när jag var liten!
Men om jag ska hitta en vuxen och radikal förklaring till mitt beteende så drar jag till med att det var det enklaste sättet att dränka alternativt kväva (trycka ner under vattnet tills det inte hade någon luft) tältet. Eftersom det är vattentätt så betyder det lufttätt i vatten.
Jag började klampa på det. Mina för-stor-för-damskor-fötter är trots allt större än mina händer. Jag har mer muskler i benen än i armarna med, dessutom har jag hjälp med min 67 kilon också.
Gustav var så snäll som bara han kan vara och kom med en glass åt mig och slog på musik, The Ark. De har växt jättemycket efter konserten. Det kommer ett hyllningsinlägg till dem inom en snar framtid.
Men nu ska jag packa i ordning lite saker och böcker som ska få bo på DB (Dagbladet) fem veckor framöver. I morgon kommer också ett inlägg om att känna adrenalin under en intervju. Skulle nästan vilja påstå att jag haft en av mina häftigaste journalistiska upplevelser i dag. Kanske med undantag från första gången jag toppa tidningen. För jag kan faktiskt säga första nu, det har hänt en gång till! Det var också häftigt, men inget går upp emot första gången!

Hejdå P&L

2011-07-03T21:11:00.000+02:00

Ni anar inte hur glad är att jag slipper städa. Allt som ni ser på bilden (kanske med undantag för tältet allra längst bort) är kvarlämnat. Människor är grisiga.
Festival i all ära och tältning är underbart, men ingen vidare kombination. Smutsigt, livat och trångt. Tur att vi hade så schysta grannar i det närmsta tältet.
Nu hänger innerdel av tältet på torkning efter min slarviga renggöring. Ska ta ytterdelen i morgon och granska insidan bättre. Det var inte rent någonstans.
Nu ska jag sova i en skön säng och i morgon början fem fantastiska veckor på Dagbladet. Det är hel häftigt att känna glädje för att gå till jobbet. Jag önskar alla kunde få göra det!
God natt!

Peace and Love

2011-07-01T14:55:00.000+02:00

P&L är underbart. Fast bättre än så var The Ark. Längst fram vid räcket! Sjukt underbart!
Fast är riktigt trött i dag. Direkt efter konsertet (02.00) satt jag mig i bilen och körde till Gävle för att sätta mig på ett tåg där halv sex.
Några timmars sömn blev det innan jag var framme i Sundsvall och inne på redaktionen vid åtta.
Om någon timme får jag lite pussar och mat tillsammans med Gustav, sen går tåget tillbaka.
Jag tog bara 337 bilder på The Ark, så det kommer fler. Det riktigt kul att fota konserter. Jag älskar min pentax!
Mer bilder kommer så fort jag kommer hem på riktigt (söndag, fast mest troligt senare i veckan då jag sovit ut och duschat).

I övrigt är området jätteäckligt. Papperskorg folk, papperskorg.
Solen steker och jag är brun, höll på bränna mig men lyckades undvika det. Det är jobbigt att äta i värmen, men det måste man ändå. Har köpt en ny triangia eftersom jag inte hittade min. Det är tur att de delar ut saft och vatten gratis för det går ganska många liter genom kroppen varje dag.

Festival och konstig dag på DB

2011-06-27T00:16:00.002+02:00

Nu är det bara timmar kvar innan det bär av. Borlänge. Peace and Love.

Behöver jag ens säga att det kommer bli jätteroligt och att jag längtar.

Om fem minuter ska jag ner till tvättstugan och hämta den sista tvätten och sen fort som bara den ner i säng. Det är något jag lärde mig när jag var liten, när man sover går tiden snabbt. Men också att när man vill somna så att tiden ska gå snabbt (se julafton och födelsedag) då är det som svårast att somna. Fast jag är nog tillräckligt trött för att somna ändå.

Jag har haft en intressant dag på DB i dag. Först var jag utelåst från redaktionen i 40 minuter. Efter många samtal hit och dit, ett till Norge. Kom en person som inte ens var inblandad i ringandet och släppte in mig.

Sen var det bara han och jag där. Jag hade knappt någon aning om vad jag skulle göra. Eller ja, instruktioner hade jag fått. Leta nyheter, få fram något om midsommarfirandet.

Jag är långt ifrån stolt över min insats i dag. Det är inte helt enkelt att jobba helg, ringa polisen, läsa dygnslistor, lyssna på polisradion, scanna av övrig media, ringa jourhavande förundersökningsledare på samma gång. Speciellt inte när Medelpad verkar vara ett av få län där det gått lugnt till under helgen.

Den fina medielogiken. Det är rätt hemskt, jag blev glad när det skedde en bilolycka så jag fick göra något konkret. Glad är kanske fel ord. Men det är så det är i jakten på nyheter. Dåliga händelser är bra nyheter.

Som tur var så var det ingen allvarlig olycka även om bilarna var ordentligt tillknycklade.

Efter den tur hade jag återigen svårt att komma in i huset. Min blipgrunk suger. Den funkar dagtid då dörrar är öppna och huset kryllar av folk, men inte när man behöver den som bäst. Jag är inte lika stolt över den längre.

Det måste jag kolla upp så det inte blir en repris nästa gång jag ska jobba helg.

Nu har de fem minutrarna gått och tvätten borde vara torr.

Över och ut på sådär en veckas tid!

Det går bra nu

2011-06-22T19:22:00.000+02:00

Det går så bra nu. Livet är helt underbart.
1. Jag har jobbat på DB i dag.
2. På fredag ska fira midsommar ute i vackra sommarstugan.
3. På söndag kommer Ante hit och på måndag bär det av Borlänge och Peace and Love.
4. Efter Peace and Love ska jag jobba på DB igen...

Grymaste sommaren

2011-06-21T11:50:00.001+02:00

Jag måste ta ett ordentligt snack med den där solen. Det känns som om vårt förhållande inte riktigt fungerar längre. Jag får inte den tid och uppmärksamhet jag kräver. När jag vaknade tjuvkikade solen på mig, men så fort jag ville träffas gömde han sig bakom de där mörka molnen. Han verkar inte förstå hur viktigt det är för mig att vi tillbringar tid tillsammans. Vi måste bygga upp gemensamma referensramar för att förhållandet ska kunna bestå.

Jag har bestämt ny tid med solen på fredag och lördag, men är inte så säker på att han är med på noterna.

I morgon är det jag som inte har tid. För det står DB i min kalender och då är jag tillräckligt lycklig utan solen. DB på onsdag, torsdag och söndag. Jag var dessutom där för drygt en timme sen. Kråkade två papper och fick min nyckelplopp! Inte så lite häftigt!

Söndag verkar bli en läskig dag. Om jag förstod nyhetschefen rätt kommer jag i princip att vara ensam då. Fjärilarna kommer att kittla fint i magen på lördag. Det ska nog gå fint, men nog känns det läskigt alltid. Tur att jag får värma upp i morgon och på torsdag.

Midsommar ser ut att bli ute i sommarstugan, men det är inte helt spikat än. Men det känns som lagom långt bort och lagom avancerat. Vi måste väl få använda det svenskaste ordet på den svenskaste högtiden. Lagom är bäst, fast ändå lagom.

Då solen väljer att skina med sin frånvaro i dag så antar jag att jag inte har någon ursäkt att inte städa och se lite glee. Men det vore roligare att städa om det inte låg en nermonterad cykel över halva golvet i hobbyrummet. Jag kan inte sätta ihop den själv för det är kedja, bromsar, växlar och hela köret... Sånt kan inte jag. Det kommer bara bli fel och Gustav kommer svära åt mig. För helt garanterat kommer jag förstöra något...

Back to business...

By the way. Nästa vecka blev just fullbokad. Jag sa ju att jag skulle ha den bästa sommaren ever. Det går inte utan en vecka i tält. Nu snackar vi inte scoutläger, utan Peace and Love. Ante bjöd just med mig! Det kommer att bli grymast! Dags att tömma alla minneskort till kameran!!

Hjärtekatterna har öppnat ögonen

2011-06-20T20:31:00.000+02:00

Äntligen, äntligen. Äntligen så är hjärtekatterna klara. De är varken fina eller roliga att virka. Men det är för en bra sak. Först tyckte Emmelie att jag skulle virka en, sen Ann och för några dagar sen Matilda. Mitt i allt ville Hinds (kårmupp) ha en, för att han är ett hjärtebarn. Så den vänstra heter Emmelie, för hon var först och den katten gjorde jag först, den i mitten är Matilda och den ska Hinds få och den högra är... ..trumvirvel.. Ann.
(Ja, deras hjärtan är mjuka och fluffiga. Älska fluff.)
Nu ska de två yttersta packas ner och skickas i väg till Göteborg och den i mitten stannar här och väntar på någon kåraktivitet.. Och jag har äntligen fått börja sticka något så somrigt som strumpor! Svartvita strumpor med en fläta bak. Flätstickning är roligt!
I morgon har jag en date med solen, hoppas han kommer. Det gjorde han inte i dag. I stället dateade jag Glee. Kurt är fortfarande bäst! Men snart är avsnitten slut, då finns det inget alternativ än att se om dem!
Jag ska dessutom ner på DB (Dagbladet) en sväng i morgon och få nyckel och förhoppningsvis även ett schema.
Men nu är det sängdags.

Kramfors Stadsfest

2011-06-19T10:24:00.000+02:00

Tack Living Cover för att ni gjorde Stadsfesten värd att besök. Äntligen har de återuppstått! Bättre coverband får man leta efter. De lyckas göra låtarna till sina egna på ett sätt som få lyckas med. De är lika roliga att fota som att lyssna på. Det finns 170 bilder till som jag ska ta och gå igenom till veckan, så fler lär dyka upp.
Men nu är det dags för frukost för att sedan hitta till macken och spendera åtta timmar där.

Pyssel

2011-06-17T22:21:00.001+02:00

För att bryta ett mönster måste man göra det gång på gång tills det inte existerar längre. Nu håller jag på fall in i inlägg-i-huvudet-grejen igen.

Jag skulle vilja påstå att det är Glee som tar upp min tid. Gustav har lyckats väcka mitt intresse kring en tv-serie. Eller ska jag skylla på Kurt kanske. Coolare kille får man leta. Jag skulle vilja att hela serien bara handlade om honom, helst några filmer också när de ändå är igång.
Resten av tiden har gått till paketinslagning och paketskapning. Lillebror är inte så liten längre, han är hela 20 år! Var har tiden tagit vägen?
Hur som, han bor fortfarande hemhemma. Så lite flytta hemifrån saker var på sin plats, bra knivar, ordentlig stekpanna, bunkar, tygkasse, skärbrädor och en toaborste, bland annat.
Det är skärbrädorna som det är scania-fågeln och audio-ringarna på och tygkasse som det också är fågeln på som tagit tid. Men fint blev det.
Annars så virkar jag på de där hjärtekatterna. Blä. Har fortfarande inte ändrat åsikt om dem, men smaken är som baken..
Jag är som ni kanske redan räknat ut tillbaka i Sollefteå. Ska jobba på macken i helgen och i morgon är det stadsfesten i Kramfors. Tycker för övrigt att det borde heta Gatufesten i Kramfors och Stadsfesten i Sundsvall. Kramfors är med gata än stad och vice versa.
På tal om det. För exakt fem år sen var första gången jag träffade Gustav "på riktigt".
Vi lär ju ha gått förbi varandra i korridoren tidigare och han var med i skoltidningsenkäten jag och Rellan gjorde om otrohet. Det är det första minnet jag har av honom, han lurade Hoppe å Millan att fylla i den med. Det var jättebra för det var då det började gå tungt för oss.
Men stadsfesten är första gången vi umgicks på riktigt. Gemensamma vänner is the shit. Sen att det tog en hel sommar att övertyga honom att jag skulle ha honom är en annan historia. Det är bästa sommaren jag haft. Men i år ska jag göra mitt bästa för att slå den.
Hur jag ens fick upp intresset för honom då är egentligen ett under. För stora militärshorts, en enfärgad tråkig tröja, röd färg på händer och armar så han liknade en slaktare, vit färg i håret och träskor på fötterna. Charmigt värre.
Eftersom jag inte har någon bild från den festen så blir det den första bilden som finns på oss tillsammans. Visst har jag en vacker rygg och skärpan är underbar...

Ond spiral

2011-06-14T23:33:00.000+02:00

Jag tycker inte om dåligt väder, regn och gråa moln. De får mig ineffektiv och nedstämd. Metropatisk. Det är skönt när det finns ord för saker och företeelser. Så man slipper hitta på egna. Sätta ihop ord som inte borde sitta ihop eller helt enkelt kalla dem gronk, kojs och grejs.

Det märks ganska bra här när det är dåligt väder. Jag formar inlägg efter inlägg, men bara i mitt huvud. Mina fingrar får inte förmedla tankarna vidare. Rätt som det är så upplever jag något nytt och ytterligare ett inlägg tar form. Men bara i mitt huvud.

Det är därför jag inte skrivit ett ord om min korkade idé att försöka ta back-märket, hur fin balkongen är, hur svårt det är att hitta ek-siluetten eller om dagens tripp till Gnarp.

Det är fortfarande dåligt väder, men det känns ändå okej nu. Det är inte så tyst är som det har varit i hela två dagar. Det hörs några klickljud och det knastrande ljudet från en skrollande mus. Det är inte jag som klickar och skrollar. Jag knapprar frenetiskt på tangentbordet. För hårt, som vanligt. Det är jag som nöter bort bokstäverna och får gropar i tangenterna. Speciellt stackars a, s och e. Fråga mig inte varför.

De senaste två dagarna har jag suttit framför datorn med en virkning. Filten är klar, den blev ganska stor, 120 x 180 cm. En hjärtekatt är ihopsydd. En annan saknar armar och ben, men garnet räcker inte. Så jag har börjat på en tredje. Jag har sett 15 eller 16 Glee-avsnitt. Utan text. Jag förstår nästan allt de säger.

Men som sagt har jag också varit till Gnarp en sväng. Idag. Med mamma och Tux. Gnarp är inte så roligt när det är dåligt väder. Vi gick en ganska lång, skön promenad, hälsade på grannen och åt. Sen åkte vi hem igen.

Jag har också hunnit en sväng till gymmet. Det känns konstigt att vara där utan Gustav. Nästan som om jag var utelämnad och blottad. Jag vet inte varför. Men det var konstigt. Han var på middag med jobbet.

I går var min "storebror" här. Han kom sent, så vi fikade och pratade innan det var dags att sova. Snabb visit, men trevligt.

På tal om sova. Ge mig sol i morgon, tack.

Aldrig mer nycklar på bordet

2011-06-13T09:47:00.000+02:00

Jag brukar inte vara skrockfull. Jag är inte skrockfull. Jag tror att skrock har kommit till av en anledning. Går man under en stege kan den ramla ner, krossar man en spegel kan man få glas i foten (kanske till och med sju år senare?), det är dumt att spilla salt, det var väl rätt dyrt en gång i tiden? Men den där svarta katten har jag aldrig förstått, fast det är ju bra att se sig om i trafiken så man inte kör på dem..

Hur som, nycklar på bordet var det ja. När jag går ut (och festar) brukar jag bara ta med mig ett minimalt antal nycklar. Så även i lördags, backtagning (vi tar det i ett annat inlägg). Följaktligen hade jag inte mina hemnycklar på samma knippa som min bilnyckel.

I dag regnar det och Gustav var inte alls pepp på att cykla till jobbet så jag fick köra honom. Kommer hem igen, parkerar och går mot dörren, men inser att jag inte har mina nycklar. Jag kommer inte in. Jag går runt huset och klättrar upp på balkongen (ja, den är vacker nu, men det blir också ett annat inlägg) med förhoppningen att dörren ska stå på glänt så den ska gå att pillra upp. Inte då. Självklart klättrar jag upp på det enda stället fåglarna skitit.

Mobilen låg också på tryggt avstånd inne i lägenheten. Toppen.

Det är bara att sätta sig i bilen och utmana morgontrafiken igen. Men när jag kommer fram har jag lite tur. En kvinna står och röker utanför och hon släpper in mig. Jag får Gustavs nycklar och han förklarade att han drog igen balkongdörren helt innan vi for. Oväntat. Jag klarar inte riktigt av att stänga den.

När jag kommer hem är klockan halv nio. Nio har Tux tid hos tandklipparen (veterinären). Jag ställer bilen utanför dörren och 13 minuter senare har jag packat ihop allt. Tro på den att det sitter en gul lapp på rutan.

Det måste vara de dyraste minutrarna i mitt liv. 800 kronor för 13 minuter.

OM jag inte glömt mina nycklar på bordet hade historien varit en helt annan.

Jag vaknade och klev upp med Gustav fast att jag inte hade den minsta lilla lust med det. Ute var det grått och regnet öste ner. Så jag fick köra Gustav till jobbet så han slapp bli blöt.

När jag kom hem hann jag i god tid packa alla grejer och kanske till och med slå på datorn.

Sen var det dags för veterinären där allt gick bra. Men det lilla undantaget att det inte går att göra något åt att Tux övertänder börjat växa omlott. Det är bara att fortsätta klippa.

Sen for jag hem och här är jag nu.

Så, lägg aldrig nycklarna på bordet!

Om sanningen ska fram...

2011-06-10T09:24:00.000+02:00

Äntligen är jag tillbaka i Sundsvall. Jag trivs riktigt riktigt bra här. Så bra att jag skulle kunna tänka mig att bo här även efter skolan. Men jag antar att man får lov att bo där det finns jobb. Hoppas det inte blir söderut.
Nu är det dags att erkänna. Jag har klippt mig, blivit klippt. Det är kort, riktigt kort. Det är inte jag. Men snart växer det ut igen.
Jag gillar luggen och mitt uppe på huvudet. Men inte längden, eller längden, korten. Det är på tok för kort för att jag ska känna mig bekväm. Det blev något missförstånd, jag ville ha kort vid ansiktet, längre i mitten (vid öronen) och lite kortare bak (page-liknande) och väldigt uppklippt. Så att det inte skulle vara bena och det skulle gå att "busa till det". Hm. Jaja, det växer snart ut igen.
- Det är en sån frisyr som tjejer som vill vara pojke har.
Tack älskling, nu känns det genast mycket bättre. I bland är han bara för söt...
Tur för honom att jag saknat honom på tok för mycket för att bli sur.
Jag som hade tänkt överraska honom med en ny fräsch frisyr, inte chocka honom. Jaja, jag slipper i alla fall borsta håret och det går ju åt mindre schampoo och balsam.
Däremot blir det väldigt varmt med plattången. (Hm, jag som tänkte avsluta hårethistorien med något positivt, det gick ju sådär. Men det är inte så illa ändå.)

Snart är det dags för mig att gå till tvättstugan. Hurra. Jag tror halva min garderob och hela Gustavs ligger i smutskorgarna. (Observera att Gustavs garderob är ungefär hälften så liten som min, om inte ännu mindre.) I eftermiddag, efter Gustavs jobb, blir det Birsta och en halv miljon tråkiga affärer. Äntligen ska balkongen bli sommarfin. Har inte Ikea fått in möblerna får de skylla sig själv. Det finns på fler ställen.

Händelserika dagar

2011-06-09T00:53:00.001+02:00

I går var en händelserik dag, precis som i dag. Men kronologisk ordning brukar vara vettigt. Förmiddagen spenderas i solen och sedan blev det en liten tur in till stan. Jag gjorde inga direkta fynd och lillasyster var inte alls särskild sugen på en shoppingtur, inte ens då jag mutade med glass. (Hon hade slutat skolan och skulle åka hem med mig.) Väl hemma ville kusin titta på grannens killingar. Vilket var mycket gosigt. Urgulliga. Det resulterade även i en hel del bilder. De hade också får och lamm, men de var inte riktigt lika bildsköna.

Nej, fel av mig. Jag var inte lika duktig på att fota dem. De var vackra, men lite skygga.

Jag har bestämt mig att jag och kameran ska bli bästa vänner och uträtta stordåd i sommar, så det här är en ganska bra början. Jag tömde även nyss alla tre minneskorten. Det var bilder sen höstens nollning på dem!!

På kväll blev det lastbilsåkning. Det är ett riktigt skönt sätt att umgås. Brorsan kör och jag sitter bredvid och virkar. Jag fick vara med om en pålastning ute i skogen och en avlastning i Ortviken. Det är ganska spännande med pålastning. Hela ekipaget skakar när stockarna åker på. Annars skumpar det rätt mycket i hytten också, men man sitter högt och bekvämt.

Det kändes lite surt att åka tillbaka till Sollefteå när vi var så nära min säng som Gustav låg och sov i. Men macken behöver mig i morgon så det var inte mycket att välja på.

Även den här dagen började i solen. Låg och virkade i någon timme innan jag fick för mig att tvätta bilen och gräva i mammas trädgårdsland. Så nu tänker jag komma hem och äta majrovar till hösten. Sen blev det ytterligare en sväng på stan. Behövde mer garn till min mormorsrutorfilt. Den börjar bli färdig nu.

På fredag ska balkongen fixas och då vore det kul om även filten var klar.

På kvällen var jag och kikade på syster och hennes fotbollslag. De vann. Sen till dagens riktiga höjdpunkt, åkturen med bubblan. Jag älskar bubblan. Finare bil får man leta efter. Visst, lite småskavanker har den, men vad gör väl det. Bubblan är sommar för mig!

Attans...

2011-06-07T10:01:00.000+02:00

Typiskt, typiskt, typiskt.
I morse väntade ytterligare ett jobb-sms på mig. Ett från Dagbladet. Ni anar inte hur gärna jag velat tacka ja till att jobba i dag. Varför sitter jag i Sollefteå 13 mil bort. Varför.
Det värsta är väl att det finns ett svar på den frågan och ett ganska bra svar med. För att jag skulle jobba där i helgen och att min kusin är här så jag ville umgås med henne och för att macken gav mig jobb på torsdag med.
Åh. Hade jag fått smset i går kväll finns det en överhängande risk att jag satt mig i bilen och kört ner för en dag.
På bilden ser ni de nya DB-lokalerna. Fräscha, vitt och grönt och än så länge aningen kliniskt. Men det ordnar sig säkert till nästa gång jag ska dit!
Jag och Gustav, eller mest jag, som planerat att pricka av saker från inköpslistan till balkongen på onsdag. Men det funkar ju inte nu..
Det får bli på fredag istället och då får Ikea skylla sig själv om de inte fått in möblerna. Det finns vita med soffa på fler ställen. Sen är det fejkgräs som ska inhandlas och min stora silhuett ek i svart plåt. Någon som var man köper dessa fasadutsmyckningar? Ska strax (efter frukost) ta en tur på stan och leta lite. Jag ska bara få lite liv i brorsan och övertala honom att hänga på!

Trodde jag ja....

2011-06-06T09:35:00.000+02:00

Ett sms senare och sommarlovet är framskjutet. I dag väntar ännu mer tjänstgöring på macken. Jag har en känsla av att jag aldrig kommer att göra någon sista dag där utan bli inringd lite då och då. Eller insmsad. Lika bra det. Det skulle kännas konstigt att klippa navelsträngen helt. Det var nog konstigt att säga till dem att jag inte ska vara där i sommar. Men chefen verkade gilla att jag 1. får vara på en tidning i sommar, 2. att jag inte hade jobb hela sommaren.
Jag lämnade en liten lapp med de veckor jag har jobb så i fall någon blir sjuk eller bara vill ha lite mer lov...
Det ser ändå ut att bli en molnig dag så min solbränna gnäller inte allt för mycket. Vi får se om det är min solbränna eller ekonomi som går vinnande ur den här sommaren. Jag vet inte riktigt vem jag ska heja på.

Här kommer en bild från Dagbladet, gamla lokalerna, bara för att jag ska ha något mer att skriva om. På den röda stolen närmast har jag tillbringat många timmar både i telefon, sökande på internet och knapprande på tangentbordet. Många roliga timmar skulle jag vilja påstpå.
Journalistyrket måste vara det bästa som finns. Det är socialt, mycket eget ansvar, jag lär mig konstiga nya saker varje dag och jag får skriva. Kicken man får när man sätter sista punkten på en artikel man är riktigt nöjd med. En med massa bra och kärnfulla säg (/pratminus/citat), en med en tydlig motsättning och härliga fakta uppgifter. Den jag skrev om traktorolycka är en sån typiskt artikel jag är nöjd med...

För två och ett halvt år sedan omkom en 43-årig man i en våldsam krock med en traktor. Traktorns skopa skalade av taket på personbilen. I går hölls rättegången mot traktorföraren.

– Jag förnekar brott, säger han.

43-åringen skulle hem efter jobbet och äta middag. Hemma väntade sonen på pappa. De skulle på hockeyderby mellan Timrå och Modo. Men pappa kom aldrig hem och hockeybiljetterna ligger fortfarande kvar i hans plånbok hemma i bostaden.
Det var på Timmervägen vid Birsta som personbilen, som 43-åringen färdades i, kolliderade med traktorn. Olyckan inträffade den 30 oktober 2008.
– Helt plötsligt var det en bil framför mig. Jag hann inte reagera, säger traktorföraren som i går fick försvara sig i Sundsvalls tingsrätt.

Pratade i mobiltelefon
Traktorns skopa skalade av taket på personbilen och 43-åringen avled innan räddningstjänsten var på plats.
Traktorföraren hävdar att skopan var någon decimeter ovanför vägen. Han hävdar att han låg långt till höger i sitt körfält och höll en hastighet mellan 20 och 25 kilometer i timmen. Han såg den mötande bilens lyktor och kände sedan hur traktorn tvärt svängde till vänster.
Inte förrän det tog tvärstopp och fordonen låg i diket förstod han vad som hade hänt.
– Jag tror jag klippte taket av en bil, sa traktorföraren till sin kollega, som han pratade med i telefon då olyckan inträffade.
Polisens tekniker har gått igenom hjullastaren och hittade inga fel som kan ha orsakat olyckan.

”Tänker han mörda?”
Ett kvinnligt vittne berättar dessutom att traktorn körde med skopan högt upp i luften. Hon såg hur trakorn tvärt svängde vänster, rakt in i bilen framför henne. Traktorn skyfflade sen ner personbilen i diket på hennes sida vägen.
– Jag hann tänka; vad gör han för något. Tänker han mörda grabben, säger hon.
Traktorföraren anklagas för vållande till annans död, för av oaktsamhet ha orsakat 43-åringens död. Om han döms riskerar han upp till två års fängelse för brottet eller böter.

Sommarlov, på riktigt

2011-06-05T23:16:00.000+02:00

Man kan inte få allt. Men vad spelar det för roll när man får det bästa. Jag fick tag på Coop i fredags och de verkade inte gilla min idé att jag skulle vara där de veckor Dagbladet inte vill ha mig. Helt plötsligt har jag sommarlov större delen av sommaren. Sommarlov. Jag kommer knappt i håg hur det stavas. Jag har inte haft sommarlov på fyra år nu. För fyra år sedan började mina somrar på macken. Sommarlov. I år kommer jag kunna ligga och sola. Jag ska äntligen bli så brun jag vet att jag kan bli. Äntligen får jag tid att göra ingenting och allting. Jag har en massa saker som jag vill göra i sommar. Jag ska fixa i ordning balkongen, renovera klart cykeln, ta fantastiska kort, mängder av stick- och virkprojekt, kokbakboken, fotoböcker och små utflyktsidéer. Sommaren är lång och min.
Det kommer att bli den bästa sommaren på mycket länge, på så där fyra somrar.
Jag har inte riktigt fattat att jag knappt har några tider att passa och ingen måsten som hänger över mig.

Jag ska börja mitt sommarlov med att stanna kvar längre än planerat i Sollefteå. Min fina kusin är kvar till på onsdag och det är jag med. Det några mil för mycket till Malmö så vi träffas inte så ofta som jag skulle önska. Jag har också fått träffa min Göteborgare till kusin under helgen. Jag kan då inte förstå som lockar där nere. Ingen snö.
Här finns det minsann fortfarande snö. I Hallstabacken (slalom(aka snowboard)backen). Det upptäckte jag och Matilda på gårdagens vandring.
För övrigt så har helgen gått åt att jobba på lilla macken. Men en tur till marknaden hann jag också. Den blir bara sämre för var år. Få bord och mest tjingtjong-massproduktion. Jag gjorde däremot ett riktigt kap. 400 gram fin, tunn, ullgarn för 80 kronor. Jag som hade tänkt köpa en renkorv eller något åt det hållet till Gustav för de 90 kronor kontanter min börs innehöll. Men visst är det tanken som räknas?
Korv finns på vilken marknad som helst, men det gör inte fint garn.

På tal om garn, nu ska jag fortsätta sy ihop mina mormorsrutor.

Städkampen fortsätter

2011-06-02T11:34:00.000+02:00

I dag är det min första lediga sommarlovsdag. Den började också tidigt, kvart i åtta vaknade jag. Pigg. Men sängen var skön så jag kvar. En halv timme senare ringde jag och sa god morgon till Gustav som var ute och cyklade i regnet. Sen låg jag bara och blundade. Sängen var precis så skön som den är när det är nya lakan, perfekt värme och ja, jag somnade om. Jätteskönt.
Nu har jag energi så det räcker och blir över.
Efter att återigen försökt få tag i Coop och misslyckades, (Röd dag. Lediga) började städningen igen. Jag har nyss varit i väg med återvinningen och soporna. Skönt. Det faller sig inte lika naturligt här som det gjorde i Trollhättan. Tunnorna ligger inte på vägen. Bara om vi ska till bilen, vilket inte är allt för ofta. Speciellt inte utan massa väskor. Här måste vi göra oss ett ärende av soporna.

Stackars lilla Tux fick sig ett bad i morse. Han var inte så glad. Men ovanligt duktig. Han skvätte inte ner mig som han brukar. Han satt stilla och höll huvudet högt. Så fort han torkat ska jag ta och borsta honom. Det är vår och i varje hörn ligger små Tuxar. Han fäller mer päls än han har, känns det som.

Nej, nu ska jag utmana smutsen i hallen och vardagsrummet!

Sommarlov

2011-06-01T21:37:00.000+02:00

Första dagen på sommarlovet har varit ganska slitsam. Gustav fick för sig att jag skulle upp med honom vid sju. Visst säger det något om hur duktig jag blivit på att kliva upp tidigt. Sen att det blivit så ljust ute att jag inte kan somna om lika lätt som under vintern behöver vi inte prata om. Jag kan få tro att det är jag som blivit duktig.
Efter att Gustav stängt ytterdörren och cyklat i väg så var jag duktig på riktigt. Köket och toan fick sig en ordentlig omgång. Nu är det rent och fint.
Jag har haft så mycket för mig den senaste tiden, att tiden för städning inte riktigt funnits. En försenad vårstädning. I morgon ska jag ta resten av lägenheten, om jag orkar.
Mitt i städningen av Tux bur ringde mamma på dörren.
Vi åt pirog och tårta och hon fick sin morsdagspresent. Jag hade egentligen tänkt posta den. Men det passade bra att hon skulle komma nu. Jag ringde henne i söndags och gratulerade. Så några minuspoäng vill jag inte ha. Kanske missar några pluspoäng då jag inte skickade med posten. Presenten var i alla fall handgjord. Jag har kombinerat tre olika mönster eftersom inget passade brickan. Mamma har en likadan bricka som på bilden, fast mer blek babyrosa. Så det blir nog ganska bra med blått till.

På eftermiddagen hade jag veckas första arbetsgivare, Mittuniversitetet. Jag hällde upp cider och sa välkommen. Någon timme senare hjälpte jag till att plocka ihop alla stolar och klösa bort de hopplösa namnlapparna.
Efter cykelturen hem har jag varit trött. Jag skyller lite på att jag hade så svårt att somna i gårkväll. Undra just hur det ska gå i kväll. Jag ska i alla fall göra något jag inte gjort på länge och något jag längtat efter. Jag ska öppna Hitta vilse och läsa utan att få dåligt samvete. Det måste vara bland det värsta med att plugga. Så fort jag läser något skönlitterärt får jag ett stygn av dåligt samvete. Jag borde ju läsa någon av kursböckerna. Problemet med dem är att jag oftast somnar i dem. Jag förstår inte varför. Ofta är det jätteintressanta ämnen och jag tycker verkligen att det är kul att lära mig. Det kan vara det där måstet och pressen som sätter stopp.
Men än så länge har jag klarat mina 2 ½ år på högskola med bara en komplettering. Det under första terminen i Göteborg. För lite källhänvisningar. Nybörjarfel...

Rosa moln

2011-06-01T08:21:00.001+02:00

Jag svävar fortfarande. Det gick inte lättare att somna när jag hittade tillbaka till sängen efter gårdagens inlägg. Jag kunde inte sluta tänka på de fem veckor som kommer att bli världens bästa. Om jag ska vara helt ärlig så var inte mina ögon torra. Sen att jag är ganska sentimental av mig kanske hör hit. Den känsla jag hade när Kerstin ringde och erbjöd mig en plats på det eftertraktade journalistprogrammet trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva igen.
Men gårdagens samtal är helt klart i samma klass.

I går kväll var Sandra och Sarah här. Vi gjorde tårta och firade att vi alla tre klarat b-rapporten och resten av året. Det blev också tårta för mitt vik.
Jag bakade sockerkakan och medan jag gjorde piroger, efter min fasters goda recept, vispade tjejerna vaniljsås, grädde och chokladpudding. Tårtan blev riktigt god och vi förtjänade den på riktigt.
Sen såg vi film och lyssnade på åskovädret som drog fram över stan.
Rätt som det var blev allt ljust, sen mörkt och vår skrik överröstade åskan. Vi trodde blixten slagit ner i huset. Men det blev bara ett kort strömavbrott.

Jag trodde det skulle vara fint väder efter gårdagens urladdning. Men icke. Det är grått i dag med. Men det gör inte så mycket. Jag ska ändå jobba. En halv dag. Dessutom behöver det städas och diskas här hemma. Så nu när jag inte har någon rapport att våndas över ska jag ta tag i det. Jag måste ringa det jobbiga samtalet med. Men jag tänkte vänta till nio. Har jag tur kikar mamma förbi och fikar också under förmiddagen.
Nu ska jag fortsätta att vara världens lyckligaste och slå in morsdagspresenten. (Bild kommer när mamma har öppnat den!)

Drömmen blev sann

2011-05-31T23:57:00.000+02:00

Precis just nu kunde ingenting vara bättre. Jag måste vara världens lyckligaste person. Min sommar kommer att bli den bästa någonsin. Framför allt juli månad. De ringde från Dagbladet i dag. Jag tror ni kan räkna ut resten. Fem veckor på ett ställe jag älskar. Det kan inte bli bättre. Man ska visst aldrig säga aldrig och sluta hoppas. Drömmar kan bli sanna!
Snart kommer någon nypa mig i armen och jag kommer att vakna ur min dröm. Inse att hela året och sommarplanerna bara är en dröm. Jag är kvar på Gdk och har kuggat alla kurser eftersom jag gått i min lilla drömvärld.
Nej. Det kommer inte hända och vet ni vad. Just det är det bästa av allt. Jag lever i min dröm. Jag går på journalistprogrammet, något som jag velat göra enda sedan jag insåg att jag kanske inte kommer bli delfinskötare på Kålmorden. Jag har lärt mig så mycket på ett år att jag duger åt en riktig redaktion. De är beredda att betala för mitt arbete. De publicerar mina artiklar och jag utvecklas.
Det är en underbar känsla att känna att man hittat rätt och dessutom få det bekräftat är ännu häftigare.

I morgon väntar dock ett små jobbigt samtal till mitt andra sommarjobb. Vill de ha mig de veckor jag inte ska vara på Dagbladet eller inte. Det mest ultimata vore ju om jag kunde få jobba där resten av sommaren, men ha någon vecka ledigt. Men jag får helt enkelt se. Det tar emot att ringa, men det är mina veckor på Dagbladet värt. Utan att blinka.
Det är inte alla som får chansen att jobba med det de brinner för. Det är inte alla som får leva sin dröm. Men jag är extremt tacksam att jag är så lyckligt lottad.

För övrigt, som om det nu skulle räknas och ens betyda något i jämförelse, så klarade jag b-rapporten. Med nöd och näppe. Men med tanke på omständigheterna så ska jag känna mig nöjd med mitt D. Rapporten i sig var inte värt med än ett E. Vilket jag förstår.
Det betyder att jag nu har 157,5 hp. Jag börjar bli ganska väl utbildad nu... Men minst 120 hp ska till.

Om mataffären fortfarande vill ha mig kommer jag inom en veckas tid jobba åt fyra olika arbetsgivare. Det känns inte helt tokigt. I morgon ska jag jobba på en avslutningscermoni på skolan. Fredag väntar en dag i himmelriket och helgen på macken i Sollefteå. Fjärde blir ut i fall att intro på mataffären på tisdag. Så jag håller tummarna för att det blir så. Men någonstans i bakhuvudet säger en liten röst att man kan inte få allt.
Men det är värt att försöka få allt.

Nu ska jag göra en nytt försök att sova. Jag behövde sätta ord på mina känslor. Det är inte lätt när man är helt upprymd och det spritter i benen. Det är som om det är för mycket glädje inom mig. En uppblåst ballong som behöver släppa ut lite luft. Jag gillar ballonger.

I morgon blir den bästa dagen

2011-05-25T22:46:00.000+02:00

Äntligen, äntligen är B-rapporten inlämnad. Men den känns inte komplett. Fast det ska nog gå vägen. Hela resan har varit intressant och jag har kanske upptäckt nya sidor hos mig själv. Jag har blivit mer bestämd och låter mig inte köras över lika lätt längre. Tror jag i alla fall. För att försöka få ut något positivt av resan. Annars är oro och stress två bra ord.
Men nu ska jag göra som kungen och vända blad. I morgon är en ny dag och det kommer att bli den bästa sedan 1 april. Jag ska äntligen få göra det jag älskar igen. Dagbladet behöver mig i två dagar. Kul att de lyckades få tag i mig trots att jag tappat min mobil. Min nya mobil. Min nya älskling. Jag fäster mig väldigt lätt vid saker. Så riktigt typiskt. Efter en fruktlös jakt och en tur till Birsta så har jag en ny mobil (likadan, hittade den för webbpris i butik) och ett nytt, tillfälligt, nummer. Jag hoppas halebop är snabba med att skicka ett nytt sim-kort med mitt gamla nummer. Jag känner mig naken utan alla min nummer. Det kommer att ta sin tid att bygga upp listan igen.
Hiur som. I dag, under sista träffen med journalistlärarna, pekar en av lärarna på mig och vinkar sig till mig innan lektionen.
"Vad är det nu då...?"
Jag får en lapp med ett nummer och en uppmaning att ringa nyhetschefen på Dagbladet på en gång.
"Gå ut och ring nu. Får du inte svar så får du gå i väg igen om en stund."
Jag tycker om att de, speciellt han, är så mån om att det ska gå bra för oss.
Jag går, men bultande hjärta, ut ur föreläsningssalen och ringer numret, som inte fanns bland mina typ tio nummer långa kontaktlista.
Summasummario i morgon och på fredag ska jag få jobba. Det är helt -svordom- underbart.

Som sagt i morgon är det en ny dag och den bästa sen första april.

Välbehövligt avbrott

2011-05-16T10:01:00.000+02:00

Usch och fy för B-rapport. Ingenting har gått som jag hoppats på. Det enda som är bra är att det bara är nio dagar kvar innan rapporten ska vara inlämnad. Ska bli så skönt att slippa böka med den då. Ämnet är i alla fall intressant, presstöd och den mångfald det ger/inte ger. Känns lite tråkigt att vi inte ska göra undersökningen, jag hade velat ha ett resultat. Fast det är mer skönt att slippa.

Helgen kom som ett välbehövlig paus. Jag och Gustav tog Tux och brumbrum och for till Lugnvik. Mycket skönt att få komma bort och tillbringa helgen med trevligt folk och fä. Allra trevligast var de en vecka gamla kattungarna, fyra dagar gamla hundvalparna och de som var tre veckor (om jag minns helt rätt). Sen var det inte helt fel med lite lamm också.
Det hände rätt mycket förra veckan som jag inte, på grund av b-rapporten, orkat skriva. Bland annat bokstavligt talat fick vi en ny soffa, lortsoffan. Efter (den korta) vägen till vår mataffär finns en loppis. En kväll stod det en massa möbler utanför, trots att loppisen stängt för flera timmar sen.
"Har de lyft ut alla som inte hämtat sina reservationer" gick våra funderingar tills att vi såg skylten "Kontorsmöbler bortskänkes". Så vi kom hem med en kontorssoffa. Lika som den vi har sen tidigare, fast med tre sitsar och vit. Eller ja, den heter väl lortsoffa av en anledning. Klädseln fick ligga i klorinbad i ett dygn innan den tvättades med alla möjliga tillval på maskinen, utom fintvätt. Den är väl inte helt ren, men en klar förbättring och lite filtar gör den anständig. Vi håller just nu på känna av hur vi vill ha det i vardagsrummet. Två soffor känns lite mycket, men samtidigt gillar jag att ha så många platser.. Så vi får se hur det blir. Förr eller senare köper vi en ny klädsel till den.
Vi har också äntligen bestämt oss för hur vi vill ha det på balkongen. Vita möbler i trä med stålram. En soffa, två stolar och ett bord. Men givetvis var det slut på både soffa och stolar när vi skulle köpa möblemanget. Nytt inne tidigast vecka 21. Hurra. Tur att vädret är som det är, så att jag inte känner någon större lust att tillbringa dagarna på balkongen. (För er som inte befinner er i Sundsvall, så har det varit grått och regnigt den senaste veckan.)
Jag förespråkar att komplettera upp det vita med massa mysiga hemgjorda filtar. Både stickade och virkade. Så där har jag något att ta tag i. Först ska jag ta och göra om alla de timmar som repades upp i helgen. Jag hade gjort fel i början. Suck. Det är så typiskt att ett fel kan påverka så mycket. Men hade jag fortsatt hade duken blivit helt ojämn. Jag borde dessutom ta tag i de där hjärtekatterna jag lovade att göra. Men det bär emot då de är så ful och stora.. Men syftet är ju gott..

Nu ska jag ta och jaga lite teorier så att det kanske blir något gjort med rapporteländet också.

Super -snabba, -smarta och -smidiga

2011-05-09T08:18:00.000+02:00

Min mobil är underbar. Jag älskar den! Men jag måste vänja med att #0* inte sitter under 789 utan vertikalt längs till höger. Det går oväntat bra, ge mig en månad så kan jag smsa utan att titta på skärmen igen. Det är små häftigt att surfa via telefonen också. Fast det är lite små drygt att klicka. Jag gjorde misstaget att göra en enkätundersökning via telefonen, det var inte bara smådrygt utan jättedrygt.
Förutom njutit av min nya mobil har jag hunnit med massor i helgen.
I fredags var det inflyttningsfest bort i Nacksta. Ett plagg som tema (exklusive underkläder), eftersom jag inte hittade några hängselbyxor så fick det bli en klänning. Lite fusk, men helt enligt regelboken...
Lördagen var den i särklass bästa dagen. Boda Borg. Behöver jag säga så mycket mer. Jag som älskar lekar trivs som fisken i vattnet och tycker att öppettiderna är på tok för korta. Mitt superlag klarade dessutom den absolut svåraste banan. Men oj vad många gånger vi försökte. Så många och så länge att det blev glädjetjut när vi väl fick upp lådan som innehöll stämpeln vi kämpat så hårt för! Det blev till och med en SUPER-stämpel på åvven för att alltid ha ett bevis. De andra två lagen klarade en och två banor mer än oss, men vad gör det när vi klarade den svåraste. Inget av de andra lagen kom ens förbi det första rummet. Feels good.
Sen blev det en mysig film kväll med Gustav och Tux. Jag var lagom mör efter att ha lekt klätterapa en hel dag.

I går, söndag, skrek Birsta efter oss. Så vi var tvungen att fara dit och kolla vad stället ville. Det ville att jag skulle köpa ett par lila shorts, ett supertungt lås till moppen och lite annat smått och gott.
Vi bestämde oss i princip för hur vi ska möblera vår balkong. Lite tråkigt att det blir från Ikea, igen. Jag vill inte bo i en typisk Ikeakatalog. Jag har ingenting emot Ikea-möblerna förutom det faktum att alla har dem, vilket gör att det känns opersonligt. Jag vill ha ett personligt hem. Tror det är dags att virka lite mer. Jag tänkte filtar till balkongen. Skulle kunna virka ihop alla mormorsrutor jag har. Som egentligen ska bli ett överkast, men en filt kanske duger gott. Jag vill ändå inte ersätta det otroligt vackra överkastet mormor virkat till mig.

Nu ska jag väl ta tag i något jag försummat hela helgen och som börjat ge mig en stor klump i magen. Den där rapporten som jag inte alls har någon lust att göra. Vi måste dessutom i princip börja om från noll och skriva om allting... Jag borde kanske ta och kontakta min skrivkamrat och kolla i fall hon gjort något....

Röntgensyn

2011-05-06T09:17:00.000+02:00

Jag ser en mobil. Vad ser ni? Ja, jag har lånat pappas röntgensyn.Hoppas bara att det är lite folk på macken så att de snabbt packar upp och reggar in paketet. Jag väntade hela gårdagen medan lådan låg i Ånge hela hela dagen. Det hade ju gått snabbare att gå dit själv och hämta den. Eller ja, cykla i alla fall.
Sen har jag suttit hela morgonen i sängen och haft span på macken... Kom igen nu, tempo!!
Den lånade mobilen ligger bredvid mig och vill inget hellre än att få ett sms om att ersättaren är här. Vi gillar inte varandra. Den tycker det är mycket skönare att ligga i köket i Granvåg, ringa några samtal till familjens barn eller skicka något kortfattat sms. Den vill inte ligga i min ficka och framför allt inte skicka sms med mig..
Kom igen! Ring mobil ring!

Någon gång efter påsk

2011-05-05T17:31:00.000+02:00

Äntligen besked från Coop. Någon gång efter påsk var i dag. Minst 25 timmar per vecka, vilket blir över 60 procent, som Sundsvalls Statoil ville erbjuda. Så det blir Coop i sommar. Det är det något nytt och större arbetsplats. Inget ont om Statoil, men det är dags att prova något nytt. Introduktion en vecka efter examinationen på b-rapporten.
Ja, b-rapporten, kär huvudvärk. Vi hade handledning i dag. Vi har för breda och okonkreta, men vi hade i alla fall bra med fotnötter. Nu ska vi omarbeta vårt syfte och frågeställning samt bitar av bakgrunden. Sen blir det att läsa böcker om presstöd. Bredvid mig ligger en så attraktiv bok som Mångfald och räckvidd, Slutbetänkande av Presskommittén. Någon som blir sugfen på att läsa och skriva en sammanfattning åt mig?
Jaja, bara man ger sig den och sätter sig in i ämnet så blir det nog intressant. Jag tror det kan bli bra.
Snart är det middag och någon gång lite senare dyker Viktoria in på lite virkskola. Känns kul att någon i min vänskapskrets, med undantag för mormor och mamma, är intresserad. Hoppas jag kan förmedla skaparglädjen!

För övrigt tycker jag Ånge kan sluta sortera mitt paket innehållande min nya s v a r t a mobil. De har hållit på sedan 07.12. Jag hade kunnat cykla dit och hämtat den snabbare! Nästan så att jag tycker det är bra att de ska lägga ner sorteringen där. Fast det är väl egentligen synd för arbetstillfällena i hålan.

Statoils tidningslager och en svart mobil

2011-05-03T08:55:00.000+02:00

Det blev en svart mobil! Alla tjejer tyckte det. Ni vet girlpower vinner allt. Så nu väntar jag med spänning och hög förväntat på ett sms från posten...
Snart är det dags för biblioteksundervisning, om jag inte minns fel har jag haft den lektionen två gånger tidigare. Men tro inte att jag kan något för det. Det är inte direkt något jag gör varje dag, söka efter forskningsrapporter. Men nu har jag inget val i fem veckor. Hurra. Nej. Men kanske om jag/vi kommer på ett intressant ämne. Vi är jag och en tjej från bildjour som jag knappt pratat med tidigare. Vi får se hur det går. Men det borde inte bli några större problem. Man fick absolut inte vara tre stycken. Hur mycket Sarah och Sandra än bönade och erbjöd extra sidor. Inte mycket att göra åt saken, vi får umgås i alla fall.
I övrigt sitter jag och klurar på om jag ska ta och plugga in mina nya lurar och bara njuta över att de är lila och lyssna vidare på min ljudbok. Män som hatar kvinnor. Igen. Jag tycker om den triologin. Jag älskar Sallander och Erika. Mikael är inte helt fel han heller. Jag vill jobba på Millenium.
Jag måste leta rätt på fler böcker om journalister. Det är kul att läsa om min framtid. Eller min förhoppningsvisa framtid. Det gör mig mer peppad.
I natt dröpmde jag att jag skulle jobba på Statoil här i Sundsvall. Men det var inte vilken mack som helst. Till att börja med jobbade min chef från Sollefteå också där. Äger en mack och jobbar på en annan, tolv mil söderut. Stabilt. Sen fanns ett helt fantastiskt lager. Helt av tidningar. Till och med Nyhetssvallet fanns där, vår skoltidning från den senaste redaktionsveckan. Det var ST (Sundsvalls tidning) arkiv och jag blev uppmanad att ta med mig arbetsporover.
Synd att det bara var en dröm.
Nu ska jag virka lite mera boll. Det var roligare än katten jag började på. Jag repade upp den. Det blev för jobbigt för jag fick för mig att den skulle vara prickig. Det var jobbigt. Jag börjar nog på en ny katt då jag avslutat några andra projekt först.

En shoppande students bekännelser

2011-05-02T21:38:00.000+02:00

I bland är det skönt att köpa saker. En känsla av att komma hem med massa nya fynd och tro att allt ska bli så mycket bättre. Alla de nya sakerna ska lösa massa problem, sånt man stört sig på tidigare. Fräscha upp ett rum med någon liten detlj som ingen kommer att lägga märke till. Den ny tröja ingen vill veta var du köpt. Eller känslan av att ha hittat den perfekta presenten..
I dag har jag shoppat, mer än på flera månader. Fler hundra lappar har försvunnit från mitt konto. Men jag tänker inte ha ångest över det. Snart kommer skatteåterbäringen och jag har säkrat sommarjobb. Så det så.
Jag har köpt hörlurar så äntligen slipper jag apples vita halvtaskiga och vid det här laget väldigt smutsiga. Jag hittade ett par lila med trasselfrisladd. Kan det bli bättre? Ja då, för det var bra ljud i dem, och eftersom det är in-ear kommer jag kunna stänga ute alla irriterande människor på bussen som inte gör mer än finns. Jag säger inte att jag är bättre.
Jag köpte ett rosa linne, på rea. Bara för att jag fick för mig. Jag har faktiskt inget rosa linne...
Äntligen, är en sänglampa inskaffad. Ända sen de målade om och vi ställde sängen mot fönstret har jag varit utan sänglampa då vi inte har någon vägg att fästa den mot. Nu har jag köpt en på pinne, både med sänglampa och myspyslampa med ljus rakt upp i taket.
En ny brödrost fick också följa med hem. Och glass! Det händer väldigt sällan att det finns någon annan glass än billigaste big pack här, men nu finns det Barnens favoriter från GB. Inte helt illa. Ja, jag är litet barn i bland, speciellt då det kommer till smaklökarna. På tal om smaklökar så följde mat även med hem, det är inte det billigaste alla gånger det heller.
Som om det inte sitter jag nu och funderar på om min nya mobil ska vara vit eller svart. Slängde ut frågan på ansiktsboken och tänkte ge det en timme. Omvärldsanalys kallas det kanske?

Jag gick och hämtade ut usb-hubben.. Det fanns annan personal där som jag strategiskt valde då den första så säkert konstaterat att mitt paket omöjligen kunde vara där. Synd bara att min utvalde inte alls kände för att hämta mitt paket utan gav lappen med numret till min första bekantskap.. Typiskt. Jasså, har du fått numret nu... Hm, ja..
Nämnde jag att påminnelse-smset kom (till min lånade telefon) tio minuter efter att jag pluggat in sladdarna i hubben. Det är vad jag kallar dubbel-typiskt. Men jag ska inte klaga, två sladdar mindre att stoppa in efter att jag tagit ut datorn på en tur.
Men jag måste säga att det var en onödigt sjukt stor låda för en så liten hubb. 42 centimeters omkrets på största stället för en liten hubb vars omkrets ligger på 13 centimeter. Hade jag vetat det hade jag bett dem ta bort förpackningen. Det hade kanske varit försvarbart om den varit ömtålig eller hängt i en butik. Men för att skickas på posten? Eller ja, knappt i en butik heller. Idioti. Jag klarar inte av designade saker där det är otänkt. Saker och ting ska vara genomtänkta. Det går att göra snygga små förpackningar som lämnar sig bra att skickas också. Jag ska kanske tipsa sweex om min gamla klass. Där går runt 20 galet duktiga människor som inte bara skulle göra en snyggare förpackning, den skulle dessutom fylla ändamålets krav!

Das Movie och Posten siffror

2011-05-02T08:53:00.002+02:00

Så där, nu gör jag ett nytt försök att komplettera förra inlägget. Och ja, kära Sarah, Nelly är en viktig person för mig och säger hennes mamma att hon vill se ballongerna så är det klart att mitt gudbarn ska få se ballongerna. Som sagt så tog det lite för lång tid den här gången. Så ja, ballongslinga fick helt enkelt åka bil!

För övrigt är jag tillbaka i Sundsvall. Det gick bra att jobba i helgen, men det är väldigt skönt att vara tillbaka. Speciellt eftersom den nya rapport-skrivar-kursen inte kommit i gång igen! Underbar känsla att inte ha något man, från skolan, måste göra. Nästan som att ha lite lov, fast att det bara är en helg (eller i det här fallet även en fredag). Äntligen få vara lite fri. Men den känslan försvinner om 1 och en halv timme. Hoppas jag kan komma på något spännande att halvforska om..

Nu ska jag gå tillbaka till macken och göra ett nytt försök att få ut mitt paket. Jag håller på att bli tokig på min mobil. I lördags fick den för sig att knappstrejka igen. Ingenting funkade, vilket innebar att mitt sms från posten med de där megaviktiga siffrorna försvann. Så jag var nyss över till macken och försökte använda min kvinnliga charm på den, en aning morgonbittra övremedelålders mannen. Men jag är väl inte känd för att vara den mest charmiga människan på den här jorden... Jag fick honom att titta efter, men jag tror inte det var någon nogrann kik för han hittade den inte. Lite besviken och fundersam går jag hem igen och undrar hur jag ska få tag i min usb-hubb. Antagligen så finns det inget kolinummer eftersom det var ett för stort paket som inte gick ner i dörrinkastet. Så det hjälper nog inte att maila dem. Toppen.
Enda lösningen är, enligt min hjärna, att vänta på påminnelse-smset eller att köra mun-mot-mun-metod på mobilen. Alternativ två kändes mest lockande och snabbare.
Efter att ha modiferat en bit av aliminumhöljet från ett värmeljus och en massa jockel hör jag den bekanta startsignalen (jag har ingen start-knapp på min mobil, den är trasig). Åh, nästa steg, knapptryckningar. Hör och häpna telefonen har dödsryckningar så nu sitter jag här med siffrorna och samlar mod för att gå tillbaka till morgonhumöret på andra sidan.
Hm.. Hej! Jag ringde upp cdon och de gav mig siffrorna.. eller ...Jag hade fått ett mail med siffrorna... Han lär genomskåda min lilla vita lögn, men vad spelar det för roll. Jag borde få mitt paket. Har jag tur finns det kanske ett annat biträde..
Nu har jag nog så mycket mod jag behöver.

Ballonger och Hjärtekatter

2011-04-29T23:13:00.003+02:00

I går var dagen D för förra kursen, tenta. Det kändes faktiskt helt okej. Trots alla knepiga termer. Men det återstår att se. De kanske var ute efter tusen gånger mer avancerade svar än de jag gav.
På kvällen flyttade jag och Gustav ballonger. Alla 38 ballonger som jag hade i taket över hela lägenheten på 80-talsfesten. Jag fick inte ta ner dem förrän Nelly hade sett dem, men Gustav började bli less på att dörrarna inte gick att stänga.. Ska jag vara helt ärlig så höll jag väl med honom, innerst inne. Men jag hade lovat Ewwe. Men eftersom Nelly inte kom på besök sist Ewwe och Dennis var hos oss (hon hade pappa-dag) och Ewwe tyckte det var hennes tur att bjuda på middag. Tyvärr blir det inte bättre kvalité med en halvtaskig mobilkamera.. Det här är väl kanske inte ett av de tillfällena som man kan nöja sig med mobilbild för att det förmedlar en känsla heller. Men jag fick lust att leka lite mediamupp, så ni får helt enkelt stå ut ändå. Pixlar kan vara vackra...? Och ovanför den här texten skulle det ha legat ett lite kombinerat bildspel med en filmsnutt i slutet. Men internet i Sollefteå är inte det snabbaste och nu, så här tre timmar efter jag skrivit klart inlägget ger jag upp uppladdningen och sparar den till nästa vecka och nätet i Sundsvall...

I övrigt är jag på exil i Sollefteå och jobbar tre dagar på macken. De tre sista, kanske. Det vet jag inte. Men förhoppningsvis fortsätter chefen skicka sms med tider då de behöver mig...

Efter att två kompisar tipsat mig så kommer jag nog inte undan. Jag ska virka minst två hjärtekatter nu. Hjärtekatten, ett välgörenhetsprojekt där frivilliga virkar gör varsin katt och skickar dem till de ansvariga som sen ger katterna till hjärtsjuka barn på hjärtavdelningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Lite tråkigt tycker jag nog att det är att de valde en ganska ful katt, det finns många sötare amigurumis.. Men, men, smaken är som baken. Nu ska det virkas katter. Jag fortsätter med min skamlösa reklam och länkar mönstret så kanske någon av mina virkvänner också nappar...

Men först ska flamingon jag började på förra helgen bli klar, så mamma kan få tillbaka sin virknål..
(Flammingodelarna har hunnit bli klara och katthuvudet är på gång. Nu blir det sängen..)

Det går framåt

2011-04-27T10:46:00.002+02:00

Timmen gick snabbare än väntat. Det var nästan roligt, nu när jag börjar få lite ordning på allt bök. Bättre sent än aldrig, speciellt om sent är precis innan tentan och inte efter. Tummen är klar på ena vanten nu också. Måste bara fästa massa trådar eftersom jag, för många många varv sedan, läste fel på mönstret... Men det får bli i nästa paus, om en timme. Eller så blir det lite mat då. Jag hinner kanske båda? Om jag är effektiv! Back to work!

Vad var det det hette nu igen, men det i alla fall

2011-04-27T09:20:00.000+02:00

Nu måste jag ta tag i skolan. Jag lider återigen av det där krångliga ordet jag hörde för länge sen och inte kommer i håg. Hur som helst innebär det att jag har något jag verkligen borde göra, men att allting annat är mycket roligare....
I morgon är dte tenta i något så sjukt osexigt som B-metod. Massa forskningsgrejs. Forskning kan vara intressant, när den kommer fram till massa spännande saker. Jag tycker Maslows behovstrappa och Bourdieus fältteorier är väldigt intressanta. Men jag känner inget större behov av att lära mig massa krångliga ord, validitet, positivism och triangulering. Jag antar att det här är baksidan av att studera på universitet. Annars tror jag mer på universitet och högskolor än ky-utbildningar och folkhögskolor. Fast det spelar nog stor roll vad man ska bli också...
I går var jag mycket duktig på att göra massa annat. Det började ganska bra, jag läste igenom min käre vän Idas dokument sen hon satt i samma sits som mig. Sen var jag på en intervju på Statoil (här i Sundsvall) som kändes väldigt lovande. Jag var ju inte 19 år som de andra sökande. Ålder är visserligen bara en tidsfråga som en vis lärare sa en gång, men när man söker jobb verkar det kunna vara avgörande. Det är skönt att jag äntligen får ha åldern på min sida, även om jag inte tror jag utvecklats nämnvärt de senaste åren. Ni vet, jag föddes färdig. Eller så kanske det bara är så att jag inte märker förändringen själv. Min fina kusin Sara har två gånger kommenterat att jag skriver bättre nu än förr. Det är ytterligare en sak jag inte märker av. Men det är kul att höra. Jag litar på dig, du brukar vara klok!

Nä, nu tror jag att jag ska göra en deal med mig själv. En timmes plugg och sen en halvtimmes rast. Det låter rätt schysst. Jag har tummar att sticka klart på mina supertjusiga vantar, två dukar att virka, en flamingo som är halvfärdig (ja, jag är positiv i dag med), en mus som saknar svans och öron, två jästar (heter det verkligen så? två jästkuber kanske?) i kylen som vill bli bröd, en väska att packa (det blir Sollefteå ytterligare en helg, macken kallade), kaka (vår lilla frysbox) är hungrig på just kakor och Tux bur skulle inte dåligt av en städning...
Hm, vad var det jag led av nu igen.
Tjugo över tio får jag ta tag i något från min långa upprabling. Nu blir det lite tentaplugg. Hurra.

Fin-fin-påsk

2011-04-25T21:11:00.000+02:00

Nu är jag, vi tillbaka i Sundsvall. Påsken var fin. Metodpraktikan låg bortglömd bredvid sängen. Jag lånade en bättre bok av mamma, En blomma i Afrikas öken. Jag hann inte läsa klart den, men den är spännande. Ögonöppnande. Hur kan man välja att leva i öknen och hela tiden flytta omkring för att leta vatten. Att inte ha mat varje dag. Fast väljer man det? Kanske. Det fanns ju städer i närheten...
Värst av allt, än så länge, könstympning, flertalet våldtäcksförsök... Hon är precis på väg till London. Boken ligger kvar i Sollefteå och väntar på att jag ska komma tillbaka och läsa klart den. Jag väntar också. Det kändes bra att lämna den. Att ha den kvar.
Under helgen fick jag en annan bok som jag ser framemot. Hitta vilse, (något jag är bra på, för övrigt) fortsättningen på boken om journaliststudenten som hamnade på en liten liten lokalredaktion. En mycket bra bok. Så det finns förväntningar på den nya boken.

När Gustav kom så började vi pillra på min gamla pärla, moppen. Tråkigt nog gick den inte att starta, fel på batteriet. Det gick inte att ladda så pappa har fått i uppdrag att leta ett nytt. Men den tvättades jätteren, fälgarna blänker och man kan (efter vaxningen) spegla sig i plastbitarna. Förutom där det är repor, vilket det finns ett antal av. Jag förstår inte alls vad de kan komma från, men jag ska väl vara glad att jag bara har ett ärr kvar efter alla turer... Det var inte många plastbitar som var hela heller, men nu är det också fixat. Glasfiberspackel och en duktig pojkvän. Så ett nytt batteri, ny olja och lite omlackering och moppen kommer vara som ny. Förutom den lilla detaljen att den gått närmare 900 mil, på tre somrar, körda av en och samma person. Behöver jag säga att moppen var min nyckel till frihet? Äntligen kunde jag själv ta mig vart jag ville. Det var helt underbart, större frihetskänsla än när jag tog körkortet. Det är inte mycket som går uppemot min första riktiga (inte den då jag fortfarande jobbade med att hålla balansen) tur. Eller alla gånger moppen ta mig till Kramfors med omnejd den där sommaren för fem år sen då jag träffade Gustav..
Nu ska den få ta mig mellan lägenheten och sommarens jobb. Det kommer bli helt perfekt.

Helgen bjöd också på kyrka. Massa kyrka, kyrka för ett helt år framöver. Först var det mittinattengudstjänst med fackeltåg. En mysig, nästan tradition sen jag konfirmerade mig och behövde gå på x antal gudstjänster, tillställning som vi kusiner brukar besöka. Efter gudstjänsten bjöds det på jättegod buffé.
På söndagen var det dags för nästa gudstjänst. Högmässa med dop i Näsåker. Dopet var fint, högmässa tar lång tid och är inte någon riktig höjdare. En och en halv timme satt vi på de smala kyrkobänkarna (förutom då det stod en stjärna i programmet). Det var spännande att se Gustav i kyrkan, det som en fisk sprattlande på torra land. Men hur han sken upp när jag visade att vi var på den sista psalmen i programmet.
Efter dopet av lilla Novalie bjöds det på en underbar kak- och tårtbuffé.

Som sagt, påsken var fin. Höjdpunkten var att få träffa min halvskåning till kusin! Det var ungefär ett år sen sist...

Tagit vara på arvet

2011-04-22T16:36:00.000+02:00

Hade först en tanke på att ersätta en bild med tusen ord. Ångrade mig och tänkte utifrån bilden skriva tusen ord och ångrade mig igen när ett roligare erbjudande om att gå på lina uppenbarade sig. Nu ska jag ta vara på tiden så får ni själva tolka bilden. Den visar i alla fall vad jag ägnat den större delen av den här dagen åt, hittills..

Goda nyheter

2011-04-20T16:20:00.000+02:00

Jag blir kvar i Sundsvall i sommar. Inte som journalist, men Sundsvall. Fick ett samtal under de 30 minuter som vi hade lärare (hade fritt grupparbete då läraren gick runt resten av tiden).. Enda stunden på hela dagen jag inte kunde svara. Men tio minuter senare ringde jag upp.
- Hej Rebecka, det är namn på Coop. Är du fortfarande intresserad av att jobba hos oss?
- Hej! Ja det är jag.
- Vad bra. Vi är intresserade av dig med..
- Vad roligt.
Sen skulle hon höra av sig mer efter påsken någon gång. Å, ett steg närmare ett jobb. För visst sa de att de skulle köra inviduella intervjuer efteråt..
- Blir det ingen mer intervju?
- Nej, nu kör vi!
Så nu ska jag lära känna Sundsvallsbor och se verkligheten! Jag trodde inte jag skulle bli så här glad över ett "vanligt" jobb. Men jo då. Jag hade nästan ställt in mig på att bo i det lilla rummet i Sollefteå, fler mil i från Gustav och där familjen börjar gå en på nerverna efter någon vecka. Missförstå mig inte, jag tycker jätte mycket om Petter, Josefin, Helena och Håkan. Men när man väl har flyttat hemifrån och vant sig med det så kan det bli ganska påfrestande att ha dem så nära inpå. En helg då, en vecka då och sen några telefonsamtal, men inte en hel sommar.
På tal om en helg då och då, i kväll går bussen till Sollefteå med mig och metodpraktikan. Men bäst av allt, min bärbara dator. Ska bli skönt att få ta med sin egen lilla datavärld med sig. Det är inte samma sak med någon annans dator. Det finns ingen dator i Sollefteå med indesign, mina diablogubbar finns inte, inte mina bilder, fc (skolans mail) är inte nedladdat och ja, ni vet själva hur det är.
Framför allt kommer jag kunna fortsätta svara på de gamla tentorna. Jag hörde av Ida i dag att hon inte läst mer något enstaka kapitel i metodpraktikan utan i stället lärt sig begrepp och saker på riktigt i stället (och klarat tentan). Så jag kör på det vinnande konceptet!
Men nu ska det packas!

En liten liten liten ljusglimt

2011-04-19T11:46:00.000+02:00

Jag har gett mig själv ytterligare en chans till en journalistiksommar nu. Det är ett väldigt löst långskott, så jag ska inte hoppas för mycket, vill inte behöva bli besviken igen. Men lite kan man ju hoppas i alla fall. I övrigt är det onsdag i morgon och då ska coop höra av sig. Kanske har bättre chans där, fast det var rätt många som var intervjun där också.. Vi får väl se helt enkelt... Om inte annat får jag kanske försöka hitta något eget spännande att gräva i. Det är ju också ett alternativ för att få lite erfarenhet..
Annars kommer det nog bli en hel del amigurumis. Jag har ju ingen nollning att planera hösten, men jag kommer nog smita in på Committs nollning ändå. Committ är roligare än Jfs.
Om en timme är det dags att fara till skolan för lite tråkig metod. Jag har somnat flera gånger i boken och börjar ge upp läsandet. Så det är nog dags att börja svara de gamla tentorna i stället..

Virkade kycklingar

2011-04-17T21:29:00.002+02:00

I helgen har fyra kycklingar och ett nytt mönster födds. Lagom till påsk. Fler är dessutom på väg!

(Klicka på bilden i fall du vill se mönstret bättre)

When all hope is gone

2011-04-15T09:11:00.000+02:00

Usch, fy och blä. Man ska vara glad åt det man har. Men i bland är det inte så lätt, speciellt inte när det känns som man förlorat något. Fast det enda jag egentligen förlorat är hoppet, för jag hade inget tidigare heller...
I dag är ingen bra dag, men det är bara för att i går var en dålig dag. I går tog jag nämligen djupa andetag, försöka dämpa fjärilarna i magen och slog numren till Dagbladet och Tidningen Ångermanland. Inget svar hos någon av de fyra numren jag ringde. Skönt, då kunde jag leva på hoppet ett tag till. Fast att jag någonstans innerst inne kände att det var ganska sent och de borde hört av sig... Och att de egentligen borde ha hört av sig tidigare...
Nu ligger mitt enda hopp för en sommar i Sundsvall hos någon av de butiker jag besökte under min förnedringsrunda. Allra främst ligger hoppet hos Coop, där jag trots allt varit på en intervju. Svaret från dem ska komma nästa vecka. De sa i alla fall att de skulle meddela alla hur det än har gått. Det känns ju bra i alla fall, även om det borde vara en självklarhet. En mänsklig rättighet nästan, att få ett ja eller nej. Fast det är väl löjligt att tjafsa om mänskliga rättigheter när det finns de som svälter, de som inte har tak över huvudet och barn som inte ens får vatten.
Det är så jag får göra nu, sätta min egen besvikelse i ett perspektiv. Det finns de som har det mycket värre. Men samtidigt finns det ju de i klassen som fått sina sommarjobb inom branschen. Tungt, tungt och tungt.
Det verkar som om det går bra för Gustav på hans jobb i alla fall, som om han kommer få vara kvar där i sommar. Det är något jag kan få vara glad för. Men samtidigt känns det ännu tyngre att han kanske är kvar i Sundsvall i sommar och jag får åka tolv mil norrut... Kan ingen krympa macken, som professorn i Sverigejakten (cdrom-spelet man körde när man var tio år) och flytta till den till Sundsvall...
Jag tror att jag ska vara så deppig i dag så jag slipper plugga. Fast det gör inte saken bättre, men energin har runnit av mig... Saken blir inte bättre av att det är grått väder i dag heller. Det är ganska fascinerande hur mycket lite sol kan göra med humöret.
Just nu skulle jag behöva något riktigt roligt att se framemot, typ en tandemcykel. Men vi behöver nog två år myntsamlande till innan det kan bli aktuellt.
Men något som är värt ett litet leende är att jag nu befinner mig inne i sovrummet. Min bärbara dator Cera har fått en ny fungerande skärm för allt för många tusen lappar. Men det kändes mer värt att lägga två tusen på en ny skärm än en ny dator för mellan fem och sju tusen. Jag har lite konstiga krav när jag ska köpa dator, den får absolut inte kännas plastig. Vilket gör att man måste lägga rätt många lappar även fast att jag skulle få en betydligt bättre dator. Men det har jag inte behov av. Min dator klarar av mina favorit program (indesign, illustrater och photoshop) och den är lagom stor, kan läsa xd-minneskort och är dessutom snabbare nu än tidigare (Gustav har bytt vista till windows 7)...
Nu ska jag fortsätta att bearbeta mitt krossade hopp, bygga upp lite glädje, virka en kyckling och kanske, men bara kanske plugga lite.. Men bara lite i så fall.

Sommarkris

2011-04-13T12:15:00.001+02:00

Att våga eller inte våga det är den stora frågan. Våga släppa något tryggt och hemtamt för en chansning, eller inte... Ursch, jag gillar inte min sits inför sommaren.
Jag har macken om jag vill, men de måste veta ganska snabbt om jag kommer hemhem till sommaren. Min förhoppning är att få vara på en tidning i sommar och helst i Sundsvall.. När kan man förvänta sig svar? De krokar jag fortfarande väntar på napp är Tidningen Ångermanland (som reporter eller redigerare), Dagbladet och Sundsvalls Tidning som redigerare.
Jag antar att jag måste ta tag i det i morgon och ringa upp och fråga. Så kanske jag kan få veta när de vet i alla fall. Besvärligt värre.
I övrigt var jag på gruppintervju på Coop i dag. Så vi får se hur det går där. Det kändes i alla fall bättre och mer strukturerat än sist jag var på gruppintervju. Den här gången kändes de som om de såg alla och faktiskt hade läst ens cv innan. De kom i håg att jag var från Sollefteå. Bara en sån sak.. Så nu får vi se, svaret kommer till veckan om man går vidare eller inte.
Jag borde kanske ha sökt någon sommarutbilning som backup plan, någon grundkurs i juridik eller samhällsvetenskap hade varit intressant. Men som student behöver jag en inkomst i sommar, inte ett bidrag från csn...
Det känns inte alls kul. Men i morgon får jag ta tjuren vid hornen.
Nu ska jag ta och läsa lite. Har infört 50 sidor per dag igen. Annars skulle jag aldrig ta mig igenom boken... Men i dag ska sidorna 150-200 läsas och sen är det bara halva boken kvar!

"Lika utfalls-designen, olika utfalls-designen och avvikande utfalls-designen är tre sätt att med hänsynstagande till värdet på den beroende variabeln få fram information om förklaringar till det fenomen som intresserar oss."

Kära facebook...

2011-04-12T15:52:00.001+02:00

Inte nog med att jag inte får komma åt min konto och chattsamtalet som precis kommit i gång.
Av 37 ord är 2 felstavade. Nu ska jag väl inte kasta sten i glashus, stavning är inte min starkaste sida. Men jag försöker. Använder rättstavningsprogram, läser igen, läser igen och ber andra läsa (åtminstone när det är är riktigt viktigt, som skolarbeten och artiklar). Slarvfel av en så stor organisation känns inte okej. Meddelandet är ungefär lika lång som en ingress och där är det dödsstraff för trovärdigheten att stava fel. Jag väljer helt enkelt att inte tro på er information och ska tok-uppdatera sidan bara för att jävlas med er (för en persons uppdateringar spelar säkert stor roll)....

"Det går inte att komma år kontot just nu.
Ditt konto är inte tillgängligt just u på grund av ett problem med webbplatsen. Vi räknar med att lösa problemet inom kort. Vänligen försök igen om några minuter."

Jag borde kanske läsa mer i den underbara metodpraktikan i stället och låssas att jag lär mig något nyttigt...

Back to the 80's

2011-04-11T08:55:00.004+02:00

Måndagmorgon kan vi glömma. Det är flera ljusår till det ljusnar.
Fast nu är det måndag, men det gör inte så mycket. I dag är det bara en lektion. Jag fick nyss veta att kvällens plåga, praktikseminarie, är inställt. Jag har absolut ingen lust att berätta om min praktikplats för hela klassen. Inte muntligt i alla fall, de får gärna läsa min praktikrapport om de skulle känna för det. Men att stå ensam framför hela klassen och tala. Nej tack. Det har aldrig varit min grej. Får man däremot sitta på sin plats eller vara två där framme känns det genast bättre.
Det kommer ta lång tid innan jag kan pricka av punkt-vilken-det-nu-var Bli av med min prata inför många fobi, på min (snart) 100-saker-att-göra-innan-jag-dör-lista...
Helgen, helgen, helgen. Så värt det och så rolig! I fredags kom favorit brorsan lagom till middag. Efter en god pastagrattäng spelade vi diablo, slappa framför tv:n (aka projektorn) och tvättade tvätt.
Lördagen bjöd på tråkigaste vädret på länge men roligaste festen efter en tur till alla roliga affärer (Jula, Biltema och ÖB) ute i Birsta.
Kvällens färg var utan tvekan rosa, så gott som alla tjejer hade rosa, till och med som jag aldrig sett i rosa tidigare (däribland annars så lila jag). Det var en underbar blandning av folk. Alla kände minst en person sen tidigare förutom mig, men mycket mer än så var det inte...
Det var de bästa från alla mina världar och tider. Min första bästis (om man räknar bort mammmas kusin på den tiden jag trodde att man bara hade en bästis) Ewwe och killen jag känt från hans födelse, Lillebror.

De bästa från 2009 och Grafisk design och kommunikation Ida och Linnea. Tjejerna jag träffar så gott som varje dag numera Sarah, Sandra och Linn.

Högstadiekompisarna jag tokade mig med Cheri, Tina och Adam, med Tinas kille Mattias som bonus.

Mina två info/pr-kompisar från min tid som Commit General Bea och Martina. (Ja, kära journalistlärare, man kan vara kompis med pr-människor, de bits inte!)

Hur härligt som helst och alla verkade gå bra i hop också!

Det tråkigaste är väl att bilderna är det sämsta på länge. Med min systemkamera har jag tagit bilder som knappt är värda att hamna i mobilbilder-mappen. Bra jobbat.

Minnesbilder är de bästa bilderna och brorsans (som tog bilden på mig)!

Om en timme är det dags att bege sig till skolan och jag borde verkligen försöka läsa lite i metodpraktikan. Men ni anar inte hur mycket roligare det är att virka figurer. Just nu är det en liten rosa kanin på gång, det är snart påsk, right? Dessutom har jag två snygga vantar att sticka tummar på, en brickduka att virka och många idéer jag inte hunnit börja på med än.

Dessutom måste jag bestämma mig hur jag ska göra med mitt mormorsrutoröverkast. Just nu är det enfärgade lila, blå och gröna rutor 10x10 cm. Jag har haft funderingar på att skippa det gröna helt, på att stoppa in svarta, vita eller grå rutor. På att virka en enfärgad kant (grå, vit eller svart) på alla rutor... Hjälp mig!

Inställt....

2011-04-08T09:22:00.001+02:00

Det måste vara ödets ironi. Dagens skugga blev blixtinkallad till sitt jobb. Så femte gången gillt!
Solen har dessutom slutat skina nu och i stället snöar det!!
Men i dag ska vara toppen i alla fall. Så det så.

Skinande dag

2011-04-08T08:29:00.000+02:00

Jag har verkligen inte gjort någon succé som studentambasadör. Sen jag i höstas gick utbildningen har jag inte gjort ett enda ynka jobb. Men jobbet skulle inte få gå ut över studierna, något som jag tagit fasta på. Förra torsdagen skulle jag fara till Härnösand och stå i en monter och fredagen efter skulle jag ha en skugga. Det blev inställt till förmån för mina två underbara dagar på Dagbladet. I onsdags skulle jag ha en skugga från Leksand, men hennes bil gick sönder så hon kunde inte komma. I går skulle jag ha åkt till Sollefteå för att presentera skolan, men det var bara fyra anmälda så det blev inställt.
Heja mig! Eller hur.
I dag hoppas jag på vändning, klockan elva har bestämt tid med en skugga. Så nu kanske jag äntligen får göra premiär som representant för skolan. Håll tummarna för att inget oväntat sker.
Annars är det en fin dag, det regnar inte, som det gjorde i går. I kväll kommer lillebror, sen är det tvätt (det väller hur tvättkorgarna nu) och gym. Dessutom ska Modo ge Södertälje stordäng och säkra elitserieplatsen.
I morgon är det lördag med 80-talsfest. Det verkar som om de flesta jag med omsorg valt att bjuda kommer. Det kommer bli hur kul som helst!
Jag hittade min outfit i går, en riktig ful rosa klänning med inslag av svart och vitt. Ungefär som penseldrag (bilder kommer efter festen). Jag i rosa. Ja, det slutade inte bättre...
Till det blir det midjeskärp, blå strumpbyxor och det absoluta måstet; benvärmare.

Mina blomkrukeodlingar har tagit riktig fart nu också. Alla sorter har kommit upp och nu törstar de efter sol, värme och vatten. De kommer nog gilla festen, massa koldioxid! I år blir det tomater, morötter, persilja, oregano, blommor, blomkrasse, smultron och något mer som jag glömt. Spännande är det i alla fall, om det blir något mer än små gröna rankor.
Det enda som saknas nu är att B-metod skulle vara roligt. Jag har gett boken många chanser, men den är verkligen ett sömnpiller...
Nu ska jag plocka i hop lite så att det inte ser ut som ett bombnedslag här!

I väntans tider

2011-04-06T08:18:00.000+02:00

Återigen är jag uppe flera timmar än vanligt. Jag sitter och har telefon- och mailväktare. Innan jag skulle gå och lägga mig fick jag ett mail av dagens skugga. Bilen hon skulle ta hit strejkade så nu sitter jag och väntar på om de löst sig eller inte.
I går fixade Gustav massa med min cykel. Jag fick nya bromsklossar, han hittade felet på min dynamolampa (behöver köpa lite grejer (HO lampa ST) så ska den lagas också) och viktigast av allt jag fick en cykelkorg fram! Så nu slipper jag ha den bak på pakethållare, betydligt snyggare och mer praktiskt. En fastmonterad korg fram i stället för en fastlåst bak.
Snart är det lördag och då är det 80-talsfest! I dag ska jag, Sandra och Sarah leta kläder och sen blir det middag hos mig och 80-talsfilm på projektorn. Just nu sitter jag och tittar på filmar från nyss nämnda årtionde för att få en känsla vad man hade på sig. Neon, benvärmare och axelvaddar eller lager på lager. Pins verkar också ha varit en häftig grej. Jag får flörta lite med Gustav så kanske jag kan få låna den urhäftiga nej till kärnkraft-pinen.
Nu ska jag ta och göra klart min tredje virkade älg. Mycket rolig figur att virka, även om den är tipskrävande.
Ni vet, allt för att slippa öppna metodboken!

Vänsterkrysset, Vänsterkrysset!

2011-04-05T10:43:00.000+02:00

Min artikel i vänsterkrysset! Häftigare än häftigast! Nästan så att det måste ramas in!
Här finns artikeln på webben!

Plu zzZZzz gga....

2011-04-05T10:20:00.000+02:00

Ny vecka nya tag. Jo visst. Här skulle det pluggas, men nej. Som vanligt så var mina ögonlock för tunga. Det är ju så mycket roligare att virka figurer...
Min helg var fin, fast vädret var det tråkigaste på länge. Så det blev inte mycket utomhus. Jag och Gustav cyklade bort till hans nya jobb för att mäta tiden. Sen blev det en sväng på Ericshjälpen också. Men förutom det har vi mest varit inomhus. Mamma och syster har varit här och hämtat bilen samt fikat lite. På söndag fick jag träffa mina två favoriter också, Ewwe och Nelly. Nelly hade talat om för mamma att "Bäcka saknade henne", så det var ju inget tal om saken. Hon är väldigt facinerad över Tux, så länge han håller sig på avstånd. Kommer han för nära vågar hon inte vara på golvet utan ska lyftas upp.
I går var jag och Gustav på basket, Dragons sista och direkt avgörande match mot jämtarna. Drakarna tog ledning redan i första halvlek-period-kvart eller vad det nu heter i basket. Det är en ganska speciell känsla att se en sport man inte kan reglerna i. Det är bara att lita på att domarna vet vad de håller på med. Men med tanke på att de springer i äckligt tajta kostymbyxor, så vet jag inte så säkert... I fotboll liknar ju domarens kläder spelarnas, varför gör det inte det i basket? Det finns ju en anledning till att de har säckiga shorts, typ för att de går att springa i...?
Men man ska väl inte förstå allt här i världen antar jag.
Fotboll hann jag också med i helgen. Det märks hur man blir sämre och sämre om man jämför när jag spelade på riktigt. Det är pinsamt hur snett bollen går i bland. Men kul har jag..

Nu har alla mina artiklar från Dagbladet blivit publicerade. Dock var det fel namn på den ena, vilket känns lite tungt. Men jag orkar inte tjafsa för det. Det är en av sexton, så jag får väl leva med det. Jag har stryker över det felaktiga namnet i min tidning och skriver dit mitt eget. Jag vet att jag skrev den och det är det viktigaste, även om det är en liten besvikelse. Det var den andra artikeln jag skrev på Dagbladet och en av de längsta. Hur som, nu ska jag gå och köpa dagens tidning! Kanske borde slänga ett getöga på St också, de ska ju ha gjort om layouten och fått bättre tryck...

Journalist på riktigt (i två dagar)

2011-04-02T10:12:00.000+02:00

Då var det helg och jag har gjort mina två första dagar som riktig journalist. Riktig i bemärkelsen som frågad om jag kan komma och dessutom betald. Tidigare har det bara varit praktik (två gånger, skoltidning och redaktionsövningarna). Men det här var annorlunda, fast att jag gjorde ungefär samma sak som under praktiken. Fast med kortare tidsplan. Jag hade inte flera dagar på mig som jag haft på några artiklar...
Det första jag fick göra var att fara på rättegång! Det har jag aldrig gjort förut, så det var verkligen en speciell upplevelse. Det var en trafikolycka, en traktor och en personbil. Traktorns skopa hade kapat taket på personbilen och mannen i bilen dog direkt...
Nu ska de ta ställning till varför olycka inträffade och främst om det var traktorförarens fel. Jag hamnade bredvid den dödes mamma. Det var också tufft på sitt vis, något som jag inte alls var beredd på. Jag hade dessutom pratat med henne innan, eller det var hon som började prata med mig. Vad gör man, hur ska man bete sig. Vad ska man säga. Det finns inga ord...
Det var inte så svårt att skriva, ungefär som när vi skrivit om åtal tidigare. Tack Ingemar för allt du lärt mig! Jag har verkligen lärt mig jättemycket under det år som gått. Även om det inte alltid känns så. Men att få jobba extra och höra vad Leffe (nyhetschefen) säger om min texter och sätt att jobba får mig att inse att det faktiskt är så.
Jag borde ta och utmana mig själv nu, något som jag länge undvikit, och läsa de artiklar jag skrivit tidigare. Jag har varit rädd för att jag skulle vara bättre då. Att jag ställde bättre frågor och skrev bättre då jag inte tänkte mig för på samma sätt.
Men det kanske är så till en början, innan man lärt sig det här sättet att tänka på. Sen när det väl sitter i ryggmärgen är det säkert en stor förbättring.

I går kom Kaka hem. Jag har nämligen döpt vår nya frys så det inte ska råda någon tvekan om vad vi ska ha i den. Just nu är det allt möjligt i den eftersom vi stoppat in allt från den andra frysen och frostat av den.
I morse var jag uppe hela två timmar för Gustav, jag klev upp vid sju, på en lördag! Efter att ha diskat, det är en oändlig resurs. Vi borde kanske börja vinna energi ur denna förnyelsebara företeelse... Något för energiforskarna tror jag..
Men viktigast av allt är att jag hann börja baka pitabröd som Gustav fick grädda när han väl vaknade. Kaka är hungrig!

Sen hann jag skriva några ord på praktikrapporten också. "Hej. Här har ni instruktioner. Men följ dem inte, jag är så less på att läsa praktikrapporter."
Hm, jag skiter helt enkelt i att läsa igenom den noggrant och skriver lite som jag vill då. Så får vi se hur det går. Men delar man ut instruktioner och sen säger skit i dem så får man stå sitt kast också. Kan vara så att jag faktiskt tänker skita i dem!

En dag till!

2011-03-30T20:01:00.001+02:00

I dag var ännu bättre än i går, eller kanske inte föresten. Jag har fått en till dag på Dagbladet, så i morgon ska jag dit! Helt underbart! Så i morgon gör jag min första dag som riktig journalist och inte som praktikant eller student! Det om något känns riktigt häftigt!
Skuggan ringde i dag också, hon kommer nästa fredag i stället. Perfekt, i bland går verkligen allt som man vill.. Hur kan det vara så?
Sen håller jag på planera nästa helg, eller närmare bestämt nästa lördag. 80-tals fest för att fira min to-todag (22-årsdag). Neon, benvärmare, pasteller och härlig musik! Det kommer bli grymt...
Nu är det snart fotboll igen och jag tänker inte skada knäet något mer...

I dag var det som sagt skola.. B-metod känns lika tråkigt som det låter.. Men klasskompisarna var roliga att se igen.. När jag kom hem så ägnade jag dagen åt att baka. Jag sa väl att vi köpt en ny brödfrys! Dessutom får jag besök i morgon kväll, syster och mor. Födelsedagsmamma som ska firas!

Uppe med tuppen, eller med Gustav i alla fall

2011-03-30T09:01:00.000+02:00

Något har hänt.. För andra dagen i rad kliver jag upp och äter frukost med Gustav innan han far till jobbet. Det innebär att jag frivilligt kliver upp före klockan sju! Det ni. Det är inte illa för att vara jag. Så nu på morgonkvisten har jag förutom att jämnat diskbreget till marken hunnit med att baka bröd. Jag har linfrötekakor på jäsning nu! Om tio minuter ska de in i ugnen och tjugo minuter senare är två plåtar klara.
Måste passa på att baka nu så jag har något att stoppa i vår frysbox då den kommer hem på fredag. Jag och Gustav har lite delade meningar om varför vi köpt den. Han mumlar något om kött medan jag är tvärsäker på att det är för att jag ska få göra storbak!
Antagligen får det väl bli hälften, hälften..

Om en timme är det skola och äntligen får jag träffa mina fina flickor och resten av klassen med för den delen.. Det är väl det enda roliga med att praktiken är slut. För b-metod känns inte så upplyftande. Men jag får väl låssas att det är det och inte döma ut kursen förrän den börjat...

I övrigt är jag lite småhalt. Ett jätte löjligt sår på knät ställer till det. I söndags var jag aningen för ivrig, eller för kort vilket man nu vill, så i min vilja att ta bollen gjorde jag världens donk med knät i backen... Brännskada rätt igenom mitt knäskydd. Mycket oskönt. Nu varar det är stramar. Det är dumt med sår vid leder, det är nog en detalj evolutionen missade.. Det finns inte heller något logiskt sätt att plåstra om utan att tejpen också gör ont.
Fast att jag varit och köpt ett svindyrt silkonnät så funkar det inte så bra. Just nu håller jag på låta såret torka, det varar massa och fastnade i kompresserna jag lägger på.. Aja, det får bli mjuka leggings i dag. Dumt nog tog jag på mig mina snygga tajta svarta byxor i går, men ska man söka jobb så ska man.

Nu ska jag ta hand om mina linfrötekakor och sen är det som sagt skola!

No more fan!

2011-03-29T16:00:00.000+02:00

Nu är jag gladast och tänker inte svära mera. Det har löst sig, så jag ska få vara på Dagbladet på fredag. Skuggan får komma en annan dag eller skugga någon annan den dagen. Så det blir perfekt!
Som tur var hade de inte hunnit hitta någon annan till fredag, så jag var välkommen! Hurra hurra!
Jobb-rundan gick väl så där. En flachback till mitt arbetslösa halvår i Trollandet. Huvva, nu vet jag varför jag började plugga i Göteborg. Vad förnedrande det känns att försöka sälja in sig så där. Men på två ställen lät det som om det skulle kunna bli något. Sen var det väl en tio till "vi-lägger-dig-i-högen-ställen". Så några krokar har jag lagt ut i alla fall. Så nu återstår det bara att vänta och se. Skönt att bollen inte är i mina händer längre. Egentligen borde jag väl ta mig ut till Birsta och söka där med. Vi får se hur det blir med det.
Jag har i alla fall tagit ett viktigt steg i dag.
Nu ska jag ta och virka lite älg och fortsätta le.
I kväll ska jag och Gustav se Dragons spöa jämtarna. Vår första basketmatch, hoppas bara jag inte blir lika fascinerad som när jag såg Modo första gången. Det skulle vara lite jobbigt då Modos matchresultat styrde mitt humör i flera år efteråt och den största delen av månadspengen spenderades i deras souvenirshop...
Det har jag inte ork, tid eller råd med en gång till...
Tur att jag inte är lika beroende av Modo nu, för de måste verkligen skärpa till sig. Men där har jag mina teorier om att det inte är i spelarna det sitter utan i ledningen. Bara en sån sak som att Werner, som inte åkte till nhl för han ville spela i Modo, slutar mitt i en säsong. De sumpade Krizan... Behöver jag säga mer...

Så typiskt.....

2011-03-29T11:22:00.000+02:00

Fan, fan, fan. Blev just erbjuden att jobba extra på Dagbladet nu på fredag. Just den dagen som jag lovat att ta hand om skugga. En person som ska kolla in journalistprogrammet. Fan. Men har man lovat så har man. Förhoppningsvis kommer det fler chanser på Dagbladet. Får i alla fall ta det positivt att de tänkte på mig! Men så otroligt typiskt att det skulle krocka, vi har inte många lektioner nu och ja, typiskt helt enkelt. Hade det inte varit för den inbokade skuggad hade jag utan att tveka hoppat över lektionen, det kan jag ta igen senare!
För övrigt går det inte så bra med sommarjobbsökandet, st ville inte ha mig som reporter eller webbmupp, sn anställer inga sommarvikarier i år. Så nu hänger mitt mediejobb i sommar på Dagbladet och tå... Det är bara att hålla tummarna.
Nu ska jag snart ut och söka på lite vanliga ställen (läs affärer). Kanske inte vad jag drömmer om i sommar, men det vore kul att vara på något nytt stäle och framför allt få vara kvar i Sundsvall. Det ser ju ut som om Gustav kommer att vara det nu så. Om hans sex veckors praktik funkar bra så kan han få en tillsvidareanställning och det vore ju suveränt..
Jaja, nu ska jag skaka av mig besvikelsen när jag såg att fredagen redan var inbokad och gå ut och ge ett bra intryck. Hurra!

Verkligenheten kallar

2011-03-27T22:21:00.000+02:00

Så var den här veckan slut. Tråkigt värre, praktiken är slut och på onsdag väntar b-metod. Känns lagom kul att komma tillbaka till efter två fantastiska veckor... Jag har lärt mig massor och framför allt fått massa självförtroende. Det är bara lyfta luren och i värsta fall lyfta den igen. Det har varit en riktig kick att öppna tidningen och se att ens artiklar fått mycket plats och att de överhuvudtaget är med!
Lite synd är bara att den jag är mest nöjd med inte kommer att publiceras. Det var ett tips, jag fick jätte bra säg ("citat") och en fin story som lyfte upp ett samhällsproblem. En av de intervjuade (läs tipsaren) ville se artikeln. Så jag mailade över den, h*n bad mig hålla på den. Vilket jag också gjorde, för att i går få veta att h*n backar. Inte på grund av det som står i artikeln, den var korrekt, utan för att h*n inte vågar längre...
Typiskt värre. Det är som att göra ett mål, men ingen vet att det var du som gjorde det.
Fast jag vet att jag gjorde det och jag sparar artikeln i min egna skattkista.
I övrigt har jag haft något i så gott som varje tidning, i bland till och med två grejer.
Alla tidningarna är sparade och artiklarna är urivna (ur andra tidningar) och skickade till min entauastiska mamma. Jag tycker det är roligt att hon bryr sig så mycket. Ringer och frågar hur det går, läser igenom alla och letar mina artiklar på webben.

Men som sagt, nu är det dags att ta sig tillbaka till det vanliga livet. Det enda jag kan hoppas på nu är ett sommarjobb på någon av alla tidningar jag sökt... I dag har jag och Gustav slagit rekord i vuxenpoäng. Vi har köpt en frysbox. En halvstor, men ändå. En frysbox till en lägenhet. Vi har gjort i ordning plats i klädkammare, efter att helt seriöst diskuterat att ha den i sovrummet (mitt förslag), vardagsrummet (Gustavs förslag) och i hobbyrummet. Den ryms inte i köket, utan att vara i vägen.
Jag har också fått en ny orkidé i dag. En hängorkidé, den sitter på konsig sak och hänger. Ingen kruka, ingen jord. Rötterna i luften. Ganska häftigt, nu återstår bara att se hur länge den överlever..

Grattis mamma

2011-03-27T17:25:00.001+02:00

En liten hemmasnickrad animering dagen till ära. Det är inte varje dag ens mamma fyller år! Grattis mamma!

Testa klamydia och annat smått å gott

2011-03-22T22:23:00.000+01:00

Nu är jag inne på sista veckan på Dagbladet. Men förhoppningsvis är det inte sista veckan för alltid. Jag trivs utmärkt och känner hur jag får mer och svårare uppgifter dag för dag. Det är jätteinspirerande. I dag var det bara mina artiklar på sida nia och en blaffiga halvsideannons..
Jag får göra en massa varierande saker, från att första dagen gjort enkäter och en intervju med gymnasiechefen som skulle till Kina till att skriva om Bosvedjeskolans återöppnande, sättningarna i E4, statestik om döden, pollen.
Men det som slår allt, om man ser till uppgiftsbeskrivningen var en av gårdagen knäck (jargong för arbete, artikel). På morgonmötet sa nyhetschef "Och i dag ska Rebecka testa klamydia.." Senare under dagen gick han och talade om för redigerarna att "Rebecka har testat klamydia i dag." så de fick lite huvudbry där.
Vad det egentligen betyder är att jag skrivit en artikel om att man kan testa klamydia via internet i Västernorrland från och med första maj...
Det kändes lite så där när informationskillen jag ringde var helt lyrisk och berättade allt utan några frågor. Han ville verkligen få informationen publicerad, men jag tror inte att den räknas som textreklam. Jag hoppas verkligen att jag lyckades undvika det, trots att ingen som var kritisk mot den nya tjänsten fick komma till tals.
På kuppen lyckades jag anmäla mig till något som heter "mina vårdkontakter" på landstinget. Jag tänkte bara kolla hur det gick till när man beställer hem klamydiaprovrören, men tji fick jag. Så när vi kom hem i dag så låg det ett brev från landstinget med inlogningsuppgifter och väntade på dörrmattan. Men vad gör man inte får att ta reda på fakta?

I dag var jag och Gustav till kvartersgymmet, för första gången på länge. Det kändes riktigt bra i dag. Jag tog med mig egen musik och en lapp med olika övningar. Sen förde jag anteckningar hur mycket jag gjorde av varje me dhög snabb musik i öronen. Det går inte att tvinga sig lite extra med taskig radiomusik och utan någon att tävla emot. Men när man kan fokusera på låtarnas rytm och texter går det bättre. Gustav vill så sällan tävla mot mig.
När vi kom blev det semlor, helt välförtjänt om du frågar mig.

Nu ska jag leta sängen och min bästaste bok. Åtminstone för tillfället. Finns inte på kartan heter den och handlar om en journaliststudent från Göteborg som hamnar på en liten lokalredaktion på en liten tidning. Hennes handledare har blivit sjuk så hon ska på egen hand fylla en sida med nyheter från en liten bo, knappt större än Granvåg... Det är kul med böcker som man kan relatera till. Det är nog därför jag gillar millenium så mycket också. Är det någon som vet fler bra böcker med journalister i huvudrollen? Så jag får något att drömma om.

Publicerad på webben

2011-03-18T07:17:00.000+01:00

Nu är det den här veckans sista dag på Dagbladet. Men det känns skönt att det är två veckor praktik, så det är en vecka kvar. Jag trivs fortfarande jättebra. Jag har fått två artiklar publicerade på webben, en om män med kort medellivslängd och en om nya cykelvägar... Sen har jag haft två i tidningen med, den om cykelvägarna och en om ett gymnasiesamarbete med Kina. Men jag skulle anta att medellivslängden är med i dagens, sen är stilrapporten jag gjorde också med i dag. Dagbladet jobbar så att de lägger upp artiklar från dagens tidning på webben.
Tro vad jag ska ta reda på i dag. Det visar sig nog på morgonmötet!

I går kväll var det mat hos Ewwe och Nelly (Dennis får också vara med på ett hörn)... Jättegod mat och efterrätt, som alltid där. Sen fick jag en rolig bok med, massa hem som blivit fotade.
Men nu ska jag ta och platta håret, sen är det dags för cykelturen till Dagbladet. Jag ska låta bli att ramla den här gången, behöver inga mer blåmärken.

Nöjd och publicerad praktikant

2011-03-15T19:38:00.000+01:00

Så har jag klarat av min andra dag på praktiken. I går fick jag skriva om en gymnasiechef som ska åka till Kina för att etablera ett sammarbete med en restaurangskola. Långt ifrån något häftigt scop om vanvårdade äldre eller skattefiffel inom något företag. Men världen är inte helt svart, det finns faktiskt positiva nyheter också. Lyfts inte de fram så får kommer det till sist bli en väldigt snevriden bild av verkligheten. Det är som när pappa uppmanar en att hålla stenkoll på sitt glas på krogen och fotbollskompisarna i Trollhättan blev förskräckta över att jag skulle cykla hem alldeles ensam till läskiga Kronogården. Rapporteras det enbart om de negativa sidorna är det lätt att tro att världen är betydligt värre än den är.
Jag fick också göra stilrapporten, en enkät om kläder, tillsammans med Eric Kulo i bildjour.
Min artikel om gymnasiechefen kom med i dagens tidning, på baksidan av alla ställen! En fin plats måste jag säga. Idag har jag varit ute i Stöde och pratat med asylsökande och baptister. Ytterligare ett trevligt uppdrag som jag dessutom fick tre tusen tecken till! En normal artikel brukar ligga mellan 1500-2000, så det var inte pjåkigt tycker jag. Sen tog det hela dagen att färdigställa och finslipa med. Hoppas artikeln kommer med i morgon.

I övrigt så har jag haft min to-todag (22 årsdag), så nu är jag gammal också. Men det är bara en tidsfrågan innan jag bli ännu äldre. Jag uppvaktades på morgon av mamma och syster, den manliga delen av familjen jobbade. De sång och hade med sig massa paket och frukost till mig.
Efter en mysig morgon var det dags att återvända till verkligheten och mina andra födelsedag på macken. I början är det lite kul att ingen vet att man fyller år, lite som en hemlighet. Men det taget tar slut efter en timme då man inser att ingen vet något.. Som tur var så plingade mobilen till med jämna mellanrum, massa gulliga kompisar som kom i håg min dag!

Tentan, förra torsdagen, gick nog fint. Det skulle vara pinsamt om jag kuggade i alla fall. Frågorna var långt i från avancerade och uttömmande. Men som jag skrev då så har vi haft så mycket andra uppgifter.
Hittills så har det här varit den absolut roligaste kursen, om man räknar bort radio då, som jag inte alls kände mig bekväm med. Direkt efter tentan (eller efter utvärderingen för att vara petig) bar det av till Sollefteå för fyra dagars jobb. Jag hann också med ett längdskidstur med tillhörande lotteri.
Mamma köpte sex lotter som Josse höll i under uppräkningen. Det gick nästan 50 minuter under hur många nummer som helst räknades upp innan ett av hennes nummer ropades upp. Kvar fanns då tre priser, klistermärkessatser. Jag tror Josse skrek högre än alla barn som under kvällen gått upp och hämtat gosedjur, lastbilar och pimpelspön. Ibland är hon bra rolig systern min.

Lite fest blev det också på lördagen, inflyttningsfest hos Adam och Cheri. Så innan jag började jobba fick systemet och klädesaffärerna i stan sig ett besök. Jag hade ju bara myspys kläder med mig, jag skulle ju bara jobba och vara hemma framför tv:n. Men så blev det inte och det var roligt.

Nu ska jag ta och diska, göra semlor och fortsätta vänta på att Gustav kommer hem. Han jobbar sent i dag eftersom de ska göra i ordning ett kontor som måste ha sina datorer under en viss tid. Så de får fixa där innan och efter de börjar jobba..

Tentaplugg, helst inte

2011-03-09T13:14:00.000+01:00

Förra veckan var det redaktionsövning så då fanns det inte mycket tid för bloggande. Men nu, då det är tenta i morgon finns tiden.. Nej, den gör ju inte det. Men allt blir så mycket roligare då man har tenta. Som i går, då skura jag balkongen, drog fram spisen och rengjorde bakom den, planterade om blommor, skrubbade ugnen, städa på toan och så vidare. Allt för att slippa öppna böckerna.
Jag börjar bli less på salstentor nu, nästan så att jag skulle välkomna en överdagententa jag gnällt så mycket på tidigare. Eller kanske en hemtenta. Varför inte som bildjournalisterna, ingen tenta alls.
Jag tycker nog att vi gjort så passa mycket praktiskt i den här kursen att vi skulle kunna bli bedömda utifrån det. Artiklar har skrivits, tv- och radioinslag har gjorts så att det räcker och blir över.
Jag har äntligen gjort min rest sen magen bråkade, måla med mikrofonen. Ursch och fy. Det om något kändes krystat... Jag skulle inte ha så mycket emot att höra min röst, för det låter inte ens som min röst, om den hade haft något vettigt att säga. Men så är det inte. Bara massa gackel... Förhoppningsvis blir det godkänt, jag ska lämna in det i morgon.

I morgon är det som sagt tenta, så okristlig tid som åtta på morgonen. Den är bara två timmar så jag intalar mig att den inte är allt för svår. Efter den så blir det utvärdering och sen kör jag brumbrum (vår bil har fått ett eget namn, fin fantasi, va?) till Sollefteå och macken. Fyra dagar i rad ska det jobbas. Sen kan vi lägga till att jag jobbade förra helgen med. En månad som jag kanske inte går ekonomiskt baklänges?
Till veckan blir det praktik på Dagbladet, som jag känner mig väldigt peppad inför. Det kommer bli roligt.
Nu ska jag väl försöka svara klart på de gamla tentorna, antar jag.

Nej då, jag kom på något mer att skriva. Gustav är på jobbet. Japp, han har fått jobb i en månad nu. Så det känns rätt konstigt att han kliver upp på morgonen och sen åker i väg för att komma hem vid middagstid. Men det känns skönt. I en månadstid kommer jag att veta var jag har honom och det kanske går att planera lite...
Nu, tentaplugg... Suck.

Värsta veckan...

2011-02-24T21:52:00.000+01:00

Den här veckan har inte varit någon riktig höjdare. På söndag kom mamma till mig, hur mysigt som helst i min och Tux ensamhet.. Men måndagmorgonen började med gårdagens mat tog fel väg ur min kropp och magen värkte så jag höll på bli tokig. Antagligen för att jag, dumt nog, någon dag innan tänkte tacksamt att det är skönt att jag inte varit sjuk (definition; hemmaliggande) sedan jag flyttade hemifrån... Det var bara att maila läraren och ställa in skoldagen. Tråkigt att jag skulle bli sjuk när mamma var här, men samtidigt så hade jag inte träffat henne under måndagen eftersom det var mycket skola. Så om man tänker så var det skönt att ha någon som tog hand om en. Som köpte bananer, kom med nyponsoppa, pratade och gav en vatten. Det är inte direkt Tux starka sida. En timme efter att mamma åkte hem kom Gustav hem och tog över hennes omsorger.
Jag somnade med vetekudden tryckt mot magen.
På tisdagen mådde jag bättre men var så loj att det fanns inte, men magen bråkade inte..
Så på onsdag blev det skola igen och Gustav åkte till sydligare belgrader, där han fortfarande befinner sig...
Vi fick göra en intervju, radio då. Det gick väl så där. Jag kan tycka det är okej att banda intervjun för att gå tillbaka till när man skriver. Då spelar det ingen roll att jag stakar mig och har allmänna sluddriga talfel.. Men nu ska det spelas upp i en tänk nyhetssändning. Hurra. Nej. Radio var inte min grej.
Det fick jag bekräftat idag när vi gjorde "radiosändning" med inslag. Huvvaligen.
Det är så illa att jag tycker det är enklare med tv-inslag, det känns mer konkret. Kanske är det att det blir inte lika blottande öppet och naket. I ett tv-inslag så samsas min röst med bilder, delat fokus.
Synd att jag inte gilla radio för jag tycker verkligen om att lyssna på radio. Slå på radion är bland det första jag gör när jag tagit mig upp ur sängen. Udda som jag verkar vara, för att vara ungdom, är det p4 som ska stå på...
Men nu ska jag ta och packa klart för imorgon flyr jag och Tux ensamheten och alla förstorande måsten. De får vänta till någon annan gång.
Sollefteå, here we come!

Man ska höra radio - inte se

2011-02-17T21:54:00.000+01:00

Nu är tvdagarna över, de tog slut i går och radion tog vid. Ny och främmande mark och det är lite skräck blandad förtjusning. Men jag lider som vanligt av lite för mycket prestationsångest, finns det inget botemedel mot denna besvärliga åkomma?
I dag var vi på studiebesök på p4 västernorrland, vilket var mycket spännande. Men tyvärr fick jag syn på några av de röster, eller snarare personerna bakom de röster som jag brukar lyssna på. Ingen såg ut som jag föreställt mig, Magnus Leijon var en inte en slank 30-åring, Karin Lönnå hade kort hår! Helt helt fel. Jag försöker sudda ut minnesbilderna och fortsätter föreställa mig dem utifrån deras röster... Det är ungefär som Harry Potter, ingen i den filmen såg ut som de gjorde i boken... Det är helt hopplöst.
För ett tag sedan, under det grafiska året, kom jag fram till att jag nog inte tänker i bilder. Jag kan inte riktigt se en konkret bild framför mig och sen beskriva den exakt eller än mindre måla av den. Men på något vis kan jag ändå tycka att det jag ser inte stämmer med mina föreställningsbilder...

För övrigt har Gustav lämnat mig ensam med Tux för jobb och kossor.. Ungefär. Så i kväll roade jag mig med att gå och köpa mjöl. För mina tjugo kilon har nyss tagit slut och det känns jättekonstigt att inte ha hur mycket mjöl som helst. Nu väntar jag bara på nästa super extra pris på mjölet så jag kan fylla upp skafferiet igen. Hur som så tror jag att jag har kvar max fyra deciliter av mjölet. Tillräckligt mycket för att baka mazariner, om det inte var för att det nya brödet jag fick en flipp och ville prova ska stå i ugnen i 1 ½ timme! Lite för sent får sådana långa baktider, men det är så dags att komma på det nu... Det blir väldigt lång jäs tid för brödet som ska in efter det. Men det mår det nog inte dåligt av...
Jag hinner skicka i väg lite fler jobbansökningar... Börjar bli less på att skriva dem nu, det värsta är väl att det knappt börjat.. Men snart har jag kryssat alla medieföretag jag tänkt söka i alla fall. Nu åter till dessa personliga brev...
Frågan är om man inte tappar lite av sin personlighet genom att skriva dem?

Respons och Tv-serie

2011-02-10T20:39:00.000+01:00

Det är en snöig och blåsig dag i dag, det bildas tunga drivor. Så i morse fick jag ta bussen till skolan, trots att det inte var kallare än - 15. Jag tycker jag har varit riktig duktig och cyklat så gott som alla dagar hela vintern. Någon gång har det blivit en promenad och ännu mer sällan buss.
På skolan var det respons på stå-uppan. Det gick väl så där, det är svårt att slappna av framför en kamera och få talet att låta naturligt. Institutet blev institutionen och lite andra udda talfel. Så vi tog om och om och om. Men det var roligt om man tänker bort att tårna höll på förvandlas till isbitar. Vi fick gå in och värma oss två gånger innan vi var klara att bege oss till skolan.
I morgon ska vi göra mer nyhetsinslag, samma sak på måndag och tisdag. Därefter är det dags för radio. Spännande värre.
I övrigt händer det väl inte så där extremt mycket. Jag spelade fotboll igår, fick till och med till ett snyggt mål på en retur. Jag söker mediejobb så gott det går. Men det tar sin lilla tid när jag försöker vara duktig och skriva anpassade personliga brev till alla ställen... Men fyra stycken har jag i alla fall skickat iväg, så det är en början...

Det jag inte trodde skulle hända har dessutom hänt. Jag och Gustav följer en tv-serie tillsammans. Jag har aldrig varit något för tv-serier, förutom när det precis kom och serier som S club seven gick. Ungefär på den tiden då Robinsson var något nytt och spännande och innan de kom på att det bara vara att slakta alla djuren på Farmen i stället för att svälta...
Men i somras, när jag satt och virkade och hade sett allt debatt och uppdrag granskning hade att visa så hittade jag Merlin. Egentligen är det en B-serie och är rätt förutsägbar. Men den har något som jag gillar, fast jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske är det dess enkelhet? Det behöver kanske inte vara så spaceat för att vara bra. Det kanske inte behöver vara de snyggaste och mest realistiska effekterna...?
Hur som, det som jag aldrig trodde skulle hända var kanske vi skulle titta på en serie, utan att jag föreslår det. Att jag vill se fler avsnitt i sträck än vad han vill. Men så är det nu. Synd att vi bara har tre avsnitt kvar på den senaste säsongen, men en till ska komma nästa år!

Nu ska jag ta och baka något gott bröd så vi får frukost i morgon med!

Sigbjörn vs ST

2011-02-08T23:12:00.000+01:00

Jag har nyss kommit hem i från ett av pks (publicistklubben) möten. En spännande debatt om mediedrev och stundtals pajkastning mellan Sigbjörn Olofsson (Västernorrlands sjukhusdirektör med en lön lika höga som statsministern och som sparkar massa personal, typ) och några i från St (Sundsvalls tidning). Men det var intressant det också, även om det kanske inte alltid hörde dit.
Det var intressant att få se lite riktiga journalister och höra deras åsikter.
Särskilt intressant tycker jag att det var när Sigbjörn påstå att sen han kom till Sundsvall har han inte läst en enda korrekt 100 procent artikel om honom och landstinget... Men samtidigt kan man göra, som också gjordes, om det verkligen finns en enda sanning. Det som är sant i min värld kanske inte är det ur någon annans perspektiv. Det gäller kanske inte siffror, jag menar 100 kronor är väl alltid 100 kronor. Sen om det är mycket eller lite handlar väl mycket om vilket perspektiv man har?

För övrigt så har dagen varit fin. Intressant föreläsning om ståuppor (reporter som står på aktuell plats och berättar nyheten där). Sen fick vi komma in i studiorummet och bli indelade i grupper. Jag tror min grupp kommer vara grym i morgon då det är dags för oss att spela in vår egna ståuppor. Jag känner mig rätt lugn med att stå framför kameran, det är inte som när vi "lekte" direktsändning i slutet på trea. Då var det dessutom betydligt längre inslag också. Nu handlar det om 30 sekunder och vi ska dessutom ha lite miljöbilder att växla med.
Det ska bli så kul att filma och redigera igen, jag saknar det.
Nu är det sängen som gäller så jag inte har påsar under ögonen i morgon!

Rörlig bild och födelsdagshelg

2011-02-07T16:52:00.000+01:00

Nu är det slut på skrivandet, artikelskrivandet och nu kommer den tv-tiden in! Det känns som om jag kanske kommer att vara mer sugen på att blogga då. Jag har en teori om att jag får skriva av mig min normala abstinens på skoltid och då inte tycker det är lika kul att blogga. Men jag har inte gjort någon empirisk studie kring det så jag ska låta det vara osagt.
Det var ett kärt återseende med premier pro och en videokamera, även fast det bara var en teknisk genomgång. Men nog kände jag igen så gott som allt som sades. Det var nästan så att jag börjar sakna alla rörlig bild-lektioner lite. Speciellt vårt första filmprojekt i ettan då jag satt kvar långt in på kvällen och redigerade. Det var tider det. Fem år sen, närmare bestämt. Inte konstigt man känner sig gammal.
Lillsyrran passade dessutom på att bli myndig nu i helgen, var tar tiden vägen, egentligen?
Det är konstigt det där, att jag blir 22 år om drygt en månad känns väl inte så speciellt. Eller jo, jag blir gammal. Men att syrran får ta körkort och komma in på krogen, det känns nästan absurt. Brorsan bli 20 år nu i sommar. Vad hände där...

Givetvis åkte vi hem för att fira lillsyrrans stora dag i lördags, men dagen innan var Gustavs lillasyster 20 årsdag. Visst är det lite roligt att de fyller år så tight, men våra pappor är snäppet värre och har samma födelsedag, fast det skiljer något år mellan dem... Så det har varit tårta hela helgen.
Vi hann också med att förstöra pappas skoter igen. För några år sedan var vi ute med den och den ville efter ett stopp inte gå igång igen annat än i friläge och då gick det inte att växla. Ett märkligt fel, som pappa nu äntligen lyckats åtgärda. Den fungerade ett tag, så pappa tog sig en tur på den, därefter var det min och Gustavs tur. Vi kom upp till en "nybruten" väg i skogen och skulle stanna vid en vägbom och backa. Då gick det inte längre.
Som tur är så kan pappa nog laga den igen genom att byta ut bultar och bryta tillbaka lite järn... Håll tummarna!

Nu är det nog snart jättegod mat. Men jag kan bjuda på en bild sen jag och Gustav var och skottade tak i Gnarp. Min lilla snökanin.

Offentlighetsuttag it is

2011-01-21T16:55:00.000+01:00

Efter fulla kursens slit med lagparagrafer och tillämpningar hit och dit får vi äntligen belöningen. Journalistikens grunder är underbar. Äntligen praktiskt arbete och information om sånt som man kan tillämpa dagligen.
Vi har övat mycket ingresser och skrivit ett antal artiklar nu. Tidigare i veckan pratade jag med en naturist, bara en sån sak!
I dag gjorde jag mitt första riktiga offentlighetsuttag. Det var häftigt. Allting gick bra, jag fick de handlingar jag ville ha, fast en är det lite sekretess, lite tippex här och där. Men jag fick ut brevet.
Extra roligt var att registratorn hade en av förra kursens böcker liggande på skrivbordet, Sekretess! av Irja Hed. Undra just om våra kära lärare har något med det att göra. De har tidigare sagt att de haft lite problem med att få ut offentliga handlingar.
Nu ska jag bara bestämma mig om det är om Stöde eller John Bauer som ska bli omskrivna.. På Favi fanns inga intressanta handlingar, eller snarare knappt några handlingar överhuvudtaget... Det var väl så där tre stycken från det nya året...
Men nu är det helg och jag ska försöka att inte tänka allt för mycket på det, kanske läsa lite..
I morgon bär det av till vackra sommarstugan för lite takskottning och sen övernattning hos mormor.

Kan jag tillräckligt?

2011-01-14T18:41:00.000+01:00

Sen sist har det som vanligt hänt en hel del. Men det finns ingen anledning att gå igenom allt, intalar jag mig själv för att överhuvudtaget kunna börja skriva igen.
Jag har i alla fall kommit tillbaka till Sundsvall, för nästan två veckor sen. Sen har jag hunnit åka iväg en gång till, över förra helgen. Återigen behövde macken mig och jag for tillbaka till Sollefteå.
Men nu är jag i Sundsvall och planerar att stanna här ett bra tag framöver.
När vi kom, efter första gången, var bilen proppfull, mycket tackvare Tux stora bur, men våra nya julklappar gjorde sitt de med. Framför allt min åkmadrass och riskokaren var stora saker. Vilket efter otaliga vändor fram och tillbaka mellan bil och lägenhet resulterade i en full hall. Observera min super bärabara dator med extern skärm till höger (den svarta klunsen)...
Ett nytt återupplivningsförsök har också ägt rum, skärmen som det tog nästan två veckor att få ville ändå inte fungera. Så nu ligger den ute på tradera igen, du känner ingen som är i behov av en 14,1" skärm? Eller kanske ännu bättre, någon som säljer en skärm som passar min dumma dator?
Jag skyller också på min dator att jag fick stressa ihop tre uppslag till dagspress-redigeringskursen och skynda mig skriva om Freivalds och Muhammedkarikatyrerna. Det gick väl så där med båda grejerna, men jag tror jag klarar mig. Samma sak tror jag om tentan imorgon, det är nog en av anledningarna att jag inte känner mig så sugen på att plugga mer. Sen gör nog de 50 sidor per jag jag ägnat hela julen åt sitt också. Det känns som om jag läst tillräckligt. Frågan är bara om jag lärt mig tillräckligt.. För att klara mig i vardagslivet som journalist tror jag att jag har det, hoppas bara att det duger för att klara tentan med.
Det återstår att se.

Imorgon kväll blir det i alla fall utgång, antingen för att fira tentan eller glömma den. Eller kanske bara för att ha roligt med vännerna. Nä, nu ska jag fortsätta jakten på en ny dataskärm eller kanske gå igenom lite mer anteckningar och powerpointar i min ensamhet. (Gustav har lämnat mig i helgen för bondgården.)

Utebliven sovmorgon och handskar mot skor

2010-12-28T23:59:00.000+01:00

I dag var dagen då jag tänkt sova utan väckare, något som jag inte gjort sen innan julafton. Men den planen gick inte ihop med resten av familjens planer. Så vid halv nio pep min mobil (som jag efter upprepade återupplivningsförsök fick liv i gårkväll). Efter ytterligare en tid så tog jag mig upp. Sen bar det av ner till stan, först till busstation och vinka av mormor och sen ner till affärerna. Jag hittade en mindre kalender (än den jag fick i julklapp) som jag tyckte bättre om så jag fick byta den. En liten lila fin sak som uppfyllde mina krav och dessutom med massa bra uppgifter om befolkningsantal, världskarta och annat skoj.
Sen blev det lite värre när vi skulle byta ut mina handskar, jag fick två par i julklapp, ett av mamma och pappa och det andra av brorsan. Föräldrarna tyckte att storlek sju skulle passa medan brorsan körde på en tia. En åtta eller nia hade nog suttit perfekt.
Men det var helt utplockat bland handskarna så vi gick därifrån med ett tillgodo kvitto med tillhörande löfte av mamma att fixa ett par handskar i bättre passform samt ett par inomhusfotbollsskor. I mina gamla har en sömn spruckit, så det behövdes. Nu är det nästan så att jag måste ta och leta upp någon klubb att smita in i. Nya skor och nya knäskydd. Dock är min stortå fortfarande inte bra, det känns som om något är glappt i den. Högerknät har också fått men av min tåskada, det gör småont i vissa lägen. "Fotboll är farligt" - mammas svar på alla fotbollsskador. (Jag brukar kontra med att fotboll är roligt.)

Idag blev det också Jan Gullik med lite gamla vänner, några åk hann vi. Men inte så många. Fort gick det också, min åkmadrass är super och ja, jag är bara tre och ett halvt år och då får man leka i snön så mycket man vill! Efter åken så blev det mysigt med tacos hemma hos Cheri och Adam (+ deras tvåbenta inneboende djur).
Jag har också lagt demokratirådet bakom mig och nu funderar jag på om det är den 80 sidor 30 kronorsboken (helt klart ett föredömligt format och pris för kurslitteratur) eller lögn som ska läsas. Sekretess-boken har jag inte fått ännu (Gustav har den) och upphovsrätten kan få vänta lite till.. Men det går framåt i mitt läsande, nu är det bara att hoppas att jag faktiskt kommer i håg något av det jag läser också. Vore en fördel.