Fördelar med att ha ett jobb

I bland är det verkligen snabba puckar.
Öppnade mejlkorgen i morse för att se om Mitthem hört av sig om eventuell tidigare utflytt, vilket de inte hade, och hittar ett nytt mejl: "18-19 sept?" från ingen mindre än redaktionschefen... Så i morgon efter lektionen sätter jag mig på tåget till Hudik för en kvällsjobb. Sedan bär det av hem igen, eller snarare till skolan på onsdag morgon för att sedan återigen ta tåget till Hudik och en kväll till.
Precis vad jag behövde.
Det ska bli så skönt att få göra något konkret som dessutom är roligt och som någon är beredd att betala för att man ska göra. Det är rätt läckert ändå, det finns någon som är beredd att betala för det jag kan och för min tid. Att vi läser en teoretisk kurs, om teorier, gör inte saken mindre läglig.
Jag blir smått tokig av att bara gå hemma och dra benen hela dagarna. Böckerna har inte kommit än – dålig planering, ja, jag vet.
Däremot har jag en bok, en engelsk, på pdf. Men det blir aldrig samma sak att ha en bok på pdf som i pappersform, enda fördelen är att det är betydligt billigare och lättare att söka på specifika ord, vilket jag ofta kan sakna i (läro)böcker. Att den är på engelska resulterar i att jag känner mig smått korkad också, fackböcker på engelska borde översättas innan de sätts upp på litteraturlistor som jag ska ta del av.
Harry Potter är mer min nivå på engelska böcker.
Hur som, det resulterar i sin tur på att jag:
1. Har dåligt samvete för att jag borde ha beställt böckerna tidigare
2. Så att jag hade kunnat plugga
3. Att jag donar med disken (stoppar in i maskinen, plockar ur, fyller på, diskar förhand), dammsuger, städar kaninburen
4. Har dåligt samvete för att jag inte läser den engelska pdf:en eller far till skolan och tar ett dygnslån
5. Oroar mig för framtiden.

Sedan går jag runt och känner mig allmänt överflödig och socialt undernärd. Jag är livrädd för att bli arbetslös nu efter den här terminen. Det är faktiskt min sista. Då har jag (så vida jag inte bryter mönstret och kuggar någon kurs) 255 högeskolepoäng, vilket motsvarar åtta och en halv termin eller fyra och en fjärdedels år. Vilket i sin tur är så gott som all min tid sedan den tydligt av staten utstakade vägen tog slut.
Det känns tokläskigt att inte riktigt veta vad som händer under våren. Jag kommer bli tokig av att gå hemma. Visst, när man har fullt upp så längtar man efter lite ledigt, men när ledigheten blir ofrivillig knäcker det en. Jag tycker alla arbetslös som inte blir heltossiga gör det bra. Nog för att jag skulle kunna sitta och virka dagarna i ända så skulle det känns så bortkastat på något vis och pengar är inga problem, nog har jag råd att vara arbetslös i några månader.
Nej, det är den andra biten av att ha ett arbete som kommer göra mig knäpp och deppig. Att gå hemma utan att någon bryr sig särskilt mycket av vad man gör. Att kunna sova bort hela dagen utan att det gör något. Att inte ha det sociala med personer man själv inte valt att känna, att ens tid inte spelar någon roll och inte är värd något skulle göra mig knäpp.
Smidigt att jag valt det yrket som alltid ligger fem i topp på Arbetsförmedlingens svarta lista. Bra jobbat, Rebecka.
Men det ska nog lösa sig på något vis. Nu ska jag ta och lägga mig så jag orkar göra toksnygga sidor och sätta superrubriker åt Hälsingarna i morgon!

Hejdå Sofia Matsson

Äntligen, äntligen, nu får jag börja finnas aktivt på nätet igen. Sedan skolan började för knappt två veckor sedan har jag varit fusk-nolla i Committ. Nog för att det varit härligt att återigen få skrika "C-O mittare - Vi är Committare", så har det varit väldigt väldigt konstigt. Jag har inte känt någon av mina gamla studiekompisar här, jag har hetat Sofia och inte haft någon som helst aning om vad Sundsvall är för stad. Men det jobbigaste har nog ändå varit att jag behövt vara så inaktiv som möjligt både här och på facebook för att inte röja min identitet. Jag har låtit bli att kommentera sådant jag annars hade velat kommentera, jag har inte tryckt gilla på sådant jag egentligen gillar och jag har inte lagt upp någon egen status.
På något sätt fyller visst den där hemsidan någon form av socialt behov i mitt liv. Ett liv som nu till stor del består av att vara ensam hemma (med Tux) och försöka ta mig i genom en pdf-bok på engelska som består av väldigt många sidor lång och tråkig text om forskningsteorier inom media och journalistik.
Men i går for äntligen Sofia Matsson i väg som Rödluvan på filmsittningen och kom hem som Rebecka Lindberg i Rödluvan utstyrsel. Skönt. Men antagligen kommer det väl att bli tomt utan den nya klassens tro om att jag går i deras klass och den indirekta förväntningen från dem och generalerna att jag ska vara med på nollningsaktiviterna. Nu är det ett fritt val och gruppgemenskapen, om än den var "falsk" eller snarare oäkta och tillfällig, finns inte där längre...

De utlovade semesterbilderna

Semestern började med klättring i en höghöjdsbana i Borås. Vi klarade alla banorna och gjorde alla utom den svåra två gånger. Den svarta var den svåraste, stegen var omänskligt långa och gå på två linor i rad var rätt jobbigt. Speciellt i gummistövlar. Efter banan var det dags att hitta parkeringsplats till Brum, vilket inte var det lättaste. Det var rätt ont om långtidsparkeringar i den där staden. Men till sist hittade vi en och då var det nästa steg, skruva på däck, pakethållare, skärmar, reflexer och annat skoj som plingklockor på cykeln.

Efter en natt tält kom vi inte många kilometer innan bakdäcket protesterade mot vår semester genom ett högt pang... Att cykla på ett platt däck är långt ifrån optimalt. Så Gustav fick ta bussen in till Borås för att fixa ett nytt däck och slang då revan var så lång att alla våra lagningslappar inte ens räckt halvvägs. Jag satt snällt kvar på min refug och väntade. Semestern blev lite försenad..

Jag har tittat många timmar på Gustavs rygg under den här resan. Men också virkat och tittat på djur i hagar. Det blev inte många bad under den här resan, inte för att det inte behövdes, svettiga och äckliga var vi mest hela tiden. Men solen visade sig för lite och vattnet var inte jättevarmt..Dessutom torkade inte badkläderna så bra, trots vår fina upphängning. Jag hittade även lite björnbär i ett dike som jag kokade sylt på i går kväll..

Väl inne på hotell-rummet i Göteborg hängde vi såväl tält som liggunderlag och sovsäckar på tork. Även badkläderna som inte torkat ordentligt hängdes upp. Det såg minst sagt kaotiskt ut inne på vårt rum. Vi fick också våra matsaker ordentligt diskade, vilket vårt vatten inte räckt till tidigare. På kvällen åkte vi det mesta på Liseberg och jag kom fram till att jag nog gillar Insane på Grönan bättre än Balder...

I fredags var det fin middag i tältet. Grillad kyckling, cous-cous, körsbärstomater och vitlökssås. Gustav fick till och med njuta en lite mjölk. Sammanfattningsvis har semestern varit toppen. En lagom träning inför nästa års cykelsemester. Men då ska båda däcken vara utbytta. Kullagret (tror jag det var) höll på vandra ut från framdäcket under den sista dagen. Så det vobblade riktigt bra. Tur att Gustav vid det laget var mycket duktig styrare...

Hej Världen!

Här är jag! Tillbaka i civilistationen efter knappt en vecka bort från allt vad cyber-värld, tv och nyheter heter. Jag har ingen aning om vad som hänt den senaste veckan, eller ja. Det är klart jag har. Jag har sett skog, söta cykelvägar, Gustavs rygg, röda gummistövlar med gula skosnören, mängder av sjöar, Gustavs rygg täckt av en annan tröja och ungefär det.
I tisdags hämtade vi tandemcykeln som är vårt hittills sydligaste fordon (bilen köpte vi i Borås, de andra cyklarna i Trollandet och den senaste i Stockholm). Som tur var gick den på cykelstället utan olagligt mycket utstick om vi (läs Gustav) tog av däck, skärmar och pakethållare.
I Borås gick vi höghöjdsbana, det var mycket roligt även om vi var lite orörliga i vår jeans och regnkläder.
Sedan tog det sin lilla tid innan vi lyckades hitta en lämplig parkering att lämna bilen på, en där man fick stå mer än tre timmar och två dagar. Till sist hittade vi ett p-hus precis vid järnvägsstationen. Då var det bara att bygga ihop cykeln och haka på de lånade cykelväskorna. Vilket också tog sin lilla tid, först vid elva-tiden på kvällen kom vi i väg. Det blev en spännande första tur, om än inte så lång. Trött och less pojke, mörker, uppförsbackar och möra muskler efter klättrandet gjorde att vi tog oss någon kilometer från stadskärnan där vi hittade en öde tomt (utan hus) som vi satte upp vårt tält på.

Morgonen därpå, efter att ha upptäckt att vi glömt kåsor, bestik, muggar, diskmedel och svamp i bilen skulle Gustav pumpa bakdäcket lite. Det blir ju rätt tung belastning där med både mig och packningen. Men då sprack det och det blev en jättebula där slangen trängde sig ut. Suck. Ingen av oss hade någon större lust att cykla till Borås och leta ett nytt däck. Uppförsbacken vi just tagit oss över var inte direkt nådiga. Lite vinyltejp fick fungera som bandage. "Vi hittar säkert en affär efter vägen till Allingsås."
Så gav vi oss i väg. Hurra! Ännu mer uppförsbackar, precis vad två ovana tandemcyklare behöver. När vi kommit fem kilometer från Borås märkte vi att en skruv tog emot vår fina lagning, så vi hoppade av och skulle bara leda cykeln fram till ett lite mer lämpligare ställe att stanna på.
"Gustav, vi måste stanns nu, det tar i någonannanstans med..."
Han hann knappt fråga var det tog i innan däcken small. Boom!
Det blev en flera centimeter lång reva i däcket som blev plattare än platt på mindre än en sekund. Det började verkligen bra det här.
Men lite tur i oturen hade vi för det fanns en busshållplats inte långt från olycksplatsen. Gustav tog bussen in till Borås, medan jag satt på min lilla vägö och gjorde vad jag kunde för att slå ihjäl tiden. Vilket gick bra till en början, men desto segare när jag upptäckte att jag glömt mönstret till den duk jag tänkt virka.
Som tur var tog det inte allt för lång tid innan Brum dök upp med en cykelmekaniker (även kallad Gustav), ny slang, nytt däck, virkmönster och matsaker.
Det tog inte heller speciellt lång tid för Gustav att få det trasiga däcket utbytt, desto längre tid tog det för honom att komma tillbaka efter att ha farit i väg för att parkera Brum i p-huset igen. En och en  halv timme senare skulle nästa buss gå. Som tur var hittade han en stadsbuss som tog honom dit vi slagit upp tältet. Jag lyckades helt själv cykla tandemcykeln till Gustav som kom gående.
Äntligen kunde vi börja om vår semester.
Nu gick det desto bättre och vi trampade på och blev snabbt bekväma med att cykeln hade två motorer och var lång som en lastbil. Det dröjde inte länge innan jag virkade medan jag trampa. Den dagen tog vi oss till Allingsås och en bra bit till, nästan till Gråbo, där vi hittade en mycket trevlig cykelväg och en söt liten skogsäng där vi slog upp vårt tält och lagade middag.
Den natten var det min tur att väcka Gustav på morgonen då jag frös om fötterna. De tidigare nätterna är det jag som fått värma honom. Nästa mynt-besparings-projekt blir helt klart en dubbelsovsäck. Min är ganska slut efter många, många scoutläger och några cykelsemestrar och Gustav tycker att hans är för trång. Hur som så passar inte dragkedjorna och vi ryms nästan båda i min.

I torsdags tog vi oss den sista biten in till Göteborg, lyckades hitta ett hotell som uppfyllde våra höga krav som bestod av dusch, säng och värme med placeringen rätt nära Liseberg. Ett stort plus var att cykeln fick stå inlåst på en innergård också. Efter att ha duschat, vilket minst sagt behövdes, och fått i oss en bit mat hängde vi upp tält, sovsäckar och liggunderlag på torkning och luftning. Vilket också behövdes.
Sedan väntade en helkväll på Liseberg där även en gammal arbetskompis till Gustav dök upp och lekte med oss. Det blev ett mycket roligt avbrott från allt trampande.
Efter en god natts sömn utan att någon av oss vaknade och frös väntade en liten tur på stan där jag fick fylla på förrådet av block-schampoo och block-balsam innan vi trampade vidare mot Borås och Brum igen.
Det tog dock sin lilla tid att hitta rätt ut ur staden, men det gick det med.
Efter ytterligare en natt i tält, lite mer cyklande och några mil med bilen var vi i Lidköping och hos en klasskompis till Gustav och granne i Trollandet. Där slog vi läger för natten, fick åka och köra rolig bil utan tak, se en bra film och äta dagens andra pizza för att avsluta dagen med sömn i skön soffa.
Nu är vi åter på väg norrut, till veckan börjar skolan igen och det är mindre än en månad till att vi byter miljonprogrammsgettot mot ett riktigt hus och något som kan kallas hem. Ja, jag längtar verkligen. Vi ska bara klura ut vad vi ska göra med alla sex rummen...


Ääh, nu ger jag upp. Hade gjort fem kollage som skulle dela av textmassan lite, men någon stackars radioplanerare har inte lyckats se till att E 4:a har vettig nätuppkoppling. Så bilderna kommer upp i kväll i stället...